web analytics
Kategori: Livet

Sömnlösa nätter

Då sitter man här denna tidiga morgon. Alla sover förutom jag. Fåglarna kvittrar utanför fönstret. Det känns att våren har kommit.

Det är inte många nätter som jag får sova mina timmar som jag så väl behöver. Jag förstår inte varför. Ena gången kan det vara för att jag har ont i kroppen och andra så vaknar jag med en obehagskänsla och sedan sitter den i resten av dagen. Det är rätt så drygt!

Det har varit så en lång tid men värre blev det när min bästa vän Carina dog och nu sedan min son åkte in. Så…när man tänker på det så är det kanske inte så konstigt att man får ångest.

Tänker tillbaka till tiden då jag lärde känna min bästa vän Carina. Jag hade det rätt så tufft då och den vänskapen jag fann hos Carina var äkta. Vi kunde prata om allt. Det var allt från barn och hem till mående. Jag visste att jag kunde prata med Carina om allt och hon visste att hon kunde prata om allt till mig.

Ibland så slår tanken mig: Jag ska ringa Carina och berätta….om vad det nu var. Men det går ju inte. Det finns ingen telefon i himlen. Carina var en underbar människa. Hon levde med en obotlig cancer i flera år och fast det gick utför för henne så kmpade hon på. Man möttes alltid av ett leende när man tittade på henne. Det blev en klapp på kinden, en puss på munnen och varma kramar. Jag saknar det!

Carina och jag 2015

Dricker kaffet nu denna tidiga morgon och den första koppen smakar ju ljuvligt. Lika bra att hålla sig vaken tills barnen ska upp och åka till skolan. Sedan börjar dagen med alla sina bestyr som är ett måste att göras. Ni får ha det så bra. Kram på er!

En stjärna har slocknat

Jag var 5–6 år gammal när jag gick i Lekskolan (numera förskolan). Jag kom dit på morgonen och som alltid så spelade fröken Är du kär i mig ännu Klas-Göran. Det var min och en kompis absoluta favoritlåt. Det är nog den låten som jag lärde mig allra först.

Idag har en av våra mest folkkära artister somnat in. Det är en stor sorg som hon lämnar efter sig, men inte bara det. Är det någon som gett så mycket godhet, kärlek, underhållning till svenska folket så är det alla våran Lill-Babs.

Hon fanns där under ens uppväxt. Ja inte personligen men i radio och i TV så spred hon sitt ljus. Hon gav verkligen allt och lite till. Man kunde se och förstå att det hon gjorde var av kärlek både till sitt arbete och till alla som lyssnade på hennes ljuva stämma.

Det som jag själv beundrade Lill-Babs för var att hon var så jordnära och hon glömde aldrig vart hon kom ifrån. Hennes familj kom alltid först och det är hedrande för det är många som glömmer bort allt det där tyvärr.

En stjärna har slocknat här på jorden och en ny har tänts i himlen.
R.I.P kära Lill-Babs. Må änglarna sjunga för dig <3

De som inte varit där förstår inte

Något som vi människor sällan pratar om är psykisk ohälsa. Det är som att folk skäms. De som mår dåligt skäms och de som är närstående skäms för att de har en närstående som på något sätt är psykiskt sjuk

Varför?

Psykisk ohälsa är något som vi människor borde lyfta fram ännu mer så att folk faktiskt kan förstå vad det är!

För 16 år sedan så gick jag hos kvinnojouren i Lund och samtalade. Jag låg då i skilsmässa och var ständigt övervakad av min dåvarande man. Under vår tid tillsammans så hade jag brutits ner till att vara en rädd kvinna som var rädd för att mitt och mina barns liv skulle fara illa.

Jag hade blivit fysisk och psykisk misshandlad under 9 månader. Inte så lång tid kan en del säga men för mig var det som en livstid. Jag fick sova 2–3 timmar per natt. Jag blev tvingad till att göra vissa saker för att sedan bli förnedrad.

Varje dag så gick jag med en rädsla i kroppen för jag var rädd att mina barn skulle bli lidande. Jag var rädd att dom skulle få en del av samma behandling som jag fick. Jag trodde att jag skyddade dom med att gå in och ta all förnedring och misshandel i stället. Ack så fel jag hade!

Barnen råkade aldrig personligen illa ut men de såg ju vad jag gick igenom. De såg hur jag bröts ner sakta men säkert. Klart som korvspad att de blev illa behandlade genom vad jag gick igenom! Jag tänkte aldrig så långt då. Jag trodde jag skyddade dom!

Många har så många åsikter om allt. De som inte varit där har svårt att förstå vad man pratar om. De kan tycka att man tjatar och förstorar upp saker och ting. Det ironiska är att det är just det man intalar sig själv. Man jämför hela tiden och tänker att det inte var så farligt. En överlevnadsstrategi kan man säga!

Jag har träffat män som inte är bra för mig. Den ena värre än den andra. Många har ställt frågan varför? Varför går man från en man till nästa bara för att bli behandlad illa? En del har även sagt att jag har hittat på pga av det. Varför skulle jag göra det?

När jag gick hos kvinnojouren så sa dom att man gör det som man är van vid. Jag var van vid att bli behandlad illa. Jag kände mig trygg i det för jag visste vad som skulle komma. Det är när man inte vet det som man blir orolig och det kan skapa ångest. Det fick jag känna när jag väl hade träffat Fredrik. Kvinnojouren sa att när du träffar en man som får dig att må dåligt så har du träffat rätt man!

Ja när jag fick höra det så tänkte jag att kvinnan som satt mitt emot mig skojade. Trodde hon rent ut sagt var knäpp. Det låter inte logiskt! Men det visade sig stämma. Det tog flera år innan jag lärde mig lita på Fredrik. Men jag ska erkänna att jag hamnar än idag i situationer där jag misstror de som jag älskar som mest. Inte för att de har gjort något fel utan för att känslor framkallas i vissa situationer och jag hamnar där jag en gång var!

Kommer det alltid att vara så?

Övergrepp av olika slag är vanligt hos dom som lever med psykisk ohälsa. Inte alltid men det är vanligt. Det finns så mycket som man som människa inte vet något om. Man ser en människa och tycker att bara för att man ser den så vet man. Men ingen vet vad den går och bär på. Vilka känslor han eller hon får handskas med och varför!

Folk har väldigt lätt för att döma andra människor. Det finns alltid anledningar till varför saker och ting händer.

Idag är jag 46 år och jag skulle varit en kvinna som tror på sig själv. Veta att jag är värd något. Att jag duger som jag är. Men min själ har blivit naggad så många gånger i mitt  liv och känslorna finns fortfarande kvar och naggar min vardag i dag.

Det som har varit har varit. Gå vidare! Så tänker jag ibland men det är inte så lätt. Inte när känslorna från förr kommer som ett brev på posten. För det är ju som så att det som har varit föföljer en genom livet. Det gäller att lära sig att leva med det bara.

Det är inte det lättaste!

Det räcker att en doft gör sig påmind för at man ska trilla tillbaka till det där svarta hålet. Ibland räcker det att jag ser en Cheva till exempel. Min före detta man hade en sådan och när jag ser en Cheva så går tankarna automatiskt tillbaka.

Man har olika strategier för att överleva som jag brukar säga. Låter drastiskt men så är det ibland att livet är en enda stor kamp av något. När jag känner att jag har för många känslor i kroppen så skriver jag. Många säger att jag tjatar men jag kallar det för terapi!

För 13 år sedan låg jag inlagd och fick diagnosen Djupt deprimerad. Jag gick med panikångest och min kropp var totalt slut. Jag var ensamstående med 5 barn och försökte att få det att gå runt. Här hade jag en stor hjälp av min bästa vän Carina som tyvärr lämnade jordelivet i januari i år. Saknar henne så det gör ont!

Hon tog hand om mina 5 barn så att jag kunde fokusera på mig själv.Sådana vänner är verkligen sällsynta.

Nej nu ska jag sluta och svamla. Ni får ha det så bra!

Jag har fått en stalker på halsen

Jag flyttade till ön för 13 år sedan och sedan dess har livet gått som berg och dalbana. Det första vi fick höra när vi kom hit var att vi skulle vända om för vi var inte välkomna här. Jag brydde mig inte. Tyckte mer synd om dessa människor för jag visste att jag kom för att stanna.

Sedan under kommande år så har jag hört skitsnack lite här och var. En del har inte tålt att jag har sagt ifrån Kanske beror det på att jag säger vad jag tycker och inte lindar in det i bomull. Jag flyttade från delar av en släkt som jag inte ville veta av till en ny som inte visade sig vara bättre.

Det finns människor överallt som viger sina liv till att smutskasta andra människor. De gör allt för att framstå själv som en bättre människa med de flesta vet att de inte är så. De sitter vid fikabordet och pratar skit om andra. Sedan går den vän de har pratat med. När nästa kommer så pratar de skit om den som precis gått.

Min svärmor har inte träffat sina barnbarn här på ön sedan den 3:e maj förra året. De fyllde år i januari och i mars men det var ingen farmor som ringde och gratulerade dom. Nu påstår hon att hon inte får träffa sina barnbarn. De barnbarn hon påstår sig älska. Ja det var ett konstigt sätt att visa det på. Inte ens ett telefonsamtal från henne har de fått!

Jag har inte nekat henne att träffa sina barnbarn. Men det låter ju bra att säga att jag har gjort det! Jag sa häromdagen till Fredrik att vi får prata om hur vi ska göra med barnen och deras farmor. Jag kunde till och med tänka mig att de kunde åka ut med sin pappa till henne.

Men efter de påhopp som jag senast fick i mina förra inlägg (här och här) så vet jag inte längre. Att hon har pratat skit om mig inför mig främmande människor har jag förstått och med facit i hand så vet jag ju att barnen får höra en hel del om både mig och sina syskon. Det är ju inte första gången vi är ovänner och de andra två gångerna så har hon ju pratat skit om mig och övriga syskon till barnen. Det är inte rätt att göra det. Så jag vet inte längre om jag är villig att offra barnen i detta fallet!

Ja jag skrev offra och det av en anledning. Barnen pratar inte om sin farmor. Jag brukar fråga dom hur de känner, tänker och funderar. De kommer själv ihåg händelser, ord och fraser som kommit från hennes mun och det är ju något som de har svårt att komma över kanske. Jag vet inte riktigt för jag vill inte pressa dom. Jag vill inte föra över mina känslor till dom utan jag säger att de får mer än gärna träffa henne om de vill. Men det ska vara om DE vill!

Jag har ju en stalker som inte lämnar mig ifred. Det är helt sjukt. Det är ju ingen vanlig bloggläsare om jag säger som så utan h*n läser allt jag skriver. Är inne flera gånger på en dag och det är under lång tid. Häromdagen så läste h*n igenom 14 inlägg. Samma inlägg som personen redan har läst. Sedan kommenterar h*n och skriver om sådant den tror sig veta något om.

Det är så sjukt!!!! Patetiskt!!! Finner inga ord egentligen. Tänk att man som vuxen människa uppför sig så här och det som är mest skrämmande är att det finns barn i närheten!

Egentligen skulle jag bara ignorera men det viktigaste är dock att jag egentligen inte bryr mig. Hade jag brytt mig så hade jag inte skrivit mina tankar och åsikter. Jag kommer fortsätta med det. Jag har inget att dölja! Jag vet vad som är sant och vad som inte är sant. Tycker det är bättre att personen i fråga tar hand om sitt i stället för att försöka lägga sig i mitt liv!

Jag måste vara fruktansvärt intressant och denna person måste vara otroligt avundsjuk! Den sjukdomen är den sjukdom som är absolut den farligaste. En sjuk stalker är ju aldrig lyckobringande i heller. Personen kan inte må bra i sin själ. Tycker ju nästan synd om h*n! Jag kan förstå att vissa människor gör sina val i livet och väljer att gå vidare till andra världar!

Vilken patetisk människa du är

Jag fick en kommentar i mitt förra inlägg. Från samma patetiska människa som vanligt.

Gode Gud! Du säger så mycket skit. Du var det stora bidraget till att din mans företag gick omkull. Hanns mamma köpte huset för att sonen inte skulle bli av med det. Jag skulle aldrig ha gjort det då huset är fullständigt förstört. Vet inte i vilken bubbla du lever i men det är dags att vakna.

Mitt svar kan ni läsa nedan:

Hahahahaha….vilken planet kommer du ifrån? Mitt fel för att min mans företag gick i konkurs? Hahaha…är det någon som snackar skit så är det ju du. Du vet inte ens vad du talar om.
Ett konstanterande: Du behöver inte fejka en ny mejladress. Bara en massa onödigt arbete för jag vet vem du är i alla fall. Men att du bara orkar göra det säger ju en del om dig. Du har för mycket fritid.
Sen förstår jag inte varför du hänger upp dig på om huset. Jag skrev att det var Fredriks från grunden! Vilket det var eller hur??? Vi betalar lånen. Står för alla vitvaror i huset.
Hmmm…är huset fullständigt förstört??? Hur kan du veta i vilket skick huset är i? Kan du se det ända från Högsby???
Nej du…jag tror inte det. Du vet inte ett skit om hur huset ser ut. Du har inte varit här under dessa åren jag har bott här och det är 13 år nu snart. Du måste tro du är född med röntgensyn. Så fruktansvärt patetisk du är!

Ja jag säger då det. Jag förstår inte hur en människa kan sjunka så lågt. Hon vågar inte använda sin egen mejladress utan hon gör en ny. Eller bara skriver dit en. Men det sger ju allt om denna människa. Den som inte vågar stå för sina ord har inget viktigt att komma med!

Att det skulle vara mitt fel att Fredriks företag gick i konkurs är ju bara löjligt! Av vilken orsak? Men så långt har hon inte kunnat tänka ut. Hon måste ju först dikta ihop en historia. Sen skrev jag inget om varför Fredriks mamma köpte huset. Jag skrev bara att det är Fredriks från grunden vilket det faktiskt är. Fredrik ägde det innan hans mamma köpte det.

Hon köpte det och vi betalar för det. Vi betalar lånen plus lite till. Sedan står vi personligen för alla vitvaror i huset. Fredrik sköter om huset som han alltid har gjort. Det var inte alltför många år sedan vi betalade för att få huset ommålat utvändigt Vi har satt in paneler i huset. I hallen och i köket. Vi har lagt golv, satt in kök bland annat. Men ändå så är huset fullständigt förstört?

Men om vi nu ska vända och vrida på ord och meningar samt hårddra det. Denna Kristina menar att huset inte är Fredriks längre utan hans mamma. Om man nu enbart hyr en bostad, oavsett om det är hus eller lägenhet. En hyresrätt alltså. Ingen köpesrätt. Vem ska stå för renoveringar? Ommålning? Tapetsering? För vitvaror?

Hyr man en bostad så ingår allt sådant. Har en vitvara stått för länge i bostaden och slutar att fungera så ska man enligt rätten få en ny…OM det har gått tillräckligt med lång tid mellan utbytet. Detsamma gäller skicket i huset eller i lägenheten!

Det är beundransvärt att denna Kristina tror sig veta hur det ser ut här hemma. Under mina 13 år här så har denna människa inte ens satt sin fot på tomten. Hon måste verkligen ha en röntgensyn!

Ja du Kristina. Ska bli intressant vilken mejladress eller namn du kommer sätta nästa gång när du kommenterar. Oavsett vilket så vet jag vem du är ändå. Det går inte att gömma sig bakom en dator. Den lämnar spår vart du än surfar!

Då var det bestämt

Då var det tisdag. Dagarna springer iväg. Det är vårmånad och det snöade i morse. Det går ju verkligen ihop. Kommer det bli sommar i år? Eller kommer vi gå från vinter till höst? Det är ju inte så ovanligt.

Jag är dödstrött om dagarna för jag får inte sova som jag ska på nätterna. Vaknar flera gånger och har svårt att somna om. Det innebär att jag inte får många timmars sömn.

Pontus kom hem med en omlindad handled. Han hade stukat handleden i skolan så sjuksystern hade lindat om hans handled. Idag är det gympa men jag skrev en lapp om att Pontus år ta det försiktigt under lektionen.

Annars har det inte hänt så mycket. Skönt det i och för sig. Hade tänkt att gå till graven i helgen som var men den dagen vi hade tänkt att gå så snöade det. Det är så typiskt. Nu borde vintern vara över!

Igår var det möte på kommunhuset. Det skulle beslutas om våra sexor ska gå på sin grundskola eller om de ska fortsätta att gå bland högstadieeleverna. Tyvärr så beslutade dom att sexorna skulle gå högstadieskolan. Vilket är helt åt helvetet fel tycker jag. Sexorna är för små för att gå där.

Jag har en son som ska brja i sexan till hösten och jag vill inte att han ska upp till Slottskolan där droger finns tillgängligt. Det säljs från höger till vänster och det levereras droger och alkohol på skolans parkering.

Droger finns överallt, men risken att det finns droger på en sådan skola som Slottskolan är inte konstigt med tanke på att det är äldre elever som går där. Jag hoppas att poliserna har mer koll än vad de har haft innan!

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Sedan börjar min dag här. Ha det gott!

Många mil iväg

Då har det gått två dagar sedan min stora son åkte iväg. Nu dröjer det ett tag innan vi kan träffas. Saknar honom redan. Vi ska försöka planera in en liten semestertripp nu till våren eller sommaren. Det tar ju några timmar att köra. Medan vi ändå är på det hållet så blir det att hälsa på några släktingar. Gröna Lund blir förmodligen höjdpunkten för barnen den helgen.

Det är över 60 mil. Det är ingen liten omväg om man säger som så. Det krävs planering. Det kommer inte bli så ofta som vi kan träffa stora sonen men vi får göra det bra de gånger vi kan.

Visserligen så visste jag att Sverige var ett långt land men det känns ännu större nu. Man ska vara glad att det inte är längre ändå. Det kunde ha varit värre.

Idag har det varit fint väder i Borgholm. Vi tog en promenad i skogen med hundarna. Var ute över en timme. Jag var lagom trött när vi kom hem sen.

Ikväll är det farmen som gäller. Sedan blir det sängen. Ha en fin kväll och sköt om er!

Borgholm

Vår dörr kommer alltid att stå öppen

Barnen är något man som förälder har fått låna. Jag har 7 vackra barn som jag har fått äran att låna under min livstid. Jag är stolt över mina barn. De har gjort sina val i livet och några av de valen har kanske inte varit de bästa men de har lärt sig av sina misstag. Vuxit med dom och försökt att göra annorlunda i nästa steg.

Jag har barn med olika pappor. Många har trackat ner på mig för det men själv så har jag aldrig tänkt så mycket på det. Ja jag har barn med olika pappor men mina barn har växt upp som syskon. Det har funnits gånger som det varit kaos i syskonskaran men tillsammans så har vi nystat upp trasslet.

Det har bråkats och det har kramats. Sorg och glädje har korsat varadra men hur illa det än kan ha sett ut så har vi visat att det starkaste bandet går bara inte att brista. Vi finns där för varandra, stöttar, älskar och kramas.

Alla mina barn samt deras bättre hälft är alltid välkomna här. Dörren kommer för alltid att vara öppen. Vi stöttar när någon som mest behöver det. Min stora son har gjort flera val i sitt liv som inte alltid varit så bra och många har velat att jag ska förskjuta honom och stänga dörren. Varför? Han må ha gjort en massa som inte är bra men jag älskar honom över hela mitt hjärta och jag kommer för alltid att finnas där för honom. Jag slutar inte att vara mamma bara för att han har gjort misstag i sitt liv!

Han har börjat att betala av det han har gjort dåligt. Det är mer än vad många andra har gjort!

Saknad

Idag är första dagen på ett nytt kapitel i livet

Sitter i bilen på väg hem. Snön virvlat lätt ner mot bilen. Jag är inte förvånad över att det snöar just idag.

Vi åkte hemifrån runt 11:45. Tur var det för det hade varit en olycka på vägen dit vi skulle.

Det är en tung dag men vi ser det som en början på något som kommer bli bra i slutändan. Men det gör inte kinderna torra för det.

Vi åkte allihop. Det blev 3 bilar. Flera timmar senare så var vi framme. Åt mat tillsammans på en restaurang i närheten. Vi skrattade och hade roligt. Sedan blev det dags att säga hejdå. Pussar och kramar i massor. Ja jag grät. Det är med ångest man lät honom gå.

Idag är första dagen på ett nytt kapitel!

FamiljenFamiljenFamiljen

Sista normala dagen för ett år framåt

Igår fyllde min nåst yngsta son 12 år. Det är inte klokt vad åren går. Han önskade sig pannkakor till middag och så ville han ha pannkakstårta till fika. Med det så serverades det grädde, sylt och glass.  Ja som ni förstår så är det en kille som älskar pannkakor. Jag, Stèphanie och Beatrice gräddade pannkakor hela eftermiddagen igår.

Det var mycket trevligt. Hela familjen var samlade. Alla barn, deras bättre hälft och barn. Det var underbart. Jag älskar är vi är samlade.

Vi la ihop till hans presenter. Han önskade sig ett datorspel så det fick han. Sedan blev det en faktabok om djur. Hans stora hobby är just fakta om allt och ingenting. Han skriver gärna så han fick ett block med pennor. Det kan han ha vid sin dator. Sedan fick han pengar.

Hampus födelsedag Hampus födelsedag

Jag tror han blev nöjd med sin dag. Han såg i alla fall glad ut 🙂

Idag är det den sista normalaste dagen detta året. I  morgon är första dagen på ett tufft år. Min äldsta son ska in i fängelset Jag kommer sakna honom och jag hoppas han får det bra där. Jag vet inte hur fängelsena ser ut här i Sverige. Någon som vet?

Som mamma är man så klart orolig. Samtidigt som det ska bli skönt att han äntligen åker in. Låter det hemskt? Med det menar jag att ju fortare han åker in ju fortare kommer han ut.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Ha en fin dag!

%d bloggare gillar detta: