web analytics
Gå till innehåll

Vad livet har att ge

Sju år har gått pappa sedan jag bar din urna och lade ner dig på en bädd av blommor. Urnan var vackert blå liksom himlen och havet utanför. Du älskade naturen så det kändes rätt val att ta. Jag minns det som om det vore igår. Hur vi satt och lät våra egna tankar glida iväg. Utanför flög en fågel förbi och min första tanke var att min värld stod stilla men den fortsatte utanför precis som ingenting hade hänt. Det var en underlig känsla. Men det var vackert att se fågeln flyga.

Vi saknar dig här hemma. Du finns bland oss och med oss. Var vid din grav igår och tittade till den. Ska upp idag med och lämna en blomma till dig. Graven försöker jag hålla fin. Jag hoppas du har det bra där du är nu. Fri från cancer och allt annat elände som du hade. Puss och kram. Älskar dig!

Blommor

Fast det har gått sju år så kommer sorgen ibland krypande sakta men säkert. Ibland så slår den till med full kraft. Ju äldre man blir ju mer får man vara med om det med. Är det det livet handlar om? Sorg och saknad?!

Ibland tänker jag tillbaka till då jag själv var barn och var hos min faster Saga. Jag älskade att vara hemma hos henne. Hon var snäll. Hon gick bort en tid före pappa. De hade inte träffats på några år då men de hann och pratas vid innan hon dog. Jag hjälpte honom att slå hennes nummer och de pratade bort en stund. Det kändes skönt att de fick den stunden. Saga betydde mycket för pappa under alla åren. Han blev fruktansvärt ledsen den dagen han fick veta hennes bortgång. Det är alltid dom bästa som går bort först sa han.

Ja livet är som det är. Man får ta ett steg framåt. Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Sedan börjar dagen med nytta. Ni får ha en underbar dag mina vänner. Sköt om er!

Publicerat den Kategorier Livet

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

18 reaktioner på ”Vad livet har att ge

  1. sofia

    Vilket berörande inlägg, så sorglig. Förstår verkligen hur du känner! Jag miste min morfar när jag var 9 år och jag saknar honom fortfarande. Han betydde verkligen allt för mig och det är så tomt utan honom <3

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.