Skurmaskiner sm underlättar vardagen

Jag älskar maskiner sm underlättar ens vardag. Ibland kan jag tänka tillbaka på hur det var förr då de till exempel fik tvätta för hand. Så mycket slit. Idag finns det en hel del att välja mellan. Maskiner sm underlättar för oss alla. Vi är många  familjen och stå och tvätta för hand hade aldrig hållit för oss. Inte för mig med mina leder.

Jag fick en fråga för ett tag sedan: Vad skulle du inte kunna vara utan? Säg fem saker. Mitt svar blev: Tvättmaskinen, diskmaskinen, dammsugaren, kylen och frysen. Men jag skulle vilja lägga till en skurmaskin. Att tvätta av golven med en mopp är inte alltid så gynnsamt för handlederna så skurmaskiner hade varit bra att ha. Nu räcker det i och fr sig med en men visst hade det varit bra och haft en på ovanvåningen och en på nedervåningen?!

Jag hamnade på städbutiken.se och läste lite om deras produkter. Jag skulle mycket väl kunna lägga till en skurmaskin på min önskelista. De var faktiskt billigare n vad jag hade trott så en dag blir det kanske som så att jag kan köpa en. Hade varit skönt. Speciellt då man storstädar och ska ta alla golvytor.

Skurmaskon

Sponsrat inlägg

 

Söta barnprodukter

Jag kommer ihåg när mina barn var små. Jag tyckte det var så roligt och inreda deras rum. Göra det till pojk och flickrum. Speciellt när jag fick min äldsta dotter för jag hade ju två söner sen innan så det var mycket pojkaktigt då så det var extra roligt och köpa in lite flickaktigt då.
Idag finn det mer att välja mellan än när mina äldsta barn var små. Idag finns det en hel sjö på internet med prylar sm pryder ett barnrum. Det är inte bara inredning i sig som finns massor utav utan även leksaker och dyligt.
Idag har jag ett litet barnbarn. En liten Nellie som växer så det knakar. Det är roligt att följa henne och få ta del av hennes intressen. Hon leker med dockor och hon älskar att man läser för henne. Det närmar sig jul och jag funderar på vad an kan köpa till henne. Jag tycker om att köpa kreativa saker som stimulerar barnet. Kanske hade en barndocka varit väl till pass?!
Jag kikade in på Barnparadiset AB här på internet och såg att de hade en hel del att välja på. Jag fastnade för en söt docka som de har. Kanske blir det en sådan?! Ja vi får väl se. Det är tids nog ändå.
Barnparaiset

Sponsrat inlägg

Hösten är På ingång

Vi är bortskämda. Vi ska inte klaga för vi har fortfarande fina dagar. Jag tycker det är skönt med dagarna för det är varmt men kvällarna är så gråa och kalla. 

Dagen idag har varit fin men jag var så trött i eftermiddags. Ja, Stéphanies, André och Jonatan tog en fika på stan. Förmodligen så var det därför jag blev trött för mitt socker blev högt.

Jag lovade Pontus igår om att gå en pokémonrunda igår så det gjorde vi ikväll. Vi gick ner mot hamnen och på vägen blev det några poķemon och pokebollar.på vägen hem tog vi över ett gym men vi förlorade det igen strax efter. Barnen var i alla fall nöjda.

När vi kom hem så tog vi en fika. Jag bakade vaniljbullar och kanelbullar igår. Stéphanie gjorde några äppelpaj. Det var både gott och trevligt. Nu är man rätt så mör i kroppen så det ska bli skönt och släcka de blå. 

God natt och sov gott.

Mysig dag i Kalmar

Vilket konstigt väder vi har. Ena dagen är ddet strålande sol och nästa är det grått och kallt. Idag var det i och för sig ingen strålande sol men det var varmt och smått höstligt. Jag jobbade några timmar under dagen och sedan bar det iväg till Kalmar. Jag hjälpte min syster med några ärenden. Efter hennes möte så blev det en tur till Telia. Kollade in vad de hade för mobiltelefoner. Abonnemanget ska förnyas och en ny mobil ska väljas. Jag vet inte vilken jag vill ha. Först var jag sugen på Samsung Galaxy Note Edge men ångrade mig när jag fick veta att de har återkallat dom pga något fel. Så nu står det mellan Samsung Galaxy 7 och Iphone 7. Har ni råd att komma med så gör gärna det 🙂

Jag hamnade på Lindex med. Hampus och Pontus vill ha en hel dress till gymnastiken. Alltså ett par shorts och t-shirt av samma modell. De har fått det men tänkte de behövde mer än ett par så jag köpte det idag när jag såg några som passade dom. De blev glada. Speciellt Hampus då det var han som kom med det från början.

En tur till TGR blev det med. De har mycket roliga saker där inne. Men det blev bara en sladd till Benjamin. En laddarsladd för det behövde han. Tycker jag köper laddarsladdar ofta. Antingen så gör barnen av med dom. Glömmer dom någonstans eller så går de i sönder. Oftast så går de i sönder i änden som man har i mobiltelefonen. Tycker de skulle gjort dm lite kraftigare just där på sladden faktiskt. Men det är klart…de tjänar ju på det när man måste köpa nya titt som tätt.

Nej…nu är det dags för mig att natta min kudde. Jag var så trött i  morse när jag gick upp. Hösten har bara börjat och jag är redan helt slut på grund av mörkret. Ja ja…vi får väl se hur hösten kommer att bli. Jag hoppas i alla fall på en riktig vinter. Ja ni läste rätt. Ni som känner mig vet att jag hatar vintern, men något som jag älskar är att vara tillsammans med min familj. I två år på rad har det inte blivit någon tur till pulkabacken på grund snö sm inte ville komma. Jag vill ta med barnen till pulkabacken. Ha varm chokladmjölk och bullar med som vi kan fika p. Bara mysa på med andra ord. Men men…vi får väl se vad vintern ger oss idag.

Ha en fin kväll och sköt om er!

Köttbullar och åter köttbullar

God kväll mina vänner Idag har jag jobbat några timmar och det var mycket givande. Sen blev det lite handling och matlagning. Dagens middag bestod av köttbullar och potatis. Nu i kväll hjälpte jag min lillasyster med att laga till några middagar till henne. Det blev köttfärsrätter som köttbullar, biffar och köttfärslimpa. Det är lätt att frysa in dom i portioner och ta fram när man vill.

I morgon ska jag följa med min syster till Kalmar. Hon har ett par ärenden där inne och jag har lovat att hålla henne sällskap. Kan bi skönt och komma bort några timmar med. Bara att hoppas på att vädret håller i sig. Det märks klart och tydligt att hösten är kommen. Det blir fortare mörkt ute. Det är grått och kyligt om kvällarna.

Nu ska jag ta mig till sängen faktiskt för jag är dödstrött. Ni får ha en fin kväll och sköt om er!

Dags för barncyklar

Min cykel blev stulen för några veckor sedan. Tjuven tog den en meter från vår trappa till ingången. Vi har flera cyklar på gården men just min var av intresse. Det är tredje gången som den blev stulen. Riktigt irriterande.

Prat om cyklar. Vi har ju några barn i huset och samtliga har cyklar. Till nästa vår så är det dags att köpa in nya cyklar till småkillarna. De har cyklar idag men de blir för små för dom till nästa år. Så vad ska man d ha för cyklar? Man vill ju ha några som är ordentligt hållbara för alla vet vi att barn cyklar på och trillar ibland. Slirar med däcken och annat som de egentligen inte sa göra…men som de gör i alla fall 😉

Jag har sett att det finns en del cyklar som säljs via internet men jag vill nog gå till en butik som säljer cyklar. Då ser man dom hur de ser ut och man kan känna på dom. Och inte att glömma så kan barnen prova att cykla på dom.

Det finns några butiker här runtomkring som säljer barncyklar men jag tror att jag tar mig in till Kalmar och kikar runt. Förmodligen så går jag in på Sportson som finns i Kalmar. De har en del cyklar till bra priser.

Vi får väl se vad barnen vill ha för några cyklar.

Sponsrat inlägg

Från glädje till skräck 

Det har varit en dag med blandade känslor. Det har varit allt från glädje till skräck. Jag låg länge idag. Har känt mig helt utmattad den sista veckan. gick upp och åt frukost. Sen blev det en Bridget Jones dagbok på tv. Ikväll var det nämligen uppföljaren till den på bio. 

Det var bestämt kroppkakor för dagen och pga mina eksem på mina händer så skalade jag inte potatis och jag rev och vred inte ut dom. Skalningen tog Fredrik, Tove och Robin hand om medan Stéphanie och Beatrice stod för rivningen och urvridningen. Själv så hackade jag lök och fläsk samt kryddade.  Sen hjälptes vi åt att göra kroppkakorna. 

Det tar sin lilla tid att göra kroppkakor. Det är inte som med spagetti och köttfärssås precis. Vi njöt av maten, skrattade och hade roligt. Men glädjen förändrades till skräck. Pontus satte i halsen och höll på att kvävas. Jag blev mycket orolig och rädd och Pontus blev naturligtvis rädd. Stackars pojke. 

Sen blev det bio idag för mig, Stéphanie,  Robin, Beatrice, Tove och Jonatan. Diana var också med. Filmen var roligare än vad jag trodde. Brittisk humor är aldrig fel. Jag var totalt slut innan filmen började men kände mig totalt avslappnad när filmen var slut. Jag skrattade så jag grät nästan. Jag behövde verkligen få skratta.

Väl hemma så var det dags igen för mina förpliktelser. Barnen skulle läggas och disken skulle tas om hand och nu sitter jag här med mina öppna sår i handflatan. Det är nog straffet för att jag fick på bio. 

Nyinflyttad

Veckan går mot sitt slut. Det är inte klokt vad tiden springer iväg. Det är varmt och skönt ute på dagarna men när kvällen kommer så r det jacka som gäller om man ska gå ut. Man får vara glad så länge vi har det varma och sköna vädret med oss.

Jag har varit hemma från jobbet denna veckan. Känner att jag har lite mycket runtomkring mig. Är nere i en svacka och känner mig utmattad. Det har varit en hel del den sista tiden så det är kanske inte så konstigt egentligen.

Min lillasyster har flyttat hit. Hon bor i stan i en fin liten lägenhet. Den är jättemysig. Jag och Stéphanie gick upp i förrgår till henne. Vi bakade och fikade en stund. Igår så gick jag, Robin, Tove och lilla Nellie upp till henne och hälsade på en stund. Sedan bjöd vi hem henne på middag. Det var trevligt.

Det går snart mot helg. Ska ni göra något speciellt? Själv ska jag bara ta det lugnt tror jag. Vi har inget planerat än så länge.

Ni får ha en fin dag. Kram på er!

Från kalas till mina tankar

En varning innan ni fortsätter att läsa. Detta blogginlägg handlar delvis om födelsedagsfirandet av min älskade svärdotter och mina tankar om hur man är som människa. De båda behöver alltså inte ha med varandra att göra.

Tove fyllde 20 år igår och det firades med ett kalas som hölls under eftermiddagen. God mat (pastasallad) och god efterrätt (marängsviss) bjöds det på. Tack så mycket Tove! Det fixade du bra!

Det var inte så många på festen men ändå tillräckligt. Det var bara min familj från min sons sida som var där. Resten var från Toves sida. Jag har träffat några sedan tidigare men några av dom har jag aldrig sett förut. Jag är väluppfostrad så jag gick runt och tog alla i hand. De som var där när jag kom. Fast jag hade träffat några sedan tidigare så presenterade jag mig ändå. Jag ville inte att personen i fråga skulle tro att jag tog för givet att de kände igen  mig.

Vi var runt 12 personer från vårt håll så vi tog det ena långbordet. Var lika bra att samla oss på ett och samma ställe tyckte vi. Det var inte så många som vi pratade med så då hade vi i alla fall varandra. Vi hade rätt så roligt på vårt håll. Vi pratade och skrattade.

Kalaset höll på några timmar. När de flesta av gästerna gick vet jag inte riktigt för det var inte så många som sa hejdå till oss, men de som gjorde det var mycket trevliga. När nästan alla var gångna så var det fritt fram för ungdomarna att gratulera Tove och festa lite med henne. Jag och Fredrik stannade kvar tills slutet och sedan åkte vi hem. Vi var rätt så trötta när vi kom hem. Det tar och vara social 😉 Det blev sängen rätt så omgående när vi kom hem.

Tack Tove för en trevlig kväll <3

Så vad fick hon av oss då?

Hon fick 500 kr som hon kan ha till hjälp till den tatuering som hon vill göra. Sen fick hon ett badlakan, en liten tavla av sten med text på. Tove dricker gärna vatten med is is så därför köpte jag iskuber till henne. Återanvändbara och naturligtvis i rosa färg. Sedan fick hon 1,2 kg aromatkrydda. Hon älskar den och den blev väldigt uppskattad för hon satt och kramade den och sa att det var hennes 🙂

Mitt lilla barnbarn hade saknat oss. Det märktes klart och tydligt. Hon såg oss komma på flera flera meters avstånd och vinkade direkt och sträckte armarna mot oss. Det blev massor med kramar och pussar. Hon är för söt! Hon hade naturligtvis saknat sin pappa med. Hon ville inte gå ifrån den famnen på ett tag. Hampus och Pontus samt Benjamin lekte med henne. De skickade iväg ballongerna och kastade boll.

Hon satt vid Robin när vi skulle äta mat. Nellie älskar mat så hon satt och åt för glatta livet. Det hon inte gillade åkte ut från munnen lika fort som det kom in i munnen 🙂 Hon är duktig på att äta. Hon hade mycket spring i benen så så fort hon hade ätit ville hon ner för att busa runt lite.

kalas

kalas

kalas

Med artighet kommer man längst

Ja då kommer vi till den där biten då mina tankar får flöda fritt. Min dotter har haft ont i magen i två veckors tid ca. Hon har fått väldigt ont när vi har varit ute bland folk. De kan ha sett när min dotter har suttit ner på marken och gråtit men det är inte många som har frågat m de har kunnat hjälpa till. Av 10 personer så har det vart max 3. Men nyfikna är dom för de flesta har tittat på min dotter. Vad är det som gör att vi människor drar oss ifrån att hjälpa andra?

Sen har vi det är med artigheten. Hur långt sträcker sig den? Är det bara till sina närmsta eller ska man visa artighet inför alla man träffar? När ska det här med artighet gå in och ta över? Är det redan från början eller ska man bara visa artighet mot dom man tycker om?

För mig blir svaret att man bemöter andra som man själv vill bli bemött. Alla är vi lika mycket värda och ingen är bättre än den andra. Jag tycker att man är mer vuxen om man kan säga hej och hejdå och svälja stoltheten för en stund!

 

Så här tycker jag!

Jag är uppfostrad till att alltid visa ett vänligt ansikte och det oavsett om jag gillar personerna eller ej. Gå med ett smile. Säg hej och hejdå när det passar. Visserligen tjatar jag m att man ska vara ärlig men jag anser inte att jag är oärlig bara för att jag tar i hand och presenterar mig eller säger hej och hejdå till en person som jag gillar mindre bra. Enligt mig så visar det sig att jag faktiskt kan svälja stoltheten och visa att jag faktiskt är väluppfostrad. Jag fostrar mina barn på samma sätt och jag får ofta höra hur väluppfostrade dom är!

Då jag har många barn så har jag träffat många vuxna människor och den ena har aldrig varit den andra lik. Av alla de som jag har korsat vägen för så är det inte många som varit högfärdiga. En del men långt ifrån alla. Det finns dom som tror sig vara mer än alla andra och de har jag inte mycket över för. Trots att de är som de är så ler jag när jag träffar dom. Hälsar glatt och sätter mig på min plats.

De som tror sig vara mer än andra har förmodligen komplex av något slag. De måste känna sig väldigt små inombords. De mår bra när de kan klanka på andra så egentligen mår de inte så bra själva. Egentligen så är det synd om dom för de kan nog inte mer än så.

 

Idag söndag

Pontus är på födelsedagskalas på badet dag. Han ska vara där i två timmar. Roligt för honom. Hampus sitter vid sin dator och jag sitter här här. Fredrik är ute. Benjamin och Beatrice är på konfirmationsmöte. De ska ju konfirmeras nu nästa sommar. Tiden går fort. Robin och Stéphanie är kvar ute i Gårby där Tove hade sitt kalas. De kommer någon gång under dagen.

Idag har jag en massa tvätt som ska vikas. Hela Pontus säng är full så jag vet vad jag har att göra idag. Det är skönt när man får in kläderna i skåpen men arbetet innan dess är ju mindre roligt 😉 I morgon är det dags för jobb igen. Ska bli skönt.

Ni får ha en underbar söndag. Sköt om er!

Jag finns jag med

Ja jag gör ju det varken jag vill det eller ej. Jag går här som alla andra och försöker göra det bästa varje dag. Ibland så går allt av sig själv. Jag fixar och donar. Planerar vardagen, går på möten och till och med jobbar. Sen kommer det de dagar jag inte orkar göra allt det där. Inte för att jag är lat utan för att jag har kört slut på både min kropp och själ. Jag kräver mycket av mig själv och känner ibland krav från andra.

Att känna att man är ensam  mot världen är ingen rolig känsla. Man kan känna att det man inte gör är inte tillräckligt. Jag planerar maten och alla inköp, lagar den om inte min dotter eller svärdotter gör det. Säger åt barnen vad de ska göra. Lyssnar på deras gnäll och avbryter deras bråk. Jag tvättar och tar hand om den efteråt. Ibland gör mina barn det med min hjälp. Jag dammsuger och torkar golv.

Jag har kontakt med barnens lärare. Försöker stötta dom i deras skolarbeten. Jag lyssnar på deras problem och kommer med råd. Jag jobbar några timmar i veckan och utöver et så hjälper jag till på bian som vi har på Folkan här i Borgholm.  Jag trivs och känner att jag gör någon nytta även där. Jag kan ge mina barn det som alla andra familjer kan. De får gå på bio och se nya filmer och det vet jag är mycket uppskattat.

När man ser allt det jag har skrivit ner så ser det ändå mycket ut men det känns väldigt litet. Det känns som att det inte är tillräckligt. Det enda jag vill är att ha tid med familjen. Umgås med dom så mycket som jag bara kan. Alla tänker vi inte lika, men barnen borde alltid komma i första hand för alla som har barn kan jag tycka.

Det är inte mycket jag gör för min egen del. Jag är i stort alltid hemma och alltid med barnen. Gör jag något så är det alltid med barnen. Om inte med alla så med några. När jag väl gör något för min egen del så får jag dåligt samvete. Jag är inte värd det helt enkelt.

Skulle jag lämna barnen med Fredrik efter hans arbetsdag s får jag dåligt samvete för han har ju ändå arbetat en hel dag. Skulle jag låta honom laga maten efter sin arbetsdag så får jag ännu mer dåligt samvete för det. För som sagt, så har han jobbat en hel dag. Nu r det i och för sig väldigt sällan som Fredrik lagar mat här hemma  men de få gånger det har hänt så har det dåliga samvetet gnagt. Ibland hade det varit otroligt skönt att låta det dåliga samvetet försvinna för gott men det finns där och kommer fram ofta.

Jag känner ibland att jag har för stor press på mig. Det är ofta jag känner att ingen lyssnar på mig. Ibland så tror jag att det är en slump men när det händer ofta att personen jag pratar med inte svarar mig så kan jag inte låta bli och undra. Ser inte personen mig? Hör den verkligen inte mig eller ignoreras jag bara? Är jag inte viktig längre?

Det närmar sig jul. Vad önskar jag mig i julklapp? Ja lite mer tid, speciellt till barnen. Stöd. Förståelse för att jag är trött när jag ensam står emot stormen.

Är jag värd så  mycket? Nej jag är nog inte det. Kanske är jag bara någon som är bra att ha…ibland…vad vet jag.

Jag finns