web analytics
Gå till innehåll

Förra söndagen körde min näst äldsta son mig till Eslöv där jag var under veckan som sedan kom. Hade fina dagar där nere där jag umgicks med mina två yngre syskon samt mamma och hennes man Lasse. Dagarna gick fort. Det var skönt att komma ifrån lite och bara tänka på mig själv. Det händer inte så speciellt ofta faktiskt. Sen hade jag tur för just den veckan så bröt influensan ut där hemma. Nu är det bara att hoppas att jag faktiskt slipper den själv.

Min son hämtade mig i lördags och då kom jag hem till. ett fullt hus. Alla mina barn och barnbarn var samlade under samma tak. Även de stora barnens respektive. Ja utan Stéphanies för han låg själv sjuk hemma.

Jag hade ett nytt köksbord med mig hem. Ja nytt och nytt var det inte men nytt för mig. Ett svart sexkantigt bord som jag hade med mig till ön när jag flyttade hit för 14 år sedan-. Det gick i sönder och jag har saknat det. Har sedan varit ute efter ett likadant men har inte hittat något förrän nu. Min bror såg att ett par skänkte ett likadant bord och då var vi snabba att paxa det.

Det låter kanske som om att man har mindre plats att sitta kring det bordet men det är precis tvärtom. Det må vara åtta sidor när man lägger i den extra skivan men man kan sitta även vid själva hörnan och vi får bättre plats kring detta bordet är vid långbordet vi hade innan. Det ska nu ut på altanen i stället.

Det var härligt att se mina älskade barnbarn igen. Lila Alizia var med här. Henne ser man ju inte så ofta tyvärr men jag har ofta kontakt med hennes mamma. Hon är bara för go. Ja det är alla mina barnbarn. Lilla Mellie var ju för söt i veckan då jag var i Skåne. Hon fick feber och mådde dåligt. Då grät hon och sa till Stéphanie att hon ville att farmor skulle komma hem. Hon blev snart frisk igen som skönt är. Hon och Sebastian var så glada över att ha Alizia här. De är så glada för varandra och det är jätte roligt. Nedan ser ni ett foto på Nellie och Alizia som jag tog i söndags.

Denna veckan har barnen sportlov. Man kan ju tro att det skulle komma lite snö men i stället så regnar det för fullt. Förstår mig inte på väderleken riktigt faktiskt. Mig gör det inget att snön uteblir men för barnen skull så hade det ju varit roligt med lite snö.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan fortsätta min dag här hemma. Hoppas ni har det gott. Sköt om er!

Trollungar
Två små underbara trollungar <3

Idag är en dag som finns varje dag men som bara firas en gång om året. Varför Är den spontana frågan...Kärlek är något som inte kostar någonting, men ändå så slösas det inte med den. Tyvärr vill jag säga för vad är finare än att visa kärlek och få kärlek?

Jag har min familj på Öland men är inte på ön denna dagen men jag hoppas att mina nära och kära där vet hur mycket älskade dom är ❤

Mina tankar går till min familj, släkt och vänner. Hoppas ni alla har haft en fin och mysig Alla hjärtans dag ❤

Rosor

16

Google+ ska läggas ner, tråkigt för det finns många fina människor där som jag följer. Jag har även bloggläsare där och det är naturligtvis tråkigt för min del för man vill ju inte förlora dom som vill läsa ens blogg. Men det finns andra sociala medier där min blogg går ut så är ni intresserade av att fortsätta följa min blogg så kan ni göra det via

Twitter - bloglovin - Facebook

Ni kan även få mina nya blogginlägg direkt till er mejl. Till höger så kan ni skriva i er mejladress som ni vill använda så får ni den direkt när jag har skrivit något nytt.

Att det finns så många bra funktioner är bra för det finns alltid någon av dom som passar en bäst. Vissa bloggar följer jag själv via bloglovin till exempel och vissa via facebook.

Har ni en egen blogg? Lämna gärna en kommentar om den så kommer jag gärna på besök. Ha en fin dag!

1

Har haft hand om mina två äldsta barnbarn nu i några dagar. Fått God hjälp av resten av familjen. Pappan är iväg på kurs. Det har gått jättebra. Båda är riktiga farmorgrisar ☺❤

Just nu sover lill-killen och Nellie är på dagis och leker runt. På kortet nedan så sitter jag med Sebastian strax innan han somnade ☺

Idag är det fredag och jag ser verkligen fram emot helgen. Det händer inte så mycket utan jag kommer ta dagarna som de kommer.

Jag hoppas att ni får en mysig och trevlig helg ❤

57

Dagarna springer iväg och det gör egentligen inte så mycket för då går vi snart över till vår. Jag är ingen vintermänniska!

Jag fyllde år i lördags och blev ordentligt uppvakta. Av presenterna att döma så kunde man tro att jag fyllde 50 år men jag blev bara 47 🙂

Blommor fick jag. Jättefina sådana både av barn med respektive och från Jonatans föräldrar. Så gulligt! Halsband med sju hjärtan i som står för mina barn: Ett hjärta för varje barn jag har fått. Jättefint. Det fick jag av Stéphanie och Jonatan. Sedan fick jag 500 kr som de strök under med att det enbart skulle gå till mig 🙂 Sedan busade dom till det med att köpa ett paket med kondomer. Som jag sa så är det lite sent ute hahahaha... Sedan fick jag vin av Fredrik som vi kan ha till en ostbricka en dag.

Jag fick ett halsband till där det står Älskad mamma, farmor och mormor fick jag var barn och barnbarn. Supersött. Personliga smycken går rakt in i hjärtat på mig.

Fredrik kom med två paket 🙂 En fotoskrivare som jag har velat ha länge. I det andra låg det tillbehör till den. Jag blev så glad.

Vi åt kycklingsfilé med ris till middag och sedan fikade vi på en hemmagjord tårta som Beatrice hade gjort. Under fikat så kom Robin med sin present och jag trodde faktiskt att han skämtade. In kommer han med en 55" TV. Jag blev lite chockad och frågade om och om igen om han verkligen hade köpt en TV...och svaret stod ju framför mig. På den blir det The Sound Of Music på en dag 🙂

Ja jag blev verkligen uppvaktad. Saknade bara min äldsta son med familj men han ringde och det gjorde Angelica med.

Jag blev verkligen bortskämd och jag fick rent för dyra saker men jag blev otroligt glad och jag uppskattar det verkligen.

Igår kom min äldsta dotters bästa kompis hit med en bukett blommor och nötter till mig. Hon är bara för go. Hon är som en extra dotter för mig. En mysig tjej som alltid är välkommen hem till oss. Här har hon gått som ett barn i huset sedan vi flyttade hit för 14 år sedan 🙂

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och försöka värma upp mina ömma leder.- Denna kyla är inte bra för min kropp precis. Kram på er!

Födelsedag
Födelsedag
Födelsedag
Födelsedag
Födelsedag

36

Igår skrev jag lite grann om hur mitt liv varit sedan jag blev mamma. Det var en liten inblick om hur det har varit för mig. Jag har skrivit om det i flera olika inlägg förut med, men inte i den sammanfattning jag gjorde igår. De gånger jag har skrivit om mig själv och mina fäder till mina barn så har jag fått höra att jag skrytigt om det. Jag har 7 barn med 5 olika fäder. Nej jag har inte skrytigt utan jag har bara talkat om hur det är. Jag är en kvinna som älskar sanningen. Jag skäms inte för att jag har 5 fäder till mina 7 barn. Varför skulle jag göra det? Jag har haft förhållande med alla. Sedan att det inte var ett bra förhållande är en annan sak.

Att träffa män som inte är bra för en är något som man kan göra om och om igen om man inte lär sig hur man ska tänka innan man inleder ett förhållande med någon. Det är inte alltid att det blir rätt ändå men chansen är stor att man faktiskt går vidare och lämnar den mannen bakom sig.

Det är många som har sagt till mig att de tycker det är konstigt att jag fortfarande står på mina ben efter allt jag varit med om och ärligt talat så har jag min familj att tacka för. Det är dom som ger mig styrkan men gudarna ska veta att ibland så trillar jag ner i det där svarta hålet som suger en fast. Man har svårt att ta sig upp men då har jag barn och en man som finns där och älskar mig för den jag är. Det stärker min själ.

Idag vet jag vad jag är värd, men kan ändå ibland börja tvivla. Jag trycker ner mig själv och hamnar i en bubbla fylld med osäkerhet. Varför jag skriver om mitt liv är för att jag vet att det finns fler där ute som varit med om exakt samma sak som mig. När man upplever något sådant här så känner man sig så fruktansvärt ensam och man fylls med skam och vågar inte berätta det för något. När man är i det där stängda rummet så kan det vara skönt och trilla över en annan som är eller har varit i samma sits. Jag kommer aldrig vara tyst. Jag berätta inte för min egen del utan för att kanske kunna hjälpa en annan över den där svåra och stora tröskeln.

I mitt förra inlägg skrev jag om en man jag varit gift med. Vi var enbart tillsammans i 9 månader men det kändes som 20 år. Under dessa 9 månader så hann jag gifta mig och bli med barn. Helt sjukt egentligen för jag gifte mig inte av kärlek utan av rädsla. Jag trodde att allt skulle bli bättre. Allt jag gjorde var för mina barn skull. Jag tänkte att så länge de skonas, men de gjorde ju inte det. Jag insåg inte det då bara. Hade jag visst att de for illa av att se mig behandlas som jag blev så hade jag förhoppningsvis hittat styrkan i att gå.

Förr när man såg filmer där en kvinna blev utsatt för psykisk och fysisk misshandel. Där kvinnan blev våldtagen och förnedrad så sa jag ofta: Men gå då! Varför stanna kvar? Det år ju bara att gå!!! Men det är inte det. Jag vet det idag. Man börjar tro att man faktiskt är den personen som den andra målar upp framför en. Man är inte värd fem öre och det börjar du att tro med. Du är värd att bli förnedrad, bli psykad och hånad. Varför blir du det annars?

Jag satt en dag med mina syskon och skulle kolla film och förstod mig inte på fjärrkontrollen till DVD:n. Jäkla skit sa jag till mig själv, dock hörbart. Min sambo slet åt sig fjärrkontrollen och satte igång DVD:n. Det var första gången som jag fick se ett annorlunda beteende av honom. Vi hade då varit tillsammans i cirka 1 1/2 månad. Jag blev ställd. Han gick och ringde mig strax senare och sa att han var ute och körde bilen och att han hade min äldsta son med sig. Jag förstod att det var en varning för bilen hade nämligen inga bromsar som fungerade som de skulle. Han satte mitt barn i fara och alla andra han mötte på vägen med. Jag visste att jag hade gått över gränsen och allt var för en fjärrkontroll skull.

HNA var inte lätt att leva med. Jag levde i ett destruktivt förhållande och jag är glad över att ha kommit därifrån levande. Hörs det drastiskt? Men det var så. En människa kan driva en annan människa till något som den inte vill om den inte själv gör något åt saken. Förstår ni vad jag menar?

Detta är inget jag någonsin vill glömma utan jag tar med mig allt detta som en lärdom. Jag har haft en svår resa men när jag blickar tillbaka så inser jag att den har varit väldigt lång men läraktig. Jag har lärt mig så mycket om mig själv. Den styrka en människa har inom sig är otroligt stor. Den lär jag ut till mina barn i förhoppning om att de blir starka individer som inte låter någon att trampa på dom.

Mina barn och barnbarn är allt jag har och gud nåde dom som kröker ett hårstrå på deras huvud!

Sjubarnsmamman

25

En 23-årig pedofil från Borås har nu dömts till 6 års fängelse. Det var inte så mycket med tanke på antalet barn som blivit utsatta. Det ska ha varit 63 barn i åldrarna 10-16 år som varit utsatta men förmodligen så är det ett stort mörkertal. Det finns säkert fler som inte stigit fram och gjort anmälan.

Han ska ha haft en fejkad profil bland annat på Snapchat där han har tvingat barnen att utföra sexuella handlingar på sig själv. Snapchat har ju de flesta barn idag, så även mina. Man blir ju mörkrädd. Jag har pratat med mina så många gånger om att inte lägga till någon som de inte känner, men tänk om en pedofil lägger till ett foto från en nära vän till barnet? Då tror ju kanske barnet att det är vännen som sitter där när det i självaste verket är en äcklig pedofil?

Jag läste att denna pedofil är 23 år gammal men förra året då han var 22 år så skrev aftonbladet att han har kunnat pressa dessa barn till sexuella handlingar under 7 års tid. Då ska han själv ha varit ett barn. För barn är man ju när man är 15 år. Han ska tydligen även varit under skyddstillsyn. Jag finner inga ord!

Pedofili är något av det värsta jag vet. Vuxna människor som utför sexuella handlingar på barn är inte värda att gå på samma mark som sina offer. Det är min åsikt och den står jag för. I mina ögon är de inte ens värda hundskiten på marken!

Sexuella övergrepp är något som ett offer får ta med sig in i framtiden. Den handling som de varit tvingade att vara med i då är inte över bara för att pedofilen slutade utan en sådan handling sätter sina spår i själen. Det blir djupa sår som faktiskt aldrig läker helt men man får lära sig att leva med dom djupa ärren. Inte lätt så lätt kan jag säga. Jag vet! Har själv varit utsatt!

47

Jag har haft två söner som fyllt år. Först ut var Robin som blev 22 år den 20:e och Pontus som blev 11 den 27:e. Vi firade dom båda med paket och god mat som de själva valde. Robin fick sina paket och tårta på sin dag men vi tog maten i söndags. Han ville ha smörgåstårta och Pontus ville ha enchiladas så det blev lite blandad mat, men alla blev nöjda.

Det var en trevlig dag. Pontus fick pengar av sin mormor och Lasse, pengar av mig och Fredrik samt en stor musmatta till sin dator som han hade önskat sig och ett stort paket med vingummi. Han har hål i örat så han hade önskat sig örhänge med som ska beställas. Av Stéphanie och Jonatan fick han en stegräknare som han hade önskat sig, En Fortnite tidning och lite andra saker som jag i skrivande stund inte kommer ihåg. Men han blev nöjd med sin dag.

Hans farmor uteblev. Tråkigt med tanke på att vi bara har 4 km mellan våra adresser. Fast hon inte tycker om mig så tycker jag att hon borde bortse från vad jag än må tycka och tänka om henne. Skrev ett långt sms till henne och sa att Pontus blir besviken på att hon inte vill träffa honom och hans bror. Att ge dom paket känns som att hon köper deras kärlek sa en av dessa pojkar. Tragiskt att de ska behöva känna det så faktiskt så jag skrev ett sms som sagt. Skrev till henne och frågade om barnen ska behöva komma ihåg henne som en tant som lämnade paket till deras pappa i stället för en farmor som faktiskt älskar sina barnbarn.

Detta är något som mina barn får bära med sig resten av sina liv och det är inte rättvist! Men i brist på respekt till mina barn så lämnades paket till Fredrik på hans arbetsplats ändå och Pontus blev besviken. Han sa inte att han var det men jag vet att han blev det. Barnen känner sig inte älskade. En handling säger mer än tusen ord och hon valde än en gång att inte visa sig. Jag kunde inte låta bli att skriva till henne. Jag skrev att Pontus blev besviken övber att hon inte kunde överlämna sitt paket själv till honom. Jag blev lite förvånad över att jag fick ett svar tillbaka. Men jag blev inte förvånad över det hon skrev.

Hon ville inte riskera sitt liv med mitt hat skrev hon. Jag vet inte vad hon menar. Hur skulle hon riskera sitt liv genom mitt hat? Det hat hon tror att jag har alltså. Vad skulle jag göra? Snacka ihjäl henne eller? Nej en dålig ursäkt i mina öron. Det minsta jag kunde göra var att be henne om ursäkt skrev hon. Be om ursäkt för vad? Även hon borde förstå att bägaren kan rinna över vilket den gjorde den dagen på Fredriks födelsedag. Hon respekterade varken sin son, mig, mina barn eller barnbarn samt sina egna barnbarn. Hon kränkte oss alla i ett enda svep. Mig har hon varit på under alla mina år med Fredrik. Jag har aldrig varit fin nog för hennes son. Hon har kallat mig för en det ena och än det andra. Mina barn är oäktingar och ouppfostrade (enligt henne)

Jag fick veta att jag har en giftig tunga, och det kan jag ha. Men jag säger bara sådant jag kan stå för. Sanningen är alltid illa hörd. Jag försvarar mina barn, min familj och mig själv. Under flera års tysthet så sa jag ifrån och det var inte populärt. Jag får skulden för att ha kallat henne för saker som jag inte har tagit i min mun. Det pratas om mig och mina oäktingar till ungar på eftermiddagsfikat.

Jag träffade Fredrik för snart 14 år sedan och jag hade med mig fem barn till det som skulle komma bli vårt gemensamma bo. Ja jag accepterades inte. Visst blev vi ditbjudna på fika och mat ibland men det var inte gratis precis. Det kostade inte pengar men det kostade ibland dåligt mående. Kommentarer om mina barn om mig. Men det är sådant som hon inte förstått har sårat. För hon har inte gjort något fel säger hon. Det är hon (läs jag) som enbart har gjort fel. Ja är det fel att skydda sin familj så har jag gjort grova fel, men jag anser inte det. Jag har sagt saker. Jag har bett hon fara åt helvete rent ut sagt men det har varit när det har blivit för mycket. Senast så gick hon på en höggravid kvinna. Min svärdotter var gravid och hon fick veta att hon och mina äldsta barn inte var välkomna att bo här hemma för henne. Vad hon nu har med det att göra!

Jag har förbisett mina känslor för henne och låtit mina barn åka och hälsa på henne med Fredrik. Det var till och med mitt eget förslag till Fredrik att ta med dom dit. Men hon kan inte förbise mig och hälsa på sina barnbarn. Det är för mig tragiskt! Men alla barnbarn är tydligen inte lika mycket värda och det märker även mina barn så klart! Man försöker släta över det för att dämpa deras känslor men frågan är om man gör rätt. Varför ska vi ursäkta hennes uppförande egentligen? Men ska barnen verkligen känna att de inte duger för henne? Ja det blir en hård nöt att knäcka!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och sedan fortsätta min dag här hemma. Ha en fin dag!

56

Älskade Carina. Tänk att det är ett år sedan jag fick beskedet om att du inte längre fanns med oss här på jorden. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Vi satt och åt middag när dödsbudet nådde oss och jag blev så chockad. Fast egentligen förstod jag att det kanske inte var så lång tid kvar men man hoppades ju.

Dagarna därefter gick jag som i dvala här hemma. Håret slängdes upp i en knut och jag såg minst tio år äldre ut. Jag kunde inte förstå.

Nu har det gått ett år utan dig här och det har varit ett helvetesår på många sätt. Varje dag finns du med mig. Tänker på dig och minns alla våra glada stunder men det är inte alltid det hjälper själen. Munnen ler men själen gråter. Man slits mellan skratt och tårar.

Att veta att man aldrig får det där lilla sms.et gör mig ledsen. Vi pratades inte så ofta i telefon men vi skrev sms och skickade kramar till varandra mellan samtalen. Saknar din röst. Skulle ge allt för att få höra den en gång till.

Jag gjorde semlor för en vecka sedan. Tankarna gick tillbaka till Billinge. VI träffades varje dag och innan jag kom hem till dig så gick jag in på caféet där och köpte två semlor. De fikade vi på och pratade sedan bort timmar. Vi lagade mat tillsammans. Åt med våra barn. Åkte in till stan och handlade. Vi gjorde mycket ihop. Du blev som en syster till mig.

Idag går jag med en tomhet inom mig och det svarta hål som den rymmer kan inte fyllas. Det är som en pusselbit som fattas. Du är den pusselbiten och du fattas mig. Du ska veta att du är så otroligt älskad, så otroligt saknad.

Idag brinner ljuset för dig min älskade vän. Jag hoppas att du har det bra där du är <3 <3 <3

Carina och jag

31

Då var det torsdag och mer än halva veckan har gått. Jag längtar tills helgen då man inte behöver gå upp på morgonen. Låter jag lat? Det kan bero på att jag inte får sova som jag ska på nätterna. Denna natten har varit värdelös. Har varit vaken större delar av natten. Har jag haft tur så har jag fått sova en halvtimme åt gången.

Varför får jag inte sova??? Det är flera nätter i veckan som jag har det så här. Jag ska fungera som en människa med för lite sömn. Det går inte så bra kan jag säga. Jag går som i dvala ibland. Orkar inte göra så mycket, men jag gör det viktigaste. Trots att man inte får sova på natten så ska ju barnen upp på morgonen och iväg till skolan. Det behövs handlas och maten måste lagas. Helst ska man vara så alert som möjligt men det är svårt när man går på tomgång.

Jag skulle egentligen in till min samtalskontakt idag. Förra veckan när jag egentligen skulle dit så sjukanmälde hon sig. Idag får jag avboka för jag orkar helt enkelt inte. För en timmes samtal så går det tre timmar i restid. Jag är redan helt slut i kroppen så jag får vackert avboka. Förmodligen så får jag betala för ett uteblivet besök med men det får jag ta.

Nog om gnäll. Vad ska ni hitta på med idag då?

%d bloggare gillar detta: