web analytics
Gå till innehåll

Idag för 30 år sedan blev jag mamma för första gången. Jag var 21 år gammal och blev lämnad av barnets pappa veckan innan. Dagen innan ((den 9:e) så hörde jag porten öppnas och jag hörde rösten av min före detta sambo. Jag blev rädd och skyndade mig till min ytterdörr för att se vart han skulle gå. Han gick in till grannen. Jag pustade ut. Samtidigt som det var obehagligt att han fanns en vägg bort.

Men under trippen till min ytterdörr så hörde jag ett ploppljud. Jag tyckte det kändes lite obehagligt. Jag gick och lade mig för jag var så trött. Kände att jag skulle sova som en stock, men vaknade tidigt på morgonen. Det var blött i sängen. Tänkte aldrig att det var vattnet som höll på att gå. Jag hade inga sammandragningar, och sedan var barnet inte beräknad att komma förrän den 5 januari.

Jag pratade med kvinnan på BVC som fanns på området. Hon rådde mig att åka in. Så jag gjorde mig i ordning och pappa körde mig in till BB. När jag kom dit så sa dom att vattnet gick och att det snart skulle bli en bebis. Dock så hade jag inga värkar. Kom dom inte igång så skulle dom sätta igång dagen efter. Vilket blev den 10 december.

Jag blev igångsatt och från det dom satte igång det hela tills han var född så tog det 4,5 timmar. Jag födde ett vackert gossebarn. Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång. Han födde 4 veckor för tidigt men ändå kunde jag åka hem tre dagar senare.

Jag var en stolt mamma. Jag ÄR en stolt mamma! Till alla mina barn!

Min 30-åriga son har levt ett tufft liv. Med tanke på hans bakgrund och erfarenheter så trodde jag inte att han skulle bli 30 år. Ångest! På hög nivå. Mitt livs värsta mardröm! Men nu är han 30 år och lever ett bra liv tillsammans med sin sambo. Äntligen så har han hittat hem. Det känns så.

Ett stort GRATTIS till dig min älskade son ❤️ Jag hoppas att du har fått en fin dag. Önskar dig en fortsatt fin dag/kväll. Älskar dig ❤️

Vi var där igår och gratulerade honom. Så roligt och komma dit. Man känner sig välkommen. Är så glad över att sonen har träffat en sådan fin tjej. Det är dom båda unnat att vara lyckliga.

Nej, nu ska jag mysa med mina barnbarn. Ha en underbar kväll mina vänner. Kram kram.

Denna natten har varit lång. Har vaknat ofta och har haft svårt att somna om. Gick upp kl 04:50. Lagade en kopp kaffe och gjorde mig i ordning för att åka med Fredrik till Kalmar. Jag hoppade av hos Stéphanie och Fredrik fortsatte till sitt jobb. Nu sitter jag här i Stéphanies soffa och lyssnar på hennes andetag. Hon sover som en stock. Jag blir lite avundsjuk faktiskt.

I helgen ska jag ha mina älskade barnbarn. Det kommer bli massor med mys. Det är precis det jag behöver. Jag känner att jag är i en svacka emellanåt. Snön kan vara vacker och den lyser upp i mörkret men det hjälper inte. Mitt humör dalar så fort jag måste vara ute och frysa. Vintern är inte min årstid. Ironiskt nog så är jag född i en vintermånad.

På måndag är det dags för terapi igen. Min terapeut brukar fråga hur veckorna har varit. Låg och tänkte på vad jag har gjort i dessa två veckor men jag kommer inte ihåg. Mitt minne är inte det bästa, men jag tycker jag borde komma ihåg något. Funderar men det står helt still. Kanske kommer det tillbaka mitt stackars minne. Tiden får utvisa.

Nej. Jag ska nog försöka vila en stund mitt huvud behöver det. Önskar er alla en fin dag. Kram kram.

Så dramatiskt, jag vet, men det är så det känns när jag ser snöflingorna falla från skyn. Gräsmattan är vit och snöflingorna fortsätter att falla och jag känner att vintern kommer bli oändligt lång. Det kommer dröja så otroligt länge innan våren kommer. Ändå så är det bara några månader dit men det känns som om det vore en evighet tills dess. Men! Innan dess så är det jul och nyår.det ser jag dock fram emot. Idag har jag påbörjat julstämningen i vardagsrummet. Julpynt har tagits fram.

I vanliga fall så hade jag fortsatt att städa. Tagit slut på mig själv. Men efter dom senaste två terapisessionrna så har jag försökt att ta pauser under dagarna. Inte springa med kaffekoppen under tiden som jag plockar undan och städar här hemma utan jag försöker sätta mig ner och dricka mitt kaffe. Inte det lättaste när man inte är van.

En helt vanlig familj. Det är en titel på en svensk serie som går på Netflix. Den fick mig att stanna upp och tänka på det min terapeutbrukar säga. Hon säger ofta: Det är inte ditt fel. Vad kunde du ha gjort? Jag svarar: Jag kunde ha sagt nej, jag kunde ha skrikit. Gått därifrån. Sagt ifrån. Men jag bara låg där och gjorde ingenting! Min terapeut säger: Det var inte ditt fel! Du var paralyserad! Du kunde inte gjort något annorlunda! Jag sitter tyst. I mina tankar så ser jag på det annorlunda. En del i mig säger att hon har rätt. En del i mig säger att jag har rätt. Där och då måste jag bestämma mig för vem jag ska lita på. Henne eller mig själv. Den scenen utspelar sig ofta i rummet hos min terapeut. Samma scen utspelade sig i denna serie. Den gick mig att stanna upp ett ögonblick. Luften gick liksom ur mig på något sätt. Helt plötsligt så blev jag det lilla skrämda barnet som jag så ofta kände mig som barn.

Nu känner jag mig så otroligt trött och klockan är inte så mycket. Det är många timmar kvar tills kvällen kommer och jag längtar verkligen tills middagen är över. Det är då jag brukar göra mig i ordning för sängen. Det rar sin lilla tid. Jag behöver varva ner innan det är dags att sova. Idag är det nog viktigare än vanligt.

Jag hoppas att ni har en fin dag i alla fall. Sköt om er. Kram kram.

Ligger under täcket och lyssnar på tystnaden. Så skönt! Klockan är inte så mycket. Jag vaknade tidigt och kunde inte somna om. Igår kom vinterns första snöflingor till Öland. Det är vackert med ett vitt landskap men jag föredrar sol som värmer min frusna själ. Jag tycker inte om vintern. Men julen är under vintertiden och det ser jag fram emot.

Jag har slagit in några julklappar som jag har köpt in. Julfilmerna har redan streamats här hemma. Snart är det dags att se The Sound Of music igen. Den bästa film som någonsin har gjorts. Bland dom bästa i alla fall.

I måndags så var jag på terapin. Går varannan måndag. Jag ska försöka ändra om mina vaner på hemmaplan. Ska försöka få in sådant som ger mig positiv energi och dra ner på det dom jag tycker är ett måste när det egentligen inte är ett måste. Det är svårt. Men det ska gå. Jag försöker i alla fall. Jag har börjat att virka. Vill få in läsning med men hittar ingen bra bok. Ändå så har jag hur många som helst att välja mellan. Jag läste mycket förr. Idag har jag inte koncentrationen till det, men det kommer nog. Skam den som ger sig.

Nu ska jag upp och laga lite kaffe. Det är så gott med dagens första kopp och få njuta av den i tystnaden. Jag önskar er alla en fin dag.

Jag var nära att bli hundmat i måndags kväll. Tänkte ta en promenad till affären. Från Stéphanies lägenhet till ICA tar det ca 10 minuter att gå. Det var mörkt men tänkte att det är upplyst där jag ska gå. Är annars mörkrädd. Man vet ju aldrig vad som kan hända. Samma som på dagtid men risken är större när mörkret faller.

Jag går där på gångbanan. Framför mig ser jag en man med en stor hund komma gåendes mot mig. Han går på sin vänstra kant och jag flyttar mig till min vänstra kant. Gångbanan är inte bred men tillräckligt för att vi tre skulle få plats. Sekunderna innan vi kommer jämte varandra så gör hunden ett utfall mot mig. Han drar in hunden samtidigt som han går men när dom kommer bakom mig så i ren reflex vänder jag mig bakåt och ser hunden dra sig i emot mig och morrar högt. Svårt och förklara egentligen. Hunden ryckte sig och ville verkligen klippa mig i nacken. Det var mer än morrning. Inget skall utan ett mycket aggressivt högt morrande oljud. Kan inte förklara det på annat sätt.

Tack och lov så hade jag reflexer och hoppade undan. Mannen (en kille i ca 25-års åldern) försöker dra in hunden mot sig. Ser då att han har ett flexikoppel. Han har jobb med att hålla hunden tillbaka. Hade kanske gått bättre om han inte pratade i telefon samtidigt.

Ja jag blev chockad. Hundrasen var american bulldog. Rätt så stor och välbyggd. Tack och lov så blev jag inte hundmat men det var inte långt ifrån. Hädanefter kommer man nog vara vaksam. Speciellt när man möter stora hundar och har de dessutom flexikoppel så drar jag nog öronen åt mig. Jag har själv hundar. Dock inte så stora men när jag möter andra människor håller jag ändå in dom.

Ja det finns dom som inte ska ha hund!

Idag är det onsdag. Känner mig låg idag. Kanske beror det på det som hände måndags eller så hinner vardagen komma ikapp helt enkelt. Det är grått och trist ute. Det regnar mellan varven och det är kallt. Jag hinner inte få allt gjort som jag vill ha gjort. Jag gör det jag kan men det är inte tillräckling. Inte hjälper det att få hopplöshetskänslor. Med dom kommer tankar som att man inte är värd något. Sedan tycker man att dom tankar och känslor som detta ger bekräftas. Då sänks humöret ytterligare. Är trött på att inte orka mer än vad jag gör. Det finns dom som tycker jag är lat. Sedan börjar jag tycka det själv med...och sedan känns det som fakta. Det jag gör på en dag kan göra att jag ligger pall Sedan i en vecka. Är det värt det? Min terapeut säger åt mig att ta lite i taget. Det är svårt när jag känner att det ligger osagda krav på mina axlar.

Jag är så trött idag. Inte bara kroppsligt utan även psykiskt. Har plockat lite i köket och sedan tvättat två maskiner tvätt. Nu är jag helt slut och då är det flera timmar innan det är dags att gå och lägga sig. Det blir en lång kväll.

Jag hoppas ni har en fin dag i alla fall. Önskar er en trevlig kväll. Kram kram.

Gula och bruna löv ligger på marken vart man än går. Vattenpölar finns överallt. Hösten har kommit. Det kan vara fint men med hösten kommer oftast kylan. Min kropp tycker inte om det. Mina leder lever sitt eget liv och vill oftast inte som jag vill. Jag kan inte göra det jag behöver göra. Kan i och för sig vara positivt då jag inte ska göra så mycket på en och samma gång.

Har fått i uppgift från terapin att göra ett "önske"schema. (Förra gången igen skulle jag skriva ner det jag gjorde om dagarna.) Jag skulle sätta in pauser. Det schemat ser definitivt inte ut som det första. Enligt mig är det inte så mycket att göra men det tycker min terapeut. Allt behöver inte gå I 180 säger hon. Jag har så svårt att ta det lugnt när jag gör något. Jag kan liksom inte sluta med det jag gör. Det gör mig till sist utmattad så klart. Jag förstår vad hon menar och jag ska försöka ta det lugnt. Det blir inte mycket gjort om dagarna. Lite disk, lite städ, matlagning och tvätt. Det viktigaste som behövs göras.

Veckan som gått blev inte som jag tänkt. Jag har tagit hand om min ena dotter som legat sjuk. Och som fortfarande är sjuk. Hon kom hem från Thailand och blev sjuk. Trodde först det var förkylning. Sedan influensa. Sedan att det var ett virus eller någon sorts bakterie som hon fått. Vi satt i 3 timmar på vårdcentralen häromdagen. Herregud. Vilken personal!!! Ingen eloge till dom. Vi kom in på ett rum. Satt där 1,5 timme. Sedan ringde vi på klockan. In kommer en sköterska som var otrevlig i sin ton. Min dotter sa att hon har ont i sin kropp. Hon kunde inte sitta stilla. Sedan informerade hon att hon har ont när hon andas. Sköterskan skulle informera läkaren som lös med sin frånvaro.

Vi satt där i en timma till. Ingen visade sig under den tiden. Min dotter ringde på klockan igen. Då kom en annan sköterska in. Även han hade en otrevlig ton. Var det för att dom blev avbrutna? Han gick och en stund senare så kom doktorn. Där framkom det att han hade inte fått information om att dottern hade ont när hon andades.

Min dotter undersöktes och prover blev tagna. Sedan fick hon en remiss in till Kalmar länssjukhus. Vi kom in och blev nästan direkt mottagna. Sedan fick vi ett rum. Vi satt där i och för sig i 8 tummar men där fanns det i alla fall personal som brydde sig. Flera gånger kom sköterskorna in för att fråga hur det var med min dotter. En ung läkare kom sedan in. Hon undersökte och sa att några blodprover inte var som dom skulle. Hon fick tabletter och dropp. Efter 8 timmar åkte vi hem. Hon är fortfarande inte helt bra men hon är bättre. Jag har haft henne hemma hos mig. Hon har haft ont i sin kropp, haft feber och kräkt. Det som jag tyckte var konstigt var att de inte skickade iväg blodprover på odling då hon varit utomlands. Nu hoppas jag att hon snart blir bättre.

Häromdagen fyllde mitt ena barnbarn år. Lille Liam blev 3 år. Han är hos sin mamma denna veckan så vi får fira honom nästa vecka när Benjamin har honom. Barnbarnen börjar bli stora.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin dag så här långt. Önskar er en fin fortsättning på helgen. Kram kram.

Klockan närmar sig 06 och jag har varit vaken sedan 02. Det blir en lång dag idag. I förrgår så tog jag, Stéphanie,  Benjamin och hans lille son Liam en liten shoppingtur i Kalmar. Jag köpte nya vinterskor till Liam. Det börjar bli kallt nu. För någon vecka sedan så tog jag en shoppingtur med Nellie, Wilja och Sebastian. Nu har dom allla blivit lite bortskämda. Precis som det ska vara. Vi träffade Nellie, Sebastian och deras mamma Tove på en fika på eftermiddagen. Det var en trevlig avslutning på shoppingrundan i Kalmar.

Igår var jag lat. Kände mig inte alls på topp. Mina leder sa ifrån. Dom skrek rättare sagt att jag skulle ta det lugnt. Vilket jag faktiskt gjorde. Det var under dagen. På kvällen städade jag av köket lite. Ibland är svårt att strunta i detvoch ta det dagen efter. Idag blir det dock att ta det lugnt. Har Nellie och Sebastian hos mig så vi ska mysa på idag tänkte Jag.

Tänk att det redan är november månad. Det är kallt ute så det är vinterjacka som gäller. Vantarna är framtagna och jag ska se över mina vinterskor. Ska köpa in skor till pojkarna med. Jag ska skriva en inköpslista på vad vi behöver att köpa hem. Planering gör julklappsinköp ska också höras. Ska höra med mina barnbarn vad dom önskar sig.

Jag har en dröm. Den är att vi åker utomlands över julen och firar på en sandstrand någonstans. All inklusive. Slipper tänka på mat och dryck. Allt blir serverat. Helt underbart. Kanske kan det bli av ett år. Det hade blivit mindre stressigt tror jag. Ja vi får väl se hur det blir med det.

Nu ska jag ta dagens första kopp kaffe. Jag önskar er en fin dag. Kram kram.

Vilken dag det har varit. Stéphanie kom hem från Thailand igår och åkte med Fredrik hem efter han slutat sitt arbete. Hon sov över till idag. Jättemysigt! I morse åkte vi med Fredrik in till Kalmar. Vi vilade en stund först då vi hade varit vakna från 04 ca. Sedan tog vi en shoppingtur i Kalmar. Det blev nytta med nöje. Mat inhandlades. Några varma fleecekläder till mig. Vi åt lunch mitt i allt och avslutade med fika. När vi var klara så var hon redan 16:00. I sex timmar hade vi varit ute. Inte konstigt att rygg och höfter säger ifrån nu. Men det har varit trevligt.

Stéphanie körde med oss hem. Hampus skulle uppträda på musikskolan och vi skulle tända ljus och sätta blommor på Iris grav. Idag skulle hon fyllt år

Tiden har sprungit iväg idag. Vi har varit på språng mestadels. Men det har samtidigt varit roligt. Men nu är det slut för idag. Jag ska varva ner och sedan sova. Förhoppningsvis I alla fall. Jag önskar er alla en fin kväll. Kram kram.

Jag är en stolt mamma ❤️ Här sjunger Hampus. Passar bra denna dag då hans farmor fyller år. Hon skulle vara sååå stolt ❤️

Två månader till årets bästa, mysigaste, härligaste och roligaste högtid. Nämligen julafton!

Jag älskar julen. Den innehåller bland annat kvalitetstid, kärlek och vänskap. Vi brukar vara många som samlas men i år blir det annorlunda. Min son och hans familj ska fira på annat håll detta året. Det innebär att jag tidigast kan fira med mina barnbarn om två år. Men!!! Det är bara om det sker på själva julafton. I år kan jag fira med dom en annan dag i december. Det ska bli roligt!

Så var det ofta när pappa och min svärmor levde. Vi firade julafton många gånger. När pappa bodde här i Borgholm så firade vi tillsammans. Därefter med min svärmor och sedan en tur i Skåne. Vi delade ut julklappar, drack kaffe och njöt av stunden.

I år blir det jag, Fredrik, Hampus och Pontus. Benjamin har nog Liam i år då hans mamma hade han förra året. Jag tror dom kommer hem. Kanske Stéphanie med om hon inte jobbar. Det blir lagom. Inte vad jag är van vid men jag försöker se allt positivt. Nu har vi möjlighet att spendera mer tid med dom som kommer.

Jag ska börja skriva min inköpslista. Annars blir det lätt att glömma något. Barnen kommer väl snart med sina önskningar med.

Jag hoppas ni har haft en fin dag. Önskar er en fin kväll ❤️

I helgen var vi nere i Skåne. Min lillebror som blev 40 år i somras hade sin fest tillsammans med sin sambo som snart blir 35 år. Tänk att min "lille påg" har blivit 40 år! Vart har dessa åren tagit vägen? Det var inte så längesedan som han var liten och sprang runt mina ben. Det var "Effet" för hela slanten. Han och vår lillasyster kunde inte säga Elisabeth så det blev Effet.

Att åren har gått märkte jag även på resten av gänget som var med. Vissa av dom har jag inte sett på 18 år. 18 år?! Jag förstår inte att tiden har gått så fort iväg. Känns som om det vore i går. Nu har man inte bara egna barn utan även flera barnbarn.

Det var roligt att träffa dom alla. Jag dansade med min lillebror och kände en stor saknad efter min pappa. Men det är så livet är.

Idag har jag varit på terapin. Det känns. Jag är så trött. Har samtidigt ont i mina leder i händer och armar. Men jag gör mitt bästa för att klara av det jag måste klara av. Ska snart hem och ta hand om mina hundar. Sedan blir det kväll för mig. Efter en terapisession så kommer det alltid en massa tankar. Ska reflektera över dom och försöka få in I huvudet om det vi pratade om idag.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg. Önskar er alla en fin vecka. Kram kram.