Vi går mot jul

Snart bara 4 veckor kvar till jul. Längtar dit. Kommer dock bli en mycket annorlunda jul mot vad vi är vana vid. Vi blir inte så många som vi brukar vara och de minsta barnen vi kommer att ha hemma är 14 och 16 år gamla. Vi gör väl som vi brukar göra i övrigt. Är med varandra och myser med bland annat glögg, varm chokladmjölk, pepparkaka och lussekatter. Till det så ser vi en mysig julfilm. Lite Kalle Anka och julmat på det. Sedan är vi framme till julklappsutdelningen och därefter en värmande god kopp kaffe.

Ja det blir alltid som det brukar fast man säger att i år ska vi göra annorlunda. Varför bryta traditionen?!

Fredrik har jouren hela julhelgen så klart så det blir att stanna hemma. Mysa med hundarna och bara vara. Det kan bli hur trevligt som helst. Kommer och kännas lite tomt bara då de flera av mina barn inte kommer vara hemma. Inga barnbarn som stojar runt. Jag älskar julen och jag älskar att ge bort presenter och julklappar. Det är roligt att kunna glädja andra.

Jag är en människa som skulle kunna ge bort mina sista pengar. Det är inget jag bara säger utan det har hänt flera gånger. Finns det någon annan som behöver dom bättre än jag där och då så funderar jag inte ens över det utan det är en självklarhet för mig. Samtidigt så kräver jag inget tillbaka. Jag vet hur det är att inte ha så mycket av det goda i livet. Men det räcker med det lilla för att få dagen att lyfta.

Ibland när jag kan känna mig som världens sämsta människa så försöker jag ta fram det som jag även gör för andra. Ta fram ljusglimtar i livet. Försöka se den andra sidan av myntet. Det är svårt men jag försöker. Annars drar jag ner mig ännu längre ner i avgrunden.

Vi är inne på den årstid som inte ligger till min fördel. Jag har ständigt ont i leder och muskler. Trots detta så hjälper jag andra med det dom behöver hjälp med. Det har blivit en mängd flyttar för barnen dom sista 18 månaderna som vi har hjälpt till med. Det har packats och flyttstädat. Jag är trött i mitt psyke och jag försöker vara alla till lags. Det går inte. Men som alltid tänker jag alltid på andra först och tar mig själv sist. Allt för att inte känna mig egoistisk. Men jag måste nog börja tänka på mig själv. Annars sjunker jag och det är svårt att ta sig upp igen.

Livet är ingen lek. Det finns ingen manual att följa utan man får göra det bästa av möjligheterna. Men ibland så blir det inte som man tänkt. Tyvärr...men det är kanske det som är just livet?!