Jag förstår inte hur du orkar ärligt talat

Jag har bloggat nu i rätt så många år. Jag har fått en del läsare genom åren och varför de väljer att läsa det jag skriver vet ju bara dom som väljer att läsa. Men jag vet att några av dom som kommer in här läser för att lämna kommentarer om saker de inte vet något om. Jag har en som kallar sig L här. Hon kommenterar om saker hon inte har någon aning om. Ja jag skrev hon för det är just det det är.

Denna ”kvinna” verkar helt besatt av mig. Hon envisas med att komma in här och komma med små spydiga kommentarer men hon är för feg för att ta det öga mot öga med mig. Undrar varför? Varför så feg? Kanske så beror det på att ”människan” verkligen är fegare än vad jag trodde. Hon vågar inte stå upp för sina åsikter! Men blir jag påverkad av hennes negativitet? Nej det blir jag inte. Jag är smickrad av att ”människan” återkommer hela tiden och läser min blogg och sedan tar sig tid till att kommentera. Att det sen inte är något en intelligent människa skulle skriva är ju en annan sak!

Till dig du ointelligenta varelse. Vid din ålder så borde du veta bättre. Jag trodde inte att du kunde sjunka längre ner i skiten än vad du gjorde tidigt i våras men ack så fel jag hade. Helt otroligt! Att du bara orkar kräla där nere i dyn?! Det är inte sunt av dig att vara så besatt av en annan människa som du är. Det är ju för tusan sjukligt.

Men men…det är inte lätt att vara gammal och inte veta bättre än så här!

Idag har det varit en bra dag. Skönt. Vi har tagit dagen som den har kommit och gjort det bästa av den. I morgon har jag en son som fyller år så det ska bli lite firande här hemma. Tacos är beställt.

Ja då vankas det snart jul. Jag längtar så. Jag trivs som bäst när jag har min älskade familj runtomkring mig. Vi planerar för fullt för att julen ska bli så bra som möjligt. Barnen längtar naturligtvis hahaha. Jag har fynad lite på internet och en del har jag handlat ut i butikerna. Jag har ju 7 barn, två svärdöttar och en svärson samt 3 barnbarn att handla till. Men den som än så länge fått flest paket är Fredrik. Han har nog varit snäll i år hahaha.

Ja när jag tänker på min familj så blir jag stolt. När jag ser på mina barn så tänker jag att jag faktiskt har gjort något bra här i livet. Jag älskar min stora familj och det kan ingen ta ifrån mig. Att varje dag få känna deras kärlek gör mig stark. Jag klarar av vad som helst med dom vid min sida.

Så Come on som de säger i USA. Come on!

Idag är ingen bra dag

Kan den bli sämre tro? Vågar man tro på att man får en lugn dag idag?

Jag vaknade klockan 3 i natt och låg vaken till i alla fall 6 i morse. Klockan 7 så väcktes barnen. Jag har så ont i min kropp idag så jag har svårt för att gå ibland. Denna förbannade fibromyalgi. Det är en helvetes sjukdom. Ibland så känner jag inte av den och ibland så är det rena helvetet. Ja de gånger jag skrev då ag inte känner av den stämmer inte ritkigt. Jag har alltid ont i min kropp men ibland så är det mycket svårare och ibland så är det bättre.

Får väl se hur lång denna dagen kommer att kännas Förmodligen rtt så lång. Det blir att ta det lugnt idag. Skönt att det värsta är taget hemma. Jag dammsög och torkade golvet nere i köket. Rensade i skåpen och fick bättre plats med sakerna. Skålar fick byta skåp och torrvaror fick en ny och bättre plats att stå på. Halva hallen på nedervåningen blev tagen innan vi åkte till pappas grav och satte blommor.

Jag fick högt socker med igår. Inte så konstigt efter fikat. Det tillsammans med all stress man känner så är det som bäddat för det. Så jag har bestämt mig för att vara lat idag och bara ta dagen som den kommer. Så skönt.

Ha en fin dag mina vänner, Sköt om er!

Idag är det din dag pappa – GRATTIS på födelsedagen <3

Grattis älskade pappa på din födelsedag. Idag skulle du har blivit 83 år. Tänk att det är 9 år sedan som du kom till ön. Jag blev så imponerad när du sa att du ville flytta nrmare oss och att du faktiskt tog steget och åkte sittande i din rullstol i en taxi hela 30 mil. Du kom hit på din 74-års dag. Vi åkte ner och tog det sista du hade och sedan åkte du taxi hit. Vi hann och ställa i ordning ditt rum till du kom. En tårta hade jag beställt på kondiset där det stod Välkommen och grattis. Vi började med en fika när du kom. Så härligt. Jag minns det som igår.

Vi fick några år här i Borgholm tillsammans. Jag hade naturligtvis önskat så många fler år tillsammans men det blev inte så. När du fick veta att du hade cancer och inte ville berätta det för alla så blev jag glad att du för en gång skull tänkte på dig själv. Du har alltid velat vara alla andra till lags och stött bort dig själv. Nu tänkte du på dig själv och sa vem som skulle få veta att du hade cancer. Dom du inte ville berätta det för var m’nniskor som du ansåg inte hade brytt sig om dig.

Du gick igenom med mig hur du ville ha det efter du hade gått vidare. Du ville begravas i Borgholm. Ha en riktig grav som vi kunde gå till. Innan du ens var borta så planerades sakta men säkert din begravning. Det var tufft för oss alla, men vi fixade det galant. Vi var ärliga och du kunde prata om det du ville och jag lyssnade.

Vi lärde känna varandra på en helt ny plan och jag är så tacksam över att du faktiskt litade på mig och det sa du flera gånger att du gjorde. Du litade på att jag skulle ta de rätta besluten och att det skulle bli så bra som möjligt. Det känns så skönt nu i efterhand för det bevisar att du faktiskt kände dig trygg och det märktes den dagen då du somnade in i min famn.

Saknaden är fruktansvärt stor än idag pappa och jag kommer nog aldrig att förstå varför du aldrig fick det livet som du verkligen var förtjänad att få. Du fick en tuff start redan som barn och ingen förtjänar att få ett sådant slut på livet som du fick. Du var multisjuk och hängde kvar länge. Du var stark och tog dig igenom den ena motgången efter den andra. Därför är jag glad att jag fick äran att få vara med i slutet på din resa. Du somnade tryggt in till den eviga vilan jag kände att du var lugn ända tills slutet.

Jag satt och höll din hand i 33 timmar. Jag baddade din panna och berättade hur fin du var och att du var en tapper kämpe. Du tittade in i mina ögon sekunderna innan du somnade in. Jag såg ingen rädsla utan enbart tacksamhet. Det var en vacker stund men så fruktansvärt sorglig för i det ögonblicket förlorade jag dig.

Det har gått 6 år men saknaden är fruktansvärt stor. Jag hade önskat att du skulle få upleva dina barnbarnsbarn. Lilla Nellie och Sebastian är så fina och du hade varit stort över dom. Snart föds Andrés förstfödda. En liten flicka ska snart se dagens första ljus.

Jag hoppas du har det bra där du är idag pappa. Ett stort GRATTIS än en gång. Ska upp till graven och sätta blommor och tända ett ljus för dig i kväll. Vi ses en dag framöver <3

Pappa

Jag och pappa samma år som han dog.

Vi har fått en ny familjemdlem <3

Vi gick ner en runda till stan idag med. Idag var det så mycket folk nere. Igår var det inte så mycket och idag ännu mindre. En tråkig julskyltning med andra ord. Men det var skönt och få komma ut en stund i den friska luften. Det var lite småregnigt men vi blev inte så blöta tack och lov.

Säg hej till vår nya familjemedlem Milla

Cockerpoo

Denna tjej är syster till dom två vi redan har. Milla är född i samma kull som Cindy, men de har samma föräldrar som Sally som föddes i kullen tidigare.

Här har vi lilla Sally

Cockerpoo

…och lilla Cindy

Cockerpoo

Visst är dom fina 🙂 Jag älskar mina fyrbenta vänner. Dom springer efter mig alla tre. Vart jag än går så har jag en lång svans efter mig. De är för söta. Rasen är Cockerpoo. Hälften Cocker Spaniel och hälften mellanpudel. De är helsyskon alla tre men ser ändå så olika ut. Sally är 3 år och Cindy och Milla är 2 1/2 år.

Idag blir det kroppkakor för hela slanten här hemma. Fredrik och Benjamin var så duktiga igår för de skalade en riktigt stor gryta med potatis. Idag ska Stéphanie och Beatrice göra kroppkakorna tänkte jag. Fläsket har jag redan kryddat och saltat så det är själva ”smeten” som de ska få göra. Jag kommer vara med och hjälpa dom om de behöver hjälp men jag tror att de kommer klara det galant. De har ju hjälpt mig tidigare att göra kroppkakorna.

Jonatans bonuspappa Jonas kommer hit och gör oss sällskap till middagen. Det ska bli trevligt. Jonatans mamma var naturligtvis också välkommen men hon jobbar. Hon får med sig lite kroppkakor hem.

Igår mös vi framför TV:n med en julfilm. Diane Keaton i huvudrollen. Nästa söndag blir det kanske The Sound Of Music eller Grinchen. Båda filmerna är underbara att titta på. The Sound Of Music är kanske ingen julfilm men den är ett måste att se vid juletid. När jag var barn och växte upp så sändes denna film den 25:e december varje år. Jag saknar det faktiskt. Men nu har jag filmen på dvd!

Ni får alla ha en fin första advent. Sköt om er!

Skaffa dig ett EGET liv i stället för att livnära dig på mitt!

Jag har några anhängare som är ett stort fan av mig. Ska jag känna mig smickrad? Dessa personer har vigt sitt liv till att försöka göra mitt liv surt för mig, men de misslyckas hela tiden. Så ja…jag ska nog känna mig smickrad för de lägger ju ner sin tid på lilla mig. Tack! 🙂

Jag skrev ett blogginlägg om att vi närmar oss juletider och det gör vi ju. Vi är inne på den 2:a december redan. Inte långt kvar till jul nu. I det inlägget fick jag en kommentar som löd.

Och snart flytt för er. Det var ju satt ett datum och sen kan kronofogden avhysa er utan era saker.

Personen ifråga måste skaffa sig ett liv. Rtt eget helst för det kan ju inte vara nyttigt för personen att försöka livnära sig på andras liv. Snart flytt skriver hen. Nej, det blir ingen flytt snart. Vi ska fira jul snart och ingen, och jag menar INGEN kan ta bort den glädjen från mig. Vi SKA ha det roligt!

Tänk att det finns människor som bara måste försöka göra livet surt för andra människor. Dom kan inte ha något intressant liv som ger dom något roligt i vardagen. Det är ju nästan synd om dom! Men bara nästan 🙂

Igår så storstädade jag ovanvåningen. Gjorde lite julfint i vardagsrummet. Storstädade toaletten och sorterade bort det som vi inte skulle ha kvar längre. Idag så känns det i mina leder men det var värt det.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe. Ha en fin dag!

Julmånaden är här

Det har regnat så det är rätt så blött ute. Vattenpölarna bara väntar på att man ska trampa i dom men man gör ju ett tappert försök fr att missa dom. Vilket inte alltid är det lättaste.

Idag har jag de två minste hemma. De är hostiga och snuviga. Det tillhör årstiden.

Idag är det den 1:e december. Tiden springer verkligen iväg. Igår när jag fick höra att det var den siste november så blev jag förvånad för jag tänkte att vi är i mitten av månaden. Men så klart jag visste att det var den siste egentligen men just i det ögonblicket så tyckte jag att dagarna bara har sprungit iväg och jag har inte hängt med riktigt.

Barnen räknar ner till julafton och idag är det första avsnittet på julkalendern. Vi ska bänka oss framför TV:n och se på det. I alla fall jag 🙂 Men jag tror att barnen också är intresserade av att se det.

Nu så är det julstädning som gäller. Det ska plockas undan och julsakerna ska ställas fram. Julstakarna ska upp i fönsterna och de små tomarna och snögubbarna ska sättas upp på hyllorna. Det är mycket som ska göras men det är roligt. Jag tror inte att vi hinner med allt till söndag men ett tappert försök ska göras i alla fall 🙂

Jag hoppas på en fridfull jul. Det kommer bara vara vi i familjen som är samlade men det ska bli så roligt och mysigt. Vi är ju rätt många själva så vi kommer nog att få tiden att gå. Sedan är det nyår och det är samma visa där. Vi kommer vara hemma. Alla barnen kommer inte vara hemma denna nyår men vi träffas ju sen.

Sedan kommer det nya året att klingas in. Vi r snart inne på år 2018. Det året kan inte bli sämre än detta i alla fall. Det kan bara bli bättre. Nästa år har jag bara människor runtomkring mig som jag vill ha runt mig. Jag ser redan fram emot näst år!

Pappa fyller år om några dagar. Vi ska åka till graven och sätta lite blommor och tända ett ljus. Saknaden är stor efter honom. Han kommer att saknas julafton. Mer än vanligt.

Nu ska jag göra lite nytta. Ha en fin dag!

Vi känner igen handstilen!

Ni som följer min blogg har ju läst att jag fick ett brev i brevlådan av en av mina största fan här i livet. Vi har granskat handstilen i brevet och det syns klart och tydligt att personen har förvrängt sin handstil bara för att vi inte skulle känna igen den, MEN!!! Personen i fråga glömde bort sig när ”hen” skrev för mitt i allt så kunde man se en helt normal handstil. Nu menar jag att vissa bokstäver är förvrängda och att de i nästa ord kunde se annorlunda ut.

Dock så kände vi igen handstilen ändå och nu när vi själva har jämfört handstilen mot kort som vi har fått av ”vissa” personer så är vi i stort sett helt hundra på vem det är som har skickat. Det finns folk som kan tyda handstilar oavsett om de har frvrängt den eller inte så det blir att kontakta en sådan. Sedan får vi se vad som händer. Vad vi kommer göra med informationen och så.

Men jag är lite smickrad över att få lite brev på posten.  Tänk att denna person faktiskt slänger ut ett helt frimärke på lilla mig 🙂 Jag är nog snål för jag skulle aldrig slänga ut det på personen i fråga…och då menar jag ALDRIG!

Nu ska jag umgås med min älskade familj. Vi har det så roligt tillsammans numera och det är otroligt skönt. Inget eller inga som kan komma mellan mig och Fredrik. Tro mig…folk har försökt men de har i stället fört oss ännu närmare varandra. Det var nog inte denna persons mening men det var det som hände i alla fall. Synd för henne!

Jag önskar er alla en fin kväll. Sköt om er!

Vi har firat fars dag

Haft en mycket fin fars dag och jag tror faktiskt att de båda hushållets pappor tycker detsamma. Dagen började med att vi faktiskt kunde få ligga var lite längre i sängen. Det var skönt faktiskt. Sedan gick jag upp för att se om barnen behövde hjälp med något. Stéphanie och Beatrice bakade nämligen scones i morse. Fredrik fick lite frukost på sängen samt några paket. Sedan satte vi oss alla vid bordet för att äta en gemensam frukost. Vi är många men det är så mysigt att sitta allihop och äta och bara njuta av varandras sällskap. Vi skrattar och har så roligt tillsammans. Resten av paketen blev utdelade vid bordet.

Sedan blev det lite av varje här hemma. Vi gjorde det som vi tyckte behövdes eller bara ville göra. Vi hade planerat att byta vissa av barnens sängar så det gjorde Fredrik och jag började med att slå in de första julklapparna. Lite julmusik på det så infann julkänslan sig redan. Jag längtar till julen nu 🙂

Fars dag

Fars dag

Fars dag

Fars dag

Jag och Fredrik åkte ut till våra pappor och tände ett ljus för dom och satte lite blommor. Saknaden finns där alltid men vissa dagar så är saknaden lite större än andra dagar. Det är 6 år sedan han gick bort men ibland så känns det som att det var nyligen. När det var allahelgona så satte jag ett batteriljus som skulle lysa upp de mörka kvällarna och den var fortfarande igång. Det såg så fint ut. Ett nytt ljus blev det i hans lykta med och sedan fina rosor. Detsamma blev det till Fredriks pappa.

Vi gick bort till Tomas och Ingemars gravar med. Även där var det upplyst och fint. Det är roligt och se när det står blommor och att det finns tända ljus hos nra och kära. När man går igenom kyrkogården för att komma till pappas grav så är det flera gravar som aldrig har några blommor eller som får några ljus tända på graven. Det är lite sorgligt.

Fars dag

Fars dag

Nu ska jag gå ner och lägga mig. Mina leder idag är inte som de ska vara. Har ont men det är kylans fel. Jag längtar redan till våren faktiskt när det gäller värmen. Men man kan ju inte få allt. Vad är en jul i sommarvärme?

God natt och sov gott!

En tuff tid väntar

Har smått ångest. Men det är väl så det är här i livet. Man går igenom olika faser och går in i olika skeden. Det är sex veckor kvar till jul cirka och jag ser fram emot högtiden då jag kommer ha mina nära och kära runtomkring mig. Det är Sebastians första jul och jag är glad över att få dela den med honom. Det blir Nellies andra jul och nu förstår hon lite mer och ser fram emot julklappsutdelningen på ett helt annat sätt än förra året. Då var det mest pappret som lockade hahaha.

Jag vet inte om André, Angelica kommer hit en sväng eller om de firar på Gotland. De väntar barn som beräknas komma runt juletid så det blir förmodligen Gotland då hon vill föda där. Det förstår jag, men jag saknar dom så klart. Sedan väntar min son ett fängelsestraff. Vi vet inte när han ska börja sitta av sin tid. Han vet inte det själv. Just det här ovetandet tar på en. Man kan inte planera något. Jag hoppas bara att han är ute så att han kan vara med på förlossningen.

Man får göra det bästa av allt som händer men det är inte så enkelt. Jag saknar redan min son fast han inte är i fängelset än men jag vet ju vad som komma skall. Det kommer bli en tuff tid för oss alla. Speciellt för Angelica som kommer bli en ensamstående mamma. Jag vet att hon kommer klara av det. Jag blev själv ensamstående innan André föddes och var det under flera års tid. Jag klarade det och det kommer hon också göra. Jag kommer att försöka hjälpa till så gott jag kan. Kommer inte bli så enkelt då hon bor på den andra ön och jag på denna, men jag kommer göra så gott jag kan. Hon är inte ensam! Sen har hon sin mamma och andra nära och kära runt sig på Gotland.

Idag är det fredag och jag välkomnar helgen. Det ska bli så skönt. Det är fars dag på söndag så vi ska firaden här hemma. Ska till graven med och ge min pappa lite kärlek därifrån.

Ha en fin dag!

Varför straffa en hel familj?

Jag har fått lov av min stora son att skriva om det som väntar honom och varför jag väljer att skriva om det beror helt och hållet på vad omgivningen säger och gör. Det var en som gjorde brotten men det är hela familjen som straffas. Många säger att det är min sons fel men där säger jag att det är samhällets. Det är nämligen delar av samhället som väljer att döma ut en hel familj för något EN har valt att göra!

Min son är ingen ängel. Han har ställt till med mycket skit genom åren och han vet att han inte kan göra något ogjort. Han har stulit och misshandlat folk. En del inbrott har det blivit genom åren. Drogproblem som blev värre och värre.

Jag har barn som går i skolan. De har aldrig gjort någon illa men som idag får betala för vad en annan människa har gjort. Det är inte rätt. Jag sätter inte detta på min son som sagt utan på er som kan döma oskyldiga människor för något som en vuxen människa har valt att göra!

Jag tar inte min son i försvar. Han får stå för det han har gjort. Jag har fått höra att han får göra som han vill och att jag tillåter honom att göra olagliga handlingar bara för att han får bo hemma. Jag trodde inte att man slutar att vara mamma till ett barn bara för att jag låter honom bo kvar hemma?!

Vad ska jag göra? Slänga ut honom på gatan? Jag kommer aldrig att ge upp hoppet om mina barn och det oavsett vad de väljer att göra med sina liv. Jag är en mamma på heltid!

18 månaders fängelse väntar

Jag har fått höra att min son är trygg bakom min rygg och får bo hemma oavsett vad han gör. Ja mina barn ska kunna känna sig trygga men inte för att de väljer att göra olagliga handlingar utan för att en mamma ska enligt min åsikt finnas för sina barn.

Min son har ett fängelsestraff som väntar. Han fick 18 månaders fängelse så han får ta konsekvenserna för sitt handlande. Men det är inte bara han som får konsekvenser utan även vi som inte ens var i närheten av handlingarna.

Att läsa kommentarer från folk svider en hel del. Någon skrev att han är inporterad från Skåne. Importerad? Vilket ordval från en vuxen man. Jag känner mig kränkt. Det känns som att människor sätter skulden på mig som tog mina barn och flyttade hit.

Mina barn får höra bakom deras ryggar vad deras bror har gjort. Gliringar, kommentarer, blickar som bränner i ryggen på dom. De kan inte hjälpa vad deras bror har gjort. Varför straffa dom??? 

Något som folk inte förstår när de läser att min son fick 18 månaders fängelse är barnens känslor kring det hela. Istället för att fråga hur dom mår så straffas dom och behandlas på vissa håll som skyldiga till brott som de aldrig begått.

Jag älskar alla mina barn och det oavsett vad de än har gjort i sina liv. Även min äldsta son. Jag kommer alltid att finnas där för honom men det innebär inte att jag accepterar hans handlingar eller att jag tycker det är bra och klappar honom på ryggen. Jag säger vad jag tycker om det och jag vet att folk vill att jag ska slänga ut honom på gatan men vad skulle det hjälpa?

En tuff tid väntar

Jag som mamma har en tuff tid framför mig. Jag ska finnas där för min son, mina övriga barn som har många frågor och några svar har jag inte att ge dom. En del kanske men inte alla. Jag förstår dom som varit utsatta. Tro inget annat och jag hade hoppats att andra hade förstått oss som är berörda utan att ha varit med.