Jag har tandläkarskräck. Det innebär att jag bara går när jag absolut måste om man bortser från den årliga kallelsen. I december månad började jag känna att något inte var som det skulle i mitt öra. Det gjorde inte ont men det var ett tryck kan man säga. Jag började höra sämre. Det gick upp mot mitt öga och ner mot kinden. Jag hade dock ingen feber så jag tänkte att det var en förkylning jag hade. Ibland får jag ont i mitt halva ansikte pga fibromyalgin så jag trodde det var det.
Det gick aldrig över. Jag fick ta Ipred varje morgon och kväll. Nu den sista månaden så har jag fått varva med panodil. Nu höll det inte längre så jag tvingades att ta mig till tandläkare. Han är ny så det första jag informerade honom om var min tandläkarskräck. Han tog flera röntgenbilder. Kände och tryckte men han hittade inget fel. Bra naturligtvis men samtidigt så hade det varit skönt om han hade hittat ett fel som han kunde åtgärda.
Så nu är jag tillbaka på ruta 1 och några hundralappar fattigare. Nu har jag ringt min läkare och fick beskedet att hon ringer på måndagsförmiddag. Hon har alltid kö. Kan bero på att hon är duktig.
Att jag har tandläkarskräck är kanske inte så konstigt. När jag gick i mellanstadiet i Hörby så hade jag en tandläkare som hette Karin. Hon var fruktansvärd hemsk. Jag hade en tid så jag gick dit. Fick vänta i väntrummet i en timme. När sköterskan ser att jag sitter där så frågar hon vad jag vill. Jag berättar att jag hade en tid men hon påstod att jag inte hade någon. Jag kom ändå in till tandläkaren och fick en utskällning då jag inte hade min lapp med tiden med mig. Jag visste att jag hade den med mig men hittade den inte.
Jag fick i alla fall sätta mig ner och hon tittade på tänderna. Hittade hålet och började laga den. Det gjorde fruktansvärt ont då hon inte var så varsam och hon la ingen bedövning. Jag låg där och var rädd. När hon trycker den spetsiga saken rakt ner i hålet så hoppar jag till. Istället för att säga något snällt så säger hon åt mig att det var inte mig hon pratade med. - sköt dina tänder istället!
Jag förstod först inte vad hon menade. Jag borstade mina tänder. Men hon var så elak denna Karin. Jag gick aldrig dit ner. Jag fick kallelser men gick inte dit. Fortfarande sitter den rädslan i när jag väl går till tandläkaren.
