Kategori: Personligt

Dagarna springer iväg fast vissa dagar känns så otroligt långa. Jag har hamnat i någon dimma känns det som. I flera veckor har jag gått med gnagande känslor i kroppen. Ångesten har fått sitt grepp om mig. Panikångestattacker har avlöpt. I går var jag hos min samtalskontakt. Hon frågade hur det var och jag svarade ärligt: Det är inte alls bra. Det var nog första gången dom jag kunde säga det utan att kringgå det. Nej jag mår inte alls bra.

Jag känner att jag dalar neråt. Jag gjorde två tester igår om stress. Har gjort dom förr och det brukar stämma. Igår så toppade jag mätaren till hög stress. Min samtalskontakt mailade min doktor som ringde igår och bokade en tid för möte. Hon brukar ha flera veckors kö men jag fick en tid redan nästa vecka.

Det är svårt att finna glädje i vardagen och när jag väl har gjort det så är det svårt att hålla den kvar. Jag är förmodligen på väg till en depression. Jag är orkeslös och fruktansvärt trött. Inte så konstigt då jag inte får sova. Jag somnar som jag ska på kvällen men vaknar någon timme senare och kan inte somna om. Men men. Jag hoppas på att få någon hjälp hos doktorn.

Mitt i allt så har min bonuspappa gått bort. Så kan man väl kalla honom för?! Han var min mammas man och har varit del i familjen sedan 12 år tillbaka. Han var en snäll man. Nu när han gick bort gick tankarna till min egen pappa. Ingen av dom två fick bli "gamla". Inte ens 80 fick dom fylla.

R.I.P Lasse. Hoppas du får det bra. Hälsa pappa så gott ❤

Ha en fin dag mina vänner. Här regnar det.

Vid denna tiden för 17 år sedan hade jag värkar som bara den. Efter nio månaders väntan så skulle de små äntligen få se livets första ljus. Tolv timmar från första värken så var dom äntligen här. En pojke och en flicka. Jag var en stolt mamma. Tvillingmamma tillika. Jag satt med båda i famnen rätt så slutkörd, men lycklig. Barnen hade dåligt blodvärde. Fast de var så unga så fick de sola. De mådde gott där under lampan.

Idag är det 17 år sedan men jag minns det som om det vore igår. Fast det var en bland de lyckligaste stunderna i livet så var det samtidigt sorgligt. Jag var gift men födde mina små som ensamstående mamma. Jag var 30 år gammal och var ensamstående med fem barn. Den äldsta nio år och de yngsta nyfödda. Samtidigt så låg jag i skilsmässa. Allt på en gång.

Det sorgliga ligger inte i att jag blev ensamstående mamma och födde barnen utan pappans närvaro utan det låg i att barnen saknade en närvarande pappa som brydde sig om barnen. Han visste om att jag var gravid. Ska tillägga att han sa att han ville ha barn, men när jag var i sjunde veckan så stack han. Inte mig emot då han behandlade mig väldigt illa, men barnen kunde han väl ha älskat?! I alla fall tyckt om.

Nej han finns inte med i bilden. När soc berättade för barnen när de var 2 1/2 år gamla att deras pappa inte ville träffa dom mer och Beatrice säger: Vi har i alla fall Fredrik så kan jag inte annat än att le åt minnet. Men då var det fruktansvärt ledsamt. Ett barn ska inte behöva höra sådant att deras förälder inte vill veta av dom!

Jag är i alla fall en stolt sjubarnsmamma och jag älskar mina barn över allt annat!

Ett stort GRATTIS till Benjamin och Beatrice idag ❤

När jag var barn så bodde vi i Hörby, en liten bondhåla kan man säga, men jag trivdes där. Vi bodde i ett torp utanför byn och där hade min pappa både höns och gäss. Han hade väldigt fina höns och tuppar faktiskt. Vi gick in och hämtade ägg där varje dag. Pappa hade två stora äggkläckningsmaskiner och det var roligt att följa dom från ägg till kyckling.

Idag när jag och Stéphanie gick till stan så sa vi att vi skulle gå till kyrkogården för att titta till graven. Vi gick inom blomsteraffären och köpte tre rosor med brudslöja. Jag hittade en prydnadstupp som man kan sätta i blomkrukor. Den köpte jag. Den sattes i buketten som en hälsning från mig. Tyckte att den passade så bra.

Det var skönt och komma ut en sväng. Det är småkyligt och min kropp gillar det inte alls. Igår hade jag så ont i ryggen så jag kunde knappt gå. Det blev inte många steg som blev gångna den dagen. Idag känns det lite bättre i alla fall. Har ont i höger axel men hoppas på att det blir bättre till morgondagen.

Jag hoppas ni har haft en fin dag. Trevlig kväll på er. Kram kram.

Bokens handling:

Håkan Bråkan som älskar sina tv-spel kastas en dag rakt in i en värld där fantasins gränser ger Håkan Kråkan något att se fram emot. Han har en enda uppgift och det är att rädda världen.

Fakta om boken:

Format	Kartonnage
Språk	Svenska
Serie	Super-Bråkan (del 1)
Författare	Sören Olsson, Anders Jacobsson
Antal sidor	104
Utg.datum	2019-07-30
Upplaga	1
Förlag	Egmont Publishing AB
Originaltitel	Super-Bråkan & Doktor Dum
Illustratör/Fotograf	Johanna Arpiainen
Dimensioner	220 x 155 x 15 mm
Vikt	280
SAB	Hcf
ISBN	9789176213827

Mitt omdöme:

Vilket barn älskar inye fantasins värld? Ja inte bara barn för den delen. Även vi vuxna kan behöva drömma oss bort i fantasins värld. I denna boken får barnen möta Håkan Kråkan som en superhjälte.

Boken är lättläst och det finns även små bilder med som naturligtvis passar in med texten på sidan. Det närmar sig jul så varför inte införskaffa den perfekta julklappen till ett nyfiket barn?!

Boken finns att köpas på Adlibris och Bokus.

Det är som vilken dag som helst. Nästan i alla fall. Denna dagen (i lördags) var den bästa på länge. Vi åkte och handlade Fredrik, jag och småpojkar (som inte är så små längre). Vi unnade oss pizza och sedan valde vi en film tillsammans som vi tittade på. Allt var frid och fröjd. Jag trivs som bäst med familjen.

Helt plötsligt som en blixt från en klarblå himmel då fick jag hjärtklappning. Sjuhundra hästar som galopperade i bröstet på mig. Panikångest på hög nivå. Tankar som virvlade runt. Vart kom dom ifrån. Jag gick koncentrera mig på att andas. Tänka på att jag inte skulle fly ut. Det går inte fly från sig själv.

Det tog en halvtimme ungefär innan den en både ut. Jobbigt. Kämpigt. Ville inte att killarna skulle märka något. Det gjorde dom inte.

Igår åkte jag in till Kalmar. Stéphanie kom också in. På väg till min samtalskontakt så var det dags igen. Det var skönt och komma in till henne faktiskt.

Ikväll var det dags ännu en gång. Vart kommer dessa panikångestattacker ifrån. Min kropp som redan är trött blir ännu tröttare. Det tar på krafterna. Kan bero på att kroppen arbetar så hårt.

Någon som har något bra knep att få en attack att gå över snabbare? Har någon tips så kom gärna med dom.

Kram på er ❤

Jag har varit fruktansvärt dålig på att skriva i bloggen. Man kan ju tro att jag inget liv har men det är precis tvärtom. I onsdags förra veckan åkte jag till stora dottern och hennes sambo. Dagen efter så tog jag och Stéphanie tåget till Göteborg och checkade in på Best Western Plus Hotel Mektagonen. Ett fyrstjärnigt hotell och där spenderade vi dom fyra nätterna därefter. Helt underbart hotell. Så mysigt och så fint.

På fredagen så gick vi till Liseberg för på deras teaterscen så njöt vi i fulla drag av kvinnor, män och barn som spelade upp musikalen The Sound Of Music. Den var otroligt bra.

En av dagarna så gick vi till Universeum. Vilket ställe. Vi hamnade mitt i djungeln. Apor som var fria och gick någon meter ifrån oss. Fina färgglada fåglar. Hajar, fiskar och andra kräldjur var några av djuren som vi fick skåda.

Det blev några turer till shoppingcenter. Fyndade en superfin vinterjacka som är 100% vattentät. Det fick jag bevisat igårkväll då det regnade som bara den.Ja vi hade några superfina dagar tillsammans.  Det kunde inte bli bättre. 

Hoppas ni har det gott mina vänner. Kram på er. 

Det är höst med allt vad det innebär. Kylan biter fast i en och jag längtar redan till sommaren. Det är under denna årstid som jag brukar dala ner. När vintern kommer har jag det kämpigt. Det har inte alltid varit så utan det började 2004 när jag trillade ner i det mörka hålet. Då jag fick diagnosen djup depression och panikångest samt social fobi. Jag fick hjälp av min bästa vän. Hon körde in mig till psykakuten. Då var det så skrämmande och jag ville bara därifrån. Jag förstod inte riktigt vad som hände. Idag är jag glad för att hon körde in mig. Utan hennes hjälp den där dagen så vet jag inte hur det hade gått.

Då när allt det där hände så mådde jag så dåligt. Inte för att det räckte med att må dåligt över allt som hänt i det förflutna utan nu fick jag även fler känslor som jag skulle hantera. Skammen bar jag redan på så mycket annat men nu skulle jag få skämmas över mitt dåliga mående som orsakat av sexuella övergrepp under många år. Psykisk och fysisk misshandel som jag fått ta del av. Tänk vilken värld vi levde i på den tiden. Har synen på psykisk ohälsa förändrats? Jag vet inte. Lever vi i samma värld idag? Är människor lika dåligt insatta i psykisk ohälsa idag som de var 2004?

Vem och hur?

Det pratas för lite om det tyvärr. Folk som inte levt med det vet inte hur det är. Sedan så är det så olika från människa till människa med. Jag har varit utsatt på många olika sätt. Det har orsakat massor i mitt liv. Det har format mig till den människan jag är idag. Det är många gånger som jag frågat mig själv: Vem hade jag varit om jag fått en normal uppväxt? Hur hade jag varit som människa?

Det är nog tur att man inte vet svaren på dessa frågor.

Ibland avskyr jag mig själv. Jag blir någon som jag inte vill bli. Misstänksam och osäker. Ibland är livet en dans på rosor men ibland även en kamp. Livet är som en berg och dalbana ibland. Det gäller att hålla sig fast så man inte trillar av banan.

Lite av mina tankar denna onsdagskväll. Hoppas ni alla har det gott. Kram på er!

I samarbete med Smartson så har jag fått testa en dag- och nattcreme från serien Blue Therapy Amber Algae Revitalize

Jag blev positivt överraskad faktiskt. Krämen ska minska ålderstecken som är synliga och den ska göra huden slätare och mjukare samt återfukta huden.

Jag tyckte att huden faktiskt kände sig slätare på något sätt. Krämen är behaglig och man känner sig fräsch. Nattkrämen gjorde så att huden kändes stärkt och mer uppfriskande på något sätt.

smartson #biotherm #YOUTHHASNOAGE

Då var skördefesten över för denna gång. Mycket hantverkare och konstnärer överallt. Den ena duktigare än den andre. I fredags åkte vi till Eriksöre och njöt för fullt. Mycket folk men det är så det ska vara under en sådan helg som denna, men jag ska inte sticka under stolen med att jag tycker det är skönt nu när det har lättats upp lite nu.

Det regnade smått i fredags men igår var det rätt så fint. Det är annat vad man kan säga om dagens väder. Det har öst ner ordentligt och naturligtvis så var jag tvungen att vara ute i det. Snacka om att jag blev ordentligt sur. Inte i humöret utan i kläderna. Det droppade efter mig där jag gick.

I morgon är det en ny dag på en ny vecka. Barnen ska till skolan och jag har att göra hemma bland annat. Jag hoppas ni alla får en fin kväll och en mycket fin och trevlig vecka. Nedan ser ni lite bilder från helgen. Kram på er!

I morse när jag vaknade så var det noll grader. Sommaren är förbi för denna gången och nu väntar kalla dagar. Jag tycker inte om kylan. Vintertiden är den värsta på hela året. Mina leder gillar det inte alls.

I helgen som kommer så är det skördefest på Öland. Det ska bli mysigt. Hoppas bara på att det blir uppehåll och någorlunda varmt. För fyra år sedan så var det barndop. Nellie döptes och min bästa vän Carina var här. Det var jättemysigt. Vi åkte runt och tittade lite överallt. Åt god mat på Chinarestaurangen i stan. Nu är hon med mig i minnet och i hjärtat.

Nu ska jag göra lite nytta. Ni får ha en fin dag. Kram på er!