Det är höst och jag har hamnat i en svacka. Jag gör det jag absolut måste bara, sen bara försöker jag finnas. I livet så hamnar man i olika situationer och en del beslut måste fattas. Det hade varit lättare att ta vissa beslut om man hade varit två, men nu vet jag vart jag står i alla fall.
Jag känner mig låst. Har svårt att skriva ur mig mina känslor. Inte för att jag inte kan utan för att jag vet att vissa människor som läser min blogg gör det för att gotta sig och inte för att stötta. De flesta håller sig i skymundan och visar inte att de finns, men jag vet att de gör det för man kan inte gömma sig i cyberrymden. En har kommenterat och tror att jag inte vet vem det är, men det vet jag.
De får gärna läsa min blogg om de vill. Den är öppen för alla, men på grund av dessa människor så känner jag mig låst med att berätta mina tankar och sätta ord på mina känslor.
Jag har de senaste dagarna funderat starkt på att lägga ner min blogg. Jag har inte bestämt mig helt på den punkten än men det finns i mina tankar om att göra det i alla fall. Jag har tappat tron på så mycket.
Det jag trodde att jag hade fanns tydligen aldrig. Tilliten som jag hade har fått kanterna nötta. En mening som jag inte kan låta bli att grunna på är: Antingen är jag inte värd så mycket eller så är murbruk otroligt värdefull, men oavsett vad så har jag förlorat!
Jag får se hur jag gör med min blogg. Jag har några dagar till att bestämma mig. Vi får se helt enkelt. Ser ni inte mig här så vet ni i alla fall varför. Kanske kommer jag tillbaka. Jagvet inte i dagens läge.
Ha det gott och sköt om er.