När jag hade fått mina fem äldste barn så sa en äldre syster till mig att jag som barn sagt att jag ville ha många barn som vuxen. Inget jag kommer ihåg att jag har sagt men det är möjligt. Nu har jag sju barn och jag är en otroligt stolt mamma!
Det finns tillfällen då jag tycker jag är en värdelös människa som inte har åstadkommit något i mitt liv. Då försöker jag ta fram bilden av mina barn. Det ger mig styrka. När jag ser dom så känner jag att jag faktiskt har gjort något viktigt i mitt liv. Jag har gett liv till sju underbara barn där några har gett mig ljuvliga barnbarn.
Mitt äldsta barnbarn fyller sju år nästa månad. Det är inte klokt vad tiden går fort. Jag kommer ihåg när min nu 14-åriga son skulle fylla sju år och börja första klass. Jag skaffade mig en katt som jag kunde ta hand om här hemma 😊 kände att jag behövde det. Katten fick mycket kärlek kan jag tala om hahaha.
Nu ska jag ta hand om min tvätt. Ha en fin dag och slöt om dig!
Våren bjuder på en del varma dagar och det är skönt. I förrgår var det vädret underbart. Varmt och skönt fast det blåste. Igår så var vindarna inte lika varma men ändock sköna. Sedan kom regnet igår kväll. Det behövdes.
Jag är så trött om dagarna. Ingen trötthet som jag kan vila bort tyvärr. Vissa dagar är bättre än andra men oavsett så försöker jag hålla igång. Ta promenader, umgås med barnen, kela med hundarna. Allt för att tanka ny energi.
Jag brukar bli trött efter terapin med så det är kanske inte så konstigt att man är trött i psyket. Jag jobbar med att må och få det bättre. Jag måste lära mig att tänka på mig själv. Det är svårt. Men jag måste.
Vi har kommit in på strukturelldissociation. Något som jag lider av. Ett svar på de känslor och tankar som stormar inom mig ibland. Svårt att ta in men samtidigt skönt att få ett ord på det som händer inom mig. Samtidigt som det är skönt att få en förklaring på det så känns det som ett straff som jag får på grund av vad andra har utsatt mig för. Det får mig att tänka vidare på rätt och fel. Vem som bär ansvaret. Men sedan tänker jag att det spelar ingen roll för det gör inte min situation mindre skrämmande och jobbig att ta itu med. Jag ska fokusera på mig!
I min vardag så kämpar jag mot svåra känslor. Bland annat rädsla, skam, sorg. Det borde inte vara så! Men jag har kommit en bra bit på väg i alla fall. Någon gång ska jag nå mitt mål!
Häromdagen så tog jag och min son en promenad vid havet. Det var så underbart. Det var vackert och fridfullt. Jag skulle kunna sitta vid havet en hel dag och bara tanka ny energi, men där kommer rädslan in. Jag kan inte sitta och njuta och veta att min rygg är fri. Jag vill veta om det kommer någon bakom mig. Men kanske så kan jag sitta och njuta vid havet en vacker dag!
Idag är en ny dag med nya möjligheter. Någon promenad idag blir det inte. Det har regnat och det hänger fortfarande i luiften. Det blir att fixa lite här hemma. Jag hoppas att ni alla har det bra. Kram och sköt om er!
Idag blir mitt minsta barnbarn 18 månader. Tänk att det redan har gått så lång tid sedan han kom till världen. Jag var med under förlossningen och jag fick klippa navelsträngen för Benjamin ville inte göra det. När barnmorskan frågade om jag ville göra det i stället så var jag snabb med att säga ja! Vilken underbar känsla det var när jag fick se ett liv födas fram.
Jag har ju själv varit med om det några gånger men då är man inte med på samma sätt som när man bara är en i rummet som är med. När man ligger där själv så är man helt upptagen med att föda. Gärna så fort som möjligt!
Jag har mått som bäst när jag har väntat mina barn. Samma känsla får jag idag när vi alla samlas. Jag älskar att ha mina sju barn hos mig och jag är överlycklig över att få se mina barnbarn leka. Idag förstår jag pappas känsla som han fick när han såg sina barnbarn leka. Det fick han göra samma dag som han insjuknade två dagar innan hans bortgång.
Idag ska vi ha vår första grillning. Älskar att äta grillat kött och gärna ute i trädgården. Vi kommer inte vara många idag runt bordet. Det blir bara jag, Fredrik och våra två hemmaboende söner. Det känns lite tomt då vi har varit 12 boende här hemma. Sedan halverades det och sedan flyttade även Benjamin och Beatrice.
Ja barnen börjar verkligen bli stora. Min näst yngsta kommer förhoppningsvis in i gymnasiet. Han har sökt med inriktning på musik. Han är så duktig på både spela piano och sjunga. Han är nästan aldrig tyst. Det är ett under att han inte sjunger när han sover hahaha.
Pontus har blivit 14 år. min minsting är inte så liten längre. Han är mycket längre än mig och han har förmodligen inte växt klart.
Ja...under tiden som ens barn växer så blir man själv äldre och det skrämmer lite för det känns som att ens tid rinner ut. Man hinner inte riktigt med. Veckorna bara springer iväg. Med tanke på det så är det otroligt viktigt vad och hur man fyller sina dagar. Vad vill jag göra idag? Vad mår jag bra av? Det är två frågor som jag ska försöka följa varje dag. Inte det lättaste men jag ska göra ett bra försök i alla fall.
Nu ska jag faktiskt städa mitt sovrum. Det är något jag vill göra. Jag vill ha det fritt där jag ska gå. Få undan tvätten och vädra ut.
Ännu en fredag. Vad ska ni göra i helgen då? Själv ska jag ta mig upp till min pappas grav och göra i ordning där. Om det inte regnar vill säga. Det regnade igår men idag skiner solen. Snacka om ett skiftande väder.
I förmiddags så gick jag med ångest. Jag satte mig för att rita lite. Det brukar få mig att tänka på annat. Det gjorde det med. Satt nog i några timmar. När jag var klar så fick jag lite dåligt samvete. Den tiden kunde jag gjort nytta i hemmet i stället. Men det är inte ofta som jag sätter den tiden till mig själv.
Vi har kommit in på ett nytt spår i terapin. Det skrämmer mig lite. Inte själva spåret i sig men vad det innebär och vad det gör med mig. Svårt att förklara...då måste jag berätta vad det är och det är jag inte redo för än. Om jag någonsin blir det.
Det hela har i alla fall fått mig att fundera och åter fundera. Min hjärna har fått arbeta med andra ord. Samtidigt som spåret känns skrämmande så är jag samtidigt lättad. Jag har det av en anledning och att jag då har det känns som ett bevis på vad som faktiskt har hänt i mitt liv. Inte vad det har hänt utan att något har hänt. Låter flummigt...jag vet. Kanske så förklarar jag en dag! När jag vet mer om vad det egentligen är.
Blir bara så ledsen, besviken och ibland rätt så arg för hade de vuxna hjälpt mig när jag verkligen behövde det som barn så hade jag förmodligen inte haft det som jag har det. Jag vet att det inte hjälper att tänka på det så men ibland kan man inte hjälpa vad tankarna gör. De lever sitt eget liv ibland.
Jag är glad över att ha min familj i min närhet. Det är dom som ger mig styrka.
Jag har fått hem nya Sudio Hörlurar som faktiskt är de bästa jag haft hitintills. Sudio E2 heter dom. Dom har mikrofoner med dubbla sändare med Vividvoice-teknik. Speltiden är cirka 4 1/2 timme och behöver man dom snabbt efter batteriet tagit slut så kan man ladda dom i tio minuter och då får man två timmars speltid. Annars så blir dom fulladdade efter en timme.
Ljudet är bra. Super för att vara ärlig. Dom är trådlösa och den har Bluetooth-version 5.2. Den laddas med en USB-C. Det bästa av allt är ändå hur de sitter i örat. Jag har haft några tidigare som har känts tunga och jag har fått ont i mina öron men dessa kan jag ha utan problem. Jag är fullkomligt nöjd över dom.
Laddaren är super. Det går fort att ladda upp fodralet där hörlurarna ligger i och batteritiden är lång. Jag använder mina varje dag och har haft laddning i flera dagar.
Behöver du nya hörlurar själv eller bara känner för att köpa ett bättre par än det ni redan har så rekommenderar jag verkligen dessa från Sudio.
Just nu kan mina läsare få 15% rabatt när en beställning görs på sudio.com. Gör en beställning senast den 30 april (eller så långt lagret räcker) så får ni med en trådlös laddare av av ett värde på 429kr. Använd koden: sjubarnsmamman
Vad vore livet utan hund? I mitt fall väldigt fattigt. Hundar är underbara skapelser. Man kan ge dom kärlek och man får dubbelt tillbaka. Är man ledsen en dag så sätter man sig hos en hund. Genast då känns det lite bättre. Är man arg eller frustrerad så sätter man sig hos en hund. Helt plötsligt så har man fått en helt annan förståelse för hur livet är. Till en viss del i alla fall.
Jag vill nog bli en hund i mitt nästa liv 😊......eller?....Nej kanske inte. Man vet ju inte vart man hamnar. Det finns ju dom som är elaka mot djur. En del torteras. En del slängs ut på gatan och sedan får dom leva där bäst dom kan.
Jag förstår inte hur vissa människor är skapta ärligt talat. Jag såg en film om seriemördare Ted Bundy och det var så svårt att sätta sig in i det han gjorde. Tack och lov för den människan...Ja vad ska jag säga. Han var inte helt frisk! Får man lov och skriva det så? Han och många andra likasinnade har jag ingen förståelse alls för. Det sägs att många av dessa som utför sådana hemska brott son Ted Bundy har själva haft en dålig uppväxt. En del har blivit sexuellt utnyttjade. Är det ett sammanträffande att dom har varit utsatta själva? Jag vet inte. Själv så vet jag att det finns massor av andra som haft en dålig uppväxt som inte har valt att mörda och lemlästa andra människor.
Usch...Det finns verkligen massor med människor som är som djävulen själv men sedan finns det även massor som har ett gott hjärta!
Ja...Det var mina tankar för dagen. Jag började med hundar som gick över till seriemördare. Så är det när man låter ena tanken avlösa den andra.
Idag har jag gjort lite nytta. Mitt kök och hall har blivit städade. Disken är tagen och tvätten är i maskinen. Solen lyser och äntligen blev det kaffe i trädgården. Det är en fin dag idag 😊
Jag hoppas att ni alla har det bra. Önskar er en superfin helg. Kram och sköt om er!
Jag sitter gärna och tecknar. Det får mig att känna lugn och ro inombords.
Jag behandlas för PTSD och går igenom mitt liv kan man säga. Jag försöker acceptera det som varit men känner mig ibland låst.
Denna teckning föddes under tiden som jag lyssnade på förra sessionen jag hade med min terapeut förra gången. Inget speciellt men visst kan jag ändå säga att den är lite talande. I alla fall för mig då det är jag som har känslan i kroppen.
Jag är en människa som tänker mycket. Ibland mer än vad jag borde kanske. Ibland hade det varit skönt att våga och kunna säga det jag bär på för stunden men det är svårt. Då är det lättare att skriva här i bloggen. Då är det bara jag och mina ord.
Jag försöker närma mig själv med värme och förståelse och ta till mig den lilla flickan inom mig. Men som sagt...Jag känner mig låst. Det finns gånger jag har förståelse för allt som sker inom mig men ibland så puttar jag bort flickan inom mig för någonstans så känns det som att det är hon som bär skuld till mycket. Men ändå så vet jag att hon är oskyldig. Hon var bara ett barn, men dom tankarna hjälper inte alltid.
Ja vem sa att livet skulle vara enkelt 😉
Idag ska jag ta det lugnt. Har ont i min vänstra skuldra. Vet inte vad jag har gjort men tror det är en nerv som har kommit ikläm.
Jag hoppas ni alla har en fin dag. St om er. Kram kram.
Det är inget vidare vårväder som vi har fått. Det regnar emellanåt och det är kallt. Man ska njuta av tiden som är men det är svårt ibland. Speciellt sådana här dagar. Då längtar man till sommaren.
Idag har tankarna gått till måndagens terapi. Tänkt en del på den information som min terapeut delgav mig. Ibland kan jag se på saker och ting på ett annat sätt än vad jag vanligtvis gör men tyvärr så tar det andra överhand. Varför ska det vara så svårt att hålla sig fast vid det som egentligen gynnar mig i längden?!
Jag är så trött på min hjärna ibland. Det känns inte rättvist att man ska få dras med den efter allt annat skit man har varit med om! Hade inte upplevelserna räckt??? Men jag ska inte gnälla. Det kunde varit värre. Det finns alltid andra som haft det värre än vad jag har haft!
Nu närmar det sig påsk. Jag önskar er alla en mycket fin påskhelg. Må ni ha era nära och kära runtomkring er. Ta vara på varandra och sköt om er ❤️
Vaknade med ett tungt huvud i morse. Vet inte om det beror på skiftningarna i vädret eller om det är på grund av terapin i förrgår. Jag brukar bli trött samma dag som jag har varit där och dagen efter. Många tankar och funderingar som virvlar runt och denna gången var det lite extra. Min terapeut gick igenom vissa saker som jag kände igen mig i men ju mer jag tänker på det idag så känns det konstigt på något sätt. Svårt att förklara då jag själv har svårt att förstå. Men det kommer säkert. Det var i alla fall mycket lärorikt och intressant.
Igår gick jag med ångest. Har det lite då och då men igår var det annorlunda på något sätt. Kände mig så ensam och missförstådd. Ändå så var det inget speciellt som hade hänt. Varför jag gick med ångest vet jag faktiskt inte. Jag åkte in en stund till min dotter i Kalmar. Vi pratade bort en stund och spelade spel samtidigt. Det var behövligt. Åkte sedan hem och fixade mat till familjen, sedan blev det en tidig säng för mig.
Idag har jag gjort lite mer nytta. Har plockat lite i hall och kök men måste stoppa mig själv. Tänker på vad min terapeut har sagt: Ta lite i taget och vila.
Jag har ju en tendens att gå på allt på en och samma gång och sedan ligger jag pall i några dagar. Så jag har bestämt mig för att följa min terapeuts råd och inte göra mer för tillfället. Vissa dagar är bättre än andra och vissa dagar sämre. Livet är en berg och dalbana som har snabba svängar.
Funderade på om jag skulle ta en promenad men jag har inte kommit längre än så. Har även funderat på om jag ska fortsätta mitt skrivande. Tycker ju om att skriva men någonstans tar det stop. Ibland vet jag inte vart jag ska börja bara. Jag har hamnat i en svacka kan man säga. Tråkigt men sant. Får vänta ut den och försöka göra det bästa under tiden. Ibland känns det som att det enda jag gör är att gnälla men att skriva här gör att jag får ur mig det jag tänker och känner.
Jag hoppas att ni alla mår bra i alla fall och att ni har fått lite vårväder med solstrålar som värmer.
På väg hem efter en natt på hotell i Borås tillsammans med min dotter Stéphanie. Det har varit så skönt. Hotellet var så fint. Trevlig personal, god mat och en underbar omgivning. Det bästa var att man kunde ta med sig sin hund.
När vi skulle hem fick vi punktering på ett av framdäcken. Det var bara att ställa sig och byta däck. Första gången och det gick bra. Man kan mer än vad man tror och speciellt när man måste. Vi stod på en parkering. Många kom och gick förbi. Många av dom var karlar men ingen frågade om vi behövde hjälp. Vilka gentlemän! När vi var klara så kom det en man som frågade hur det gick. Jag frågade om han ville dra åt bultarna och det gjorde han. Han fick ett stort tack.
Planerna idag är att handla, ta tvätten och bara vara.
