web analytics
Gå till innehåll

Vila i frid

Den 13 December förföljer mig känns det som. För fyra år sedan gick min äldsta son i 6:e klass och sexorna skulle gå lucia i skolan. Min son var stjärngosse. Jag såg fram emot denna dagen men när det var dags så kunde jag inte gå. Jag mådde så dåligt och det var pga andra människor som gjorde allt för att trycka ner en i skiten. De lyckades kan man säga. Jag har dåligt samvete för det än idag. Kommer förmodligen alltid att ha det.

Jag försöker vara med på allt som mina barn gör men man kan inte det alltid. Idag gick min dotter tärna och medan jag tittade på henne så såg jag inte så många andra föräldrar där. De var lätträknade. Jag tänkte att det finns andra barn som aldrig får se sina föräldrar närvara pga arbete tex. Mina barn är inte de enda som inte ser sin förälder där. Jag försöker som sagt vara med men ibland så går det bara inte. Jag har för höga krav på mig själv.

Idag är det den 13:e December och min moster skulle ha fyllt 59 år idag, men i stället för att kunna säga ett stort grattis på hennes födelsedag så får jag säga farväl. Hon begravs idag. Jag kan tyvärr inte åka ner. Vi har snöoväder. Det blåser och snöar som bara den. Jag har dessutom ingen barnvakt.

Jag skulle gärna vilja åka ner och ta ett sista farväl av min moster men jag får leva med det dåliga samvetet att jag inte kunde. Däremot så säger jag inte farväl i heller utan på återseende. Vi ses igen i framtiden, och under tiden så har jag henne sittandes på sin egen lilla plats i mitt hjärta.

Ing-Britt var en mycket fin människa. Mycket snäll som många tyvärr utnyttjade. Hon hjälpte mig otroligt mycket av att bara finnas där. När jag fick tvillingarna så var jag ensamstående med fem barn. Ibland så åkte jag med mamma och min bror och dansade och då stannade Ing-Britt hos mig och hade barnen. När jag började må dåligt i min depression så fanns Ing-Britt där. Det kunde vara bestämt att jag skulle ut och dansa men när det blev dags att åka i väg så klarade jag inte av det pga hur jag mådde. Då stannade Ing-Britt kvar iaf till dagen efter och höll mig sällskap.

Jag saknar henne och kommer alltid att göra det. Hon finns hos mig fast inte synbar. Mina tankar går till hennes tre pojkar. Det är en tung dag för dom. Jag tänder ett ljus här hemma och mina tankar går till killarna och deras mamma. Kl 14 är det dags för andra att säga farväl. Under tiden kommer jag sitta här hemma med mitt tända ljus och tänka på allt fint som har med Ing.Britt att göra.

Vila i frid min älskade moster. Må änglarna sjunga för dig!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

4 reaktioner på ”Vila i frid

  1. Cissa

    Man måste försöka att inte låta det dåliga samvetet komma åt en de gånger som man faktiskt gör allt man kan för att få ihop allt!

    Din moster vet att du tänker på henne och att säga farväl till en älskad, avliden släkting kan man faktiskt göra därifrån man är! Det viktiga är ju de känslorna man har för personen!

    Ditt farväl är ju "mer på riktigt" än en persons, som inte har dina känslor, men som sitter där så duktigt på begravningen!

    Kram!

    Svara
  2. Mib

    Åh kramar om dig. Beklagar sorgen. Tänka på människor som betytt mycket kan man göra oavsett var man befinner sig, ha inte dåligt samvete för att du inte är på plats, du sörjer ju där du är och det betyder förstås också mycket.
    Stor kram.

    Svara

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.