Välkommen till Sjubarnsmammans vardagsliv
Jag är en bloggande sjubarnsmamma som skriver om allt från vardagen till mina tankar och funderingar. Jag har en hel del starka åsikter speciellt om pedofili och misshandel av alla sorter. Det kommer ni få ta del av här hos mig. För 10 år sedan så dök jag ner i det svarta hålet och fick diagnosen djupt deprimerad och led av panikångest. Orsaken till det var min tunga ryggsäck som jag burit med mig under alla åren. Det började med sexuella övergrepp av en närstående släkting och slutade med ett destruktivt förhållande. Där emellan försökte jag bara överleva.
Jag har sju barn därav mitt bloggnamn, men jag blir snart mer än så. Snart kommer mitt första barnbarn få se dagens första ljus. Det är min son Robin som ska bli pappa 🙂 Han och flickvännen Tove bor här hemma hos ss så för närvarande är vi 9 personer i huset.
Visst är dom fina? De är lite äldre idag än vad de är på kortet. Ett år äldre närmare bestämt.
Jag är född i Skåne men flyttade till Öland för 10 år sedan. Det var då jag träffade min man. Han är från Öland och hade då en egen firma så det var lättare för mig att flytta hit än vad han hade. När jag träffade Fredrik så var jag ensamstående med 5 barn. Då var jag 32 år gammal. 3 år senare så var jag sjubarnsmamma och sambo.Numera är jag gift. Vi sa JA till varandra i Borgholms kyrka den 9 augusti 2014.
Jag fick graviditetsdiabetes med mina två yngsta barn. Det försvann efter varje barn men när jag var 39 år gammal och mitt yngsta barn var 3 år gammal så fick jag diagnosen diabetiker. Jag fick börja med att ta tabletter men efter ett år så räckte inte det utan jag fick även ta insulin. Det var jobbiga år fr jag gick upp i vikt och mitt psykiska mående fick stryk.
I våras så bestämde jag mig för att ansöka om en Gastric Bypass operation. Då hade jag lyckats med att gå ner i vikt och sedan gå upp alla igen samt några till. Jag testade olika metoder men det var svårt. Jag hade 20 kg övervikt. Den 3 mars- 2015 så var jag på ett informationsmöte. Veckan efter (10/3) så fick jag ett godkännande av läkaren. Den 3 juni 2015 så blev jag opererad.
Jag mår bra och har gått ner i vikt och det viktigaste av allt är att jag inte tar någon insulin eller tabletter för diabetesen. Det känns som en stor vinst. Jag hoppas bara på att det ska hålla i sig.
Mina barn
André: Han är född i december 1993 och är mitt första barn. Jag var 21 år gammal när jag fick honom. Var ensamstående då pappan stack en vecka innan min son föddes. Han var liten då han kom 4 veckor för tidigt. Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång.
Robin: Han föddes 1997 i januari månad. Han var lite större än sin storebror när han föddes. Han var 50 cm lång och vägde 3390 gram. När jag väntade Robin så träffade jag André och Robins lillasysters pappa. Robin var bara 16 månader när hans lillasyster kom till världen.
Stéphanie: Hon föddes i maj 1998. hon var 49 cm lång och vägde 3700 gram. Äntligen en flicka tänkte jag men det var ingen flicka som gärna lekte med dockor utan hon tog hellre brödernas bilar. En tuff tjej med glimten i ögat.
Benjamin och Beatrice: De båda delade plats i magen och föddes i november 2002. Benjamin var 50 cm lång och vägde 3310 gram och Beatrice var 49 cm och vägde 2840 gram. De var inte så små inte och inte föddes dom rent för tidigt heller utan de kom till världen i v 38+3
Hampus: Han föddes i mars månad 2006 och var rätt så stor. Jag fick graviditetsdiabetes med honom och fick inte hjälp förrän i andra halvan av graviditeten. Han var plufsig kan man säga och ett typiskt sockerbarn. Han var 50 cm lång och vägde 4260 gram.
Pontus: Han föddes i januari 2008. Han var lite längre än de andra killarna för han var 52 cm lång och vägde 3700 gram. Lång och smal var han. Även under denna graviditet hade jag diabetes men där fick jag hjälp med en enda gång. Det gör stor skillnad när man får hjälp faktiskt.
Förra året så gifte jag mig med min man. Då var det 10 år sedan som vi fick kontakt med varandra. Det tänkte vi inte på då men så var det. I augusti månad, närmare bestämt den 9:e så sa vi ja till varandra. Vi valde Borgholms kyrka för vi tycker att den är fin.
Här står vi utanför kyrkans portar. Alla mina barn var med samt min lillasyster om står längst ut till höger.
Här står jag och Fredrik utanför festlokalen. Det var många som kom och förgyllde vår dag. 85 personer som gjorde vår dag till den bästa.
Här har vi min brudbukett om jag gjorde själv. Första gången jag gjort en sådan. Varför jag gjorde denjälv var att jag ville göra allt så personligt som möjligt.
Den 22 Juni kom jag in i ett nytt kapitel i mitt liv. Jag blev farmor till mitt första barnbarn. Ett litet flickebarn som är så sockersöt så man bara kan bli förälskad. Lilla Nellie har berikat oss alla i familjen. Hon är verkligen välkommen <3
Det var lite om mig och min familj. Jag hoppas ni kommer trivas här hos mig och att ni tycker det är roligt att få ta del av sjubarnsmammans vardagsliv.