web analytics
Gå till innehåll

Lördag hela dagen. Idag får jag ha en dag tillsammans med mitt äldsta barnbarn. Så mysigt ❤ Kommer ihåg när hon föddes. En liten prinsessa som har förgyllt mitt liv sedan dess. Idag går hon i förskoleklass. Inte klokt vad tiden går fort. Mitt yngsta barnbarn fyller snart ett år. Ja liten blir stor 😊

Sitter och funderar på mina självkritiska tankar. Jag har det som hemuppgift att skriva ner eventuella sådana tankar till terapin. Min terapeut frågade mig i måndags om jag hade några. Nej, det tycker jag inte sa jag. Skönt sa hon och det är det ju så klart. Men nu efter hemuppgiften så har det ju visat sig att jag har det. Här ser man hur van man är vid sina egna tankar, speciellt om sig själv.

Ju mer jag tänker efter så inser jag att det är tankar som jag har haft om mig själv sedan barnsben. Jag känner mig hemma med dom. Ja jag vet att det kan låta konstigt men det är så det är. Ska jag efter över 40 år tänka att jag duger som människa. Att jag bland annat har ett värde och inte är misslyckad och värdelös så känns det väldigt skrämmande. För vem är jag om jag inte är allt det?

Det är en fråga som har många svar egentligen...men jag känner ibland att jag inte har några. Svaren kan få mig att känna mig smått förvirrad ibland.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och försöka göra klart min hemuppgift. Önskar er en fin dag ❤

2

Regnet öser ner. Inte ens hundarna vill gå ut. Jag öppnar dörren. Hundarna tar språng och springer mot dörren. Väl framme så blir det tvärnit. Dom tittar på mig och vänder om.

Ja inte blir det någon promenad för min del i alla fall. Jag är glad över att jag har dagens middag hemma. Det blir en lat dag för mig. Ja, inte riktigt kanske utan jag ska fokusera på mina hemuppgifter som jag har från min terapi. Det tar sin lilla tid och tid har jag idag.

Jag har umgåtts med min stora dotter i 1 1/2 v. Förra veckan låg hon i förkylning. Vad gör barnen när dom blir sjuka? Jo kommer hem till mamma 😊 Jag passade upp med varm chokladmjölk och mat så hon fick näring i sig. Mina två yngsta barn blev också uppassade. Ja dom blev lite bortskämda. I söndags åkte jag med dottern hem. Hon var pigg då. Igår åkte jag hem.

Så nu sitter jag här och dricker en varm kopp kaffe. Lyssnar på regnet som faller utanför. Jag har tecknat lite samtidigt dom jag lyssnade på min ena inspelning från terapin.

Jag hoppas ni alla får en fin dag ❤

Ännu en sömnlös natt. Det är inte konstigt att man är trött om dagarna. Jag har inga planer alls för dagen. Ska ta den som den kommer. Är hos stora dottern och ska vara här till på onsdag. Jag behöver vila mitt huvud och slippa krav. Är jag hemma så känner jag att jag måste göra massor med saker och jag flyr undan tankarna istället för att låta dom komma och passera.

Ibland är det både svårt och jobbigt när tankarna kommer. Har ingen att ta upp dom med. Eller när känslorna virvlar omkring. Det hade varit skönt med en bollplank, men i och för sig...Jag har bloggen. Det är i den jag Ibland kan ventilera mina tankar och funderingar. Kan bli lite tjatigt kanske men det är så skönt att få ur sig det jag går och bär på. Dock så kan man inte skriva vad som helst. Ibland är ju andra människor involverade i mina tankar och funderingar och då är det svårt att skriva.

Just nu känner jag mig värdelös ärligt talat. Min terapeut frågade mig om jag hade självkritiska tankar. Tänkte då att Nej det tycker jag inte. Så fel jag hade. När jag började lista upp dom så blev det "några" rader. Oj då. Här märker man hur van man är vid hur man ser på sig själv på ett negativt sätt. Ibland känns mitt liv upp och ner. Jag kan bland annat känna mig förvirrad, missförstådd, otillräcklig och misslyckad. Inga roliga känslor direkt.

Jag kämpar med mig själv varje dag. Tröttheten som jag bär på är något jag inte kan vila bort. Inte enbart i alla fall. Jag behöver varva ner. Återhämtning är viktig men jag kommer inte riktigt dit. Det är därför jag har valt att vara hos stora dottern några dagar. Mitt huvud behöver vila, lugn och ro. Får jag det så kan jag kanske tackla alla tankar och funderingar som trillar över mig.

Nu ska jag försöka somna om. Ha det gott!

Vaknade 4 i morse och kunde inte somna om. Sedan har jag haft min terapi ovanpå det. Ja jag är trött i både kropp och själ just nu. Sitter med en kopp kaffe och bara är. Andas in lugnet som är runtomkring mig. Inte ens bilarna hörs utanför. Så skönt.

I terapin pratar vi bland annat om min barndom. Ska lyssna på ett återberättande från en "scen" när jag var 6 år gammal. Det är jobbigt att lyssna på sig själv. Att lyssna på det jag har varit med om. Nu får jag känna hur det var som vuxen. Jag kan känna skräcken som spred i min kropp. Tänk då hur ett barn på 6 år kände sig! Folk tyckte ibland att jag var konstig. Att jag betedde mig på ett visst sätt. Är det så konstigt???? Nej, det är det inte säger en del av mig. En del av mig säger att jag fick skylla mig själv.

Jag slits däremellan men jag försöker ändå se det positivt. Förr så fanns bara tanken att jag fick skylla mig själv där. Nu sedan terapin så kan jag ibland tänka att det inte är så konstigt.

Vi pratade om alla dom människor som fanns runtomkring som inte gjorde någonting. Visst måste någon ha sett att allt inte var som det skulle? Lärare och skolvärdinnor fanns på plats i skolan till exempel. Märkte inte dom något? Eller var jag så duktig på att mörka det?

Vi pratade även om vänner och vänskap. Jag är så dålig på att kontakta mina vänner. Jag borde höra av mig oftare. En vänskap går ju från två håll. Det är ju inte bara den ena som ska höra av sig. Förr hade jag många vänner. Vi hade så roligt. Sedan så flyttade jag och vänskapen rann ut i sanden. Idag bor jag på Öland och har inga vänner här. Jag har inte bundit några vänskapsband med andra här. Har haft men de vännerna var inte ärliga och ärlighet för mig är prio ett. Oavsett vilken relation man har!

Det är så många människor som har ljugit mig rakt in ögonen och många gånger utan att blinka. Kan folk inte vara ärliga så vill jag inte ha dom i min närhet. Det gör ont i hjärtat när någon närstående till exempel ljuger medvetet. Det gör att man inte vågar lita på folk. Tyvärr!

Nu ska jag fortsätta att dricka mitt kaffe och lyssna på tystnaden. Ha det gott och sköt om er!

Det är kväll och jag sitter hos dottern som för tillfället är i duschen. Jag ska till min terapi i morgon. Förra veckan utmanade min terapeut mig om att gå till havet här i stan. Utmaningar måste man ju anta så jag gick. Jag stannade dock inte för det satt en man där redan. Nu tänker kanske en del att det hade väl inte spelat någon roll...och det ska så klart inte göra det men jag blir illa till mods. Tyvärr!

Jag har så svårt att lita på människor över lag. Speciellt män. De män jag har haft i mitt liv har inte alltid varit snälla. Några av dom har långt ifrån varit ärliga. Att bli misshandlad både fykiskt och psysiskt samt att bli utsatt för olika sexuella övergrepp gör ju sitt. Sedan att vissa av männen har kunnat ljuga en rakt upp i ansiktet utan att blinka gör ju att man får svårt att lita på folk.

Ja jag har undrat ju om allt beror på mig. Har sagt många gånger att det måste vara mig det är fel på. Varför annars göra om samma misstag om och om igen?! Det är dessutom en fråga som många andra runtomkring mig även frågade. Eller rättare sagt så kom dom med påståenden som att det MÅSTE vara mig det är fel på. Jag har ju naturligtvis även ljugit för varför ska jag ha träffat än den ena efter den andra som skulle gjort allt det där...om och om igen???

Min terapeut har sagt så många gånger: Det är inte ditt fel. En traumatiserad hjärna gör traumatiserade val.

Ja...Jag har blivit traumatiserad som barn. Första gången jag säger det men så är det. Är det då så konstigt att jag har gjort dom val jag har gjort? Nej inte enligt min terapeut och jag har valt att tro på henne. Oavsett vad andra tycker och tänker om det. Det säger ju sig själv egentligen...för inte hade jag gjort dom val i livet om min hjärna inte hade varit traumatiserad!?

Men...tillbaka till ärligheten. För mig är det otroligt viktigt med att vara ärlig. Jag kan ha svårt att förbise en lögn. Det är som att jag fastnar. Visst...att råka säga fel eller så är ju lätt, men när en människa kan se in i ens ögon och säga osanning utan att blinka...det har jag svårt för att förlåta. Det gör mig otroligt ledsen och besviken.

Ja hon har fått tjata för jag har inte riktigt förstått, men det börjar sakta men säkert gå in. Fast denna behandling är jobbig så har den varit mycket hjälpsam. Den har fått mig att se på saker och ting annorlunda än tidigare. Jag har lärt mig en del om mig själv under detta året som jag har gått på behandlingen. Men det har även fått mig att se mer klart på vissa saker. Tankarna lever ibland sitt eget liv och det är under denna behandling som man har vågat låta Tankarna verkligen ta sin plats. Förr slog jag undan dom men numera så försöker jag låta dom komma och gå när dom tränger sig på.

Nu börjar klockan bli mycket så det blir sängen för mig. Jag säger god natt och sov gott.

Vaken mitt i natten och har svårt att somna om. Ingen nyhet. Det är ju så mina nätter brukar se ut. Det är så många tankar som far runt i mitt huvud. Känslor som maktlöshet har etsat sig fast. Jag känner mig otillräcklig.

Det är nu jag skulle vilja ha en direktkontakt till himlen och ringa Carina. Vill höra hennes lugnande röst. Det är så mycket som händer i mitt liv just nu och det hade varit så skönt att ha någon som lyssnade. Ha någon att bolla ens tankar med. Hjälp med att komma med lösningar. Det känns som att jag står alldeles ensam.

Ibland går maktlöshet över till rädsla. Det känns som att någon skrynklar ihop mitt hjärta och stampar på det. Ja det gör ibland riktigt ont.

Livet är som det är när det inte blev som det skulle!

Att leva med stress gör ens vardag kämpig. Ena dagen så har man energi för tio. Man far på och gör en massa vilket resulterar i att man ligger tvärdäckad flera dagar efteråt. Min terapeut sa: Du fyller en tank. När du har kört en mil så tankar du. Det tar inte så lång stund innan tanken är full igen. Kör du slut på tanken så tar det längre tid innan den blir full.

Det var en bra jämförelse om hur det är efter man har kört slut på sig själv. Jag måste hitta en balansgång som funkar för mig. Försöka att mota bort alla tankar och känslor om hur lat jag är när jag inte gör allt jag skulle behöva göra. Fördela upp det. Sätta upp vilka mål jag har dag för dag. Lättare sagt än gjort men det behövs.

Min terapeut frågade mig vad det skulle innebära om jag levde efter om jag hade ett värde. Vad skulle du göra? Frågade hon. Mitt svar blev havet. Att sätta mig där och bara titta ut i oändligheten. Hon frågade vad Carina skulle ha sagt. Om hon skulle säga att det är farligt och gå dit. Jag sa: Hon skulle ha sagt hämta kaffe för helvete och gå dit!

Hon utmanade mig så jag kände ju att då måste jag ju göra det.

Ja, jag gick men det satt en man där så jag tittade snabbt ut och gick sedan vidare hem. Det blev ändå en promenad på en timme. Kände mig rätt nöjd ändå faktiskt. Att bara ta en promenad på 60 minuter själv är ett stort steg för mig. Jag hade inte hörlurarna i öronen i heller. Ja jag kände mig nöjd. Dock så låg jag däckad sedan i några timmar. Jag var så trött.

Sedan kom pojkarna in till Kalmar. Det var dags att köpa vinterjackor till dom. Skulle gjort det i söndags men helt apropå helt utan förvarning så kom Robin, Sara och alla barnen. Härligt!

Det är lite annat att handla med dom än med flickorna. Nu gick vi in. Dom hittade dom jackor dom ville ha. Jag betalade och sen gick vi ut. Det tog max tio minuter. Med flickorna så gick man in. Dom kikade runt. Tre timmar senare så gick vi ut med helt andra kläder än det vi var där för att köpa. Flickor är dyrare att ha än pojkar 😉

Jag stannade kvar i Kalmar till idag. Var helt slut idag med så det blev även vila mitt på dagen för min del. Ikväll blir det fotboll för hela slanten. Heja Sverige! 😍

Söndag igen. Jag hinner inte med alla dagar som kommer och går. Tiden går så fort. Men det kan ju bero lite på att det alltid händer en del i mitt liv. Under tiden så försöker jag bara hänga med. I förrgår så hade vi en myskväll framför tv:n och såg en film som Hampus valde. Vi har börjat se Marvel filmerna och i fredags var det dags för The Avengers. Filmerna är ju lite annorlunda mot dom jag brukar se men dom är bra ändå. Det bästa med dom är att vi föräldrar får lite egentid med sonen. Pontus började med att titta men vek sig efter en stund.

I går så städade jag för nästan hela slanten. Jag sa på morgonen att jag inte skulle göra någonting alls utan bara ta det lugnt, men kunde jag det? Nej! Jag for på hallen. Ändrade om det lilla som gick att ändra om. Sedan for jag på Pontus rum och sedan det rum som jag ska ha som pusselrum. Nu när tvillingarna har flyttat så har jag fått mitt egna lilla rum där jag kan ha mina pusselsaker, målargrejer och böcker.

Sent i går eftermiddag så tog jag och Pokémonrunda på stan innan vi gick upp till Benjamin och Shane. Fredrik fick larm så han åkte iväg men kom upp lite senare. VI såg fotbollen där. Så typiskt. Isac hade några målchanser som han inte riktigt fick till. Jag behövde gå på toaletten och sa till dom andra att det blir säkert mål när jag väl är på toaletten. Jag gick till slut och nog fan så blev det mål just då! Men men. Sverige vann i alla fall och det är det viktigaste.

Lille Liam, mitt barnbarn är helt underbar. När jag kom så satte jag mig på huk framför honom. Han kröp bort till mig och skulle upp i famnen och väl där så fick jag världens kram. Han ler ju med hela ansiktet. Man kan inte annat bli glad när man får se honom.

Idag ska vi åka in till Kalmar för att köpa vinterjackor till barnen. Det behövs nu. Det börjar bli ritkigt kallt vissa morgnar. Men under dagen så är det som strax innan sommarens början. Vi har tre årstider nu på en och samma gång för hösten gör sig påmind när det regnar.

Ja mitt liv har förändrats kan man säga. Jag har två barn hemma numera. Samtidigt som det är tomt efter mina andra barn och att jag saknar dom så kan jag ändå tycka att det är rätt skönt. Nu har jag mer tid att sätta till mina minderåriga. Alla barn behöver sin tid. Jag har gjort mitt bästa under årens gång för att få varje barns behov uppnått. Det har varit svårt och det har varit kämpigt och jag vet att jag inte har räckt till så mycket som jag har velat men jag har alltid satt mina barn främst.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe. Jag önskar er alla en fin söndag. Kram på er!

Sitter i min säng och dricker dagens första kopp kaffe. Det är tyst i huset. Pojkarna sover än. Så här tyst har det nog aldrig varit. Inte ens hundarna ger ljud ifrån sig. För två månader sedan var det fullt hus här, men nu har tvillingarna flyttat så även Benjamins flickvän och son...så klart. De är numera sambos i en egen lägenhet här i stan. Barnen blir stora.

Tiden springer iväg. Om fyra månader blir jag 50 år. Jag har levt mer än halva livet och det får mig att fundera på livet över lag. Vad har jag åstadkommit under dessa åren? Hur kommer mitt liv att se ut när mina yngsta barn blir vuxna? Sedan tänker jag på terapin som jag går på. Även där har vi pratat om saker som får mig att fundera på samma saker. Vad vill jag ha ut av livet? Vem är jag? Egentligen!

Många frågor men inga svar...än!

Jag vaknade i natt av att en av mina hundar skällde, efter det hade jag svårt att somna om. Hunden väckte mig mitt i en konstig dröm som jag hade svårt att skaka av mig ändå så kom jag inte ihåg vad den handlade om. Dock så fanns känslan kvar i kroppen.

Idag ska jag ta det lugnt. Har inte ens tvätt att ta hand om. Min tvättkorg har aldrig varit tom förut, men det är skönt och kunna se botten på den.

Jag önskar er alla en fin dag. Sköt om er!

2

Vi var på utvecklingssamtal igår gällande Pontus. Han har ju bytt skola. Gick tidigare på Slottsskolan här i Borgholm men det funkade inte alls där. Enligt lärarna och rektorn så störde min son dom andra i klassen. Han kom alltid försent till lektionerna och väl där jobbade han inte.

Min son hade väldigt ofta ont i huvudet eller ont i magen. Under årskurs sex så var det Covid-19 för hela slanten så minsta symtom så skulle barnet vara hemma. De skulle visa att de var negativa så vi var så klart tvungna att beställa tid för provtagning. Det kunde ta någon dag. Sedan kunde det ta lika lång tid innan provsvaret kom. Det kunde gå en hel vecka från det man fick tid för provtagning till provsvaret kom.

Skolan krävde alltså att han skulle testa sig och gnällde sedan när han var borta från skolan. Pontus hade det inte bra i skolan och jag var orolig för hans trygghet och för hans skolgång i övrigt. Han blev även mobbad i skolan. Jag och Fredrik ville ha möte tillsammans med rektorn på skolan, men rektorn hade aldrig tid. Han skulle återkomma för en tid men han har inte hört av sig än. Ja att han är dålig på sitt arbete sa jag till honom under det möte som socialtjänsten fick till. Under det mötet sa vi att vi skulle flytta Pontus från skolan och rektorn tyckte det var tråkigt sa han. Ja han sa även att dom skulle skicka allt dom hade om Pontus till den nya skolan, vilket aldrig hände.

Ja socialtjänsten var inblandad för rektorn på skolan gjorde en orosanmälan. Han borde ha anmält sig själv. Jag blev dock glad över anmälan för nu kunde vi kanske få den hjälp till Pontus i skolan som han behövde. Droppen för mig var när de beskyllde min son för att haft sönder sin dator. Pontus hade berättat för en lärare att två kompisar hade haft sönder hans dator. Han fick då en lånedator vars skärmram inte var hel. Han fick då skulden för att haft sönder denna dator. Hans första dator vågade han inte lämna in då han var rädd för att få skulden för att ha haft sönder den. Skrämmande för mig som mamma att höra för då känner han sig inte trygg bland lärarna i skolan.

Rektorn beslutade att Pontus skulle betala 771kr för en dator som var sönder när han fick den i sin hand och när jag ifrågasatte varför hans två kompisar som hade tagit sönder hans första dator inte skulle betala den så fick jag till svar att han hade inte sett att dom hade tagit i sönder den. Men det gjorde han ju inte i heller med Pontus lånedator!!!

Ja vi flyttade Pontus till Ölands friskola och efter utvecklingssamtalet igår så är jag helt säker på att vi gjorde rätt som flyttade honom dit. Allt går jättebra. Han är lugn i skolan, räcker upp handen när han kan. Är lugn och trevlig. Är aldrig sen på lektionen. Specialläraren frågade dock hur det var på förra skolan för Slottsskolan hade inte skickat över dokumenten gällande Pontus för enligt dom så finns det inga. Vilket det borde finnas. Skäms dom eller gör dom det för att jävlas???

Slottsskolans hemsida så står det allra sist i texten: Trygga barn växer här. I helvete heller är mitt svar! Mitt barn blev mobbad i skolan och ingen jävel gjorde något åt saken! Allra minst skolans rektor!

Men hur som haver. Han mår bra i skolan idag och det känns så skönt att han känner sig trygg. På slottsskolan började han kl 8:05. Vi fick oftast dra han upp ur sängen. Här börjar han runt samma tid men måste gå upp mycket tidigare då han måste ta bussen. Redan 05:30 går han upp för att äta frukost. Han ställer klockan själv och inte en enda gång så har vi behövt väcka honom.

På Slottsskolans var dom runt 25 elever men oftast jobbade dom i halva klasser vilket betyder att dom var runt 13 på lektionen. Där var det mycket oljud och stök. Här på Friskolan så är dom 28 elever och det är så lugnt på lektionen. Det säger mycket om lärarnas kapacitet. En omskolning på många av dom hade nog inte varit helt fel.

Nej trygghet är det sista som många elever känner sig när de ska gå till Slottsskolan och det får det att knytas i min mage. Tänk då hur det känns för ett barn som känner sig otrygg och inte vågar gå till läraren eller även här även inte våga gå till rektorn!

Ja det föll ett berg från mina axlar igår kan jag säga! Äntligen kan min son få känna sig trygg när han går till sin skola.

%d bloggare gillar detta: