web analytics
Gå till innehåll

Jag tittar på klockan och den är inte ens 12. Jag har hunnit med att sortera undan tvätten i mitt sovrum. Storstädat i mitt sängbord och vid min dator. Det behövdes. Jag har bara slängt upp allt där när jag inte har kunnat ta det. Mina sommarkläder är undanlagda och mina lite varmare kläder är på sin plats i garderoben. Mina hundar har blivit omskötta och jag har städat min hall. Den måste jag ta flera gånger om dagen nu då vädret ute inte är den bästa. När jag ser vad klockan är så tänker jag att det kanske inte är konstigt att jag är trött och att mina leder inte mår bra.

Att jag aldrig kan lära mig att ta det lugnt! Jag har nog det efter min pappa. Han var likadan. Fick han för sig något så skulle det ske med en gång. Jag är i stort sett likadan . Jag har mycket efter min pappa egentligen. Jag har fått hans smärta i kroppen. Han ritade en del. Skrev ibland. Det gör jag med. När Mina leder tycker att det är okej. Mitt humör. Min humor. Mitt sätt att vara som människa i stort sett. Ja jag vet vart jag kommer ifrån i alla fall ☺️

Det här med gener är rätt så intressant egentligen. Vad man får från sina förfäder. Vi är 10 syskon som är uppdelade fyra kullar. Jag är född först i den sista kullen. Mina sex äldre syskon har jag i stort sätt inte någon kontakt med och jag känner dom knappt egentligen. Det är en bror i den tredje kullen som jag gratulerar vid födelsedagar och så. Det är samma bror som jag alltid har sett upp till. Några vill jag inte ha någon kontakt med och dom finns inte kvar i mitt liv. Varför? Ja det är egentligen inget jag tänker på. Ett val jag har gjort då jag inte anser mig ha något gemensamt med dom. Jag är så olik många av dom. Vi delar inte samma värderingar och våra åsikter skiljer sig så mycket så det går inte. Jag klarar inte av att vara falsk. Jag kan inte titta någon i ögonen och säga osanningar. Jag lyssnar inte på skitsnack och jag klarar inte av all drama som det så ofta blir. Det har jag nog också efter pappa. Han blandade knappt sig i mär det blev diskussioner. Visst kunde han diskutera men det var inget dom blev förstorat upp.

Det är ju ofta som så att barnen gör dom sina föräldrar. Man uppfostrar sitt barn som man själv blev uppfostrad. Men det finns även dom dom gör precis tvärt emot. Dom går sin egen väg. Uppfostrar sina barn på ett sätt som de anser är bäst. Så som dom själva skulle bli uppfostrade på. Vissa är stränga och vissa låter sina barn göra som de vill.

Min äldsta dotter brukar säga att jag kunde vara sträng. Satte jag en regel så var det så. Jag kunde dock ge med mig efter ett tag om dom skötte sig. Gav dom en belöning gör sitt goda uppförande. Hon hade faktiskt ofta utegångsförbud haha. Hon fick inte gå någonstans. Ibland fick hon vara med sin bästa vän. Samma vän som är som en dotter till mig. När hon växte upp så var hon väldigt ofta här hemma. Hon fick komma och gå som ett barn i mitt hus. Ibland blev straffet för min fotter att vara med mig hela dagen. Hon trivdes med det i och för sig så egentligen var det kanske inget straff för henne haha.

Ja ibland undrar jag hur jag själv var/är som mamma egentligen. Jag hoppad mina barn tycker att dom har haft en bra barndom. Jag blir ledsen annars. Mina barn är allt för mig. Jag skulle göra allt för dom! Jag hoppas att dom vet det!

Jag har inte haft det lätt i mitt liv egentligen Jag har levt i destruktiva förhållanden och det har inte bara påverkat mig utan även mina barn. Man trodde att man skyddade dom. Jag gjorde vad jag kunde i varge given situation och det räckte inte alltid till.

Idag går jag på behandling gör PTSD och har gjort det sedan 1 juni 2020. Det går framåt och jag tycker att jag kan se på saker och ting på ett annorlunda sett än vad jag gjorde förr men vissa saker är svåra att ta till sig. Jag jobbar idag med den lilla flickan som jag bär inom mig. Det är inte bara destruktiva förhållanden som jag har levt i utan det är olika sorts övergrepp sedan barnsben.

Det som gör mig mest ledsen i allt detta är att mitt forna liv har påverkat mina barn. Jag blev utsatt och på grund av det så påverkas mina barn av mitt liv. Det är inte rättvist. Jag hoppas innerligt att mina barn i alla fall förstår varför jag idag kan hamna i situationer dom kanske inte alltid är relevant med nuet. Att hamna i dåtid och se nuet är inte lätt. Förstår ni vad jag menar? Jag vet inte hur jag ska förklara det på ett bra sätt.

Ja vilket blogginlägg det blev. När jag satte mig här för att skriva hade jag ingen aning om vad innehållet skulle bli. Jag lät mina tankar flöda fritt. Jag hoppas att ni har en bra dag. Här har vi 11 grader utomhus och jag går med fleecekläder för att inte frysa. Vintern har inte ens börjat och jag tycker att det redan är kallt

Ha en fin dag. Kram kram!

Att ha många barn har en nackdel ibland. Det är att det är svårt att få alla samlade på en och samma gång. Var gång jag lyckad ha dom i mitt hem samtidigt så passar jag på att ta et syskonkärlek. Här är det runt midsommsrtid 2021. Dom står i storleksordning. André, Robin, Stéphanie, Benjamin, Beatrice, Hampus och Pontus. Jag är så stolt över dom alla ❤️

När jag var barn och ungdom så fanns det ingen mobiltelefon. Skulle man lyssna på musik så var det via en kassettbandspelare och ljudet var inte det bästa. Idag har alla en mobiltelefon. Musiken strömmar ut till hörlurar och sedan är det bara att njuta för fullt av musiken. I alla fall för den som har hörlurarna på sig.

Ibland undrar jag varför vissa ens har hörlurar i öronen. Många av dom verkar vara döva. Inte så konstigt med tanke på att jag kan sitta tre meter ifrån och ändå höra hur bra som helst. Ska påpeka att jag inte har en superbra hörsel ändå. Just nu sitter jag på en buss. Jag hör ljudet från bussens motor. Ljud som blir när däcken rullar på asfalten. Ändå så hör jag den förbannade musiken! Ja musik och musik. I mina öron är det skrän! Vad är syftet med att ha hörlurar i öronen???

Idag är det måndag. Dags för terapi igen. Sitter sim sagt på bussen och är på väg hem. Det var längesedan som jag åkte buss. Brukar åka med Fredrik in. Efter terapin är jag med Stéphanie och sedan hämtar Fredrik upp mig när han har slutat. Nu är Stéphanie i Thailand så då är det lika bra att åka hem. Har hundar som behöver tas om hand med.

I flera nätter nu så har jag sovit dåligt. Vaknar på nätterna och har svårt att somna om. Vaknar kallsvettig och det är så vidrigt! Man kan ju tro art jag badar i sängen om nätterna. Nej jag hoppas det blir bättre med sömnen snart!

Kylan har slagit till ordentligt. Det är så kallt om dagarna nu så igår tog jag fram min vinterjacka. Jag hatar att frysa. Mina leder tar stryk av kylan och kroppen arbetar dubbelt upp känns det som. Jag måste ta hand om min tvätt när jag kommer hem och jag måste städa hemma. Mina leder måste hålla sig i schack.

Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram.

Ja det märks att det är höst. Idag har det blåst ordentligt. Det har regnat en del. Vädret hade alltså kunnat varit så mycket bättre! Skördefesten har varit för denna gång. Jag älskar skördefesten. Vi gör inte så mycket egentligen. Vi går en sväng på stan och sedan tar vi bilen ner till Eriksöre. Stan hade vi kunnat vara utan i år för där fanns inte mycket att se, men i Eriksöre var det som alltid hur mysigt som helst. Jag älskar den lilla gatan dom har där. Det är inte bara mycket att se utan även människorna där nere är supertrevliga.

Vi gick några vändor där. Köpte några pumpor som vi satte på pappas grav. Köper alltid dom där nere. Han får också ha lite skördefest. Även pappa tyckte om festligheterna som bjöds under den helgen.

Beatrice var över under helgen. Stéphanie mötte vi upp nere i Eriksöre. Vi köpte fika som vi i stort sett alltid gör hos några pojkar i början på gatan. Julglögg såldes lite överallt. Vi köpte några flaskor av en kvinna vars mamma hade tagit fram ett recept på. Så god. Så den blir det till första advent.

I år var det inte så kallt under skördefesten som det har varit tidigare år. I flera år har jag fått ha min vinterjacka för att inte frysa. I år hade jag bara min vanliga höstjacka. Underbart!

För 8 år sedan hade jag Carina på besök. Nellie döptes under skördefesten. Vi åkte runt lite på ön då. Det var mysigt. Det känns som att det har gått fler år än så. Saknar henne! I januari är det sex år sedan hon gick bort. Vart har dessa år tagit vägen?

Man ska verkligen ta vara på den tid man har för man vet aldrig när ens tid är över.

Ja tiden springer iväg och vi med den. Den mörka årstiden är på ingång och jag brukar sjunka ner i mitt mående när mörkret infaller. När vintern väl är här så är det väldigt tungt att gå upp på morgonen. Men det är bara att göra det bästa av det hela. Jag försöker ta det som det kommer.

Jag hoppas att ni som läser har det bra I alla fall och att ni kommer ha det framöver med. Sköt om er. Kram kram.

Dagen efter en terapisession är tung ibland. Idag vaknade jag innan klockan ringde. Tung i huvudet. Huvudvärken kom smygande. Åkte med Fredrik in till Kalmar. Jag och Stéphanie ska till Göteborg och hälsa på Beatrice. Hon ska med till Öland. Det är skördefest och vi ska som vanligt åka till Eriksöre. Där är så mysigt.

Igår på terapin så pratade vi om den lilla flickan. Flickan som är en del av mig men som har många tråkiga upplevelser. Hennes känslor är svåra att ta till sig. Jag vet att jag måste. Det är som min terapeut säger: Genom smärtan...

Ja jag måste gå genom smärtan för att komma vidare. Jag försöker se mig själv som oskyldig. Det är svårt. Men jag vet samtidigt att jag var bara ett barn. Hur kan ett barn vara skyldig till sådant? Det brukar min terapeut fråga. Jag vet där och då att det är inget barn som är skyldiga när dom blir utsatta för sådana tråkigheter och hemskheter. Men det är svårt att tänka sig att vara oskyldig när man känner sig skyldig.

Ibland blir jag så ledsen för allt som hänt mig. Ibland känns det så stort och Ibland så förminskar jag det. Troligtvis för att skydda mig från alla känslor som Ibland väller över en.

När jag har varit på en terapisession så börjar oftast tankarna leva sitt eget liv. Sedan håller det på så i några dagar. Efter det kommer tröttheten och tomheten sätter sin prägel. Nu går jag varannan vecka så jag hinner komma "tillbaka till verkligheten ". Tillbaka till nuet. Sedan börjas det om. På nätterna processar hjärnan kan man säga. Jag drömmer om det som varit. En dröm blir till mardröm. Jag kallsvettas vissa nätter och sover oroligt. Det är som det är. Jag ser dock framåt. Jag måste gå igenom detta jobbiga för att ta mig fram. Någonstans där framme är mitt mål!

Jag är då glad över att fått den terapeut som jag har fått. Hon är så bra. Denna kvinna är en kvinna på rätt plats. Hon lyssnar. Vänder och vrider på det jag säger. Får mig att tänka på andra möjligheter. Det märks att hon trivs med sitt jobb.

Ja det blir mycket :snack" om mina terapisessioner, mina tankar och känslor. Men det är så skönt att kunna skriva av sig.

Jag hoppas att ni har en fin dag. Önskar er en fin vecka. Ta hand om er och njut at stunden som är. Kram kram ❤️

Det märks att hösten har kommit. På kvällarna får jag ha en tunn jacka på mig om jag ska till affären. Det är grått och smått kyligt. Vart tog sommaren vägen? Dagarna kom och sprang iväg. Min första tanke är att jag har inte gjort någonting i sommar. Sedan när jag tänker efter så har jag badat och solat. Åkt upp till Böda. En tur till Vita sand I Vassmolösa blev det med. Vi har varit på barndop I Skåne. Det har blivit små äventyr trots allt.

Jag hade uppehåll från terapin I 4 veckor i somras. Min terapeut hade semester. Nu har jag kommit igång igen men vi glesar samtalen nu till varannan vecka. Vi fortsätter med EMDR. Det kan vara fruktansvärt jobbigt ibland för det kan komma upp jobbiga bilder som man har lagt i glömska. Jag har inte glömt dom med flit. Små flashbacks i någon sekund. Det lämnar ett obehag och en jobbig känsla framträder. Jag får ångest och får hjälp med att andas. Ibland undrar jag varför jag utsätter mig själv för det här. Men jag vill ha en förändring. Jag vill börja leva och se framåt! Det är därför jag gör det här. Jag måste ibland påminna mig själv!

När jag var 15 år så gjordes det en anmälan till socialförvaltningen. Det var egentligen jag själv som stod i grund för den. Jag hade pratat med min skolkurator och därefter blev det möte med socialförvaltningen. En polisanmälan om sexuellt utnyttjande gjordes. Sexuellt utnyttjande? Är det så det kallas? Jag kunde inte bo hemma så jag fick åka till Bjärnum i en vecka. Sedan fick jag plats hos en familj i Hörby. Bodde där i en vecka. Sedan for jag upp till Hälsingland för att spendera min sommar där. Lagom till skolan började kom jag hem igen.

Det var ett jobbigt år. Jag vet att det finns många andra som haft det värre och det är så tragiskt. Jag vet inte hur det ät nuförtiden men jag hoppas att socialförvaltningen är mer noggrannare idag när det gäller sådana ärenden. Socialförvaltningen kontaktade en barnpsykolog. Dit skulle jag gå för att prata tyckte dom. Att vara 15 år pch prata om privata saker med en främling var inte roligt. Jag satt tyst. Jag vågade inte prata. Var rädd för att det skulle gå vidare till andras öron. Rädd för att straffas. Rädd för att hon inte skulle tro på mig. Jag gick där en gång i veckan. Missade mina kemilektioner men dom fick jag ta igen på andra tider.

Jag har beställt hem journalerna från socialförvaltningen i Hörby där jag bodde. Det står inte så mycket men ändå så står det em del. Ibland kan man läsa mellan raderna.

Nej...nu ska jag inte tjata mer om det. Men det var mina tankar från denna stunden. Nu ska jag ta en kopp kaffe och vara njuta av lugnet. Hoppas ni har en fin dag. Önskar er en fin fortsättning. Kram kram.

Är man låg en dag så pysslar jag lite. Denna barnvagn ska ett av mina barnbarn få 🥰

Det är mitt i veckan och nu går vi mot helg. Ja det är några dagar dit men vi är på väg. Jag har inga planer alls egentligen. I skrivande stund så går tanken på att gå till pappas grav och göra i ordning där. Det är 12 år sedan han dog. Tiden springer iväg.

Pappa bodde i Skåne tidigare. På hans 74-års dag så tog han sina saker och flyttade till Öland. Han hade sagt till mig flera gånger att han ville flytta upp. Han frågade mig om jag ville kolla upp boende i Borgholm. Jag trodde det var en fix idé så jag tog inte det på allvar. Jag lovade att kolla upp det men först gjorde jag ingenting. På den tiden åkte vi ner en gång i månaden och varje gång vi kom ner så frågade han om jag hade kollat upp det. Jag bestämde mig för att ta tag i det. Tänkte att fick han boende så kan han bestämma sig då.

Det gick några månader och sedan kom ett boende upp. Han valde att ta den pch vi flyttade upp pappa till ön. Han ville komma närmare mig och sina barnbarn. Attflytta pappa till Borgholm var det bästa jag valde att göra. Jag är helt säker på att de år han fick här på ön hade han aldrig fått om han hade bott kvar i Eslöv. Han var felmedicinerad och han mådde inte bra där nere. När han kom hit så hade jag möten med både personal på boendet och kontaktade läkare här. De kom fram till att han hade mediciner som inte var bra samt så kunde vissa av dom inte kombineras med varandra. Pappa blev som en annan människa. Det var skönt att se.

Jag tog hand om pappa. Hela min familj fanns där för honom. Vi träffades nästan varje dag under de år han bodde här. Han var aldrig ensam. Det som glädjer mig mest är att han inte var ensam dagen han dog. Jag satt hos honom i 33 timmar. Han fick somnade in i min famn. Han var inte ensam!

Det närmar sig skördefest här på ön. Varje år åker vi ner till Eriksöre och där köper vi en pumpa för att sätta på pappas grav. Han urnsattes när det var skördefest. Vi valde den helgen då pappa älskade skördefesten.

Jag ska göra gravdekorationer som jag ska sätta på gravarna. Har några stycken här på ön. Jag brukar även sätta i minneslunden då jag har nära och kära som gått bort och som vilar någon annanstans.

Denna gjorde jag för 8 år sedan till pappa. Kanske blir det en liknande. Jag får se.

Nu ska jag ta hand om min tvätt. Jag önskar er alla en fin dag ❤️

Hur mår du just nu?

Det var rubriken som jag fick när jag öppnade upp min app. Har man bloggtorka en dag så kan man blogga om rubriken som appen Jetpack ger.

Så hur mår jag just nu? Jag har ångest. Varför vet jag inte. Den kom bara över mig. Det kan bero på alla tankar och känslor jag har i kroppen. Jag spelade spel. Ett minne for igenom mitt huvud. Den väckte tankar och känslor. Det är så jobbigt när det händer.

Jag blir så trött efteråt. Kroppen tar mycket stryk. Energin försvinner helt. Denna veckan efter måndagens terapi har varit jobbig. Så här brukar det inte vara. Det brukar vara dom två dagarna därefter som jag är trött och dåsig. Nu har det gått fyra dagar. Jag känner mig helt färdig.

Det är skönt det är helg snart. Jag har inga planer alls och det ska jag försöka hålla. Jag vill ta dagarna som dom kommer. Göra det jag vill göra för stunden. Försöka varva ner och bara vara. Jag kan se lugn ut men inom mig stormar det. Ibland blir jag så trött på allt. Orken finns inte. Jag måste ta det lugnt! Men ibland är ju det det enda jag gör tycker jag.

Nu ska jag ut och ta hand om mina hundar. De behöver min kärlek och omvårdnad. Jag önskar er alla en fin dag.

Kram kram.

Min terapeut säger Ibland att jag ska ta det lugnt. Försöka i alla fall. Jag stressar gärna upp mig och är överallt. Jag kör slut på mig själv. Nu har jag bestämt mig för att en gång om dagen sätta mig vid mitt skrivbord och vara kreativ. Har jag inte tålamod en dag då kan jag göra i ordning där jag har mina saker.

Jag var på barndop i helgen och gav då bort en barnvagn som jag skälv hade gjort. Scrapbooking kan vara avkopplande. Jag har gjort en till mitt äldsta barnbarn när hon döptes men den blev tyvärr förstörd under en flytt. På barndopet så beställde mitt barnbarn en barnvagn. Hon tycker om färgerna rosa, lila, vit och ljusblå. Jag gjorde en vagn i lila toner igår. Idag gjorde jag en till Sebastian. Nu har jag bara två barnbarn till som jag tänkte skulle få en. Ja det är avkopplande när jag väl sitter där.

Idag är jag inte lika trött som jag var igår men tankarna strömmar igenom mitt huvud. Tankarna väcker känslor och det är jobbigt. Jag har börjat se på saker och ting på ett annorlunda sätt. Jag kan ibland se hur allt faktiskt var. Den förskönande bilden börjar suddas ut och det är så jobbigt. Att se tryggheten som man trodde dig ha rasa och jag känner ibland att marken jag står på börjar fall.

Vart ska jag ta vägen? Känns ibland som att jag står i ett träsk och kan inte ta mig ur. Jag är fast på något sätt. Efter en session i terapin skulle man behöva en psykolog att prata med. Det rör upp så mycket i huvudet. Ska försöka komma ihåg att skriva ner allt på papper så jag kan ta upp det på terapin nästa gång. Ska inte läsa det själv innan bara. Gör jag det så slutar det med att det inte är så viktigt och då slänger jag det.

Nej. Nu måste jag göra lite nytta här hemma. Jag hoppas ni har haft en underbar dag. Önskar er en fin fortsättning ❤️

Vaknade I morse och hade svårt att ta mig upp ur sängen. Jag var så trött. Det är jag alltid dagen efter en terapisession. Vi pratar om jobbiga saker. Händelser som kommer upp till ytan. Tankar och känslor väcks till liv. Det som är jobbigast är att försöka hålla känslorna borta. Det är så klart inte hjälpsamt men det är något som går på automatik. Jag försöker släppa på garden lite men det är svårt. Ibland är det som jag har någon inom mig som säger en sak och en del som säger annat. Själv står jag mitt i och vet inte vad jag ska göra.

Ibland blir jag så trött på mig själv. Varför inte bara sätta mig ner och svara på frågorna? Säga som jag tänker och känner. Istället så blir jag så blank i mitt huvud. Det är som att jag har ett gäng i huvudet som springer och gömmer sig när jag ska svara. Jag vet. Det låter flummigt.

Ibland känner jag mig så totalt värdelös. Jag kan inget. Jag orkat inget. Blir trött för det minsta lilla och klarar inte av att leva i en helt vanlig vardag. Jag blir så fort trött. Sen att det kan bero på att hjärnan jobbat i ett har jag svårt att ta till mig ibland. Jag vill orka mer än vad jag hör. Ska det alltid vara så här?

Ja livet är inte alltid så lätt och inte alltid så ljust. Men det finns stunder i livet som bjuder på lycka. Helgen som var var just det. Dagar i lycka. Min brors dotter döptes. Hon är bara så underbar. En liten prinsessa som precis har börjat son resa. Jag fick äran att bli fadder. En uppgift som förgyller mitt liv. Det finns ljusa stunder i tillvaron.

Elvira som flickan heter fick många fina saker. Jag hade gjort en liten barnvagn och ask i papper (scrapbooking) och la ner ett smycke som vi köpte. Det blev hennes stjärntecken samt en liten ängel som min äldsta dotter hade gjort. Vi köpte även en liten spargris som vi la pengar i.

Det är roligt och kunna ge bort något som kanske inte är så vanligt. Barnvagnen tog några dagar att göra men det var värt det.

Vilken dag det har varit. Har hunnit med så mycket på kort tid. Inte konstigt att man är trött.

Dagen började med terapi. Kommer ärligt talat inte ihåg vad vi pratade om. Men det är djupt innehåll i alla fall. Det vet jag. Hon frågar, jag svarar. Försöker i alla fall. Ibland låter det så logiskt det jag tänker. Tills jag uttalar det. Då helt plötsligt så hörs det annorlunda. Då kan man känna sig rätt så korkad.

Efter terapin så hämtade Stéphanie upp mig. Vi handlade och gjorde några ärenden i olika butiker. Körde hem det och sedan tog färden oss till Pontus skola där jag ville ha ett möte angående Pontus skolgång. Mötet gick bra. Dom är helt suveräna där. Efteråt for vi till Lager 157 så Pontus kunde köpa lite kläder. Han behövde både jeans, långärmade tröjor och t-shirts. Det var riktigt vidrigt när vi skulle välja ut t-shirten. Det var så mycket damm på dom svarta t-shirten. Jag kallade till butiksbiträdet som var några meter bort och visade hur mycket damm som det låg på kläderna och på bänken dom låg på. Det var tydligen fullt normalt. Så är det i allabutiker sa hon. Nej det är det inte sa jag. Jag har aldrig sett det så tidigare någonstans.

Det är väl en sak att tycka så som hon gjorde men det är en annan sak att låta det vara kvar. Hade det varit jag så hade jag bett om ursäkt och sedan dammat bort det. Men det är jag det!

Efter där så åkte vi hem till Stéphanie igen. Jag var helt slut så jag vilade bort en stund på soffan.

Nu är vi påväg hem. Middag ska ordnas. Jag köpte kroppkakor i Kalmar så det ska killarna få. Sen blir det kväll för mig. Huvudet behöver vila. Jag hoppas att ni har haft en fin dag. Önskar er alla en fin fortsättning på dagen. Kram kram.

Det "lilla" som syns på bilden är en liten bråkdel bara.