Sitter här i Det tysta och lyssnar på mina innersta tankar. Alla har vi våra mål i livet och mitt är att försöka hålla ihop min barnaskara. Jag tycker det är oerhört viktigt att syskonen har någon kontakt. Jag har själv syskon som jag inte har någon kontakt med och det är tråkigt. Vissa vill jag inte ha kontakt med på grund av olika personliga skäl, men vissa andra hade ju varit roligt att träffa någon gång ibland. Inte enbart för min egen del utan för våra barn. I dagens läge har barnen kusiner som de inte känner. Det är tråkigt!
Några av mina barn har egna barn och det är roligt när dessa kusiner träffas. Jag skulle göra allt för att det skulle förbli så!
När jag var barn så hade jag flera olika drömyrke. Jag älskade att hålla på med papper och siffror så ett jobb på ett kontor lockade. Jag älskade att skriva så författare stod på min lista. Sedan älskade jag kriminalfilmer och serier så att bli kriminalare var ju definitivt något som lockade mig. Sedan så fanns ju alltid dansen där så dansare var något som jag tänkte på.
Men vad hände? Jag blev vårdbiträde! Jag tog hand om äldre människor som behövde hjälp. Att få jobba med handikappade äldre människor var något av det mest givande arbete jag har haft. Jag saknar den tiden. Att få rå om och få den behövande att känna att han eller hon inte är ensam.
Någon dansare blev jag inte. Jag blev misshandlad i skolan på gymnasiet vilket resulterade i att jag fick sluta och dansa. Det var showdans som jag dansade och min rygg höll inte efter misshandeln.
Idag är jag arbetslös. Jag hade ett arbete inom Borgholms kommun och skulle ha blivit fast i slutet på februari, men jag blev sjuk. Efter en händelse på jobbet så fick jag tillbaka panikångesten och depressionen. PTSD var en ny diagnos jag fick. Jag blev sjukskriven i fyra månader och när min anställning närmade sig slutet så fick jag beskedet att Borgholms kommun inte behövde mig längre. De anställda inte fler arbetare då de hade mindre brukare sa min chef. Efter det så sa hon att hon hade redan anställt.
Hur gick det ihop?
Har träffat kollegor efteråt som säger att hon anställer folk hela tiden. Jag vet ju att Borgholms kommun behöver arbetare inom vården så hur ska jag tolka det hela? Jag slår vad om att hade jag brutit ett ben då hade jag haft ett arbete idag, men nu blev jag sjuk psykiskt och blev tillika inlagd på en psykiatrisk avdelning. Jag tror att det är därför. Borgholms kommun vet verkligen hur det är att särbehandla människor. Dom borde skämmas!!!
Jag skäms inte för att jag har legat inne. Allt blev lite för mycket och jag begärde själv hjälp. Många ser mig som svag men jag anser att jag har varit för stark en längre tid. Sedan brast det!
Har varit i Nybro ett par dagar nu. Hjälp barnen lite och gått träffa mina älskade barnbarn. Vad vore livet utan dom?!
Nu ska jag ta en kopp kaffe. Ha det gott och sköt om er ❤
