Kategori: Livet

Känslor kan vara det värsta som finns. Vissa känslor stannar gärna kvar längre. Vissa känslor är svåra att vända. Förklaringar kan ges men känslan en handling har gett vägrar att försvinna. Det gäller både känslor man kan ge och känslor man kan få.

Bland det värsta som kan hända är när något händer och blir sagt på ett sådant sätt som det inte var tänkt. Förklaringar till det kan bero på många olika saker. I mitt fall kan stress vara ett svar, bemötande ett annat, kränkningar genom ett tredje osv osv.

Jag är mänsklig som alla andra. Det är mänskligt att fela. Jag kan säga saker i en situation där jag känner mig trängd och kränkt. Jag blir framförallt ledsen. Speciellt när allt ska landa på mina axlar, där det känns som att det bara är jag som har gjort fel...när det egentligen inte är så.

Jag kan känna mig som världens sämsta människa som säger saker i en situation där jag egentligen känner mig påhoppad av olika slag. Jag är inte den elaka personen som målas upp. Tvärtom. Jag vill hjälpa till och jag vill underlätta för andra. Allt för att andra ska ha det bra...men den bilden är lite skev just nu. För det är den personen som andra inte alltid ser. Det gör ont.

Jag har trampat över men bett om ursäkt. Mer än så kan jag inte göra. Jag har tänkt på hur jag har uppfört mig men även på hur andra har uppfört sig framför mig...utan att fått en ursäkt. Det sårar det med.

Ja...Jag är inte mer än mänsklig...men ibland hade det varit skönt och vara en fluga. Dom dör fort när den smälls till. En människa med ett sårat hjärta och hack i sin själ dör sakta...men säkert.

Dagarna går. Ibland vill jag bara stoppa tiden. Jag vill njuta av den stunden som är. Låta bekymmer rinna av mig som vatten på en gås. Men hur gör man det? Enkelt tycker en del, svårt tycker andra.

Sally mår i alla fall bättre så det glädjs jag av. Hon är min första hund som är en länk till Carina, min bästa vän. Hon blir snart 8 år gammal. Det har varit 8 år av glädje och kärlek. Jag parade Sally för tre år sedan och behöll en valp. Mimmi blev namnet på henne. Det är tänkt att jag hela tiden ska ha en hund från samma led från Sally. På så sätt bevarar jag ännu ett minne av Carina ❤️

När jag tänker på Carina så stramar mitt hjärta. Jag saknar henne så oerhört mycket. Jag kan inte beskriva det med ord. Livet är orättvist! Men vem har sagt något annat?!

Hösten är här och med den kom blåsten med kyligare vindar. Saknar sommaren redan. Det är denna årstiden som jag börjar dala ner. Det kommer med mörkret. Det gäller att ta tillvara på allt positiva som händer och sker runtomkring oss. Det lyfter en i de svårare stunderna.

Idag ska jag försöka att göra det som jag mår bra utav och utan att ha dåligt samvete för det. Svårt...men det ska gå. Måste tänka på att även jag förtjänar att njuta av tillvaron...men det är svårt. Men jag SKA försöka!

Det där dåliga samvetet som man brottas med varje dag...det är som en vagel i ögat. Det spelar ingen roll hur man försöker för det känns ändå konstigt...men man måste härda ut. En dag så försvinner det...förhoppningsvis.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe, sätta mig ner och fundera på vad jag behöver idag för att må bra. Det finns små guldkorn I livet. Det gäller bara att hitta dom. Men jag är envis ☺️

Önskar dig som läser en fin dag. Sköt om dig! Tänk på att du är värdefull ❤️

Tänk att det redan är september månad. Dagarna springer iväg och jag hinner knappt inte med. Hösten har börjat och bjuder på fina dagar. Det gäller att ta vara på det som bjuds. Snart väntar regn och rusk.

Jag har varit hos min yngsta dotter hela förra veckan. Hon jobbade dom flesta dagarna men vi hann med en hel del ändå. Det har varit en mycket fin vecka. Det är roligt när barnen blir stora och sköter sig själva. Det blir en helt annan relation. Beatrice är så otroligt duktig. Hon var 19 år gammal när hon flyttade tvärs över hela landet och började om på egen kula. Hon är klok och förståndig. Tänker igenom saker och ting g innan hon gör slag i saken. Festar aldrig och sköter sitt jobb.

Hennes tvillingbror flyttade till eget i helgen. Han jobbar på Sibylla och tar hand om sin son som snart blir två år. Jag har en annan son som har två egna barn och ett bonusbarn, vilket innebär att jag har 4 barnbarn som jag träffar så ofta jag bara kan. Robin har haft hand om sina barn i stort sett på heltid sedan Sebastian var liten. Han har träffat en underbar tjej som har en dotter (mitt bonus barnbarn). Jag var hos dom i måndags till tisdagen då de behövde barnvakt. Så klart ställde jag upp. Älskar att vara med mina hjärtan!

Vad vore livet utan dessa små oskuldsfulla varelser? Jag älskar dom alla mer än livet!

Ja det finns många små guldkorn i mitt liv. Försöker ta fram dom när skuggorna från förr sakta sänker sig inom mig. I måndags var jag åter igen på terapin. Det var mycket ångest I rummet. När dörrar öppnas i andra rum runtomkring så hör man ett lufttryck utjämning och jag hoppar på till varenda gång. I måndags mer än vad jag brukar. Hjärnan arbetar ibland på högvarv och det tröttar ut mig. När jag kom hem till Stéphanie efteråt så var jag så trött. Orkade knappt hålla mig vaken. Igår däckade jag redan på förmiddagen. Så brukar det se ut dagarna efter terapin.

Jag ska ta något att äta och sedan bara finnas till och ta dagen som den kommer. Jag hoppas att ni har det bra. Önskar er en fin dag!

Beatrice och Sally njuter av vädret i Göteborg City ❤️

Då ligger man här sömlös mitt i natten. Jag ska upp om några timmar och har gjort ett tappert försök att somna om men det vill sig inte. Det kommer bli en lång dag.

Jag har varit i Göteborg hela gångna veckan. Varit hos min yngsta dotter och blivit bortskämd. Saknar henne redan men vi ses igen om några veckor. Hon kommer till Öland under skördefesten. Vi ska fira tvillingarna samma helg. De fyller 20 år i november. Förstår inte vart dessa år har tagit vägen.

Vi hade tur med vädret i Göteborg. Det var varmt och soligt. Hade min äldsta hund Sally med mig. Min dotter ville träffa henne utifall att hon inte klarar av den kommande operation. Hennes cancerknöl har vuxit lite men hon är pigg och glad. Hon är under uppsikt.

Igår gick vi omkring i Göteborg och kikade runt. Vi väntade in tåget vi skulle ta. Det blev en mysig dag. Sally njöt för fullt.

Idag är det dags för terapin. Det hade varit skönt om jag hade kunnat gå dit något utvilad men det blir inte så nu. Dessa sömnlösa nätter är inte roliga. Jag hoppas att ni sover gott i alla fall. Önskar er en fin dag. Kram kram.

Människan lever på hoppet. Man tror och framförallt önskar att livet ska bli på ett sätt. Man vill att allt ska bli bra...Gärna bättre. Utsikten som kanske finns bakom stora orosmoln gör man allt för att skingra. Idag känns det som att mitt hopp finns bakom dessa stora svarta moln. Jag vill nå det men det känns så långt borta.

Låter det luddigt? Ja det är lite så det känns i mitt huvud nu. Min äldsta tik har blivit sjuk. För en vecka sedan sa min yngsta pojk att Sally hade något på magen. Jag tittar och då har hon en stor knöl på magen. Den var ruckbar. Den hade hon inte veckan tidigare. Knölen var då 7×4 cm stor. Ca 1,5 cm hög. Igår...en vecka senare så har knölen vuxit till 8×5 cm och är ca 2,5 cm hög.

Jag vet ju att hon har cancer i ljuverna, men dom var som små riskorn för sex månader sedan och nu på en vecka så har dom vuxit enormt. Det blev ett besök till veterinären. De röntgade henne. De såg en svart fläck på lungan men som det ser ut just nu så kan hon klara en operation. Jag fick en tid för operation till henne om 2,5 vecka. Jag hoppas att hon klarar sig samt att det inte blir fler metastaser.

Sally är min första hund. Köpte henne av min bästa väninna som idag inte finns längre. Hon dog i cancer för 4,5 år sedan. Denna jävla cancer rent ut sagt!

Jag kommer gå under den dagen jag måste avliva henne. Hon är mitt hjärta...Mitt allt. När jag ser henne så tänker jag på Carina. Den dagen inte Sally finns mer så känns det som att länken till Carina försvinner. Jag har ju tagit en valp från Sally. Jag har Mimmi som går i led från Sally. Ska försöka ha en valp från samma led tills den dagen kommer som jag inte kan ha hund.

Nedan ser ni den stora tumören som hon har. Den går från den ena ljuvern.

Ingen vacker bild. Ja jag är lite orolig för henne. Inte så lite egentligen. Jag lever på hoppet just nu!

Lilla Sally som blir 8 år den 28 september ❤️

Skolorna har börjat. Pontus gick upp till årskurs 8 och Hampus skulle ha börjat gymnasiet men då han inte fick rätt hjälp från start så föll han mellan stolarna. Hampus får betala priset för det genom att stanna hemma medan hans jämnåriga kompisar började gymnasiet. Han ska göra ett omval och måste välja den linje som är minst tråkig. På så sätt kan han läsa upp sina betyg ännu mer och förhoppningsvis komma in på musiklinjen nästa höst. Vi får se. Pratade med SYV igår och hon sa vad vi ska göra. Nu hoppas vi bara på det bästa!

Jag började på terapin igår efter 4 veckors uppehåll. Jag var så trött igår när jag kom hem. Idag är ännu värre. Det märks att man har gått hemma i sin egen lilla bubbla.

Det börjar redan bli kyligare. För någon vecka sedan längtade man till dessa dagar och nu när vi har dom så längtar man tillbaka. Aldrig är man nöjd hahaha. Hösten kommer snart så det är bara att vänja sig. Men jag hör ju aldrig det. Med hösten intågande så är ju vintern på tur. Min absolut värsta årstid. Jag hatar att gå och frysa...samtidigt som det är skönt att krypa ner under en gosig filt. Ja...aldrig vet man hur man vill ha det. Varje årstid har ju sin charm. Hösten kan vara så otroligt vacker med alla dess färger. En promenad i skogen då är aldrig fel.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och slå mig ner bekvämt och bara njuta av tystnaden. Önskar er alla en fin dag. Kram kram!

Har varit i Göteborg i en vecka tillsammans med mina döttrar. Jag och Stéphanie åkte dit för att hjälpa Beatrice att flytta. Det var en tuff flytt för det var så varmt. Hon flyttade från en lägenhet som är på andra våningen med hiss till en lägenhet som ligger längst upp och naturligtvis så är det ingen hiss där. 3,5 våningar upp men vi klarade det. Kvinnor kan!

Det var en rolig vecka. Vi tittade på Mamma Mia! The Party! Vi har längtat i två år och vi trodde aldrig att vi skulle kunna få se den...men det fick vi 🥰

Jag kom hem iförrgår till barn som har saknat sin mor. Härligt! Jag har saknat dom med. Lille Liam fick jag träffa igår. Han är helt underbar ❤️...och han säger farmor! Ja!!! Jag är glad!

Mina hundar var överlyckliga. Dom bokstavligen grät av lycka. Har nog aldrig sett så glansiga ögon på ett djur förut. Jag har saknat dom med. Mina små fyrbenta barn ❤️

Här sitter Sally, min äldsta tik. Hon blir 8 år den 28 september. Sally är mycket social av sig och sitter gärna med oss när vi sitter och spelar spel eller bara sitter och pratar.

Det är dom stunderna som man tar till sig när man dalar ner...

Idag har jag gått med ångest. Jag vet varför och jag kan inte göra något åt det mer än att tänka positivt. Inte så lätt när det känns som att underlaget under ens fötter ger vika.

Just nu sitter jag med en kopp kaffe. Njuter av tystnaden och försöker landa i stolen. Jag hoppas att ni alla mår bra och jag önskar er en fin kväll. Sköt om er! Tänk på att ni är värdefulla ❤️

Ojojoj...vilken show! Jag kommer leva länge på den upplevelsen. Jag har varit och tittat på en del musikaler men denna slår priset! Vilka musikalartister, showartister, musikanter och akrobater men även skådespelare! Ingen annan musikal kan klå detta. Mamma Mia! The Party! Har lagt ribban otroligt högt. Har du inte sett den men vill...Tveka inte! Gå och se den!

Så fort portarna slogs upp så var det en resa som man sent kommer glömma. Vi kom dit 18:30. Dörrarna öppnades 19:00. Från då till 22:00 var det full underhållning. Vi åt god mat. Förrätt, huvudrätt och efterrätt. Under pausen så gick skådespelarna omkring och pratade med oss gäster. Vi hamnade i Grekland och när klockan var slagen och det hela var slut så var vi i samma ögonblick tillbaka i Sverige 😉 Efter showen kunde man stanna kvar på efterfest, men vi valde att gå hem. Nej...en helt underbar upplevelse!

Jag dansade Fame när jag var yngre och den gruppen som jag var med i hade vi 3 danslärare. En av dom var så duktig. Hon sjöng så bra och var jätteduktig på att dans. Jag tänkte då att hon kommer nog gå långt och det gjorde hon. Tjejen heter Anki Albertsson och sjunger i videon nedanför. Hon pratar lite först så ha tålamod. Det är värt att vänta på 😉

Kortet ovanför står Stéphanie till vänster och Beatrice till höger ❤️

Jag och min äldsta dotter åkte till Göteborg redan i tisdags förra veckan. Min yngsta dotter skulle flytta så vi åkte för att hjälpa henne. Det har varit tungt att bära men det har gått. Nu är allt uppe i den nya lägenheten så nu är det bara att ställa i ordning. Det var skönt och kunna gå på musikalen och bara få njuta av god mat och vacker sång.

Vädret har varit kanon. Varmt och gott. Dock ska det tydligen regna i morgon och på tisdag men det behövs så jag ska inte klaga. Igår grillade vi. Gick uppför ett berg som ligger nära där Beatrice bor. Utsikten var vacker. Vi grillade och bara njöt av lugnet.

Jag hoppas att ni alla har det bra i sommarvärmen. Önskar er alla en fin dag!K

Kram kram ❤️

En ny dag med nya möjligheter. Vad ska man hitta på idag? Det är dagens stora fråga. Tänker på hur det en gång var och jämför det med hur det är idag. Då inser jag hur ensam jag egentligen är.

Förr i tiden...när jag var ung så hade jag en del vänner. Vi träffades och hade roligt ihop. Jag var social med andra ord. Men sen hände det någonting. Jag föll ner I en djup depression och fick social fobi...sen blev jag ensam. Jag gick enbart ut om jag behövde handla, hämta och lämna barn. Mina vänner blev färre och färre.

Idag är jag 50 år och har ingen att umgås med. Självvalt men samtidigt inte. Svårt att förklara. För att skapa en vänskapsrelation med någon så måste man ju träffas och prata. Det är svårt när man tror att ingen egentligen vill ha någon kontakt med en. Jag skapar ett avstånd innan jag ens har skapat en vänskapsrelation.

Så...hur skaffar man vänner när man är 50 år? Det är inte så lätt. Förr i tiden var det enkelt, men spelplanen ser annorlunda ut idag. När man ska bli vän med någon så måste man på något sätt delge något om en själv för jag drar slutsatsen att man måste berätta något om sig själv. För hur lär man annars känna någon? Det är här ett av mina problem kommer in. Vem skulle vilja veta något om mig? Vem finns kvar när dom väl får känna mig? Kommer det pratas bakom min rygg?

Ja livet är som livet är. Ibland blir det inte som man tänkt eller hoppats på helt enkelt. Vad det nu är. Jag försöker bara andas och finnas till. En stund i taget och göra det bästa utav den...ensam som alltid.

Nu blev inlägget djupare än vad det var tänkt men så är det ibland. Speciellt när man skriver det man tänker för stunden.

Önskar er alla en fin dag!

Här har vi Sally...Min bästa vän. Hon finns där i alla lägen. Hon pratar inte skit eller bakom min rygg. Hon älskar mig för den jag är ❤️

Det närmar sig lunchdags denna lördag. Solen strålar. Vi har 21 grader varmt. Jag klagar inte. Älskar värmen.

Mina planer för dagen är att umgås med mina barnbarn Nellie och Sebastian. Naturligtvis med Pontus och Fredrik med. Hampus är inte hemma. Han är i Göteborg hos sin flickvän. Beatrice har åkt tillbaka och börjat jobba igen efter sin semester. Det känns tomt nu.

Hon är en duktig tjej. Hon flyttade till Göteborg för snart ett år sedan. Då var hon sambo men nu är det slut med killen som hon var tillsammans i några år med. Hon har fast jobb och ska snart flytta till sitt egna boende. Jag och Stéphanie ska åka över och hjälpa henne. Det ska bli roligt.

Jag har två döttrar och dom är så olika varandra. I varandras sällskap så kan det bli lite tjabb då de har olika åsikter och olika åsikter...om det mesta. Men jag som mamma älskar tiden vi får tillsammans. Det gör nog flickorna med innerst inne ☺️

Jag pratade med en kvinna igår som har en son på ett år. Hon själv är runt 30 år gammal. När hon pratade om sin son och hur hennes familj såg ut så kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget liv och hur min familj ser ut. När jag var i hennes ålder så hade jag 5 barn. Mitt första fick jag när jag var 21. Hon är gift. Själv var jag ensamstående.

Hon frågade hur jag orkade med att vara ensamstående till 5 barn där samtliga var under 10 år. Hon tyckte det var mycket jobb med ett barn. Ja...vad gör man om man är ensamstående till så många barn? Man gör det man måste. De ska tas om hand. De ska få allt dom behöver. Både i uppfostran och kärlek. Jag älskar barn. Men visst var det jobbigt ändå, men det gav mig så mycket med.

Många har tyckt att jag var en dålig mamma då de ansåg att det var synd om dom för dom fick ju inte det som barn fick som hade färre barn eller där båda föräldrarna var närvarande. Jag tycker dock att jag har varit en bra mamma till mina barn. Dom har aldrig saknat någonting. De har fått det som många andra barn har fått. De har aldrig missat några utflykter med skolan och dom har fått de materiella ting som många andra barn får. Dock så tror jag att mina barn faktiskt har fått mer än vad många barn som har båda sina föräldrar närvarande har fått. Mycket för att jag inte ville att mina barn skulle känna sig utanför när de pratade med andra barn. Jag vet hur elaka barn kan vara.

Men!!! Egentligen är det inte barnen som är dom elaka. Det är många gånger deras föräldrar. Dom vuxna har många åsikter som de tar för sanna och pratar högt om dom. Barnen hör och sedan är det igång. Många tror ju att ett rykte är sant. Det är inte många som vill se själva. De vill inte riktigt ta risken.

Ja...så var det då och tyvärr tror jag inte att det är bättre nu. Folk har åsikter och det ska dom få ha. Men...en åsikt är en åsikt. Det behöver inte betyda sanningen!

Ha en fin dag mina vänner!