Gå till innehåll

Det är redan fredag. Dagarna springer iväg. Barnen har haft sitt höstlov och vi har inte gjort någonting. Vi har bara varit och tagit det lugnt. 

Jag har påbörjat att bearbeta det stora fasansfulla minnet och det tar musten ur mig. Här har man gått och stött ifrån sig det här minnet I åratal så ska jag nu helt plötsligt öppna upp och berätta vad som hände, hur det hände. Jag ska klä händelsen i ord. Men hur? Jag finner inga ord. De ord som beskriver händelsen bäst är ord jsg har svårt att ta i min mun.

Jag försöker. Tankarna springer iväg, men jag får inte fram dom. Otroligt jobbigt!

I vissa stunder så blir jag så arg på vissa personer. Men vad hjälper det. Jag kan känna en förtvivlan, en stor tomhet inom mig.

Jag fasar för måndagen. Att sitta och prata om något som jag aldrig har berättat för någon, det är inte lätt. Jag känner mig förnedrad och märkt. 

I natt blev jag hemsökt. Mardrömmar som avlöser varandra. Fredrik sa att jag sov väldigt oroligt och att jag kallsvettades. Ja det kändes som att jag sprungit mil när jag vaknade.

Jag hoppas på en god natts sömn kommande natt.  Ha det gott ❤

Jag är med I en novelltävling och behöver läsare som betygsätter. Skulle du vilja vara en bland dom?

För att göra det så måste man bli medlem. Det kostar ingenting. Är du dessutom intresserad av att läsa så finns det en del att välja mellan där.

Tryck på länken nedan för att komma till mitt bidrag. Tryck på den rödorangea knappen där det står: Jag vill läsa den.

Jag får ett mail om att du har ansökt om att läsa. Sedan godkänner jag och du har en novell framför dig som jag hoppas ska falla dig i smaken ☺

https://app.betareader.io/books/5f857fd06acbdb003e99967a/overview

Jag älskar att skriva. Har varit dålig på det den sista tiden men ska försöka komma igång igen. Nedan kan ni klicka in er på gårdagens inlägg. 

Ny dag med nya möjligheter

Ja halva veckan har gått och jag har varit i Kalmar sedan i söndags. Jag har bara varit och gjort det som faller mig in. Vilat min kropp. Med kylan så kommer mina onda leder. Men jag ska inte klaga. Det finns alltid någon som har det värre.

Saknar mina barn därhemma. Ska bli roligt o se dom igen. Inget nytt barnbarn har synts till än ☺ Jag är så förväntansfull. Det är snart dags. Dock så kan hon ju gå över tiden. Men hur som haver så borde pojken komma till världen inom två veckor i alla fall ❤

Nu blir det en kopp kaffe för mig. Sedan ska jag höra en av mina hemuppgifter som jag har fått av min terapeut.

Kram på er ❤

3

Här har man suttit och skrivit ett blogginlägg som bara försvinner ur det tomma intet bara för att man råkar komma åt en knapp på mobilen. Ja kanske får man skylla sig själv när man använder sig av mobilen istället för min dator. Dock så är det sistnämnda helt omöjligt då jag inte är hemma. Sitter just nu i min dotters och hennes sambos lägenhet. Bredvid mig ligger lilla Ariel. Hon sover så gott. Det skulle jag med behöva göra då jag har svårt att sova på nätterna. Vaknar titt som sätt.

En del säger att det man drömmer har en betydelse. Jag skulle vilja veta vad mina drömmar betyder. En del av dom har jag ju upplevt redan i det verkliga livet. Inga vanliga drömmar utan mardrömmar. Att bli hemsökt på nätterna tar musten ur en ärligt talat. Man vaknar i panik, eller så känner man sig handlingsförlamad. Oavsett så känner man sig jagad. På dagen går man med huvudvärk, trötthet och tankar som kanske skulle kunna vara lite mer positiva.

Det är tur kaffe finns ☺ för det hjälper en under dagen. Man känner sig lite piggare med kaffe i kroppen.

Jag ska försöka läsa igenom min egen novell idag. Den som är med i årets novelltävling. Sista tävlingsdagen är den sista december. Sen får man se vad som händer. Jag tror inte att jag vinner, men det är roligt att bara vara med. När jag skrev novellen så flödade orden bara ur mig. Helt plötsligt så var jag lite av den personen som jag en gång var. Min hjärna fungerade ☺ Låter konstigt, jag vet men jag kan inte beskriva det på något annat sätt. Det är tio år sedan jag skrev min senaste novell. Tiden springer iväg.

Idag är det tisdag och det är dagen efter min terapi. Jag är alltid extra trött dagen efter jag varit där och pratat. Om det enbart beror på att man lyft upp tunga händelser, känslor eller tankar vet jag inte men jag tror att det är till en stor del varför i alla fall. Jag får ju ångest i rummet.

Tänk att man går dit måndag efter måndag fast jag vet att det kommer sätta igång en hel del inom mig. Jag älskar inte att plåga mig själv, det är inte därför, utan jag känner att det hjälper. I slutändan så kommer det bli bra.

Jag har gått och samtalat med psykologer och sjuksköterskor i 19 årstid. Det har varit stödjande samtal. Nu idag går vi in i problemen och det ska göras med öppna ögon. Inte så lätt. Att sätta ord på händelser som man inte ens vill ha i sina tankar är något som jag har svårt för. Man känner sig ibland minst sagt korkad. Rätt så mycket faktiskt. Det är så lätt att döma sig själv och lika lätt är det att ha förståelse för andra. Dock inte om det gäller mig själv. Där finns sällan någon förståelse.

Varför är det så?

Ibland tänker jag: Om andra ser på mig med samma ögon som jag själv gör så är det inte roligt.

Sitter och tänker på älskade Carina ❤ Saknaden efter henne är så stor. Just idag skulle jag vilja ringa henne. Berätta att jag äntligen har fått en helt underbar terapeut som faktiskt hjälper mig framåt. Berätta för henne att jag snart ska bli farmor igen. Till en underbar liten pojke som jag redan älskar av hela mitt hjärta.

Det är ssnart tre år sedan som jag senast hörde hennes röst. Jag skulle gett allt för att få höra den en sista gång. När Carina dog så försvann en del av mitt hjärta. Saknaden är så stor ❤

Nu ska jag ta en promenad med Ariel. Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er allt gott ❤

Nedan två foton som jag tog med min systemkamera i somras. Det är månen. Har jag tur så kanske det blir fler av månen den sista november. Om molnen kan hålla sig borta ☺

Det finns olika 30-dagars listor som man kan följa. Man kan säga att det är dagens rubrik på ett inlägg. Jag har satt ihop min lista och den första november så börjar jag att skriva på min ☺

Nedan ser ni rubrikerna.

Dag 01 - Vem är jag
Dag 02 - Tio sanningar om mig
Dag 03 - .Favoritårstid
Dag 04 - En person som betyder mycket för mig.
Dag 05 - .Bästa dagen på året och varför
Dag 06 - Någon jag saknar
Dag 07 - Favoritförfattare
Dag 08 - En nytagen bild
Dag 09 - .Mina Husdjur
Dag 10 - Två saker jag inte skulle klara mig utan.
Dag 11 - Mina rädslor
Dag 12 - Vad finns i min väska?
Dag 13 - En sak jag önskar jag fick uppleva igen.
Dag 14 - Ett barndomsminne
Dag 15 - Det här stör jag mig på
Dag 16 - En film jag kan se hur många gånger som helst utan att tröttna
Dag 17 - Min familj
Dag 18 - Mina fobier
Dag 19 - Varför jag började blogga
Dag 20 - Mina mellannamn och vad jag tycker om dem
Dag 21 - Min favoritplats
Dag 22 - Favoritgodis/kakor
Dag 23 – En bild på mig och min bästa vän/vänner.
Dag 24 - Min dag i bilder & text
Dag 25 - Mina husdjur
Dag 26 - Hit vill jag åka innan jag dör
Dag 27 - Tre webbsidor som jag ofta är inne på.
Dag 28 -Mitt liv som barn
Dag 29 - Mitt liv som vuxen
Dag 30 - Mitt liv idag

Kvällen är kommer och jag välkomnar den. Jag är så trött. Det har varit en tuff dag på många sätt. Att gå på denna behandling tar på krafterna för jag får en sådan ångest. Det väcker björnen som sover inom mig. Dock blir inte jag inte lika farlig utan jag känner mig mer som Ior. Rädd och vilsen.

Det är många känslor som yr omkring i mitt huvud. I många år har man stött undan dom och nu ska man i stort sett välkomna dom. Jag mår ibland inte så bra och det är när ens förflutna kommer ikapp en. Minnen som tränger sig på. Minnen som jag inte vill tänka på.

Dessa minnen väcker inte bara obehag och ledsenheter utan det väcker även ilska. Jag blev illa behandlad då men får fortfarande betala ett högt pris.

Under den tid som jag verkligen behövde stöttning så blev jag bortstött istället. Lögner spreds och en massa antagande från andra fick man slåss emot. I alla fall så gjorde man det till en början. Sedan började man tro själv att man var allt det som andra sa om en.

Men men...Nu är jag på väg mot ett bättre liv. Jag har en underbar terapeut och det gör allt.

Nu ska jag ta kväll och bara vara. Ha det gott mina fina ❤

Första sessionen gjord som rör det "stora" minnet i traumabehandlingen. Att det skulle bli svårt förstod jag men att det skulle bli så som det var kunde jag aldrig föreställa mig.

Att känna sig förnedrad och maktlös i en sådan situation som jag var i då för 18 år sedan är inget jag önskar min värsta fiende.

Just nu känner jag mig rätt så tom. Jag berättade i stora drag. Jag får berätta mer ingående nästa gång. Jobbigt!

Det som hände för 18 år sedan hemsöker mig i drömmar på nätterna och det hemsöker mig på dagen i vaket tillstånd. Jag har svårt för att sova på nätterna och när jag väl gör det så väcks jag av ett fasansfullt minne. Får ångest. Ibland i panik, ibland så kan jag inte röra mig. Jag är som fast kan man säga.

Ja nu har jag i alla fall gått över den första tröskeln. Nu väntas nästa trappsteg. Ett steg I taget.

Nedan ser ni ett foto på två av mina små troll, Nellie och Sebastian ❤

Ha en fin dag ❤

Jag är med i en novelltävling där jag behöver läsare som betygsätter. För att läsa den så måste man vara medlem och inloggad. Det är gratis. För att läsa den så måste ni trycka på länken som rödmarkerad: JAG VILL LÄSA DEN HÄR

Då skickas det en förfrågan till min mail om att du vill läsa och när jag har accepterat förfrågan så kan du börja och läsa. Jag är tacksam för all respons jag får. För att komma till mitt bidrag så trycker ni på länken. Kom ihåg att det INTE går att läsa novellen om man inte är medlem och fått ett godkännande av mig.

Ett stort TACK till alla er som hjälper mig med detta ❤️🥰🌹

Kärlek och död

Igår var jag hos Jenny på vårdcentralen och fick akupunktur. Hon frågadehur det var med min huvudvärk och jag sa som det var att den har jag. Hon kände det sa hon. Jag är stressad och det är kanske inte så konstigt med tanke på allt man har runt sig om dagarna.

På måndag ska vi börja med själva minnet i traumabehandlingen och det gör mig nervös och skräckslagen. Jag ska börja närma mig ett fasansfullt minne. Ett sådant man har stött bort. Det kommer bli jobbigt och jag har bestämt att inte svara i telefon söndag-onsdag tills min behandling är klar. Ett måste för att inte stressa upp mig än vad jag redan är.

Fast vi börjar närma oss måndag så ska det bli skönt med helg. Har inget planerat mer än att bara vara och göra det som faller mig in. Kanske fortsätter jag på mitt dopkort. Får se. Barnvagnen är klar som jag har gjort till mitt kommande barnbarn.

Ha det gott och sköt om er ❤

Snart har halva oktober gått. Dagarna springer iväg och jag förstår inte riktigt vart dom tar vägen. Idag blåser det ordentligt och det är kallt. Men det är ju höst så vad har man att vänta sig?!

Jag är med i en skrivtävling där jag har skrivit en novell som går under genren Valentine Crime. Vill ni så får ni gärna läsa den och betygsätta den efteråt. Jag behöver läsare och betyg för att försöka komma vidare så jag kan skicka in tävlingsbidraget.

Klicka på länken nedanför för att komma till mitt bidrag.

https://app.betareader.io/books/5f857fd06acbdb003e99967a/overview

Ni behöver göra er medlemmar på sidan. Det är inget som kostar och det är lätt gjort. Där finns många andra som också har lämnat in sina manuskript så det finns annat roligt, spännande och intressant att läsa där.

Jag ska nu gå upp till OK/Q8 för att hämta ut ett paket. Jag håller på med en välkomstpresent till mitt kommande barnbarn. Den ska helst bli klar tills barnet kommer.

Ha det gott och sköt om er!

Var på terapin igår och det är ingen lek kan jag säga att gå dit. Ibland känns det som att man är helt totalt inkompitent och inte fattar någonting. Det är inte min terapeut som får mig att känna så utan det är mitt forna liv.

När jag inte går på terapin så letar jag efter anledningar om att jag inte har PTSD. Lyckas nästan. I alla fall så har jag kommit halvvägs i dom tankarna när jag kommer till min terapeut och väl där så kommer den ena informationen efter den andra upp och samtliga bevisar att jag har PTSD.

Så vad är det då som gör att jag letar anledningar efter att inte ha PTSD?

Den frågan fick jag svar på igår. Jag kom fram till det själv under vårt samtal. Att ha PTSD ger mig ett bevis på vad som har hänt mig under mitt liv. Kanske inte vad men att något HAR hänt mig. I många år har jag stängt av de känslor som har kommit och nu ska jag helt plötsligt ta fram dom. Inte så enkelt, men jag lär mig.

Jag är väldigt dålig på att tänka på mig själv. Jag får i uppgift att göra något som jag tycker är roligt. En av sakerna är scrapbooking. Jag har svårt att sätta mig där och koppla av. Jag får ångest när jag bestämmer mig för att göra det och jag får ångest när jag sitter där.

Tankar som kommer upp är att jag inte är värd att sitta där. Att jag måste göra all nytta som jag kan göra innan jag sätter mig ner. Har svårt att koppla av innan.

Men nu har jag då i hemuppgift att sätta mig ner två timmar per dag med mitt scrapbooking. Det känns lite konstigt att höra att jag ska sitta två timmar per dag med något som jag faktiskt tycker om att göra. Förr när jag satte mig för att göra något som jag tyckte var roligt och var bara för mig så att säga så fick jag ofta höra: Har du inget annat för dig att göra än att sitta där? Hade det inte varit bättre om du hade städat än att sitta där och inte göra någonting? Är det inte bättre du tar hand om dina barn? Är det inte....

Ja. När dessa meningar har cirkulerat runt mig under många år och det helt plötsligt blir precis tvärtom så känns det otroligt konstigt. Ska jag kunna sitta med min scrapbooking i två timmar utan att behöva få dåligt samvete?

Ja...så nu vet ni det. Två timmar om dagen är helt och hållet mina! Jag har ju planer på att göra en barnvagn med innehållande ask med en present i till mitt kommande barnbarn. Jag har cirka två veckor på mig. Jag har ett mål och jag har en plan. Nu ska den bara genomföras med.

Hmmm...önska mig lycka till!

%d bloggare gillar detta: