Är i Kalmar med min 13-åring hos Robin med familj. Medan stora sonen jobbar och barnen är på dagis så umgås jag och Pontus. Idag åkte vi in till centrum och spelade pokémon. Det var kyligt men det var trevligt. Även Kalmar har sina guldkorn när det kommer till natur.
Vi gick i stan i ca 2 timmar. Sedan tog vi bussen hem igen. Tog en fika och strandade oss framför en film. Nu sitter vi alla i soffan och myser framför en serie som Nellie och Sebastian vill se innan de ska lägga sig.
Jag hoppas ni alla har haft en fin dag och att ni har fått känna lite av solens strålar. Nu ikväll haglade det här.
I mitten av december så hade jag feber en dag. Jag frös och mådde allmänt dålig, men dagen efter så var allt som vanligt. Skönt. Sedan började jag höra dåligt på mitt ena öra. Jag började känna smärta i halva ansiktet på samma sida som det öra jag hörde dåligt på. Jag brukar få det ibland. Förkylning i halva ansiktet. Även det blev bättre efter några dagar. Hörseln kom tillbaka men jag hade ett konstigt tryck i örat.
Månaderna gick och det blev värre och värre. Började få ont i (vad jag trodde) i en tand. Smärtan gick upp mot ögat. Fick tid hos tandläkaren. Jag har tandläkarskräck men jag längtade att gå dit så jag kunde få bort smärtan. Var helt säker på att jag hade hål i en tand. Men efter flera röntgenplåtar så visade det sig att så inte var fallet. Han kunde inte se någon inflammation i heller. Han rekommenderade ett läkarbesök.
Jag ringde min husläkare. Gick en snabb tid och hon kikade i båda öronen. I det öra jag har det här trycket i mår bra. Det syns inget konstigt. Dock så kunde hon se att trumhinnan var lite intryckt. Förmodligen så har jag haft vätska bakom trumhinnan. Hon rekommenderade ett spray som skulle hjälpa till att torka ut gången.
Har det hjälpt? Nej det har det inte. Det blir värre och värre. Känner mer i tanden nu men det onda kan komma från örat med för det trycker där fortfarande. Jag ska hålla för näsan och blåsa. Det ska klicka i öronen men det gör inte det i det öra där det trycker. Nu ska jag på hörselnedsättning och en remiss till öron är skickad.
Jag längtar tills den dagen då jag får bort detta tryck. Det gör inte ont men det känns och jag måste ändå ta parodin och aproxen om dagarna.
Så den stora frågan är: Vem av dom har fel? Tandläkaren eller min läkare?!
Klockan är inte mer än 3 på natten och jag har svårt för att somna om. Dessa perioder är jobbiga för nätterna blir så långa.
Man ligger och tittar på klockan. Ju mer man tittar på den ju mer långsamt går den. Ska jag gå upp? Eller ska jag ligga kvar? Dom två eviga frågorna får mig att ligga sömnlös om natten.
Jag hoppas att ni alla har haft en fin påsk. Jag har fått glädjen av att några av mina barn och barnbarn kom hit. Vi har haft roligt. Vi har spelat spel, pratat och sett på film.
Men det märks att man inte är 20 längre . Man orkar inte med lika mycket som när man var yngre.
Barnen har lov nu. Dom tycker det är skönt. Jag med. Det blir ett litet avbrott i vardagen. Det är rätt skönt. Lika skönt blir det att komma in i de vanliga rutinerna igen.
Jag ska försöka sova nu. Jag hoppas att alla ni andra sover gott redan. Kram på er!
Det närmar sig påsk. Hur ska ni fira? Själv får jag hem några av mina barn och barnbarn. Det ska bli så mysigt. Tyvärr kunde min äldsta son med familj inte komma. Både jag och hans syskon saknar honom. Hade sett fram emot att träffa hans nya familj. Tjejen han har träffat har 6 fina barn. Jag har alltså fått 6 bonus barnbarn. Kan man säga så?
Jag älskar barn. Det är dom som är framtiden. Dom ska man vara rädda om.
Vi ska fira påsken här hemma i Borgholm. Jag hoppas på fint väder så det kan bli en liten äggjakt utomhus.
Barnen har sin sista dag i skolan innan påsklovet. Den veckan är efterlängtad. Både av barnen och mig. Under den veckan ska jag försöka lära känna mig själv. Terapin jag går i har fått mig att fundera på vem jag egentligen är. Är jag samma person som många andra ser mig som? Är jag den personen som inte är värd något eller har jag någon betydelse här i världen? Tuffa och stora frågor som jag inte har svar på.
Var på min terapi igår. Pratade en del om min uppväxt och några av mina dåvarande pojkvänner. Svårt och ett jobbigt ämne. Jag har kommit kontakt med många känslor och ibland så vet jag inte vad det är jag känner.
Fick i hemuppgift att titta på en serie som går på svt som heter Våldsam kärlek. Känner igen en hel del där. Många liknande tankar som de som varit utsatta för olika former av misshandel. Skönt att veta att jag inte är ensam. Så klart visste jag det innan med men ändå skönt att höra att jag inte är det.
Det finns olika sorter av misshandel och övergrepp. Man jämför ofta med det som varit och få tycker man att vissa händelser inte var så farliga. Det har ju varit värre. Jag försöker även ta in det där med att en traumatiserad hjärna gör traumatiserade val. Det skulle alla gått lära sig för då hade en del kanske inte dömt mig. En kvinna sa en gång till mig: Vad gör du för fel som hamnar i sådana situationer hela tiden?
Är det mitt fel att vissa män tror att de ägar en? Att de kan få göra vad dom vill för att jag tillhör han?
Tillhör? Är jag en sak som en man kan behandla som han vill? Ja att bli behandlad som en sak och inte som en människa tar bort personligheten och livet i allmänhet. Jag är ingen sak. Jag är en människa med känslor! Ja det skulle jag ibland vilja skrika ut. Men vad hjälper det? Livet med det här ligger i det förflutna men det finns ändå i min vardag. Händelserna har hänt men kvar finns känslor, tankar, funderingar och en massa antaganden.
Tiden går fort. Har inte varit här på några dagar men jag har haft och göra. Vi har ändrat om i vårt vardagsrum och det tog lite tid. Sedan har vi haft ett födelsedagsbarn med ☺
Hampus blev 15 år den 14:e och vi firade med hans favoriträtt kycklingfilé med ris. Beatrice gjorde hans tårtor som vi fikade på efteråt.
Det är inte klokt. Vart har dessa 15 åren tagit vägen? Det är på barnen man märker att man själv blivit äldre 😉
Det är snart 16 år sedan jag kom till ön första gången. Mina yngsta barn var då tvillingarna Benjamin och Beatrice som var 2 1/2 år. Jag var ensamstående med 5 barn. Min äldsta var 12 år och de två andra var 6 1/2 år och 7 1/2 år. När vi var ute och gick så trodde en del folk att jag jobbade på dagis. De var inte så vana här att man hade så många egna barn. Undrar vad dom sedan tänkte när jag fick två till?!
Det fina vårvädret försvann och in kom förhoppningsvis den sista snön för denna vintern. Det är kallt och jag längtar till sommaren. Det gör min kropp med. Jag är så stel och mina leder gör mer ont när det är kallt. Jag fick en värmefilt av min son med familj när jag fyllde år. Den kommer väl till pass nu.
Jag är så trött. Orkar ju inte göra så mycket. Inte så mycket som jag själv vill. Ska försöka fortsätta i vårt vardagsrum i alla fall. Vi har ju ändrat om där och har inte fått allt på plats än.
Det känns som att jag har fått en spricka i min tand. Det går upp mot örat och mitt öga. Gick till tandläkaren men enligt röntgenbilder så såg allt bra ut. Han rekommenderade mig att gå till min doktor. Ringde och fick en telefontid och väntade in att hon skulle ringa.
När hon väl ringer så meddelar hon mig att jag inte har någon husläkare. Jag har på något sätt trillat ur hennes lista och hon har fullt!!!! Hon blev lite förvånad över att jag ringde henne för att få en tid när jag inte var kvar på hennes lista. Ja tro det. Jag hade tänkt detsamma.
Jag vill inte byta läkare. Har jag inte kvar dig nu? Ja jag lät nog rätt så desperat men jag vill för ingenting i hela världen bli av med henne som husläkare. Finns ingen läkare som hon! Jag blev lättad när hon sa att jag skulle fylla i en ny lapp så skulle det onda sig.
Har man väl fått en läkare som gör allt för sin patient så ska man hålla sig fast vid den.
Nu ska jag dricka en kopp kaffe och samla krafter för dagen. Ha en fin dag och sköt om er!
Vi har kommit in på andra veckan i mars och det är fortfarande kallt ute. Inte som i vintras men kyligt ordentligt. Men jag ska inte klaga för snön är borta. Tack och lov för det.
Idag har jag varit på promenad in till stan med Stéphanie. Det var skönt och komma ut och gå faktiskt. Trots att det var kyligt.
Vi har spelat spel, sett på film och bara myst. Ikväll åker jag hem till Borgholm igen. I veckan ska vi ställa i ordning vårt vardagsrum. Vi har satt in en ny soffa så vi har fått möblera om lite. Tror det blir bra när allt är färdigt.
Jag har städat lite hos Stéphanie men tänkte varva ner en stund innan middagen. Önskar er alla en fin kväll!
Jag har tandläkarskräck. Det innebär att jag bara går när jag absolut måste om man bortser från den årliga kallelsen. I december månad började jag känna att något inte var som det skulle i mitt öra. Det gjorde inte ont men det var ett tryck kan man säga. Jag började höra sämre. Det gick upp mot mitt öga och ner mot kinden. Jag hade dock ingen feber så jag tänkte att det var en förkylning jag hade. Ibland får jag ont i mitt halva ansikte pga fibromyalgin så jag trodde det var det.
Det gick aldrig över. Jag fick ta Ipred varje morgon och kväll. Nu den sista månaden så har jag fått varva med panodil. Nu höll det inte längre så jag tvingades att ta mig till tandläkare. Han är ny så det första jag informerade honom om var min tandläkarskräck. Han tog flera röntgenbilder. Kände och tryckte men han hittade inget fel. Bra naturligtvis men samtidigt så hade det varit skönt om han hade hittat ett fel som han kunde åtgärda.
Så nu är jag tillbaka på ruta 1 och några hundralappar fattigare. Nu har jag ringt min läkare och fick beskedet att hon ringer på måndagsförmiddag. Hon har alltid kö. Kan bero på att hon är duktig.
Att jag har tandläkarskräck är kanske inte så konstigt. När jag gick i mellanstadiet i Hörby så hade jag en tandläkare som hette Karin. Hon var fruktansvärd hemsk. Jag hade en tid så jag gick dit. Fick vänta i väntrummet i en timme. När sköterskan ser att jag sitter där så frågar hon vad jag vill. Jag berättar att jag hade en tid men hon påstod att jag inte hade någon. Jag kom ändå in till tandläkaren och fick en utskällning då jag inte hade min lapp med tiden med mig. Jag visste att jag hade den med mig men hittade den inte.
Jag fick i alla fall sätta mig ner och hon tittade på tänderna. Hittade hålet och började laga den. Det gjorde fruktansvärt ont då hon inte var så varsam och hon la ingen bedövning. Jag låg där och var rädd. När hon trycker den spetsiga saken rakt ner i hålet så hoppar jag till. Istället för att säga något snällt så säger hon åt mig att det var inte mig hon pratade med. - sköt dina tänder istället!
Jag förstod först inte vad hon menade. Jag borstade mina tänder. Men hon var så elak denna Karin. Jag gick aldrig dit ner. Jag fick kallelser men gick inte dit. Fortfarande sitter den rädslan i när jag väl går till tandläkaren.
Solen skiner idag. Strålande sol och det är riktigt skönt ute. Jag vaknade väldigt tidigt i natt men trots att jag varit vaken länge så känner jag mig förvånades pigg.
Jag har tvättat och plockat undan. Myst med mina två äldsta barnbarn Nellie och Sebastian. Helt underbara små stjärnor som jag är glad över att få ha i mitt liv ❤
Idag händer det inte så mycket egentligen. Inte mer än det gamla vanliga som man måste göra i ett hem.
