Äntligen kväll. Det har varit en lång dag men vädret har varit så skönt så egentligen ska man inte klaga. Jag har haft barnen hemma idag då det var studiedag. Jag och Beatrice bakade muffins och chokladbollar. Dom tog vi med oss till skogen ikväll. Vi gick till Mullekojan och såg att den var förstörd. Någon hade eldat där. Skolbarnen hade byggt en annan koja som en vuxen 19-årig kille hade raserat. Så tråkigt. Småkillarna försökte reparera den tillsammans med tvillingarna och Fredrik. Det blev rätt så bra. Vi fikade sedan vid hundrastgården så Sally kunde springa fritt medan vi fikade på kakor och chokladmjölk och kaffe.
När vi kom hem så var det dags för Farmen. Det är ju finalvecka och det återstod 4 st. En är vidare till finalen och idag skulle de tre andra slåss om ett steg närmare final. Jag hejar på Nina och jag hoppas hon vinner alltihop. Hon har inte varit med farmarna från början men hon har varit med i tävlingen från början. Är det någon som fått kämpa sig fram i gruppen så är det hon. Hon vann dagens duell och nu ska hon tävla om den sista finalplatsen.
I morgon är det fredag och jag längtar faktiskt. Jag är så trött om dagarna och jag känner att jag har mycket runtomkring mig. Inte bara runtomkring utan även i mig. Jag känner att depressionen ligger nära till hands. Jag kämpar varje dag för att ta mig upp och sedan hålla mig uppe. Det är inte så enkelt. Jag går med ångest mestadels under dagarna och jag orkar inte. Jag försöker ta dagen som den kommer men då får jag skit i baknacken. Jag är lat sägs det. Tänk om det hade varit så enkelt. Jag lat? Som kämpar som ett svin varje dag för att få må bra?!
Det tar så mycket kraft och energi att bara finnas till. Den som inte varit där vet inte. Den som varit där borde förstå. Dock är det inte alla som gör det ändå. Man måste försvara sig hela tiden och bara det tar kraft. Den kraft som man borde lägga på sitt mående. Jag hade gärna bytt bort min dag med någon som kan gå upp morgonen och känna sig lycklig över sin tillvaro. Att få känna att man duger och är älskad för den man är.
Jag stod inför ett val häromdagen. Jag visste inte om jag skulle berätta en viktig sak för mitt ena barn. Det var ingen rolig sak men jag kände att skulle det komma fram så var det viktigt att det kom från mig och ingen annan. Ja jag berättade och barnet tog det bra men jag kan tänka mig att det kom många tankar i huvudet. Oavsett så känner jag att valet var rätt att göra för att få veta en sådan här viktig sak från någon annan kan göra mer skada än nytta.
Livet består av val och en del val är inte roliga att ta men det är ett måste. Livet är inte en dans på rosor, det ska gudarna veta. Jag har alltid fått gå den långa vägen. Fått kämpa mig fram med näbbar och klor. Någon gång så tar det ut sin rätt. Man kan säga vad man vill men mina barn har jag alltid satt främst. Det är dom jag har kämpat för och kämpar fortfarande för. Jag hoppas bara att barnen en gång kommer att se och förstå själva!
Nu ska jag lägga mig. Ha en fin kväll!