Gå till innehåll

Vägledning mot min innersta resa

Det är den 7 juli redan. Vart har den gångna månaden tagit vägen? Tiden springer iväg. I januari när jag fick veta att en remiss skulle skickas till en terapeut som arbetade med PTSD så kändes det som en lång tid. Jag visste att det skulle vara cirka två månaders väntetid. Sedan drogs det ut lite för den tänkta terapeuten hade längre kötid än vad som var trott från första början.

Jag skulle få en ny terapeut innan jag ens hade börjat. Tiden gick och sedan kom min kallelse. Det var till den första som det var tänkt . Kallelsen kom några dagar veckan innan. Helt plötsligt så var det dags. Nu har jag gått i 6 veckor och jag förstår inte vart tiden har sprungit hän.

Det går bra med terapin men jag blir så trött. Jag kommer ju i kontakt med tankar och känslor som jag i så många år har stött bort. Jag får ofta ångest i rummet, men min terapeut är helt underbar. Hon följer med mig på min innersta resa och vägleder mig. Hennes jobb men det är inte så ofta som jag träffar på någon som jag faktiskt känner att jag kan lita på.

I går så avlöste ångesten sig. Den kom och gick, den kom och gick under en timmes tid. Men det kändes ändå bra när jag gick därifrån. Dock så är jag helt slut idag.

Själva behandlingen för PTSD ska få vänta lite då vi behöver arbeta med en hel del innan jag går in i den. Måste stärka så mycket annat inom mig så att jag kan klara av behandlingen utan att få bakslag. Jag litar på henne och tar till mig det. I början så fick jag veta att en PTSD behandling tar cirka 8-12 sessioner-. Upp till 15 ibland. I går fick jag veta att vi träffas en gång i veckan fram till jul cirka. Sedan om allt känns bra då så kör vi igång med trauman. Allt ska gå i min takt och vi ska inte skynda fram sa hon. Så otroligt skönt och veta för jag vill ju ändå ha lite kontroll.

När jag fick veta att jag skulle få behandling för PTSD så bestämde jag mig för att nu ska min bok bli tid. Bestämde mig för att skriva när jag började min behandling och skriva ner sådant som kommer upp. Boken är mest för mig själv. DÄr jag kan gå tillbaka och faktiskt förstå att det inte är så konstigt att mitt liv är som det är eller varför jag reagerar som jag gör. När allt känns overkligt så har jag något att gå tillbaka till. Samt så är det lätt att glömma allt som sägs och som kommer upp. Jag spelar in varje session med och den ska jag lyssna på under den kommande veckan.

Jag har kommit till sidan 84 och jag är just nu i skrivande stund 17 år. Dock så får jag ofta gå tillbaka och fortsätta skriva när ett minne dyker upp. Men det är ju så det är. Sen får jag väl se om jag orkar läsa boken själv när den är klar...och jag får se vad jag tänker göra med den.

I helgen som gick så var mamma, hennes särbo och min lillasyster här. Stéphanie och Jonatan samt Robin med familj kom på lördagen. Det var jättetrevligt. Vi gick upp till Dollarstore med barnen. Det tar sin lilla tid när små ben ska hänga med 🙂

Idag hade jag tänkt att städa men jag hoppar på det och tar tillfället i akt och låter min hjärna vila lite. Den behöver det.

Vad ska ni själva göra idag då?

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: