När jag för första gången träffade Fredrik påsken 2005 så skulle hon bli 6 år gammal. Vi träffades uppe vid slottsruinen och jag tyckte Barbie som Fredriks hund egentligen hette var så söt. Jag och barnen flyttar till Fredrik och Babsan som hon kallades var med mig överallt. När Fredrik skulle gå ut med henne på morgonen så ville hon inte utan hon satt vackert kvar på gången ute och sprang sedan in till mig och lade sig hos mig. Babsan hade och kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta. Hon var så go den hunden.
Babsan hade Fredriks mamma sedan hand om för Benjamin är allergisk mot hundar. Vi var tvungna att lämna bort henne. Vi försökte att ta hem henne men det gick inte. Men hon var inte så långt borta och vi hälsade ju på henne. Hon trivdes bra hos Fredriks mamma.
Hon blev sjuk nu på senare år och vi visste att denna dagen skulle komma men aldrig när. VI fick veta att hon kanske var tvungen att avlivas men jag trodde att vi skulle få veta när det skulle ske. I alla fall att Fredrik skulle få veta. Det är ju trots allt hans hund.
Jag har frågat Fredrik hur det är med Babsan den senaste tiden varje dag och han har ju sagt det han har fått veta. Det senaste var att det var bra med henne. Eller att hon var bättre i alla fall.
Igår gick min dotter Stéphanie på stan och där träffade hon Fredriks kusiner. De informerade Stéphanie att Babsan var avlivad. Hon blev något förvånad och lite smått chockad så berättade hon för mig. Jag var helt på det klara att Fredrik visste det för han hade ju pratat med sin mamma i torsdags. Men han visste ingenting. Han försöker få tag på sin mamma men de var förmodligen ute på Skördefesten.
Idag ringde hon och berättade att Babsan var avlivad och det blev hon i fredags. Vi bor inte så långt ifrån veterinär kliniken. Utan enbart några hundra meter bort. För mig tar det inte ens fem minuter att gå dit. Kunde jag inte fått vara med? Fredrik jobbar inte så långt därifrån. Kunde han inte fått veta? Det är ändå hans hund. Hur man än vänder och vrider på det så¨står han som ägare till Babsan.
Jag tycker synd om min dotter som fick veta det på det sätet som hon fick och det känns mycket taskigt att vi och då framför allt Fredrik skulle vara de sista som skulle få veta vad som händer ens husdjur. Ja Babsan bodde inte hos oss och det har sina naturliga förklaringar, men Barbie var Fredriks hund och en familjemedlem fast hon inte bodde här.
Babsan kommer att vara saknad och hon var mycket älskad av oss alla!
R.I.P Babsan! Vila i frid älskade hund!
