Pontus sa igår att morfar var i himlen och att han saknade honom mest i hela världen. Han tar det ändå rätt så bra och förstår att vi inte kan hälsa på morfar där man kan se honom, men han vet oxå att vi kan gå till graven när man vill prata med morfar. Man kan ju prata med morfar överallt vart man än är men på graven så smyckar barnen själv med blommor som de tar med sig.
Vi har en svart katt som vi tog hand om när han var liten. Han var ca 3 veckor och han har alltid varit lite speciell av sig. Han kunde ibland gömma sig på ställen där han trodde att han var osynlig för vår andra katt som jagade han i början. Han tror än idag att han kan gömma sig. Jag hade satt ut min tvättkorg och där var en blå pyjamaströja. Den hängde lite ner över tvättkorgen och där hittade han sitt gömställe. Han förstår dock inte att hela han måste vara gömd.
