web analytics
Gå till innehåll

2

Det har gått två veckor sedan jag fick min buköverskotts operation. Jag kan känna att jag sväller upp ibland. Har lite vätska som kroppen själv ska ta hand om. Men jag mår jättebra. Har svårt att röra mig som jag vill tack vare gördeln som man ska ha på sig men nu är det bara två veckor till, sedan åker den. 

Igår tog jag bort tejpen som läkaren hade satt dit och allt såg bra ut. Det är så klart inte helt läkt än så en ny tejp fick sättas på. Men allt såg bra ut tack och lov. Det är helt sjukt att de kan göra en sådan här operation där de tar bort en del av skinnet och drar ner det som är över och slätar ut huden och det utan större ärr. Visserligen har jag ett långt snitt från ena höftbenet till det andra men det kommer att bli ljusare och inte synas på samma sätt som det gör idag.

Jag tycker att det är så skönt att slippa hänget jag hade innan. Jag såg ju för 17 gravid ut och den magen jag hade var långt ifrån vacker. Nu bryr jag inte mig så mycket om det egentligen men den var inte fin. Att jag såg gravid ut var mycket för muskeln som sitter framtill var delad till en viss del. Mycket vanligt efter flera graviditeter och jag har ju genomgått några stycken. Vissa av dom var dessutom tunga. 

Den muskeln har nu doktorn sytt ihop och det slog mig igår att jag faktiskt har känt smärta efter den behandlingen. Doktorn frågade mig förra veckan om jag hade känt av att han varit och sytt på muskeln och jag sa nej för jag trodde att den smärta jag känt är för själva bukoperationen. Men jag har ju känt att det har stramat och spänt ovanför där han opererade och igår så slog det mig alltså att det är ju det jag har känt så visst har jag haft ont efter det ingreppen. Men det är det värt. 

Jag ska träna magmusklerna men det får bli efter nyår. Ska även försöka på att börja springa. Eller gå långa promenader. Sedan efter min Gastric Bypassoperation så har jag ju sluppit både tabletter och insulin. Jag vill fortsätta med att slippa det så det ska bli en hälsosammare livsstil med andra ord från och med nästa år!

Nedan kan ni se före och efter bilder. Ingen vacker syn men det är inget som jag skäms över i heller. (fast jag borde kanske hahaha) Den mage jag hade är från en sjuk tid och nu kan det alltså bara bli bättre. 

sx

Ja jag är alltså inte med barn vilket man kan tro på den högra bilden. Man ser klart och tydligt att man har fått en förvandling. Jag är så glad över att fått denna chansen att få må bättre.
Magen framifrån. Ingen vacker syn det i heller. Den navel jag hade på bilden till höger är numera ett minne blott. Den är borta. En ny fixade doktorn till och gjorde ny plats för den. På den rätta platsen på magen där en navel borde sitta.
Kan bara säga det igen. Är så otroligt tacksam över att fått bort det hänget för jag fixk sådana eksem. Nu är det bara muskelträning som gäller!

2

Som ni flesta vet så är vi en stor familj. Vi gör mycket tillsammans. Något som är alldeles underbart, det är att vi aldrig är ensamma. Det finns alltid någon där.

Jag älskar att vara med min familj. Gärna alla på en gång. Men fast man älskar att vara tillsammans allihop så uppskattas det när man kan vara några tillsammans med.

Min äldsta dotter gav mig och Beatrice (Min yngsta dotter) en kryssning som för en tidig julklapp. Hon fick lite hjälp av min man ☺

Vi åkte i fredags med bussen upp till Stockholm. Där gick vi ombord på båten Baltic Queen som Silja Line har. Resan gick till Tallinn i Estland.

Vi åt en mycket god julbuffé på båten. Fin mat och en mycket trevlig personal. Efter maten gick vi runt på båten och bekantade oss med deras affärer. Jag tyckte om hur de hade delat upp butikerna. En stor butik med alkohol, godis och cigaretter. Efter den hade dom en butik med lite souvenirer, en mysig presentbutik med lite av varje.

På våningen ovanför hade dom två butiker. En med kläder och en med parfymer och kosmetika. I den med kläderna gick vi en snabb sväng men jag gick inte in i parfymbutiken. Det som jag gillade med uppdelningen var att jag tål inte de starka dofterna som parfymer ger. Oftast så har de flesta båtar allt i ett och för mig som inte tål parfym får huvudvärk som sitter i en lång stund efter.

På båten hade dom en stor avdelning där barnen kunde leka av sig i. I en annan del på båten hade dom ett litet mindre ställe för barn. Restaurangerna var barnvänliga.

Igår gick vi av i Tallinn. Vi la in siktet på julmarknaden i Gamla Stan. Så underbart mysigt det var. Julkänslan spred sig. Vi shoppade lite där och gick sedan in på en liten restaurang och fik. Så trevlig personal. De öppnade dörren till en och hälsade oss välkomna. Servicen var mycket hög. Vi beställde lite pasta och kaffe. Sedan fortsatte julhandlingen tills det var dags att gå tillbaka till båten.

Vi hann och vila oss en stund innan maten, vilket var välbehövligt. Jag blev opererad förra tisdagen och håller på att återhämta mig från den. Igår var det lite jobbigt då magen svullnade upp av all vätska den har fått, men idag kändes det bättre.

Vi åt en god frukost i morse i lugn och ro. Vaknade tidigt och var de första som gick in i salen. Några timmar senare var det dags att gå av båten och ta oss till Cityterminalen där Silverlinjen väntade och det är här vi är i skrivande stund.

Sitter i bussen och är på väg hem. Det har varit så otroligt mysigt att få rå om mina döttrar, men de har över rått om mig. Jag är så tacksam för denna resan. Den har gett mig så många fler fina minnen.

Men hur skönt jag än har haft så ska de bli skönt att komma hem igen, till resten av min älskade familj.

Hoppas ni har haft en lika skön helg som jag ❤

Smartson söker testpiloter för SF Anytime. Jag älskar att sitta med familjen och se en bra film. Man lever i vanliga fall i ett stressigt samhälle så att ta vara på de stunder man kan få varva ner tillsammans är både mysigt och underbart. SF Anytime har många bra filmer och har ett brett urval. Där finns det filmer för alla.


#smartson #sfanytime

51

Jag har en son som haft beroende av droger. Han hamnade i det träsket i en rätt så tidig ålder. Med drogberoende så tillkommer det oftast kriminalitet. Han har gjort massor med saker som inte varit lagligt och det är inget han är stolt över. Han har försökt i flera omgångar att ändra sitt leverne men har inte fått den hjälp som han behöver. Alla behöver stöd och ibland så räcker det inte med att vi i familjen ger honom det.

Idag sitter han och avtjänar ett 18 månaders fängelsestraff. Av dessa så ska han sitta i ett år om han sköter sig. Han har suttit i 9 månader och har 3 månader kvar. Dessa tre månader kunde han få sitta av på ett behandlingshem men kravet var att kommunen där han är skriven i skulle betala för en extra månad. De tre andra månaderna skulle fängelset stå för. Min son ansökte både till ett behandlingshem som var perfekt för hans behov och sedan ansökte han till Borgholms kommun. 

Behandlingshemmet träffade min son och sa att de håller en plats för honom. Nu gällde det bara att Borgholms kommun skulle ställa upp för en av sina medborgare. Men de valde att neka hans ansökan. De ansåg att det var bättre för honom att gå till öppenvården. Hur i hela fridens namn kan de säga något sådant? De känner inte min son tillräckligt bra för att inte ens överväga beslutet! Han har suttit inspärrad i fängelset i 9 månader och personalen där säger att det bästa för André är att komma till ett behandlingshem. De om någon borde väl veta vad min son verkligen behöver?

Nej Borgholms kommun tycker att det är bättre att skicka ut en kille som haft drogproblem och gjort en massa inbrott för att kunna betala för sina droger. Släng ut honom bara och låt honom klara sig bäst han kan!

Borgholms kommun gav avslag

Förstår ni inte att ni har slängt ut en ungdom till ett samhälle som han inte kan leva i om han inte får hjälp och stöd? Han kan inget annat liv än det han har levat och det är ju för sjutton det han behöver komma ifrån! Idag har han en familj som han lever för och han vill komma ut till ett samhälle där han kan stå emot alla frestelser men hur ska han kunna göra det när han slängs ut till vargarna på det sättet och helt utan skyddsnät?! Fy fan vad dåligt säger jag! Det är inte konstigt att vi har så många återfallsförbrytare!

Hur i hela fridens namn kan Borgholms kommun välja att sätta en ungdom på gatan utan att hjälpa honom? Min son sträcker ut sin hand och ber om hjälp och Borgholms kommun säger nej utan att blinka. 

Som sagt, det är inte konstigt att många blir återfallsförbrytare eller går tillbaka till att ta droger. Hade många av dom fått rätt hjälp och stöd så hade många haft andra liv än det dom blev tvingade till att ta. Ja jag säger tvingade för har de inget annat så tar de det dom kan och får!

Det kostar för mycket pengar sägs det. Men vad kostar det inte kommunen om de väljer att inte hjälpa till? Jo betydligt mer! Ibland får man tänka längre än vad näsan räcker till!

6

Idag för 25 år sedan förändrades mitt liv radikalt. Det var då jag blev mamma för första gången. Jag var ensamstående då pappan till barnet valde att sticka en vecka innan han föddes. Beräknad förlossning var inte förrän den 5 januari 1994 men han hade inte tid att vänta så han valde att se dagens första ljus denna kalla vinterdag.

Jag vaknade på morgonen den 9:e och trodde att jag hade kissat på mig, men det visade sig att det var vattnet som gick. Fyra veckor för tidigt. Jag gick ner till mina föräldrar och pappa körde mig in. Efter en undersökning så visade det sig att det var vattnet och jag blev inlagd. 

Den lille rackaren bestämde sig där helt plötsligt att vänta att födas så de fick sätta igång mig dagen efter. Alltså den 10 december. Förlossningen gick väldigt snabbt. Från det de satte in droppet i armen på mig tills han låg i min famn så hade det bara gått 4 1/2 timme. 

Han var bedårande. Så fruktansvärt söt och så liten- Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång. Liten med ljust hår. 

Idag är det 25 år sedan. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag skulle vilja gå till honom och ge honom världens största och varmaste kram. Säga grattis och överlämna presenten som jag vet att han blir glad över att få. Men jag kan inte det då han sitter där han sitter, men det kommer en dag då jag kan göra det. Längtar!

En adoption som present

Tänk vad allt kan förändras bara av en handling. Som kanske inte är helt genomtänkt. Andrés pappa valde att sticka veckan innan sonen föddes. Det liv som vi var så stolta över att ha gemensamt där och då var som bortblåst. Kanske kände inte han att den var lika viktig för sig som det var för mig. Jag trodde att vi skulle bli en liten fin familj. Nu med facit i hand så tackar jag honom för att han stack. Det var den bästa presenten både för mig och för sonen!

Men visst hade jag ändå önskat att det funnits något intresse för sin son, men jag kan inte trolla. Min man gjorde en ansökan om att adoptera sonen och hans biologiska pappa skrev under utan problem och ifrågasatte aldrig varför han skulle adoptera hans son. Kom inte med några antydningar om att han faktiskt inte ville förlora det enda barn han egentligen har.

Men men. Min son har det bra idag och i Fredrik får han den pappa som han så länge velat ha. En pappa som finns där för honom inte bara i de lugna vindarna utan även när det stormar till ordentligt. Det är så otroligt skönt för mig som mamma att veta! Min son kunde inte få en bättre 25-års present egentligen, men utöver denna present så ska han få en annan som jag vet han kommer bli glad över. 

Alizia
Ett stort GRATTIS till dig min älskade son. Du har varit med om en hel del under de 25 åren som du har funnits till, både tråkiga och roliga saker. Oavsett vilket så har du fått livserfarenhet och berikat ditt liv med det. 
Detta är ett kort som jag älskar. Du är en nybliven pappa där man kan se stoltheten i dina ögon. Du har äntligen fått din egen lilla familj. 
Ett stort Grattis än en gång på din stora dag. Hoppas den blir så bra den bara kan bli trots att du sitter där du sitter. Vi kommer tänka på dig som vanligt och skickar extra kärlek via tankarna. Puss och kram. Älskar dig <3

Idag åkte vi in till Kallmar och gick på julmarknaden på Skällby gård. Ja gick och gick. Jag orkade inte gå så mycket men vi tittade runt lite i alla fall. Jag blir fort trött men vill gärna komma ut lite varje dag. Går dock inte för långt eller för fort och aldrig ensam.

Det ömmar ibland ordentligt på ett ställe i snittet. En liten bula finns där och doktorn tittar på det när jag ska på återbesök. Längtar till den 1 januari då gördeln läggs undan. Men samtidigt så är det skönt att ha den just nu för den håller allt på plats.

I morgon fyller min äldsta son 25 år. En stor dag. Tyvärr kan jag inte gratulera honom själv utan jag får hoppas han ringer mig så jag kan gratulera honom på hans stora dag. Tänk att det har gått 25 år sedan jag blev mamma för första gången. Tiden går fort. Jag hoppas han får en fin dag i morgon.

Om tre dagar så blir mitt yngsta barnbarn ett år. Hon blir stor hon med ☺

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. God natt och sov gott ❤

Det blir bättre och bättre för varje dag som går. Blir fort trött när jag går någonstans. Kan till och med bli andfådd när jag sitter stilla i min fåtölj. Det gör ont emellanåt och det känns som att det skaver fast det gör inte det. det känns skönt att ha gördeln på sig i alla fall f.r det känns som att den håller ihop allt på magen.

Idag händer det inte så mycket för min del. Jag får inte göra så mycket den närmsta tiden. Jag ska låta min kropp bestämma sa läkaren. I morgon ska vi dock iväg på julmarknad. Det ser jag fram emot., Jag får gå sakta men säkert. Stackars dom andra bara som måste anpassa sig efter min mindre snabba gång. 

Nedan ser ni några bilder på hur det ser ut. Ingen vacker syn och det är inte så konstigt att man tycker att det stramar kanske. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att virka. Ha en fin dag!

Operation

12

Jag kom hem i förrgår från Oskarshamn. Opererades i tisdags och idag känner man sig rätt så mörbultad. Jag blir andfådd för minsta lilla. Sitter på stolen och det känns som om jag har sprungit ett maratonlopp. Jag är helt slut. 

Det var meningen jag skulle gjort den lilla operationen för skulle jag få den stora så skulle jag vara tvungen att gå ner tio kilo och det hann jag ju aldrig med tanke på att jag fick tid till operation så snabbt. Men för min del så var jag glad för den lilla operationen för det skulle innebära mindre eksem.

Jag träffade doktorn i måndags och han ritade på magen, kände och fick en bild på hur han som bäst kunde hjälpa mig. Efter operationen så fick jag veta att ingreppet blev mycket större än vad han själv hade tänkt och det på grund av att han såg att det inte var fett som orsakade "valken" under bröstet utan det var muskeln som hade delat sig.Det är en nackdel med att få många barn så nära inpå varandra.  Men det fixade läkaren till. Han sydde ihop muskeln så nu är jag mer öm än vad jag egentligen skulle varit, men jag klagar inte. 

Operationen tog 2 1/2 timme. Jag känner mig mörbultad och blir som sagt andfådd för minsta lilla. Jag får inte göra så mycket. Jag måste ta det lugnt och jag får inte lyfta saker, gå i trappor och jag måste se till så att jag inte anstränger mig. Jag har en gördel runtom som håller allt på plats. De har lagt ett långt snitt från ena sidan till den andra. Flyttat naveln och gjort ett nytt hål för den. Helt otroligt vad de kan göra nuförtiden. 

Jag får ont när jag hostar och nyser. Går på flera mediciner varje dag för att hålla smärtan så långt borta jag bara kan. Jag är i alla fall glad över att fått den här operationen överstökad. Jag slipper eksemen och bara det är så otroligt skönt!

Läkaren tog bort 992 gram hud och det är kanske inte mycket i sig men mycket för mig. Ett kilo som hängde ner och som orsakade rodnad, sår och klåda. Jag saknar det inte!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och jag önskar er en mysig helg. Kram på er!

2

Jag var hos doktorn för undersökning av buken för att se om jag kunde beviljas operation. Det var inga problem. Jag stämde in på samtliga kriterier. Operationen kunde jag räkna med att få till våren. Snacka om att jag blev förvånad när jag 14 dagar senare får en lapp i brevlådan att operationen skulle ske den 4 december i stället.

Nu sitter jag här i dagrummet och dricker kaffe och lyssnar på tystnaden. Saknar familjen redan. Har pratat med läkare och sjuksköterskor. En stor operation så dom som kommer ta flera timmar. Går allt som det ska så kommer jag hem i övermorgon. Fredrik körde mig hit och Stéphanie följde med.

I dag är det 25 år sedan som Andrés biologiska pappa stack. En vecka senare så födde jag min son, mitt förstfödda barn ensam med en barnmorska, en sköterska och en praktikant närvarande. Jag var 21 år gammal och blev ensamstående mamma till en frisk son.

I morgon så fyller min pappa 84 år. Jag får åka upp en dag med blommor och ljus till graven. Familjen åker upp i morgon.

Tankar kring adoptionen

Jag sitter och tänker på adoptionen som Fredrik ansökte om och blev "beviljad". André och Stéphanie fick Fredrik som sin "riktiga" pappa, men det är inte allt. De fick en ny släkt med farbröder, kusiner och farmor.

De hade ingen kontakt med sin biologiska slältmedlemmar och det kommer de inte ha nu i heller. Det blir alltså ingen skillnad när det gäller det. Skillnaden blir en närvarande pappa och set är det som betyder något.

Min svärmor har alltså fått två barnbarn till. Fast dom räknas förmodligen inte med bland övriga barnbarn. Men oavsett så enligt lagen och tingsrätten så är hon numera farmor till André och Stéphanie. De har även fått en ny "syster" då Fredrik har en dotter sedan tidigare.

Vi är en stor släkt annars. Jag har många syskon, Fredrik har tre bröder och flera kusiner. Vi umgås inte med någon av dom. Jo två av mina nio syskon. Dock så saknar jag inte dom andra. Man kan tyvärr inte alltid välja familjemedlemmar själv men man kan välja om man vill ha dom i sitt liv.

1

I mitt förra inlägg så skrev jag om Fredrik som adopterade André och Stéphanie. Det har gått  några dagar nu sedan beslutet kom hem i brevlådan och man har hunnit tänka på det hela mer och mer med andra ögon. Som mamma till barn vars fäder aldrig brytt sig så känns detta otroligt skönt att barnen äntligen fått en pappa som inte bara har en titel på ett papper.

Fredrik har funnits med i bilden sedan 2005 och varit en del av barnens liv sedan dess. Min stora son har strulat till det en hel del men Fredrik har ändå stått tillsammans med mig och backat upp honom och stöttat och hjälpt.

Det kändes lite magiskt när jag läste tingsrättens beslut. Barnen anses vara mina och Fredriks gemensamma barn. Just de orden gemensamma barn får mig att må så bra inombords. Jag hade så klart gemensamma barn med barnens biologiska fäder med men de har aldrig funnits där. Jag har stått ensam och försökt göra det bästa av de situationer som uppstod. Nu känner jag mig inte ensam längre. Idag har jag fyra barn tillsammans med Fredrik och det känns så otroligt skönt.

Nu efter adoptionen så har Fredriks släkt fått två släktmedlemmar till. Dock så tror jag inte att de är lika glada som jag och Fredrik är men vi är i alla fall glada för det och det är det enda som betyder något i mina ögon just nu!

När jag ser på nedanstående beslutsrader så mår jag så fruktansvärt bra!

Adoption Adoption

%d bloggare gillar detta: