web analytics
Gå till innehåll

Vad är livet värt?

Jag är en djuptänkande person. Ibland blir det riktigt djupt och man börjar fundera på vad livet är värt i sig.

För en månad sedan lade jag in mig frivilligt på den psykiatriska avdelningen i Kalmar. Veckan innan så följde min samtalskontakt mig dit för en bedömning. Jag gick med på det men ville inte lägga in mig då. Jag ville hem då alla mina barn med familjer skulle komma över nyår. Veckan efter nyår så kände jag att jag var tvungen att söka hjälp.

Panikattacker avlöste varandra och ärligt talat så orkade jag helt enkelt inte mer. Allt var bara för mycket. Väl på avdelningen så fick jag stöttning av personalen. De var helt underbara. De fick mig att känna mindre värdelös som människa. Sa att det var okej att bara vara och låta dom sköta resten. Jag behövde vila min kropp och mitt psyke.

Gör diagnoser livet lättare?

Ja till en viss del. Man förstår lättare på varför man reagerar som man gör.

Jag har fått diagnoserna PTST, djup depression och GAD (generaliserad ångestsyndrom), diabetes och fibromyalgi. Har haft de fyra sista tidigare och nu har PTSD tillkommit. Jag har läst på om detta och det är nog inte helt fel diagnoser. Jag ska gå på terapi för PTSD. Det kunde ta två månader. Jag är fortfarande sjukskriven och har varit det sedan mitten av november. Nu har jag förlorat mitt arbete. De hade inget mer att erbjuda. Brukarna har blivit färre och sedan har dom anställt personal redan.

Varför anställer man mer personal efter brukarna har minskat i antal? Ja det är min fråga.

Ärligt talat så var det som att Borgholms kommun drog undan mattan under fötterna på mig. Jag älskade mitt arbete och såg fram emot mina arbetsdagar, men blir man sjuk så blir man. Det är inget man rår över 😪

Så hur känns det nu då? Ena stunden så tänker jag att jag ska enbart fokusera på mig och min kommande terapi, och i nästa sekund känner jag mig så fruktansvärt oduglig som inte ens kan behålla ett jobb. Oduglig för att jag inte orkar med det jag har gjort en gång. Oduglig för att jag inte tillför hemmet något.

Ja livet är verkligen en berg och dalbana. Det går upp och det går ner. Ser man över alla mina år som jag funnits till så här det varit mycket ner och jag har fått kämpa som fan rent ut sagt. När ska det ta slut? Är det konstigt att man får djupa tankar ibland?

Förra året slutade med ett helvete och detta året började med ett. Det är som min samtalskontakt sa: Det kan bara bli bättre nu ☺

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.