Tiden springer iväg

Igår fyllde min näst yngsta son 11 år. Mitt första gemensamma barn med min man. Det blev rätt så stressigt igår för mig…så som för alla andra födelsedagar. Jag var först i Kalmar med min dotter. Hon skulle träffa en doktor. Sen var det att handla in till Hampus firande. Ändå så tyckte jag att jag hade planerat i god tid men som alltid hinner jag inte alltid med. Det blir väl så när man är ensam om det.

Han ville ha pannkakor. Bara det tar sin lilla tid men jag fick hjälp av Benjamin och Stéphanie. Beatrice gjorde sommartårtan till honom. Medan de gjorde det så fixade Tove disken och jag slog in paket. Sen tog jag över att göra pannkakorna och familjen satte sig till bords när Fredrik, Robin och Jonatan kom hem från arbetet. André var hos flickvännen i Kalmar men kom hem om för att gratulera sin lillebror. Det var roligt!

Han fick spel till Wii, pennor, skrin, ritblock, skämtleksaker och lite annat smått och gott. Sen ska han få ett spel till sin dator med som han har önskat sig en längre tid. Han blev så nöjd. Det var bara vi i familjen som firade honom så det är skönt att vara en stor familj. Man är aldrig ensam.

Det var roligt och se Hampus min när han öppnade det vårt paket. Man kände sig rätt så hemsk när man såg hans besvikna min när han trodde att han hade fått en mixer i födelsedagspresent. Vi spelade med och sa att det var det vi trodde han ville ha för det hade han sagt till Stéphanie. Men det är bara bra att du fick en sådan sa jag för jag behöver den så då kan ju jag ta den.

Jag sa till honom att han fick öppna och se så att allt var helt i den och så för annars fick vi ju lämna tillbaka mixern till affären. Han tittade lite besviket ner i kartongen. Då kunde han inte låta bli att skratta för där låg ju flera paket inslagna 🙂

Födelsedag

Födelsedag

Det var en fin dag igår. idag mår jag mindre bra. Vaknade i natt med en stor klump i halsen. Jag kunde inte ligga ner och ju mer jag andades ju mer krympte mina lungor så jag fick gå upp och sätta mig i vardagsrummet. En timme senare så började det lugna ner sig och jag kunde gå och lägga mig igen. Då var kl 03.

Denna klump har funnits med större delar av dagen. Den sitter där än. Jag är så fruktansvärt trött. Varje steg som jag tar känns som att jag har sprungit ett maratonlopp. Mina axlar ömmar och min höft säger ifrån.

När man mår så här så klarar man sig utan alla dumma kommentarer som ramlar över en ibland. Det är i oh för sig skönt för dom som kläcker ur sig dom att de har roligt åt det. För något måste de ju få ut av det?!

Nu ska jag försöka få i mig lite kaffe. Ha en fin eftermiddag och kväll!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *