Det går mot helg. Underbart. Jag känner mig lite slutkörd så jag behöver en lugn helg. Har hjälpt ena sonen att flytta samt hjälpt honom att städa den gamla lägenheten.
Jag skulle behöva en hel helg med bara mig själv känns det som. Stänga av mobilen och internet. Bara få finnas till och bara vara. Det skulle jag behöva.
I morgon blir det inte lugn och ro i alla fall. Vi ska storhandla. Det är skönt o ha både kyl, frys och skafferi fyllda. Ska även köpa nya vårskor. Det behövs. Pojkarna behöver även skor till idrotten.
Min nästyngsta son sa för en tid sedan: Mamma, du skulle haft en dag där du stänger av din telefon. För att få lite lugn och ro.
Visst har jag en klok pojke?! Han vet vad sin mamma behöver!
Det är inte mycket jag kan säga att jag är stolt över, men mina barn!!! Dom är jag stolta över. Älskar dom över allt annat. Mina barnbarn ska vi inte ens snacka om ! Dom är helt underbara. Älskar dom alla så att det gör ont ibland! Jag har fina barn och barnbarn. Jag hoppas att dom vet att jag älskar dom alla av djupet av mitt hjärta! Utan dom är jag ingenting. Absolut ingenting! Frågar folk mig vad jag är för något så blir svaret mamma och fru!
Med dom "tankarna" säger jag: Ha nu en underbar kväll. Sköt om er ❤
Det närmar sig läggdags för mig. Så tidigt frågar sig några kanske. Ja jag är så trött. Inte så mycket kroppsligt som jag är psykiskt. Det har varit så mycket som hänt på hemmaplan och sedan har jag då min terapi ovanpå det.
Det skrivs mycket om kriget mellan Ryssland och Ukraina. Jag tycker så synd om de oskyldiga människorna som drabbas av Putins handlingar. Hur kan en människa vara så ond som han? Ofattbart!
Allt som händer får mig att tänka på mina nära och kära. Tänka på allt som jag tycker är viktigt. Hur skulle jag reagera om det hade hänt här I Sverige? Jag har några barn som bor flera timmars väg härifrån. Tvärs över landet tex. Jag hade inte kunnat skydda dom! Jag hade bara kunnat hoppats på att jag kunde skydda dom jag har under samma tak, och inte ens dom hade jag egentligen kunnat skydda. Jag känner verkligen för alla invånarna i Urkraina. All kärlek och omtanke till dom ❤
Satt och tänkte på Carina innan. Hon var den personen jag kunde vända mig till och prata om allt möjligt. Jag vet inte var jag skulle ha sagt egentligen mer än att jag saknar henne så otroligt mycket. Jag ska försöka ta mig till kyrkogården i morgon och tända lite ljus.
Nu ska jag släcka ner. Jag önskar er alla en fin kväll ❤
Jag har blivit så fruktansvärt dålig på att blogga. Det tillsammans med att dagarna springer iväg är ingen bra kombination. Men det är inte alltid dagarna springer iväg i heller för det finns de dagar där tiden går sakta framåt. Det känns som evigheter mellan morgon till kväll.
Inre stress har jag gått med idag. Eller....idag också ska jag kanske skriva. Jag är så trött i mitt huvud. En dag med lugn och ro hade jag behövt. Koppla bort internet och stänga av mobilen. Det hade varit så skönt.
Så...Varför inte bara göra det då? Ja varför inte bara göra det? Vilken bra fråga. Det är ju bara två knapptryck bort.
Vilka stora problem man har! Eller inte!
Det känns så otroligt futtigt när man läser dagens nyheter. Att vakna upp till nyheten om att Ryssland bombar Ukraina. Det var inget roligt alls. Stackars alla oskyldiga människor som hamnar mitt i striden nu. Känner verkligen med dom. Det är så tragiskt!
Det är så ofattbart att det ens bara händer! Jag finner inga ord faktiskt.
Nu ska jag snart hoppa in i duschen och sedan blir det sängen för mig. Det är ner än min hjärna som behöver vila.
Sitter i personalrummet på förskolan. Jag hjälper till och skolar in lille Liam. Mamma är i skolan och pappa har kurs. Då rycker farmor in 😊
Stod och pratade med en "fröken" som jag känner. Kom in på psykisk ohälsa. Hur det är att få panikångest.
Jag har skrivit om det så många gånger men det tåls att skriva om det igen. Det pratas för lite om psykisk ohälsa. Många har sina åsikter om det men det är inte alla som egentligen förstår hur det är. Jag tror att man måste uppleva det själv för att faktiskt förstå.
Jag älskar till exempel att jobba men jag klarar inte av det. Det finns dom som tycker jag är lat som inte jobbar. I själva verket klarar jag av ett arbete men då orkar jag inte med mig själv och min familj.
Att vara ute bland mycket folk får mig att bli så trött och panikångesten ligger nära till hands. Igår efter inskolningen med Liam var jag helt slut. Det är roligt att få vara delaktig så det är inte det det handlar om.
I måndags när jag satt i väntrummet och väntade på att min terapeut skulle komma så kom det in en man. Han pratade och pratade och jag kände mig så osäker. Jag förstod att han bara ville prata men osäkerheten på vad han skulle kunna göra fanns ju där. Det är jobbigt men jag försöker ändå vara ute bland golk för att inte bli isolerad. Men det är faktiskt kämpigt.
Jag går ibland ner mig i depression. Det kommervockså bara sådär. Det känns då men egentligen är det en process som har pågått. Jag måste lära mig att sakta ner, bromsa in och bara göra det som jag orkar med för att inte falla ner i den mörka hålan. Men det är svårt när man vet att det finns folk som tycker att jag är lat och inte gör någonting. I vanliga fall skiter jag fullständigt i vad folk tycker men när man mår dåligt så mår man sämre när man vet att folk tycker så.
Det är skönt att sitta här i lugnet idag. Det går bra med Liam. Han är så duktig. En "fröken" kom in nu precis och sa att det går så bra. Han äter frukt nu 😊
Jag bloggar just nu via min mobil. Min dator har slutat att fungera. Jag måste köpa en ny. När jag gick in på min blogg via min mobil så kunde jag inte se mina foton som lagt in i ett blogginlägg. Blogginlägget ligger i menyn under rubriken Familjen. Jag har försökt och fixa det och hoppas att man kan se mina foton. Ni får gärna skriva om ni kan se dom...eller om ni inte ser dom.
Det kan kanske bero på om man går in via mobilen. Jag vet inte. Vill gärna veta så jag kan rätta till det. Klicka här för att komma till inlägget.
Jag tycker om att titta på dokumentärer. Det är fakta och man får en resa in i en händelse som kan få en att tappa hakan. De dokumentärer som får mig mest att tappa hakan är dom om mördare. Vi såg en serie dokumentärer om seriemördare och jag har så svårt att förstå hur dessa människor tänker. Hur kan de tro att de har rätten att ta någon annans liv?
Dokumentärerna är från USA. I vissa stater där så har de dödsstraff. Hur ställer man sig till det? Ena stunden tänker jag att dödsstraff tar ju ännu ett liv. Är det rätt? I nästa stund tänker jag att de får det dom själva gav.
En del mördar inte bara utan de utför ett sexuellt övergrepp med. Vissa offer är vuxna men det finns även många barn som går samma väg till mötes som många andra mordoffer. Hur kan en människa göra ett sexuellt övergrepp på barn? Hur kan de mörda dom? Ja eller någon annan människa med. Vissa mördare känner ingen ånger alls. För mig är det ofattbart! Just i den stunden när jag får höra att någon har våldtagit och mördat ett barn så tycker jag att de skulle gå samma väg till mötes. Sedan känner jag mig fruktansvärt hemsk som ens har tänkt den tanken.
Ja det finns många händelser här i världen som berör en något så fruktansvärt. Vissa glömmer man aldrig bort.
Ja...Det var lite om mina tankar det.
Jag har varit så lat i flera dagar. Jag har gjort lite varje dag men inte så mycket som jag kanske hade önskat att jag hade gjort. Idag for jag dock på köket. Mitt i städningen där så tänkte jag på vad min terapeut brukar säga: Bromsa in. Ta lite i taget.
Ja...Jag vet ju hur det brukar vara. Jag går på som en ångvält men sedan så ligger jag ju pall i flera dagar därefter. Så...Jag bromsade in. Kände mig ändå lite stolt som faktiskt kunde gå emot mig själv och tänkte på vad som är bäst för mig framöver. Lite i taget! Det var inte enkelt kan jag säga för har jag satt mig för något så går jag all in.
Jag hoppar till och med över matlagningen idag. Det gör min son. Så skönt och slippa det.
Ikväll är det farmen. En ska ut och jag ska sitta där och titta. Jag älskar tävlingar av olika slag.
Nu ska jag invänta maten sedan blir det att fortsätta att ta det lugnt. Boka lite tvätt och ta en kopp kaffe. Gott!
Ja då kom den stora dagen till slut. Jag har gått från "40-talet" till de 50 😉
Jag har ärligt fasat för denna dagen lite. Jag brukar skämtsamt säga att jag är ett år närmare döden. Inte så upplyftande precis Jag vet, men det är lite så. Dock så vet man aldrig när döden inträffar. Det har ju inte med en siffra att göra.
När jag tänker på hur mitt liv har varit så är det ett under att jag har blivit 50 år. Idag är jag glad över att få möjligheten att fylla 50 år för det är inte alla som får göra det.
Jag har haft en underbar dag. Jag har inte kunnat ha alla barnen hemma men till helgen träffas vi ❤
Dagen började med morgonkaffe i sängen och med The Sound Of Music på tv. Kunde inte ha börjat bättre 😉
Min son Benjamin och lille Liam kom. Vi spelade och fikade. Fick en stor canvastavla och ett stativ av honom och Liam. Fredrik kom med röda rosor och några lotter. Sedan kom han med en stor korg med kex, ost och vindruvor. Mer kommer till helgen sa han ❤
Jag vet att jag kommer få dyra saker och jag har sagt att dom inte behöver köpa något. Jag är bara så glad över att gå ha min älskade familj hos mig ❤ Robin, Sarah och barnen ringde och sjöng för mig. Stéphanie och Beatrice har också ringt.
Ja det är många som har gratulerat mig. Av mamma, lillebror, lillasyster, storebror och tre andra vänner la ihop till en ångtvätt som jag önskade mig.
Tack alla fina för allt jag har fått ❤
På Facebook har gratulationerna haglat in. Jag tackar så mycket ❤
Idag för 4 år sedan somnade du in min finaste vän. Du är så saknad. Jag trodde aldrig att jag kunde ha ett liv utan dig men man lär sig att leva med tomheten som din bortgång gav och jag förstår inte hur bara. Men dagarna går men du ska veta att jag tänker på dig varje dag. Du har en plats i mitt hjärta och det kan ingen ta ifrån mig.
Tänker på de dagar du var här. Helgen då jag gifte mig. Helgen då det var skördefest och då lilla Nellie döptes. Det är dagar som jag värdesätter högt.
Jag vill skruva tillbaka klockan. Då hade jag ringt oftare. Jag hade tagit den fär bilresan till dig så jag hade fått se hur och vart du bodde. Jag hade beställt tågresan till dig så du kunde komma hit.livet Det blev aldrig av. Jag tänker att man ska aldrig skjuta fram något till morgondagen för det är inte säkert att man får uppleva den. Jag ångrar djupt att jag inte gjorde mer än vad jag gjorde, men samtidigt så var jag rädd om din hälsa. Du var trött så jag tänkte att det blev för mycket för dig. Du hade dina barn som kom, vänner på närmare håll som kom till dig. Jag tänkte att kommer då vi med så blir du slutkörd.
Nu 4 år senare så tänker jag: Fan! Jag kunde ha stöttat dig mer! I nästa stund så tänker jag att jag fanns här, ett telefonsamtal bort och du nyttjade det. Du ringde ofta. När jag tänker på det så slår frågan mig: Varför ringde inte jag oftare?
Ja man är alltid efterklok och det finns alltid något man ångrar som man inte gjorde. Jag är i alla fall glad över att fått vara en av dina bästa vänner. Du gav mig så mycket. Jag hoppas bara att du kan säga detsamma.
Älskade vän. Idag går tankarna till dig. Du är så älskad och så saknad! En varm kram till dig ❤
Ja då har denna vecka snart gått. Har lagt mig och hoppas att John Blund inte glömmer bort mig ikväll. Jag behöver sova.
Det har varit en bra dag. Min son Benjamin kom med din lille son och hälsade på. Vi pratade och spelade spel. Det var roligt. Liam gav mig en sådan kram så det kändes ända in hjärtat. Goa ungen ❤
Jag gjorde min hemuppgift idag som jag fick från terapin. Skrev ner reflektioner som jag fick från förra sessionen. Sedan fortsatte man att tänja om hur livet har varit o hur det har blivit.
Hur än livet har varit så har jag fått sju underbara barn och sex ljuvliga barnbarn. Med facit i hand så hade jag gått samma väg om jag skulle tagit stegen från början!
Det skrivs mycket om Covid-19 igen. Det går i vågor det där. Man ramlar över många frågor som andra människor har ställt. Några mycket intressanta men tyvärr så ser man inte svaren på dom. Vilket jag tycker är väldigt synd. En fråga som jag ställer mig då är ju så klart: Varför?
Ja varför väljer dom "kunniga" att svara på vissa frågor men håller munnen stängd för andra? Kan det vara som så att de inte sitter med några svar? Inte så konstigt för de kan ju inte veta allt men kan bara inte då svara: Jag vet tyvärr inte!
Det pratas mycket om vaccinet för Covid-19. Jag själv är vaccinerad. Har fått mina tre sprutor. Blir det en fjärde så hoppar jag. Nej jag tänker inte ta en fjärde spruta.
Efter första sprutan så fick jag bara känningar i min arm. Samma sak med andra sprutan men där tillkom även ont i min höft och rygg. Tänkte inte mer på det då jag brukar ha ont någonstans i kroppen varje dag. Detta höll i sig i två veckor cirka. Efter den tredje sprutan i december så fick jag inte bara ont i armen utan jag fick tillbaka det onda i höft och rygg fast ännu värre. Så har jag det fortfarande!
Jag kan knappt gå ibland. Dom som ger sprutorna säger att man får biverkning bara upp till 24 timmar efter vaccinationen. Fortsätter det så är det annat som är orsaken till det. Jag struntar blankt i vad dessa människor säger. Jag tror att mitt onda beror på vaccinationen. Det kom efter de två sista sprutorna.
Jag börjar fundera om de verkligen vet vad de säger sig veta om vaccinet eller om det bara är något de vill tro. Jag har slutat att lyssna i alla fall. Jag tror inte att det är ett sammanträffande som råkat hända två gånger i samband med vaccination för Covid-19!!!
Jag tänker även på det där dom sa att vi människor väljer hur vi vill göra. Att vaccinera sig eller inte. Men vi människor har ju egentligen inget val i slutändan. Är man inte vaccinerad så får man inte gå på bio där över 100 personer kommer in. Man måste visa upp ett covid-pass. Det gäller i stort sett alla tillställningar. Det snackas om att vi människor borde ta vårt ansvar och vaccinera sig. Människor som valt att inte vaccinera sig blir i stort sett dömda i de vaccinerades ögon.
Jag tycker att det är upp till var och en att bestämma om de ska vaccinera sig eller ej. Det är deras kropp. Jag skulle inte vilja låta någon annan bestämma över om jag skulle få främmande vätska infört i min kropp. Jag valde att ta vaccinet pga att jag är diabetiker men hade jag visst att jag skulle få så in i helvetes ont i min höft och rygg så hade jag sagt NEJ!!!
Då var det första dagen på år 2022. Det kommer nog dröja ett litet tag innan man säger rätt år. Det var lugnt här i Borgholm under nyårskvällen. Det smälldes lite här och där men där vi bor så var rådde lugnet tyckte jag. Jag hade min äldsta dotter, min tvillingpojke med familj samt min näst äldsta son med familj här. Min svärmor kom på middag och hade en mycket god tårta med sig. Det var en mycket trevlig dag/kväll.
Vi velade lite med att köpa nyårssmällare men efter mycket tänkande så tänkte jag att det kanske var roligt för Pontus. Jag köpte en liten tårta och några smällare. Min dotter köpte två lyktor som vi skulle få upp i skyn strax innan och strax efter nyår. Dock så kommer jag aldrig köpa en tårta mer i alla fall. Skiten trillade och sköt mot sidan. Mitt ena barnbarn blev ju rädd så klart.
Men det gick över snabbt men ändå. Nej jag är inte mycket för smällare annars och det är inte säkert att det blir några nästa nyår. Det smällde inte mycket men jag hoppade till varje gång det väl gjorde det. Ibland är jag väldigt lättskrämd och ibland så är det inte lika jobbigt.
Idag har jag städat vårt vardagsrum, hall och påbörjat köket, men nu får det vara för idag. Håller på och tvättar med.
Ja...så hur har det gångna året varit då? Jag sitter här och försöker tänka på om det har hänt något speciellt och det jag hela tiden återkommer till är att flyttar. Det började i februari förra året. Min äldsta dotter separerade från sin dåvarande sambo och flyttade till en egen lägenhet i Kalmar. Jag hjälpte henne att packa sina saker och hjälpte henne att flytta. Strax innan sommaren var det dags för min äldsta son att packa och flytta. Jag var hos honom och hjälpte honom att packa, sedan flyttade vi hans saker till ett ställe här i stan och sedan bodde han här i några veckor. Under denna tiden flyttstädade vi hans gamla lägenhet. I augusti var det dags för honom att flytta in i huset där han nu bor. Han träffade en jättefin tjej som sedan flyttade in till honom i huset. Hon har en underbar liten flicka så jag fick ett extra barnbarn på köpet 🙂
Men! Flytten tog inte slut där för när Sarah skulle flytta in till Robin så hjälpte jag till med att packa och flytta hennes saker till huset. Ja jag var inte ensam om att hjälpa till för familjen hjälpte med till. Efter Sarahs flytt så var det dags för Benjamin och hans familj att flytta ut härifrån till en lägenhet i stan. De hade inte så mycket och lägenheten som de flyttade till var möblerad, men rummet de lämnade här hemma skulle rensas för Hampus skulle få det. Det blev storstädning här hemma i både Hampus och Pontus rum. Sedan var det dags för Beatrice att flytta ut. Hon skötte det mesta kring sin flytt men rummet hon hade skulle jag ha till hobbyrum. Det var dags att få in mina saker där.
Min svärmor flyttade från en lägenhet till en annan. Jag hjälpte henne att packa och flytta samt så tog jag flyttstädningen även där. Sedan kom slutet på november och det var dags för min äldsta dotter att flytta till en större lägenhet. Jag hjälpte till att packa och flytta hennes saker.
Ja det var många flyttar som sagt. Under denna tiden skulle jag även fokusera på mig själv och min terapi. Det gick bra, men det har varit jobbigt. Dock så ser jag ändå ett ljus i tunneln. För att se hur terapin har hjälpt så ser man även på om symtomen för PTSD har minskat och det har det. När jag började för 18 månader sedan så hade jag ett värde på 74 och det högsta man kan ha ligger på 80. Idag ligger värdet på 46. Fortfarande lite högt då gränsen går på 35 (tror jag att det var) men det är bättre i alla fall. Jag märker även av det så jag ser det inte enbart i siffrorna och det är ett stort plus för mig!
Jag har haft julledigt i två veckor nu men ska till terapin igen på måndag. Jag har gjort mina hemuppgifter och en av dom får mig att tänka och fundera. Den öppnar mina ögon kan man säga. Vi pratar ju i terapin och jag spelar ju in sessionerna. Sedan ska jag lyssna på den och där börjar mina tankar att virvla omkring. Det är stor skillnad mot att säga saker och ting än vad det är att lyssna på det man själv berättar
Ja det var lite om mitt gångna år. Inget spännande och inget intressant i sig kanske men det är det stora hela för mig. Vad väntar detta året då? Ja min näst äldsta son ska bli 25 år gammal. Han är i den åldern som jag var när jag väntade honom. Ja...så jag ska alltså bli 50 år. Jag vet att åldern bara är en siffra men för mig så betyder den den otroligt mycket på flera olika sätt. Den får mig att tänka på det jag har förlorat under min tid här på jorden, men den får mig även att tänka på alla de guldkorn som kommit över min väg under årens gång. Alla underbara barn där även några har gett mig fantastiska barnbarn. När jag ser på mina barn idag så tänker jag att jag har gjort något bra här i världen i alla fall!
Jag önskar er alla en God Fortsättning på år 2022. Sköt om er. Kram kram!
