web analytics
Gå till innehåll

Till minne

Många gick alldeles för tidigt...eller var de bara på besök?
Vi tittar upp mot himlen och önskar att de ser oss.
Ofta minns vi dem... På morgonen... På natten när vi tittar på stjärnorna...
Ett datum... En låt... En plats... En doft... Varje timme, varje andetag...
Till minne av dem som har lämnat oss.


Så sant som det är sagt. Dessa rader går just nu Facebook och de små raderna berörde mig. Det är ju så. Man saknar någon som fick gå för tidigt. Jag saknar min pappa så otroligt mycket. I helgen som gick var vi i Danmark och fick glädjas av att se ett vackert brudpar gifta sig. Vid sådana ceremonier så är det bara glädje men bakom all glädje så ligger det även en sorg.

I detta fallet var sorgen att Fredriks bror Tomas inte fick lov att vara med på detta underbara ögonblick. Han gick rent för tidigt från livet så man kan säga att han bara var på besök här på jorden. Han blev inte så gammal.

Under tiden som jag gick där på Danmarks gator så mindes jag pappa. Var gång vi har varit i Danmark Fredrik och jag så har vi handlat något hem till pappa. En kompensation för att vi varit borta men framför allt ett litet minne från Danmark. 
Jag plockade stenar från stranden vid Grenen i stället. Dom ska jag lägga vid hans grav tänkte jag. 
Idag har jag packat och tvättat om vartannat. Maten är uppäten och diskmaskinen tar hand om disken. Ska snart iväg och handla och sedan blir det en tur till graven. Imorgon åker vi till Gotland.
Ha en fin dag alla vänner!

Intressant?

Publicerat den Kategorier Livet, Personligt

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

2 reaktioner på ”Till minne

  1. Mary

    Ja, man ska verkligen ta vara på sina nära och kära. Man vet aldrig. Själv fick jag en stroke sådär bara huxan fluxan för ett år sedan, som 32-åring. Man vet aldrig vad som händer i livet trots att man är "frisk som en nötkärna". Bra tankar där! Kram Mary

    Svara
    1. Smulan

      Nej man vet aldrig vad livet har att erbjuda. När min pappa fick sin första stroke så var han 68 år gammal. När han låg inne så låg hans rum granne med en ung tjej som oxå hade fått stroke. Hon var bara 17 år gammal. Jag hoppas du mår bra nu och att du inte fick för mycket bestpende men.
      Kram Lisa

      Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.