web analytics
Gå till innehåll

6


Idag för 25 år sedan förändrades mitt liv radikalt. Det var då jag blev mamma för första gången. Jag var ensamstående då pappan till barnet valde att sticka en vecka innan han föddes. Beräknad förlossning var inte förrän den 5 januari 1994 men han hade inte tid att vänta så han valde att se dagens första ljus denna kalla vinterdag.

Jag vaknade på morgonen den 9:e och trodde att jag hade kissat på mig, men det visade sig att det var vattnet som gick. Fyra veckor för tidigt. Jag gick ner till mina föräldrar och pappa körde mig in. Efter en undersökning så visade det sig att det var vattnet och jag blev inlagd. 

Den lille rackaren bestämde sig där helt plötsligt att vänta att födas så de fick sätta igång mig dagen efter. Alltså den 10 december. Förlossningen gick väldigt snabbt. Från det de satte in droppet i armen på mig tills han låg i min famn så hade det bara gått 4 1/2 timme. 

Han var bedårande. Så fruktansvärt söt och så liten- Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång. Liten med ljust hår. 

Idag är det 25 år sedan. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag skulle vilja gå till honom och ge honom världens största och varmaste kram. Säga grattis och överlämna presenten som jag vet att han blir glad över att få. Men jag kan inte det då han sitter där han sitter, men det kommer en dag då jag kan göra det. Längtar!

En adoption som present

Tänk vad allt kan förändras bara av en handling. Som kanske inte är helt genomtänkt. Andrés pappa valde att sticka veckan innan sonen föddes. Det liv som vi var så stolta över att ha gemensamt där och då var som bortblåst. Kanske kände inte han att den var lika viktig för sig som det var för mig. Jag trodde att vi skulle bli en liten fin familj. Nu med facit i hand så tackar jag honom för att han stack. Det var den bästa presenten både för mig och för sonen!

Men visst hade jag ändå önskat att det funnits något intresse för sin son, men jag kan inte trolla. Min man gjorde en ansökan om att adoptera sonen och hans biologiska pappa skrev under utan problem och ifrågasatte aldrig varför han skulle adoptera hans son. Kom inte med några antydningar om att han faktiskt inte ville förlora det enda barn han egentligen har.

Men men. Min son har det bra idag och i Fredrik får han den pappa som han så länge velat ha. En pappa som finns där för honom inte bara i de lugna vindarna utan även när det stormar till ordentligt. Det är så otroligt skönt för mig som mamma att veta! Min son kunde inte få en bättre 25-års present egentligen, men utöver denna present så ska han få en annan som jag vet han kommer bli glad över. 

Alizia
Ett stort GRATTIS till dig min älskade son. Du har varit med om en hel del under de 25 åren som du har funnits till, både tråkiga och roliga saker. Oavsett vilket så har du fått livserfarenhet och berikat ditt liv med det. 
Detta är ett kort som jag älskar. Du är en nybliven pappa där man kan se stoltheten i dina ögon. Du har äntligen fått din egen lilla familj. 
Ett stort Grattis än en gång på din stora dag. Hoppas den blir så bra den bara kan bli trots att du sitter där du sitter. Vi kommer tänka på dig som vanligt och skickar extra kärlek via tankarna. Puss och kram. Älskar dig <3

Idag åkte vi in till Kallmar och gick på julmarknaden på Skällby gård. Ja gick och gick. Jag orkade inte gå så mycket men vi tittade runt lite i alla fall. Jag blir fort trött men vill gärna komma ut lite varje dag. Går dock inte för långt eller för fort och aldrig ensam.

Det ömmar ibland ordentligt på ett ställe i snittet. En liten bula finns där och doktorn tittar på det när jag ska på återbesök. Längtar till den 1 januari då gördeln läggs undan. Men samtidigt så är det skönt att ha den just nu för den håller allt på plats.

I morgon fyller min äldsta son 25 år. En stor dag. Tyvärr kan jag inte gratulera honom själv utan jag får hoppas han ringer mig så jag kan gratulera honom på hans stora dag. Tänk att det har gått 25 år sedan jag blev mamma för första gången. Tiden går fort. Jag hoppas han får en fin dag i morgon.

Om tre dagar så blir mitt yngsta barnbarn ett år. Hon blir stor hon med ☺

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. God natt och sov gott ❤


Det blir bättre och bättre för varje dag som går. Blir fort trött när jag går någonstans. Kan till och med bli andfådd när jag sitter stilla i min fåtölj. Det gör ont emellanåt och det känns som att det skaver fast det gör inte det. det känns skönt att ha gördeln på sig i alla fall f.r det känns som att den håller ihop allt på magen.

Idag händer det inte så mycket för min del. Jag får inte göra så mycket den närmsta tiden. Jag ska låta min kropp bestämma sa läkaren. I morgon ska vi dock iväg på julmarknad. Det ser jag fram emot., Jag får gå sakta men säkert. Stackars dom andra bara som måste anpassa sig efter min mindre snabba gång. 

Nedan ser ni några bilder på hur det ser ut. Ingen vacker syn och det är inte så konstigt att man tycker att det stramar kanske. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att virka. Ha en fin dag!

Operation

12


Jag kom hem i förrgår från Oskarshamn. Opererades i tisdags och idag känner man sig rätt så mörbultad. Jag blir andfådd för minsta lilla. Sitter på stolen och det känns som om jag har sprungit ett maratonlopp. Jag är helt slut. 

Det var meningen jag skulle gjort den lilla operationen för skulle jag få den stora så skulle jag vara tvungen att gå ner tio kilo och det hann jag ju aldrig med tanke på att jag fick tid till operation så snabbt. Men för min del så var jag glad för den lilla operationen för det skulle innebära mindre eksem.

Jag träffade doktorn i måndags och han ritade på magen, kände och fick en bild på hur han som bäst kunde hjälpa mig. Efter operationen så fick jag veta att ingreppet blev mycket större än vad han själv hade tänkt och det på grund av att han såg att det inte var fett som orsakade "valken" under bröstet utan det var muskeln som hade delat sig.Det är en nackdel med att få många barn så nära inpå varandra.  Men det fixade läkaren till. Han sydde ihop muskeln så nu är jag mer öm än vad jag egentligen skulle varit, men jag klagar inte. 

Operationen tog 2 1/2 timme. Jag känner mig mörbultad och blir som sagt andfådd för minsta lilla. Jag får inte göra så mycket. Jag måste ta det lugnt och jag får inte lyfta saker, gå i trappor och jag måste se till så att jag inte anstränger mig. Jag har en gördel runtom som håller allt på plats. De har lagt ett långt snitt från ena sidan till den andra. Flyttat naveln och gjort ett nytt hål för den. Helt otroligt vad de kan göra nuförtiden. 

Jag får ont när jag hostar och nyser. Går på flera mediciner varje dag för att hålla smärtan så långt borta jag bara kan. Jag är i alla fall glad över att fått den här operationen överstökad. Jag slipper eksemen och bara det är så otroligt skönt!

Läkaren tog bort 992 gram hud och det är kanske inte mycket i sig men mycket för mig. Ett kilo som hängde ner och som orsakade rodnad, sår och klåda. Jag saknar det inte!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och jag önskar er en mysig helg. Kram på er!

2

Jag var hos doktorn för undersökning av buken för att se om jag kunde beviljas operation. Det var inga problem. Jag stämde in på samtliga kriterier. Operationen kunde jag räkna med att få till våren. Snacka om att jag blev förvånad när jag 14 dagar senare får en lapp i brevlådan att operationen skulle ske den 4 december i stället.

Nu sitter jag här i dagrummet och dricker kaffe och lyssnar på tystnaden. Saknar familjen redan. Har pratat med läkare och sjuksköterskor. En stor operation så dom som kommer ta flera timmar. Går allt som det ska så kommer jag hem i övermorgon. Fredrik körde mig hit och Stéphanie följde med.

I dag är det 25 år sedan som Andrés biologiska pappa stack. En vecka senare så födde jag min son, mitt förstfödda barn ensam med en barnmorska, en sköterska och en praktikant närvarande. Jag var 21 år gammal och blev ensamstående mamma till en frisk son.

I morgon så fyller min pappa 84 år. Jag får åka upp en dag med blommor och ljus till graven. Familjen åker upp i morgon.

Tankar kring adoptionen

Jag sitter och tänker på adoptionen som Fredrik ansökte om och blev "beviljad". André och Stéphanie fick Fredrik som sin "riktiga" pappa, men det är inte allt. De fick en ny släkt med farbröder, kusiner och farmor.

De hade ingen kontakt med sin biologiska slältmedlemmar och det kommer de inte ha nu i heller. Det blir alltså ingen skillnad när det gäller det. Skillnaden blir en närvarande pappa och set är det som betyder något.

Min svärmor har alltså fått två barnbarn till. Fast dom räknas förmodligen inte med bland övriga barnbarn. Men oavsett så enligt lagen och tingsrätten så är hon numera farmor till André och Stéphanie. De har även fått en ny "syster" då Fredrik har en dotter sedan tidigare.

Vi är en stor släkt annars. Jag har många syskon, Fredrik har tre bröder och flera kusiner. Vi umgås inte med någon av dom. Jo två av mina nio syskon. Dock så saknar jag inte dom andra. Man kan tyvärr inte alltid välja familjemedlemmar själv men man kan välja om man vill ha dom i sitt liv.

67

Jag har ofta fått höra att jag är en hora för att jag har så många barn med olika fäder. Av mina sju barn så har jag fem pappor till dom och det gör mig tydligen till en välbetald hora för de som ofta säger detta säger även att jag slängde ut papporna för att de skulle betala underhåll till mig.

Men om Fredrik skulle adoptera mina barn. Hur blir det då? Blir jag mindre hora då? Med tanke på att antalet pappor minskar ju!

Min man Fredrik har ansökt om att adoptera min äldsta son och min äldsta dotter. Det har beviljats så i lagens ögon så är han numera Andrés och Stéphanies pappa vilket innebär att de helt plötsligt har blivit helsyskon med mina två yngsta barn. Det i sin tur innebär att jag helt plötsligt enbart har tre fäder till mina sju barn.

Min son blir 25 år i december så detta blev en mycket fin present till honom. Mina barn ser Fredrik som sin pappa oavsett. Det behövs inga papper på det egentligen men det känns skönt för berörda parter då det är vad de önskade. Det går ibland att välja vem som ska bli ens förälder. Slutet gott, allting gott. Oftast i alla fall, men så blev det här ☺

AdoptionAdoption

4

Skulle varit i Kalmar hos min samtalskontakt men kom aldrig dit. Bilen slutade och fungera. Jag ringde dit och skulle säg att jag inte kunde komma men då var telefonkön full och man skulle kunna avboka tiden via nätet. Men det gick inte det heller så nu tror förmodligen min samtalskontakt att jag bara uteblev.

Tycker det är dumt att man bara ska kunna ringa dit eller till vårdcentraler över lag för det finns dom som inte har telefon till exempel men som har en dator. Lite svårt att ringa utan telefon. Det borde vara lika enkelt att kolla mejl som det är att lyssna av en telefonsvarare. Det är i och för sig inte alla ställen som har en telefonsvarare där man kan lämna återbud på i heller. Jag blev bara skickad till att återkomma eller anmäla via nätet vilket inte gick.

Men men. Jag får förklara när jag får en ny tid. Hade dock sett fram emot att komma dit idag för jag tror att det behövs. Men men...sådant är livet som sagt.

Det går mot helg i alla fall. En dag kvar sedan är det mys som gäller. Jag ska ju iväg på operation början av veckan så jag träffar inte barnen på några dagar då så vi får ta igen det denna helgen istället.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min yngsta son. Det går bra i skolan för honom. Lite myror i byxorna ibland bara men det är som för de flesta barnen i hans ålder. Han vet vad han är bra på och han vet vad han behöver träna mer på. Sedan stämmer det inte alltid överens med vad hans lärare tycker alltid hahaha.

Nu ska jag värma mig med en kopp kaffe och försöka värma min själ lite. Det är så kallt ute nu så man vill ju inte gå ut. Jag är dessutom lite rädd för att bli förkyld nu när det börjar närma sig operationsdag. Ha en fin torsdag mina vänner!

57

Älskade Carina. Det går mot året nu sedan du tog ditt sista andetag. Du finns i mina tankar varje dag. Du är den första jag tänker på när jag slår upp ögonen på morgonen och du är den sista jag tänker på när jag släcker dom på kvällen. Jag har så svårt att ta in att du inte längre finns bland oss här på jorden. Du var lika gammal som jag är nu när du gick bort. Det känns ofattbart och långt ifrån rättvist.

Sista gången vi pratades vid var veckan innan du dog. Jag sa till dig att hade jag kunnat ta halva din smärta så hade jag gjort det men ditt svar blev: Det hade du inte fått.

Carina. du fattas mig. Det gör ont i hjärtat. Du är så otroligt saknad!

Idag är det tio månader sedan du somnade in och jag känner en sådan stor tomhet inom mig. En pusselbit saknas och det är du <3

23

I natt var jag, Fredrik, Robin och hans två barn i USA. Jag var Au pair och tog hand om två barn. En flicka och en pojke. Vi bilade dit hur nu det skulle kunna vara möjligt men i drömmarna så är ju allt möjligt, eller hur? Vi kom dit rätt så snabbt. Det tog inte alls lång tid. Jag träffade familjen och fick mitt schema. Det var inte så många timmar jag skulle jobba och det hela skulle vara i två månader.

Familjen var svenskar. De kom från Skåne 🙂 så att förstå språket var inte så svårt med andra ord hahaha. Vi åkte på en loppis där och vi fick inte sålt någonting. Men så kom pappan i familjen med en skylt där det stod klassens namn på och då skulle det komma folk sa han. Vart folket tog vägen vet jag inte men helt plötsligt så var allt slutsålt.

Jag hittade nyckelringar på marken som jag och min stora son slogs om. Vi ville ha dom båda två. Jag gick skrattande vinnande ur leken men gav sakerna till min son i alla fall hahaha.

Jag har som bar alltid drömt om att flytta till USA. Det landet har alltid fascinerat mig. Vet inte varför. Nashville och Hollywood skulle jag vilja komma till. Texas lockar också. Jag tycker ju om country så det hade varit häftigt.

Nu är det fredag och helgen är på ingång. Jag ska fortsätta att plocka här hemma. Det närmar sig första advent och alla ljus och tomtar ska plockas fram. Några dagar in i december så ska jag opereras och kommer förmodligen vara lite trött dagarna efteråt.

Önskar er alla en fin helg. Kram på er!

52

Uppe före tuppen idag. Kunde inte sova så det var lika bra att gå upp. Det är rätt så skönt att sitta här i det tysta. Klockan är runt tre på natten. Förmodligen så kommer jag vara ganska så trött under dagen  men jag får ta dagen som den kommer.

Igår hördes två stora smälla här i Borgholm. Ja förmodligen lite överallt på Öland. Jag satt vid datorn när allt började skaka. Lampan och min skärm gungade till ordentligt. Strax efter så kom det en ny smäll. Jag hörde flygplan i luften så jag förstod att det hade något med det att göra. Det var ljudvågor av något slag.

Idag ska jag ta tag i tvätten här hemma. Har en del att vika och lägga in i skåpen. Har dessutom slängt ut vår stora TV_bänk och satt in en annan som vi köpt. Det blev mycket bättre nu. Ska bara få tag på hyllor som vi kan sätta upp på väggen så jag kan få upp pappas foto.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att njuta av lugnet. Ha en fin dag!

%d bloggare gillar detta: