Kategori: Livet

En ny dag med nya möjligheter. Vad ska man hitta på idag? Det är dagens stora fråga. Tänker på hur det en gång var och jämför det med hur det är idag. Då inser jag hur ensam jag egentligen är.

Förr i tiden...när jag var ung så hade jag en del vänner. Vi träffades och hade roligt ihop. Jag var social med andra ord. Men sen hände det någonting. Jag föll ner I en djup depression och fick social fobi...sen blev jag ensam. Jag gick enbart ut om jag behövde handla, hämta och lämna barn. Mina vänner blev färre och färre.

Idag är jag 50 år och har ingen att umgås med. Självvalt men samtidigt inte. Svårt att förklara. För att skapa en vänskapsrelation med någon så måste man ju träffas och prata. Det är svårt när man tror att ingen egentligen vill ha någon kontakt med en. Jag skapar ett avstånd innan jag ens har skapat en vänskapsrelation.

Så...hur skaffar man vänner när man är 50 år? Det är inte så lätt. Förr i tiden var det enkelt, men spelplanen ser annorlunda ut idag. När man ska bli vän med någon så måste man på något sätt delge något om en själv för jag drar slutsatsen att man måste berätta något om sig själv. För hur lär man annars känna någon? Det är här ett av mina problem kommer in. Vem skulle vilja veta något om mig? Vem finns kvar när dom väl får känna mig? Kommer det pratas bakom min rygg?

Ja livet är som livet är. Ibland blir det inte som man tänkt eller hoppats på helt enkelt. Vad det nu är. Jag försöker bara andas och finnas till. En stund i taget och göra det bästa utav den...ensam som alltid.

Nu blev inlägget djupare än vad det var tänkt men så är det ibland. Speciellt när man skriver det man tänker för stunden.

Önskar er alla en fin dag!

Här har vi Sally...Min bästa vän. Hon finns där i alla lägen. Hon pratar inte skit eller bakom min rygg. Hon älskar mig för den jag är ❤️

Det närmar sig lunchdags denna lördag. Solen strålar. Vi har 21 grader varmt. Jag klagar inte. Älskar värmen.

Mina planer för dagen är att umgås med mina barnbarn Nellie och Sebastian. Naturligtvis med Pontus och Fredrik med. Hampus är inte hemma. Han är i Göteborg hos sin flickvän. Beatrice har åkt tillbaka och börjat jobba igen efter sin semester. Det känns tomt nu.

Hon är en duktig tjej. Hon flyttade till Göteborg för snart ett år sedan. Då var hon sambo men nu är det slut med killen som hon var tillsammans i några år med. Hon har fast jobb och ska snart flytta till sitt egna boende. Jag och Stéphanie ska åka över och hjälpa henne. Det ska bli roligt.

Jag har två döttrar och dom är så olika varandra. I varandras sällskap så kan det bli lite tjabb då de har olika åsikter och olika åsikter...om det mesta. Men jag som mamma älskar tiden vi får tillsammans. Det gör nog flickorna med innerst inne ☺️

Jag pratade med en kvinna igår som har en son på ett år. Hon själv är runt 30 år gammal. När hon pratade om sin son och hur hennes familj såg ut så kunde jag inte låta bli att tänka på mitt eget liv och hur min familj ser ut. När jag var i hennes ålder så hade jag 5 barn. Mitt första fick jag när jag var 21. Hon är gift. Själv var jag ensamstående.

Hon frågade hur jag orkade med att vara ensamstående till 5 barn där samtliga var under 10 år. Hon tyckte det var mycket jobb med ett barn. Ja...vad gör man om man är ensamstående till så många barn? Man gör det man måste. De ska tas om hand. De ska få allt dom behöver. Både i uppfostran och kärlek. Jag älskar barn. Men visst var det jobbigt ändå, men det gav mig så mycket med.

Många har tyckt att jag var en dålig mamma då de ansåg att det var synd om dom för dom fick ju inte det som barn fick som hade färre barn eller där båda föräldrarna var närvarande. Jag tycker dock att jag har varit en bra mamma till mina barn. Dom har aldrig saknat någonting. De har fått det som många andra barn har fått. De har aldrig missat några utflykter med skolan och dom har fått de materiella ting som många andra barn får. Dock så tror jag att mina barn faktiskt har fått mer än vad många barn som har båda sina föräldrar närvarande har fått. Mycket för att jag inte ville att mina barn skulle känna sig utanför när de pratade med andra barn. Jag vet hur elaka barn kan vara.

Men!!! Egentligen är det inte barnen som är dom elaka. Det är många gånger deras föräldrar. Dom vuxna har många åsikter som de tar för sanna och pratar högt om dom. Barnen hör och sedan är det igång. Många tror ju att ett rykte är sant. Det är inte många som vill se själva. De vill inte riktigt ta risken.

Ja...så var det då och tyvärr tror jag inte att det är bättre nu. Folk har åsikter och det ska dom få ha. Men...en åsikt är en åsikt. Det behöver inte betyda sanningen!

Ha en fin dag mina vänner!

Jag hoppas och önskar innerligt att vi i Sverige får fortsätta att ha valmöjligheten till abort. Flera stater i USA har infört lagen till att abort inte är tillåtet och det oavsett om en graviditet har orsakats av en våldtäkt.

En 10-årig flicka har blivit våldtagen och har precis blivit nekad till abort bara för att hon presis passerat 6 veckor. Flickan är bara ett barn!!! Ursäkta språket, men hur fan tänker idioterna som sätter en sådan lag? Hur kan dom tvinga en liten flicka att sätta ett barn till världen?

Jag blir fruktansvärt ledsen för flickans skull. Nu åkte hon till en annan stat och gjorde abort men fler och fler stater i USA kommer att ha samma lag. Det är så fruktansvärt! När det kommer till våldtäkt så borde det finnas undantag. Även när det gäller barn!

Det finns hur mycket som helst att göra men jag orkar helt enkelt inte. Är så trött så hälften hade varit nog. I natt fick jag sova 4 1/2 timme. Nätterna innan dess runt 5 timmar. Jag behöver sömn, mindre stress i mitt liv. Närstående som förstår och stöttar. Ibland blir det för mycket. Bägaren rinner över. Det får ju inte plats hur mycket som helst.

Nej jag är inte fysiskt trött. Tänk om jag bara hade varit det. Igårkväll var jag nära att ringa psyk men jag lät bli. Orken fanns inte. Jag hoppades att jag skulle få sova bort timmarna som väntade men det blev alltså inte så.

Jag har ingen ro i kroppen samtidigt som jag inte orkar något. Det krockar kan man säga. Jag skulle vilja vara en björn just nu. Gå i ide fast det är sommar! Vakna till när mitt psyke är bättre. Men för att det ska bli bättre så måste jag se till om mitt vardagsliv. Det måste ske förändringar men jag är ju tyvärr inte ensam om att göra dom. Då ställer jag mig själv frågan: Är det verkligen lönt att fortsätta att kämpa i motvind?

Varje måndag så brukar min terapeut fråga mig hur veckan har varit och jag brukar säga: Jo det har varit bra. Det kunde ha varit värre.

Ett standardsvar men det är inte ett helt fel svar. För visst kan det alltid bli eller vara värre? Dock så glömmer man bort att man kanske är värd något bättre!? Jag vet inte.

Hur som haver i alla fall så blev måndagen bra. Var hos min stora dotter och åkte hem med Fredrik när han slutade sitt arbete. Det var en lugn dag. Tyvärr kan jag inte säga detsamma om gårdagen. Herregud så stressig den blev!!!

Var nere i stan med Pontus, Benjamin och lille Liam. Det var stekhett och mycket folk. Turisterna har hittat hit. På torget så var det några som sålde smycken som pojkarna ville titta på. Vi stod där en stund och sedan ville Pontus ta en raid i Pokémon. Vi gick till andra sidan av torget och väl där märkte jag att jag inte hade min mobil. Oavsett hur många gånger jag kände i min ficka så låg den inte där.

Vi sprang runt o letade men hittade den inte. Kollade via appen Zenly och där stod det att den hade fryst sig vid Slottsskolan. Pontus frågade om jag kunde ha glömt den på Ria:s men nej sa jag. Det tror jag inte. Vi gick o handlade. Plockade ut paket när pojkarna såg via appen ännu en gång att den förmodligen låg på Ria:s. Vi gick dit...och naturligtvis så var det där den låg. Jag hade glömt den där.

Hur jäkla korkad kan man vara? Min hjärna fungerar inte alltid som den ska. Den är utarbetad och slutkörd. Det finns annat i den som jag gärna hade varit utan för då hade den kanske inte varit så uppstressad hela jäkla tiden!

På vad undrar kanske en del nu. Jag går ju bara hemma ändå! Men ja...vad ska jag svara på det. Visst går jag "bara" hemma. Det jag gör om dagarna syns inte. Det märks kanske inte alltid i heller men se gärna det som att Fredrik har en arbetstid på 8 timmar. Jag har 19 timmar. De resterande 5 timmarna får jag förhoppningsvis sova!

Jag vaknar aldrig utvilad en morgon. Är alltid trött för att jag inte får tillräckligt med sömn. Jag bearbetar min barndom, min ungdom och mitt vuxna liv i min terapi en gång per vecka. Bara terapin är ett heltidsarbete. Jag går dit...betalar 200kr för att sitta där med ångest. Hur roligt är det? Men jag gör det för att jag vill ha ett bättre liv. Ett liv som jag är värd att ha. Visserligen är det bara jag som gör jobbet men det hade varit en dröm om man hade kunnat få lite stöttning i vardagen...av den som ska stå en närmast.

Kanske hade jag kännt mig mindre stressad i vissa situationer som tex där ett av barnen kommer in och inte godtar de svar som den får utan där mina svar hela tiden ifrågasätts. Ibland så slutar det där sen men ibland så gör det inte det. Det är här i denna stunden som jag känner att min trötta hjärna säger ifrån. Åh vad jag hade önskat att jag hade fått lite hjälp med att säga till barnet att nu är det så här. Så skönt det hade varit med lite uppbackning. Men det händer inte utan istället så eskalerar samtalet. Jag ger mig inte utan står fast vid mitt beslut men mitt psyke orkar inte mer utan jag blir förbannad på den vuxna som ligger och surfar på sin mobil...som att inget annat är viktigare än det. Jag slet ut mobilen från handen och sa att det var bättre att visa lite intresse för diskussionen än att ligga och surfa på mobilen.

Men min reaktion gav en reaktion. Det var inte okej att göra så...o jag skrek ju bara och kunde inte hålla en konversation!

Nej tro fan det!!! Hur ska jag orka göra det? Hjälp mig att fostra barnen då så slipper jag kanske att köra helt slut på mig själv! Jag är ingen jäkla supermorsa som orkar och kan allt!

Men det borde jag kanske kunna? Det är kanske ändå jag som felar så dant? Jag vet väl också att det hjälper inte att höja rösten men det känns som att jag stormar rakt in i en väg och jag kraschar direkt!

Det känns som att jag står vid ett vägskäl. Jag går vidare...på egen hand. Det har jag sagt förut sa sonen men det händer inget. Nej...det har inte det men man orkar inte hur mycket som helst.

Nej...Det är inte okej att dra ut en mobil från handen men det är långt ifrån okej att strunta i att stå bakom sin partner och inte bry sig om vad som händer och sker familjen!

Gör man som man alltid har gjort får man det som man alltid har haft det! Det är en mening som min terapeut brukar säga och jag kan inget annat än att hålla med. Jag känner att jag måste göra på ett annat sätt. Det är kanske dags att jag börjar tänka på mig själv och mitt mående.

Första sommardagen. Så härligt! Vädret är kanske inte det bästa men det kunde ha varit värre.

Jag har haft mitt ena barnbarn över natten. Han ska stanna tills i morgon. Det är roligt och få lite kvalitetstid med dom små. Just nu myset vi faktiskt framför en film. Sitter i sängen. Han med ett glas saft och jag med en kopp kaffe.

Sebastian ska vara här till i morgon. Han har beställt tacos till middag så det får det bli. Måste handla hem lite senare under dagen. Det är mina planer för dagen.

Annars är allt bra här. Är trött bara. Inget jag kan vila bort, men jag försöker ta det lugnt. Har lätt för att bli uppstressad så jag försöker lyssna på signalerna och gör det jag orkar. Igår gjorde jag ändå en del. Rensade ut från min kyl och gjorde i ordning den. Skafferiet fick en skönhetslyft där jag sorterade in varorna i burkar. Fick bättre plats och lättare att se vad som är i och hur mycket. Älskar genomskinliga burkar haha.

Jag städade av mitt kök och min hall. I helgen som gick städade vi av ovanvåningen. Storstädning. Vi dammtorkat, putsade fönster. Tog karmar och dörrar. Det är skönt och vårstäda. Speciellt när man ser skillnaden!

Nu ska jag fortsätta att mysa med mitt barnbarn. Ha det gott och sköt om er!

Det går mot helg. Underbart. Jag känner mig lite slutkörd så jag behöver en lugn helg. Har hjälpt ena sonen att flytta samt hjälpt honom att städa den gamla lägenheten.

Jag skulle behöva en hel helg med bara mig själv känns det som. Stänga av mobilen och internet. Bara få finnas till och bara vara. Det skulle jag behöva.

I morgon blir det inte lugn och ro i alla fall. Vi ska storhandla. Det är skönt o ha både kyl, frys och skafferi fyllda. Ska även köpa nya vårskor. Det behövs. Pojkarna behöver även skor till idrotten.

Min nästyngsta son sa för en tid sedan: Mamma, du skulle haft en dag där du stänger av din telefon. För att få lite lugn och ro.

Visst har jag en klok pojke?! Han vet vad sin mamma behöver!

Det är inte mycket jag kan säga att jag är stolt över, men mina barn!!! Dom är jag stolta över. Älskar dom över allt annat. Mina barnbarn ska vi inte ens snacka om ! Dom är helt underbara. Älskar dom alla så att det gör ont ibland! Jag har fina barn och barnbarn. Jag hoppas att dom vet att jag älskar dom alla av djupet av mitt hjärta! Utan dom är jag ingenting. Absolut ingenting! Frågar folk mig vad jag är för något så blir svaret mamma och fru!

Med dom "tankarna" säger jag: Ha nu en underbar kväll. Sköt om er ❤

Det närmar sig läggdags för mig. Så tidigt frågar sig några kanske. Ja jag är så trött. Inte så mycket kroppsligt som jag är psykiskt. Det har varit så mycket som hänt på hemmaplan och sedan har jag då min terapi ovanpå det.

Det skrivs mycket om kriget mellan Ryssland och Ukraina. Jag tycker så synd om de oskyldiga människorna som drabbas av Putins handlingar. Hur kan en människa vara så ond som han? Ofattbart!

Allt som händer får mig att tänka på mina nära och kära. Tänka på allt som jag tycker är viktigt. Hur skulle jag reagera om det hade hänt här I Sverige? Jag har några barn som bor flera timmars väg härifrån. Tvärs över landet tex. Jag hade inte kunnat skydda dom! Jag hade bara kunnat hoppats på att jag kunde skydda dom jag har under samma tak, och inte ens dom hade jag egentligen kunnat skydda. Jag känner verkligen för alla invånarna i Urkraina. All kärlek och omtanke till dom ❤

Satt och tänkte på Carina innan. Hon var den personen jag kunde vända mig till och prata om allt möjligt. Jag vet inte var jag skulle ha sagt egentligen mer än att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag ska försöka ta mig till kyrkogården i morgon och tända lite ljus.

Nu ska jag släcka ner. Jag önskar er alla en fin kväll ❤

Jag har blivit så fruktansvärt dålig på att blogga. Det tillsammans med att dagarna springer iväg är ingen bra kombination. Men det är inte alltid dagarna springer iväg i heller för det finns de dagar där tiden går sakta framåt. Det känns som evigheter mellan morgon till kväll.

Inre stress har jag gått med idag. Eller....idag också ska jag kanske skriva. Jag är så trött i mitt huvud. En dag med lugn och ro hade jag behövt. Koppla bort internet och stänga av mobilen. Det hade varit så skönt.

Så...Varför inte bara göra det då? Ja varför inte bara göra det? Vilken bra fråga. Det är ju bara två knapptryck bort.

Vilka stora problem man har! Eller inte!

Det känns så otroligt futtigt när man läser dagens nyheter. Att vakna upp till nyheten om att Ryssland bombar Ukraina. Det var inget roligt alls. Stackars alla oskyldiga människor som hamnar mitt i striden nu. Känner verkligen med dom. Det är så tragiskt!

Det är så ofattbart att det ens bara händer! Jag finner inga ord faktiskt.

Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan blir det sängen för mig. Det är ner än min hjärna som behöver vila.

Önskar er alla en fin kväll ❤

Sitter i personalrummet på förskolan. Jag hjälper till och skolar in lille Liam. Mamma är i skolan och pappa har kurs. Då rycker farmor in 😊

Stod och pratade med en "fröken" som jag känner. Kom in på psykisk ohälsa. Hur det är att få panikångest.

Jag har skrivit om det så många gånger men det tåls att skriva om det igen. Det pratas för lite om psykisk ohälsa. Många har sina åsikter om det men det är inte alla som egentligen förstår hur det är. Jag tror att man måste uppleva det själv för att faktiskt förstå.

Jag älskar till exempel att jobba men jag klarar inte av det. Det finns dom som tycker jag är lat som inte jobbar. I själva verket klarar jag av ett arbete men då orkar jag inte med mig själv och min familj.

Att vara ute bland mycket folk får mig att bli så trött och panikångesten ligger nära till hands. Igår efter inskolningen med Liam var jag helt slut. Det är roligt att få vara delaktig så det är inte det det handlar om.

I måndags när jag satt i väntrummet och väntade på att min terapeut skulle komma så kom det in en man. Han pratade och pratade och jag kände mig så osäker. Jag förstod att han bara ville prata men osäkerheten på vad han skulle kunna göra fanns ju där. Det är jobbigt men jag försöker ändå vara ute bland golk för att inte bli isolerad. Men det är faktiskt kämpigt.

Jag går ibland ner mig i depression. Det kommervockså bara sådär. Det känns då men egentligen är det en process som har pågått. Jag måste lära mig att sakta ner, bromsa in och bara göra det som jag orkar med för att inte falla ner i den mörka hålan. Men det är svårt när man vet att det finns folk som tycker att jag är lat och inte gör någonting. I vanliga fall skiter jag fullständigt i vad folk tycker men när man mår dåligt så mår man sämre när man vet att folk tycker så.

Det är skönt att sitta här i lugnet idag. Det går bra med Liam. Han är så duktig. En "fröken" kom in nu precis och sa att det går så bra. Han äter frukt nu 😊

Jag bloggar just nu via min mobil. Min dator har slutat att fungera. Jag måste köpa en ny. När jag gick in på min blogg via min mobil så kunde jag inte se mina foton som lagt in i ett blogginlägg. Blogginlägget ligger i menyn under rubriken Familjen. Jag har försökt och fixa det och hoppas att man kan se mina foton. Ni får gärna skriva om ni kan se dom...eller om ni inte ser dom.

Det kan kanske bero på om man går in via mobilen. Jag vet inte. Vill gärna veta så jag kan rätta till det. Klicka här för att komma till inlägget.

Önskar er en fin dag ❤