Har varit förkyld nu i några dagar. Idag var första dagen som jag kunde dricka kaffe. Tagit det lugnt under förmiddagen och enda fram till eftermiddagen faktiskt. Sedan blev det en långpromenad med hundarna. Det var riktigt skönt och komma ut igen och gå. Jag som inte älskar vintern med all snö och is tyckte det var så vackert.
Sally är ju tokig i snö så hon kan ibland lägga sig helt plötsligt för att dra sig I det. Hon blir som en liten valp när man kastar snöboll mot henne. Hon hoppar upp i luften för att fånga den. Men när vi kastar en tennisboll mot henne sitter hon bara still och stirrar på oss. Hon är rolig hon.
Det är skönt att ta en promenad när man vill rensa tankarna. Jag skulle behöva det nu. Hade min kropp inte sagt emot så hade jag gjort det. Ibland blir bara allt för mycket. Jag känner mig så totalt värdelös många gånger. Det jag gör uppskattas inte. Det gör så klart jäkligt ont då allt jag i stort sett gör...gör jag oftast för andras skull. Jag gör ingenting för mig själv i stort sett. Dom gånger jag gör det är när jag åker till någon av mina döttrar och bara försöker varva ner och tänka på vad jag behöver. Mer än så blir det sällan.
Jag behandlas för PTSD och jag har gått där i 3 1/2 år nu. Via den så har jag börjat förstå mer och mer hur mitt liv har varit. Våga ta steget och nosa på hur jag vill ha mitt liv. Ställa mig frågan: Vad gör mig lycklig?
Ja vad gör mig lycklig? Jag vet inte. Jag får börja med att ställa mig frågan: Är jag lycklig? Nej det är jag inte. Jag är faktiskt inte det. Det händer rent för mycket i mitt liv för att jag ska kunna känna mig lycklig. Är man två ska man kunna vara enade men när man inte är det då är det svårt. Att hela tiden känna att man kämpar själv. Eller måste ensam försvara sig. Att alltid vara den som stöttar men känna att man inte får det tillbaka då känns det väldigt tungt.
Dessa tankar är jobbiga att ha och dom försvinner inte. Det är svårt när en går undan och låter den andra stå ensam kvar i skottlinjen. Ingen har jag att prata med för den jag skulle kunna förlita mig på finns inte där. Det får mig att undra vad det är för fel på mig?! Är det något som jag gör som är så fel? Har jag för höga krav? När jag ser tillbaka på hur jag har haft det i mitt liv så jämfört med tidigare så har jag det bra, men jag känner mig inte lycklig. Jag orkar inte kämpa med något som ändå kommer raseras igen. Det slätas över. Går till det normala tills det blir dags igen. Det sker ingen förändring och slutsatsen blir att det ligger på mig men jag vet inte vad jag kan göra annorlunda.
Jag har levt mer än halva mitt liv. Flesta av åren har jag haft ett helvete rent ut sagt. Är det inte dags för mig att få livet att kännas värt att uppleva? Nu menar jag inte enbart livet i sig utan det som förgyller ens liv.
Det skrämmer mig lite grann att tänka att jag inte har så många år kvar av mitt liv jämfört med de år som redan har gått. Jag vill inte förlora fler år. Jag vet att förändringen ligger hos mig. Det är jag som måste komma fram till ett beslut om hur jag ska göra framöver. Men det är svårt. Ska jag nöja mig med hur jag har det och tycka att det kunde varit mycket värre eller ska jag våga pröva mina vingar och flyga fritt?
Kanske hade jag gjort en del glada? En del till och med lyckliga! Kanske hade jag känt mig mindre värdelös? Jag finns inte. Mina känslor räknas inte. Det påminner mig om min före detta som tystade ut mig totalt. Han gick där hemma och betedde sig som jag inte fanns. Då hoppades jag innerligt att jag inte skulle göra det. Idag vill jag i alla fall det men är det lönt om jag ändå inte ska få känna att jag faktiskt betyder någonting och att jag har ett värde. Mer än att finnas till för andra! Är det kanske det som jag är till för? Ja...Jag skulle verkligen behöva den där promenaden! Helt klart.
Avslutar som jag började. Här har vi mina hundar. Förutom två av dom. Även det sticker i ögonen på folk. Antalet hundar jag har. Tänk så skönt det är för dom som inte behöver ta hand om dom. Avundsjuka kan vara en grund. Dom måste ha ett tråkigt liv då de måste lägga sig i mitt.
God natt och sov gott.
