Det finns hur mycket som helst att göra men jag orkar helt enkelt inte. Är så trött så hälften hade varit nog. I natt fick jag sova 4 1/2 timme. Nätterna innan dess runt 5 timmar. Jag behöver sömn, mindre stress i mitt liv. Närstående som förstår och stöttar. Ibland blir det för mycket. Bägaren rinner över. Det får ju inte plats hur mycket som helst.
Nej jag är inte fysiskt trött. Tänk om jag bara hade varit det. Igårkväll var jag nära att ringa psyk men jag lät bli. Orken fanns inte. Jag hoppades att jag skulle få sova bort timmarna som väntade men det blev alltså inte så.
Jag har ingen ro i kroppen samtidigt som jag inte orkar något. Det krockar kan man säga. Jag skulle vilja vara en björn just nu. Gå i ide fast det är sommar! Vakna till när mitt psyke är bättre. Men för att det ska bli bättre så måste jag se till om mitt vardagsliv. Det måste ske förändringar men jag är ju tyvärr inte ensam om att göra dom. Då ställer jag mig själv frågan: Är det verkligen lönt att fortsätta att kämpa i motvind?