web analytics
Gå till innehåll

Helgen är gången och vi har en ny vecka som ger oss nya möjligheter till det man vill göra här i livet.

I lördags var det cruising I stan. Tanken var att vi skulle gå ner som vi alltid har gjort men det blev inte så. Jag och Beatrice hade Nellie och Sebastian från lördagen till söndagen så vi tog en tur på dagen i stället. De fina bilarna var inte ute då. Liam hade vi med. Han gick en bra bit i stan faktiskt. Vi gick till Dollarstore och köpte lördagsgodis till barnen. Sedan gick vi ner till stan och till graven för att sätta en blomma. Nellie ville hjälpa till och vattna och Liam ville tvätta av gravstenen. Dom var så duktiga. På vägen hem köpte vi glass som barnen sedan åt i trädgården. Det var bus och lek. Precis som det ska vara när barn finns i närheten.

I söndags så hade vi konfirmation. Sist ut i barnaskaran är Pontus. Nu får jag vänta in barnbarnen. Om de ska konfirmeras vill säga. Det var fint. Vädret var bra såvi kunde sitta ute i trädgården för att fika. Vi var inte så många. Tror vi hamnade runt 14 stycken. Det är inte antalet som är det viktiga utan det är vem som är där. Det är vad jag brukar säga till barnen.

Beatrice har varit hemma en vecka nu. Idag åkte hon hem. Känns redan tomt, men vi ses snart igen. Jag och Stéphanie åker väl över innan semestertiderna börjar. Idag så har vi solat en stund, fikat och spelat spel. Det har varit en skön dag faktiskt. Trots att det är måndag. Med måndag så innebär det terapi för min del. Vi pratade om lite allt möjligt. Jag närmar mig "den lilla flickan" mer och mer. Positivt så klart men det gör ont när jag inser vissa saker. Jag jobbar på i alla fall.

Nu ska jag in och laga mat till barnen. Jag hoppas att ni allaha en fin och solig dag. Kram kram!

6

Lilla Elvira ❤️ välkommen till världen du underbara flicka ❤️

Min lillebror har fått sitt efterlängtade barn. Jag är så glad för hans skull. Som han har längtat! Ja, jag med. Ska bli så roligt och få följa hennes resa här i livet.

Ett stort GRATTIS till Peter och Susanne 🥰

Att se ett nyfött barn är så underbart. Finns det något bättre? Nej! Absolut inte! Att jag älskar barn har väl inte undgått någon då jag har sju stycken själv. När jag väntade mina barn så mådde jag så bra psykiskt. Jag hade ont överallt men det spelade ingen roll. Bara tanken på att jag bar på en framtid gjorde mig så lycklig. Ett liv som skulle få möta världen. Tänk att det lilla livet var en del av mig?!

Idag har jag och Beatrice klippt Sally och Tjabo. Har klippt deras klor med. I morgon är det Corall och Mimmis tur. Vädret är bra. Inget regn men lite kyligt. Det är ändå skönt ute. Får se om det blir regn. Brukar bli det när det är cruising i stan!

Önskar er alla en fin dag!

Vad gör man om man har hamnat i ett hamsterhjul? Det snurrar och snurrar och jag kan inte hoppa ut. Jag vet att om jag skulle komma ur det så blir det en vändning i livet. Stannar jag kvar så är det samma hjulspår jag kommer gå i. Vill jag det? Vad krävs för att en förändring ska ske? Måste jag slungas ut eller ska jag våga ta steget bort? Vad är jag rädd för? Kan det verkligen blir bättre eller har jag hamnat i en återvändsgränd?

Förändringar i livet kan vara läskiga. Men det kan bli en klar förbättring. Men det kan ju också bli sämre. Ibland är det svårt och lyssna på vad hjärtat vill för det säger inte samma sak som min hjärna. Min hjärna säger: Släpp taget och slunga dig ut. Mitt hjärta säger: Spinn!

Men varför? Vill jag att det ska spinnas runt för att det på något sätt ändå känns tryggt så? Eller är det för mitt dåliga samvete skull? Jag vet inte. Jag känner mig som världens sämsta människa! Varför kan jag inte bara känna en genuin lycka för det jag har? Livet har varit värre!

Missförstå mig inte. Jag är så lycklig över att få ha mina barn och barnbarn i min närhet. Det är livet utöver dom så är det tråkiga. Mitt liv som människa utöver min mammaroll. Jag älskar att vara mamma men skulle gärna vilja vara något mer utöver det. När barnen var små så levde jag för dom. Nu är de flesta vuxna. Mina yngste är 15 och 17 år gamla. Dom behöver inte mig på samma sätt mer. Så nu har jag i stort bara mig själv. Helt plötsligt så blev livet väldigt tomt och fattigt. Vem är jag förutom att vara mamma till mina barn?

Terapin får mina ögon att öppnas ibland. Känslor och tankar avlöser varandra. Ibland när jag tänker på det vi pratar om där så kan jag känna att jag är värd så mycket mer än vad mitt liv ger mig idag, men snabbt så slänger jag undan mattan under mina fötter och säger: Skulle inte tro det!

Ja...Ibland undrar jag om detta är det som livet har i beredskap till mig. Tjäna andra...och vara glad för det jag har, för det kunde varit värre. Mitt liv har vänt i helvetet ett par gånger genom åren. Så jämfört med det så befinner jag mig i himmelriket, så klaga inte!!! Men ändå så är det det enda jag gör ibland. Idag är en sådan dag!

Ha det gott. Sköt om er!

2

Jag har världens bästa läkare. Hon är noggrann och går igenom allt som behövs vid en undersökning. Hon lyssnar och tar allt på allvar. Men med en bra läkare så kan det tillkomma negativa saker. Så som att hon alltid är väldigt upptagen. Man får en tid som hon ska ringa till en. Har man tur så ringer hon samma vecka i alla fall. Det blir sällan den dag och tid som man har fått. Jag brukar kunna vänta tills hon har en lucka i sitt schema men idag är jag lite grinig faktiskt.

Jag har så ont i min ena höft. Har svårt för att gå. Kan inte ta på mina skor. Att gå I trappan är ett heltidsarbete. Jag och tvillingarna samt Liam gick ut för att göra i ordning graven hos mina svärföräldrar. Köpte en ängel med som vi satte på graven. Sedan gick vi ner till stan och tog en fika. Jag kunde knappt gå. Middagen hemma fick min dotter göra idag. Det var jättegott så jag klagar inte men det känns dumt att låta henne göra maten. Men jag kunde ju inte stå upp.

Just nu sitter jag i soffan och tarcdetblugnt. Försöker få mina höfter att vila. Det behövs. Jag väntar fortfarande på ett samtal från min läkare men risken finns att jag går vänta i evigheter. Jag hinner bli "frisk" innan jag får kontakt med henne.

Nedan sitter Lille Liam. Mitt yngsta barnbarn. Hans pappa Benjamin och Beatrice var med och fikade. Benjamin och Beatrice är mina tvillingar 🥰

Ha det gott. Sköt om er!

För och efterbild. Jag gjorde inte så mycket men tog bort ogräset I alla fall och satte dit en ängel.

Idag har det regnat lite grann. Rätt skönt men jag saknar solen. Beatrice, min yngsta dotter är hemma en vecka nu och visst hade det varit skönt för henne att få sola och njuta av värmen nu när hon är här! Vi har hunnit med mycket sedan hon kom. Det brukar vara så. Hon är en tjej som gärna hittar på saker. Idag skulle vi hått en promenad men jag fick backa lite på det. Mina höfter säger ifrån. Har så ont när jag går. Hoppas det är bättre i morgon.

Vi har planerat att gå ut till Köpingsvik i veckan i alla fall. Tänkte gå till mina svärföräldrars grav och se hur fin gravstenen blev nu när den har kommit tillbaka. Tända ett ljus ska vi med göra. Ska upp till min pappas grav med hade vi tänkt.

I sommar ska vi åka till Carinas grav. Saknar henne så otroligt mycket. Det går inte en dag som hon inte finns i mina tankar. Ibland kan jag inte förstå att hon inte finns mer. Det är många gånger jag har tänkt att det här måste jag berätta för Carina. Det gör jag med men det blir tyst för mig själv.

Vi har varit vänner i många år. Vi klickade med en enda gång. Bästa vänner på direkten. Vi har barn i nästan samma ålder. Båda hade vi en sin som var lite strulig av sig. En son som våra respektive släkt inte tyckte om. Det var samma släkt. Carina var gift med min dåvarande sambos systerson. Carinas man blev min dotter Stéphanies kusin. Jag kom till slut ifrån mitt förhållande men jag och Carina fortsatte att vara vänner. Flera år senare så gick hon igenom en skilsmässa och jag fanns där för henne. Så som hon hade funnits där för mig.

Carina, min Carina. Världens bästa vän. En sådan fin kompis med ett sådant stort hjärta och med en sådan vacker själ får man verkligen leta efter. Jag fann henne i Billinge i Skåne ❤️

Jag har många fina minnen och jag tänker ofta på dom. Naturligtvis har jag alltid ett leende på läpparna men samtidigt ibland så känner jag tårarna brännas under ögonlocken. Saknaden är enormt stor!

Jag har några levande minnen som springer här hemma efter Carina. Mina fyrbenta familjemedlemmar. Den sista ut är min sons valp. Lilla Nala ❤️ Hon är liten men naggande god! Bilderna på katten är våran Sotis. Han blir 13 år i år 🥰 På sista bilden ligger han i min dotter Beatrices famn 🥰

Nu är det sängen som gäller för min del. God natt och sov gott. Sköt om er ❤️

Äntligen lördag! För mig har det varit lördag i flera dagar. Ja inte för att det har varit en dag med ledighet utan för att dagarna innan den riktiga lördagen har varit så långa. Det var terapi i måndags och dagarna efter där har gjort mig så trött i huvudet. Det har varit många tankar, känslor och funderingar. Jag låg däckad i tisdags och i onsdags. Det gick några dagar innan jag ens gick ut. Tänk att en terapisession kan göra en så slut. Ja det tar kan jag säga.

Tycker att jag gör framsteg. Förra måndagen igen tyckte min terapeut att jag gjorde ett stort genombrott. Kanske därför som det sedan dess har gått på tomgång. Orken har inte riktigt varit där. Jag har varit i kontakt med mycket som jag har missat i mitt liv. Det jag inte fick men som jag borde ha fått. Jobbigt för det blir ett stort tomrum inombords. Jag måste hitta något som fyller det stora svarta hålet. Hur? Ja det är det jag jobbar med bland annat.

Igår gick jag och Fredrik faktiskt ut. Det var evigheter sedan. Jag fick ett sms av Fredrik för några dagar sedan där han säger att han har beställt bord på TeaterVallen i Kalmar. Det var underhållning med countrymusik. Det var nog första gången på evigheter som jag faktiskt längtade att komma iväg. Det var en mysig kväll. Det var Sleifers med Jennys. Så duktiga och så underhållande. God mat och trevligt folk. Vi fick bra platser. Jag har svårt för att sitta med ryggen mot folk och där vi satt fanns det ett bord med några äldre som satt. Det funkade.

Så vad händer denna lördagen då? Jag ska försöka ta mig ut och bara njuta av vädret. Längtar till i morgon. Förhoppningsvis så blir det fint väder. min dotter Stéphanie kommer hem och då ska vi grilla. Ska bli så gott och så mysigt.

Idag ska jag försöka komma mer in i boken jag har börjat at läsa. Den andre av Prins Harry. Eller Spare som den heter på originalspråket. Den är intressant faktiskt. Har kommit en liten bit men har så svårt att koncentrera mig ibland när jag läser. Älskar att läsa böcker annars. Har alltid gjort. När jag gick på marknader förr i tiden så var det stånden där det var musik och böcker som jag fastnade hos. Är du intresserad av boken med Prins Harry så kan den köpas bland annat hos Bokus och Adlibris.

Jag hoppas att ni alla får en fin lördag. Ta vara på dagen. Sköt om er!

God mat på TeaterVallen. Torsk med potatis. Ljuvligt gott!

Det är inte ofta jag surfar runt på Facebook. Jag får upp aviseringar men går inte alltid in. Ibland tänker jag att jag kollar det sen. Men det där sen kan bli aldrig. Mestadels för att jag glömmer bort det. Mitt minne är inte alltid det bästa. Ibland när jag kommer ihåg att gå in så trillar man över tänkvärda bilder och texter. Så Facebook är ändå en plats som man får tid att tänka efter på Ibland. På hur saker och ting kan vara. Hur det är och hur andra kanske har det. Facebook kan få mig i alla fall att tänka efter.

Ovanstående bild låg i mitt flöde på Facebook. Min första tanke var att så rätt det är. Det är ju så det är. Inte alltid men ibland...för någon. För mig så måste jag erkänna att den både stämmer och inte stämmer. Själv erbjuder jag alltid min hjälp och det oavsett om jag egentligen inte orkar. Dumt då jag egentligen måste tänka på mig själv. Har dock alltid tänkt på andra före mig själv. Sedan stämmer den inte alltid när det kommer till mig. Jag får oftast fråga om hjälp. Det är inte alltid jag får den och det är sällan jag ber om den men det är också för att jag sällan får den helhjärtat. Andra orsaker är också att jag sällan ber om hjälp för att jag inte vill att andra ska dras med det som är mitt. Att inte belasta dom.

Men visst har jag fått hjälp ibland. Men då jag sällan ber om den så är det så klart inte lätt att få hjälp. För hur ska andra kunna förstå att man behöver hjälp om man inte ber om den? Men måste man alltid behöva be om hjälpen? Visst hade det varit skönt och tryggt att få vetenskapen om att det finns någon som bryr sig så pass mycket så att de erbjuder sig hjälp när de ser och hör att hjälpen verkligen skulle behövas? Det är inte ofta som någon gör det så därför frågar jag sällan.

Ja Facebook kan få en att tänka som sagt. Ingen skillnad denna gång.

Det fanns faktiskt en person i mitt liv som hjälpte mig mycket. Mest av att bara finnas där. Det var Carina. Vi fanns där för varandra. Vi pratade om livet. Om sorg och glädje. Idag har hon namnsdag. Grattis på namnsdagen min älskade vän ❤️ Du är älskad och saknad ❤️

Ja...Hon gick bort rent för tidigt. Det finns ingen rättvisa här i livet.

Ja livet är som livet är. Man kan bara göra sitt bästa för att göra det absolut bästa med sitt liv. En dag så är det över. Man får göra det som är värdefullt. Samla på sig fina minnen för de tillfällen då man verkligen behöver något positivt I livet för att orka med dagarna som kommer. Igår var en av dom dagar som skapade fina minnen. Min näst äldsta son med familj kom för att gratulera Fredrik då han precis har fyllt år. Vi fikade och pratade. Vi hade det riktigt trevligt. Ja jag kan ju bara prata för mig själv egentligen men jag hoppas att dom andra med hade det. Barnen var med. Så roligt att träffa dom. Det var ett tag sedan.

Jag hoppas att ni alla har en fin dag. Sköt om er. Kram kram.

Äntligen fredag med allt vad det innebär. Ska tvätta och städa. Mindre roligt men et måste. Kanske så kan jag rensa bland mina tankar med samtidigt. Ofta kan det kännas att man inte vet vilken väg man ska ta i livet. Nu känns det som att jag står mitt i vägen med benen på vardera körbana. Jag borde stå stadigt men det känns inte alltid så. Jag velar kan man säga. Ja livet är som en berg och dalbana. Man ska vara glad över att man sitter kvar och inte kastas ut ☺️

Idag är det möte med Pontus skola. Ett möte som jag själv har begärt. Jag vill se så att allt går bra. Att det går på rätt väg. Försöka få hjälp och stöd till Pontus i den utsträckning han behöver. Han går i åttan nu och har bara ett år kvar i grundskolan. Ett viktigt år då det är gymnasiet som väntar därefter.

Hampus har ansökt till en annan skola. Han vill ju gå musiklivet. Han behövde ett betyg till så han har läst upp det detta året. Han var på audition början på veckan och det gick bra. Håller tummarna för honom. Han brinner ju för musiken. Han sjunger hemma nästan hela tiden. Han spelar både gitarr och keyboard. Han är jätteduktig.

Ja jag sjunger också alltid. När ingen hör 😉 till allas lättnad. Men jag älskar musik. Spelade dock mycket mer förr. Jag vaknade på morgonen och stereon sattes igång. Sedan gick den till det var dags att lägga sig. När jag var barn lyssnade jag på Eurythmics. Som tonåring dansband och nu som vuxen mestadels country. Men jag är egentligen en allätare När det kommer till musik.

Nej. Nu ska jag göra mig i ordning för mötet. Jag önskar er alla en fin dag ❤️ Kram kram.

Nu älskar Sally livet. Äntligen kan hon få ligga på sin trappa och njuta av solen. Hon behöver duscha men det tar jag till helgen. Att ligga och dra sig i gräsmattan är ju bland det bästa hon vet. Tänkte klippa ner henne med. Skönt för henne och bli av med den långa pälsen.

Sally född 2014

Sally är 8 1/2 år nu. Tiden har verkligen gått fort. Hon är ett levande minne av Carina då jag delvis fick Sally av henne. Jag parade Sally för att förhoppningsvis få en tik som jag kunde spara för att minnet av Carina skulle finnas i form av ett liv. Mimmi föddes för 3 1/2 år sedan och förhoppningsvis kan jag få en tik av henne den dagen hon blir parad.

Mimmi född 2019

I januari var det 5 år sedan som Carina gick bort. Ska planera in en dag framöver när barnens sommarlov börjar att åka till hennes grav och hälsa på. Det är tyvärr rent för sällan vi åker dit. Blir en gång om året. Ja jag skäms, men tiden räcker inte till. Fredrik jobbar på vardagarna. Var fjärde helg har han jouren och där emellan har han sin hobby med järnvägen. Det tar en hel dag att åka fram och tillbaka. Det är ändå några timmar bort. Men hon finns i mina tankar varje dag och hon har sin plats i min bokhylla vid ljuset som brinner 24 timmar om dygnet. Hittade en jättefin ängel med ett brinnande ljus för några år sedan. Det har stått tänt sedan dess och fungerar fortfarande. De enda gångerna som det har varit släckt är när vi har flyttat det. Bra kvalitet. Ja...Ibland har man tur och hittar bra saker som verkligen håller!

Det är kväll nu och jag ska göra mig i ordning för sängen. Sitter här själv i stort sett. Fredrik sover och pojkarna är på ovanvåningen. Så det är lika bra och lägga sig. Eller....Ja jag ska nog läsa i min bok: Den andre av prins Harry. Började på den förra veckan. Har inte kommit långt men av det jag har läst så finner jag den intressant.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin dag. Önskar er en trevlig kväll. Kram kram ❤️

Vi går mot slutet av april och vårvädret håller sig borta. Det finns dagar då man har känt värmen men blåsten och kylan tar över. Nu längtar jag efter sol! Vi är även nära helgen och jag hoppas verkligen på lite värme!

Veckan har flyttat på. Många tankar som snurrar. Måndagens terapi fick mina ögon att öppnas lite mer. Det blev en tomhelskänsla som smög sig fram. Jag insåg helt plötsligt något som egentligen hela tiden var rätt så logiskt. Nu växlar jag mellan det gamla antagandet om mig själv och det nya. Nu är det uppehåll nästa måndag då det är röd dag. Jag behöver den pausen.

Jag tänker tillbaka till innan jag fick börja på denna terapin för snart 3 år sedan. Det har kommit fram saker som jag inte ens trodde att jag tänkt på. Känslor som jag trodde var begravda, eller som jag inte trodde fanns har kommit fram. Vi har pratat kring det. Ibland när vi har pratat och jag har svarat på hennes frågor så tänker jag ibland: Men herregud! Fattar hon inte? Nej...Ibland förstår jag henne. Det som jag först tycker är logiskt visar sig att mitt tänk kanske inte var så logiskt i alla fall. Det får mig att tänka.

Jag har kommit långt tycker jag. Tänk att jag vågade öppna upp mig för en främmande människa?! Det trodde jag aldrig. Visst...jsg hade en samtalskontakt i 25 år tidigare och hon hjälpte mig otroligt mycket. Men med henne pratade jag mestadels om det som var nu. Här i denna terapin pratar vi om det som var då och hur jag kan leva med det nu. Flummigt förklarande kanske men det är så det är.

Så...vad händer idag då? Ska ni göra något speciellt? Själv ska jag fortsätta att plocka i ordning lite och ta hand om mina hundar. Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag ❤️