web analytics
Gå till innehåll

27

Har gjort en ny header. Ingen avancerad men den visar min älskade familj. Fotona är tagna på Leos Lekland i söndags och vi hade så roligt där. Det var i och för sig barnen som mest sprang runt men även jag gick för att se vad de sysslade med. Spelade en omgång schack som jag förlorade men jag hade roligt. Kunde inte spela Air Hockey som jag brukar göra då jag ska vara försiktig efter operationen.

Frågestund och mina läsares åsikter

Jag brukar säga att jag bloggar för mig själv vilket är sant men visst vill man att de som läser ens blogg ska trivas när de kommer in här. Jag har en del besökare vilket är mycket roligt. Jag har några frågor till er som jag skulle vilja ha svar på. Inget krav naturligtvis men jag skulle bli glad. Svaren publiceras i morgon under dagen.

  1. Vad vill du se mer av i min blogg?
  2. Vad tycker du om min blogg?
  3. Har ni frågor som ni vill ha svar på av mig? Fråga på. Jag kommer publicera det i ett blogginlägg tillsammans med mina svar naturligtvis.

Jag är rätt så trött idag för jag gick upp 02:30 för jag kunde inte somna om. Man känner sig som en liten zombie idag. Jag förstår inte varför jag inte får sova om nätterna. Så här är det minst fem dagar i veckan. De andra två så är man helt slut så det är väl därför man får sova då. Det är jättejobbigt för man ska ju fungera som människa. Barnen behöver en alert mamma och jag behöver vara alert för att orka med allt som behövs göras. Men men...så är det och jag kan inte göra så mycket av det.

Det snöade här igår och idag låg det vitt på marken. Väldigt fint men jag är ingen vintermänniska så jag längtar till våren.

Nu ska jag göra en kanna kaffe och sedan fortsätta min dag här hemma. Ha det gott och sköt om er <3

Vinter

1

Jag älskar att läsa böcker där ett mysterium finns i handlingen. Det kan man lugnt säga att denna boken har.

Bokens handling

Fyra personer hamnar på en flotte där de färdas längs en mörk flod. Ingen av dom känner varandra och ingen vet varför de har hamnat där. De vet inte vart flotten styr dom utan de färdas längs floden utan att veta vart färden tar dom. Under färden så röjs hemligheter och de förstår till sist varför de har hamnat där. Då kan det dock vara försent att ta sig därifrån.

Fakta

Format: Inbunden
Språk: Svenska
Antal sidor: 244
Utgivningsdatum: 2018-12-28
Författare: Markus Lutteman
Förlag: Bookmark Förlag
Medarbetare: Sokcic, Miroslav (form)
Dimensioner: 220 x 145 x 20 mm
Vikt: 396 g
SAB: Hc
ISBN: 9789188745194

Mitt omdöme

Jag tyckte om denna boken. Den bar på en spännande handling där man funderade på rädslor kring att kunna undgå sitt eget öde. Den fick en att börja fundera på saker som man inte kunde rå över och den fick en att fundera om man verkligen inte kan bestämma själv hur saker och ting skulle kunna bli.

Boken var intressant men vissa stycken i boken kändes för långa på något sätt. Dock så gjorde det att man fick en bra bild av personerna och deras personligheter. Boken är helt klart värd att läsa. Den får tre stjärnor av fem av mig.

Boken finns att köpas på bokus och akademibokhandeln

Jag kommer känna mig mer död än levande under denna dag. Gick upp vid 02:00 cirka. Vaknade och kunde inte somna om. Det är jobbigt när man inte får den sömn som man så verkligen behöver. Jag vaknar tidigt på nätterna de flesta nätter i veckan och tröttheten lämnar aldrig kroppen.

Igår var Pontus hemma från skolan. Han hade ont i magen. Det har gått influensa här hemma och då vi är så många i familjen så går det oftast runt. Han kände sig dock bättre under dagen och i går kväll var han pigg igen.

Nu ska jag ta en kopp kaffe och njuta av tystnaden!

11

Har inte varit här på några dagar men jag har haft hela min familj samlad under ett och samma tak så jag har spenderat tiden med dom. VI har haft det jättetrevligt. VI var en stor familj innan och större blir vi med tiden. Runt middagsbordet så var vi 15 stycken. Det blev inläggsskiva på köksbordet och sedan trängde vi ihop oss 🙂

Vi har inte gjort så mycket egentligen. Mest umgåtts och haft det trevligt. Spelet spel, suttit och pratat och myst. André var hemma på permission under hela helgen så Angelica och lilla Alicia kom också hit. Så mysigt.

Vi avslutade helgen med att åka till Leos Lekland så barnen fick springa av sig lite. Passade på att få vårt nya familjefoto där på plats. På eftermiddagen så åkte André tillbaka till anstalten och vi åkte hem med trötta barn. Jag hoppas ni har haft en lika fin och mysig helg som jag har haft.

Sjubarnsmamman
Sjubarnsmamman
Sjubarnsmamman
Sjubarnsmamman
Sjubarnsmamman

Då var det ännu en natt som jag inte får lov att sova. Jag förstår inte varför jag vaknar så tidigt. Det är drygt för jag är trött.

Barnen har börjat skolorna igen och kommit in i de vardagliga rutinerna. Var på möte igår med mitt yngsta barns lärare. Han sa i veckan innan jullovets början at han inte trivdes i skolan. Han ville byta klass, men jag sa att vi måste försöka ta tag i problemet för annars så flyttas det bara vifare till nästa klass.

Han trivs i klassen och har många vänner så det är inte det som är felet. Han vet inte riktigt själv men jag märker att det är något. Jag frågade honom vad han tyckte om att börja i skolan igen nu efter lovet och hans svar blev- Jag har inte direkt längtat. Jag frågade varför och hans svar blev: Det är inte roligt och vara i skolan i sju timmar.

Han är skoltrött och vårterminen har precis börjat. Jag hoppas att sinnet ska lätta för honom. Vädret är ju inte det bästa nu i heller. Det är grått och kallt. Regnar och blir ordentligt kyligt.

Han fyller år om någon vecka och han önskar sig ett par vita byxor med hål i. Han tycker det är snyggt. Jag frågade honom vart man kan köpa sådana dpå och hans svar blev H&M. Ska jag köpa söndriga byxor frågade jag. Hans svar blev: Du kan köpa hela och sedan klippa i sönder dom 🙂 Ja han vet ju vad han vill ha i alla fall.

Nu ska jag dricka en kopp kaffe och försöka få tiden att gå. Jag hopppas att ni sover gott i era sängar. Kram på er!

36

Jag hamnade i en tråd på facebook om psykisk ohälsa. Jag har levt med depression och ångest i flera års tid och det är inte alla som förstår hur det är att leva med det. Inte så konstigt för har man aldrig själv varit där och mått så så har de svårt att förstå. Många tycker att det bara är att rycka upp sig. Ja tänk om det hade varit så enkelt?! Ibland undrar jag om folk verkligen tror att man vill må så här med flit?!

Jag har levt med återkommande depressioner sedan ungdomen och när jag skulle bli 28 år trodde jag att jag skulle dö. Jag kunde inte lägga ner mitt huvud på huvudkudden för jag kunde inte andas. Denna gången är det jag tror var min allra första panikångestattack. Det är nu 20 år sedan.

Alla vet inte vad en depression grundar sig på och det kan vara nog så jobbigt. Det är inte alltid man vet varför man får en panikångestattack i heller. Jag fick min första ute bland folk när jag satt på ett fik med en kompis. Mamma ringde och helt plötsligt så fick jag en sådan stor panikångestattack så jag visste inte vart jag skulle ta vägen. Jag grät och min kompis tog telefonen och jag sprang ut. Folk tittade på en och jag undrar vad de egentligen tänkte. Sedan dröjde det länge innan jag gick ut och fikade igen.

Idag går jag sällan bort någonstans faktiskt. Det underlättar måendet på kort sikt men på lång sikt så blir man hämmad. Det är jobbigt att träffa folk och man känner sig väldigt utstirrad. Naturligtvis så är det något som enbart sitter i ens huvud men vad hjälper det i den stund som är?! Absolut ingenting. Man börjar tro att de gör det och sedan så tror man sig veta att de faktiskt gör det.

Jag ringer sällan till folk. Det är bara om jag absolut måste. Det är inte för att jag inte vill prata med dom utan för att jag faktiskt inte orkar. Folk skulle bara veta hur jobbigt det är att ibland få fram några meningar. Det tar musten ur en. Som sagt...de som inte varit där vet inte hur det är. Energin i kroppen tar slut. Tröttheten kommer som ett brev på posten och allt man gör går i ultra men det känns som att man har jobbat i maratonfart.

Jag går till affären. Ja, bara om jag måste. Helst inte för det innebär att jag måste ut bland folket. Jag tycker inte alltid om människor. Hemsk människa jag är, men det är inte för att jag tycker illa om dom utan för att jag måste trängas bland dom.

Denna dystra kalla årstid är inte min favoritårstid. Visserligen så har vi inte så många turister i stan men det är kallt och mörkt. Jag älskar värmen så jag längtar till sommaren. Nackdelen är att turisterna stormar vår ö. Det är sällan jag går genom stan under vår och sommar.

Förr var jag otroligt social av mig. Jag var ute och dansade och pratade med folk. Kunde hälsa på främlingar som jag inte kände och det med ett leende på läpparna. Idag tittar jag mestadels ner i marken. Har svårt för att ibland möta folks ögon. Inte för att jag har något att dölja utan för att jag inte vill att de andra ska se mig. Vilket de gör ändå men inte mitt innersta jag.

Andra kan få mig att känna mig som en dålig person. Att jag är något som jag egentligen inte är. I en period då jag mår som sämst så kan dessa människor få mig att verkligen tro på deras åsikter. Att jag är det som de tycker att jag är fast jag egentligen inte är det. Låter det struligt?

Jag vet att jag är en bra maka, en bra mamma, den bästa mamman till mina barn. Det är när jag mår bra, men människor kan få mig att undra och tro tvärtom när jag mår dåligt och då mår man ännu sämre för man tror verkligen på det. Till sist så kan man börja tro att familjen hade haft det ännu bättre utan mig och ibland kan det vara svårt för vänner och familj att faktiskt motbevisa det.

Livet är en enda stor kamp och den kampen kommer aldrig ta slut men den kan lindras. Under årens gång har jag fått redskap som jag kan ta till, men fast man ibland har redskapen så kan man glömma hur man ska använda sig utav det. Allt blir för mycket och orken tar slut. Många tror att man inte ens försöker för de ser ingen skillnad men herregud, de skulle bara veta!

Varje dag är en kamp. Ibland är det svårt att ta sig ur sängen. Ibland så har jag svårt för at ligga kvar. Uppe tidiga nätter och kan inte sova. Tankarna lever sitt eget liv och det gäller att sortera ut dom. Samtidigt så ska man fungera som människa i ett hem med barn. Det går, men det kräver en hel del energi. Men jag klagar inte utan jag bara förklarar hur det är nä'r man lever i en vardag med ångest och depression.

Utöver detta så lever jag med ett förflutet som inte varit en dans på rosor. Levt i ett destruktivt förhållande där psykisk och fysisk misshandel blev en vardag. Övergrepp av olika slag däribland sexuella övergrepp. Det sistnämnda var min vardag redan sedan tonåren. Det är inte så konstigt att man får leva med ångest och depression. Ibland är det konstigt att jag faktiskt fortfarande står på benen. Man är starkare än vad man tror med andra ord.

Ni som tror en massa om andra människor. Ni vet inte vad de har varit igenom. Tro inget i förväg utan ha ett öppet sinne!

Har du läst ända till slutet så har du varit duktig 🙂 Sköt om dig!

8

Julen är undanplockad och det känns rätt så skönt. Nu längtar jag till mitten av mars för då går det raskt mot våren. Jag är ingen vintermänniska. Har aldrig varit och kommer aldrig att bli. Jag brukar må som sämst under höst och vinter och när våren kommer så är jag lika förvånad som alltid att jag har överlevt de kalla månaderna.

Det som händer den närmaste tiden är att mina två söner fyller år. Först ut är Robin och veckan efter är Pontus. Det är 14 dagar och 3 veckor dit. Dagen innan Pontus födelsedag så är det ett år sedan Carina gick bort. Min älskade bästa vän. Ett år redan. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag går fortfarande och väntar på hennes telefonsamtal och sms.

Ska upp till gravarna i veckan med. Se hur det ser ut hos pappa. Brukar tända ljus och lägga lite blommor så ofta jag kan. Går även upp till Tomas och Ingemar. Men frågan är om det är lönt att gå till Tomas, för hans blommor och ljus får inte stå kvar. Någon nära anhörig tar bort och slänger dom innan de ens har vissnat och brunnit ner. Sjukt beteende!

Nu ska jag fortsätta att fixa i ordning här hemma efter alla julsaker. Ni får ha en underbar dag mina vänner. Sköt om er!

Dekoration
Så här såg det ut hos pappa i förra veckan. Hans blommor stod lika fint veckan efter jag hade satt dom.

Har varit vaken i snart en timme. Gick upp klockan ett i natt efter cirka tre timmars sömn. Det är inte konstigt att man är trött om dagarna för jag får inte många timmars sömn per natt. Jag vaknar och kan inte somna om och får ingen ro att ligga kvar så jag går upp. Sitter med en kopp kaffe och lyssnar på tystnaden. Jag hoppas ni alla sover gott och drömmer sött.

Sista helgen innan lovet slut. På måndag åker Hampus iväg med fritidsgården för att åka skidor. På tisdag så börjar åter skolorna. Det är vårterminen och det känns riktigt bra för det är på rätt sida av året. Det innebär att om cirka två månader så är det vår och det går snabbt bort mot sommar.

Det är riktigt kallt om dagarna nu men vi har inte fått någon snö än. Nja...eller det kom lite i förgår kväll och det var lite vitt på marken i går morse men det är borta nu. Men det lär ju komma mer.

I helgen är det tvätt och städ som gäller. Julen ska tas undan och jag ska fortsätta med att putsa fönster. Köket är taget så idag ska jag försöka sikta in mig på vardagsrummet. Det är skönt att få undan det som inte ska vara där. Som julgranen och tomtarna.

Jag hoppas att ni får en underbar dag. Sköt om er <3

37

Då var vi inne den andra dagen denna första månad detta år. Om en månad fyller jag år. Jag närmar mig de 50 med stormsteg. Men det är om tre år. Jag vet inte hur ni andra tänker men jag tänker ibland på vad man har åstadkommit här i livet och vad man mer skulle kunna göra. Ju äldre jag blir ju mer tänker jag på vad livet har gett och vad det ger.

Det som har gett är ju livserfarenhet och oavsett om det är positivt eller negativt så har man ju lärt sig något. Den lärdomen tar man med sig in i framtiden och gör det bästa utav det.

Jag ska bli 47 år och vad har jag gjort under dessa år? Inte så mycket. Jag har fått 7 barn i och för sig. Jobbat inom vården i den mån jag har kunnat. Lever med värk i kroppen och jag försöker verkligen göra det bästa utav det, men känner ibland att det är inte tillräckligt.

Jag har fibromyalgi. Har ont i leder och muskler men försöker ändå ta tag i hemmet med allt vad det innebär. Jag tvättar fast mina axel ibland skriker att den inte orkar mer. Jag går och handlar fast mina höfter och rygg säger att det är för tungt. Jag går upp på morgonen fast mitt huvud säger att det gör ont.

Jag försöker hålla igång och fast jag bara ska bli 47 år gammal så känner jag mig som en 70-åring ibland. Har haft det så här sedan jag väntade mitt andra barn. Han blir i år 22 år gammal. Att ha ont i leder är ingen lek alltid. Jag blir stel och har svårt ibland att greppa om saker.

Ibland önskar jag att jag hade haft ett arbete och gå till för när jag kom hem från det så hade jag gjort min arbetsdag. Går man hemma så tar arbetet aldrig slut.

Ibland så undrar jag hur livet kommer se ut om tio år. Står jag kvar på samma punkt som jag gör idag? Jag hoppas verkligen inte det. Många säger att det avgör man själv och kanske så är det så. Man styr livet i den riktning som man vill ha det men sedan kommer det en massa hinder på vägen som testar en. Det gäller att tänka till ordentligt hur man vill att sitt liv ska se ut. Kanske är det dags att ta en annan riktning?

%d bloggare gillar detta: