web analytics
Gå till innehåll

Det känns som att det var evigheter som vi hade strålande sol en midsommarhelg. Det har varit uppehåll med firande sedan Covid-19 kom men i år kunde vi samlas kring midsommarstången på Höjden. Vi mötte upp Robin, Sarah och lilla Wilja. Det blev lite dans runt stången innan vi åkte hem och fixade mat.

Det var mycket folk på Höjden. Det var riktigt roligt och se alla faktiskt men det var mycket intryck samtidigt.

Vi satt ute och åt. Det var riktigt trevligt. Jag hade fyra av mina sju barn på plats. Resten firade på sina håll. Vi gick även upp till gravarna samt minneslunden för att sätta fina rosor.

Igår hjälpte vi Robin och Sarah att få undan det sista som de hade kvar i det gamla huset. Vi slutade dagen med grillning i deras trädgård. Dom fick en grill i inflyttningspresent av oss. Hoppas det ska bringa tur med massor med sol och gemenskap!

Idag ska jag inte göra någonting. Ska försöka I alla fall att bara ta det lugnt. Låta dagen bestämma.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin helg. Önskar er en god fortsättning!

Fredrik och jag
Wilja och Hampus
Pontus
Hampus och Benjamin
Wilja, Sarah och Robin

2

Sommarlovet har börjat för barnen. Det är inte bara dom som tycker det är skönt. Även jag. Det finns inte lika många måsten under sommaren. Vi kan ta lite dagarna som dom kommer. Vi har inga planer mer än att försöka vara ute så mycket som möjligt. Sola och bada men framförallt grilla. En sommar grillade vi inte en enda gång. De dagar det var grillväder jobbade Fredrik. I år hoppas jag på att kunna ta igen det lite.

Idag var jag återigen på terapin. Haft uppehåll i tre veckor. Nu är det fyra veckor till sedan har min terapeut en välförtjänt semester.

Idag var det inte så lätt att heta Elisabeth Andersson under sessionen. Inget speciellt som hände eller så utan jag var trött redan innan jag kom dit. Kände mig lite off. Var lite låg. Känner att jag är det fortfarande. Min dotter hämtade upp mig på sjukhuset och sedan däckade jag hemma hos henne. Jag är så trött i hjärnan. Inte så konstigt kanske?! Med tanke på att min hjärna jobbar oavbrutet. Kan inte den ta lite semester? Tänk så skönt det hade varit. Tänk så underbart det hade känts om jag för en gång skull kunde känna att livet lekte. Att jag gick i medvind. Många gånger idag känns det som att jag springer i motvind.

Inom mig är det krig ibland. En dragkamp som aldrig tar slut. Men idag förstår jag nog mer vad dragkampen består av. Det underlättar dock. Jag försöker se mina framsteg och glädja mig över det jag har, det jag kan och det jag vågar göra. Jag försöker.

En session är på 90 minuter, men arbetet för mig tar inte slut där. Det är bara början på veckans jobb egentligen för sessionen väcker många tankar reflektioner och funderingar. Dom tar jag med mig till nästa gång. Ja oftast i alla fall. Ibland blir det mer och Ibland mindre. Samtidigt som det kan vara jobbat prata om vissa saker så känns det ändå skönt att få höra en utomstående syn på saker och ting. Jag får andra eventuella förklaringar vilket gör att jag kan se det i ett annat ljus.

Ja...Det var min dag och de tankar som dagen har skördat. Jag hoppas ni alla har en fin kväll. Kram på er!

I många år har jag fått höra att jag har för många barn. Jag har alltid undrat varför dom tycker det, men jag har aldrig fått svar. Däremot så har jag under alla år lärt mig någonting och kanske har mina barn fått betala priset för det.

Alla barn har sina behov och så även mina så klart. Jag har försökt att tillgodose dom på bästa sätt men jag är ingen supermamma som klarar allt. Jag försöker som alla andra men även jag har brister. Det är viktigt att inse det. Gör man inte det då tror jag inte att man kan se till barnets bästa.

Jag gör kanske inte alltid det som mitt barn vill, jag säger kanske inte det bästa i varje given situation men jag försöker. Dock så får resultatet inte alltid mig att känna att jag har gjort mitt bästa. Då känner jag mig rätt så värdelös, inte bara som mamma utan även som människa.

Ibland känns det som att man stångar en vägg. Resultatet blir densamma. Man kommer ingenvart. Det är I dom situationerna man känner sig hjälplös och vet inte vad man ska göra eller säga. Mycket blir fel då. Orken tar slut och man orkar inte. Man försöker men det räcker inte. Vad ska man göra i dom situationerna?

Ja livet är som livet är. Det blir inte bättre än så. Hur man än försöker!

Solen lyser och och fåglarna kvittrar. Helt underbart! Jag gick ut med mitt isvatten och satte mig för att njuta en stund av värmen. Hundarna sprang omkring en stund men sedan hittade dom en skugga som de njöt för fullt i.

Jag låg en kort stund sedan började hundarna skälla. Det gick några utanför vår tomt. Jag kallade på dom och de tystnade men det varade inte så länge. Jag kallade på dom igen men de var fullt upptagna med att skälla. Ja...Jag blev naturligtvis inte glad. Frågade tyst för mig själv om vad det var de skällde på. Jag gick dit. Då stod det två damer och tittade på hundarna. När dom såg mig så hörde jag den ena damen säga till den andra: Kom vi går.

Ja hon gick men den andra stod kvar. När hon såg mig så gick hon emot vårt staket...mot hundarna där de stod och naturligtvis så skällde dom ännu mer. Jag sa till henne att det bästa är om du bara går förbi. För jag tänkte att hundarna slutar att skälla då. Hennes kommentar blev: Det var det värsta!

Ja hon blev nog lite stött men det var inget illa menat. Sen undrade jag dock tyst för mig själv vad människan tänkte med. Man går väl inte emot en främmande skällande hund?! Eller? Har jag så fel? Ibland när jag är ute och går och jag går förbi en tomt med en skällande hund så går jag bara förbi. Jag ställer mig inte och glor ner den. Eller börjar prata med den. Men jag gör kanske fel...

En hund skäller av olika anledningar. Mina skäller oftast för att göra sin röst hörd. De varnar när folk kommer. För mig är det en trygghet. Sen förstår jag mycket väl att folk kan irritera sig på skällande hundar men hade folk bara gått förbi istället för stå kvar o glo ner dom så hade antal gånger minskat rejält.

Ja inte blev det så mycket njutning av det fina vädret. Det slutade med att jag gick in och gjorde lite nytta. Inte så mycket dock för jag har så ont i min vänstra axel. Det har blivit efter de två senaste flytten som två av mina pojkar gjorde. Har väl lyft fel på något sätt.

Det är helg och jag har inga planer alls...tror jag. Behöver dock tvätta så det blir väl det. Annars ska jag försöka ta det lugnt.

Jag hoppats ni alla har det bra. Önskar er alla en trevlig helg!

Igår var det Sveriges nationaldag och jag kan tänka mig att det blev mycket firande på sina ställen runtom hela Sverige. Det var några år sedan man kunde gå ut i folksamlingar för att fira. Vi strandade på Kaffetorpet vid Sollidend slott för att se min son Hampus ta emot ett stipendium och för att framföra en låt. Vi hade tur med vädret så vi kunde sitta i lugn och ro och bara njuta av stunden.

Jag har sju barn och jag är stolt över dom alla. Dom har olika personligheter och är duktiga på olika områden. De är lika varandra men ändå så olika. Några är duktiga på fotboll, andra på sång och musik. Vissa har familjer medan andra är lever fritt och har bara sig själva att tänka på. Oavsett hur de är eller vad dom gör så är samtliga speciella i mina ögon.

Fast jag har många barn så har dom nära kontakt med varandra. Tänk om jag hade haft den kontakten med mina egna syskon som mina barn har med varandra det hade varit roligt. Men jag har valt att gå min egen väg och går framåt i livet sakta men säkert.

Nedan kan ni höra Hampus, min 16-åriga son sjunga The parting glass ❤️

Solen lyser, fåglarna kvittrar. Det är som ljuv musik för öronen. Det lugnar ett oroligt inre. Det är nu som jag skulle vilja sitta på en sommaräng och bara njuta av det naturen skänker. Helt underbart!

Jag är 50+. Vart har alla dessa åren tagit vägen? Vad har jag uträttat för något? När jag ser siffran 50 så kan jag inte förstå att jag är det. Det känns som att jag har förlorat flera år fast jag vet att jag har levt dom. Det gäller verkligen att njuta av den tid man har. Skaffa nya minnen som man kan se tillbaka på. Umgås med nära och kära.

Jag saknar Carina. Än idag kommer jag på mig själv med att tänka: Jag måste ringa Carina. Jag kan ibland ta telefonen och när jag håller den i handen så kommer jag på mig själv. Hon finns ju inte längre. Det är 4 år sedan hon dog. Ja livet är inte rättvist. Hon borde få ha minst 40 år till att få leva, men alla får inte den turen tyvärr.

Nu ska jag fortsätta att hjälpa sonen med familj att flytta. Ha det gott och sköt om er!

2

Har spenderat dagen hos min son. Har sett efter barnen medan Robin och Sarah har kört möbler och annat som tillhör ett hem. På förmiddagen tog jag och Stéphanie med oss Sebastian till stan. Vi handlade lite och tog en fika vid Giraffen. Han njöt för fullt.

När vi kom hem så tog jag barnen och kikade runt i den stora trädgården. Det blev lite foton på barnen och naturen.

Nellie ❤️
Wilja ❤️
Sebastian ❤️
❤️ wilja ❤️ Nellie ❤️ Sebastian ❤️

Barnbarnen är verkligen livets efterrätt. De är helt underbara, så fulla av liv och kärlek. Älskar dom alla så oerhört mycket!

2

Första sommardagen. Så härligt! Vädret är kanske inte det bästa men det kunde ha varit värre.

Jag har haft mitt ena barnbarn över natten. Han ska stanna tills i morgon. Det är roligt och få lite kvalitetstid med dom små. Just nu myset vi faktiskt framför en film. Sitter i sängen. Han med ett glas saft och jag med en kopp kaffe.

Sebastian ska vara här till i morgon. Han har beställt tacos till middag så det får det bli. Måste handla hem lite senare under dagen. Det är mina planer för dagen.

Annars är allt bra här. Är trött bara. Inget jag kan vila bort, men jag försöker ta det lugnt. Har lätt för att bli uppstressad så jag försöker lyssna på signalerna och gör det jag orkar. Igår gjorde jag ändå en del. Rensade ut från min kyl och gjorde i ordning den. Skafferiet fick en skönhetslyft där jag sorterade in varorna i burkar. Fick bättre plats och lättare att se vad som är i och hur mycket. Älskar genomskinliga burkar haha.

Jag städade av mitt kök och min hall. I helgen som gick städade vi av ovanvåningen. Storstädning. Vi dammtorkat, putsade fönster. Tog karmar och dörrar. Det är skönt och vårstäda. Speciellt när man ser skillnaden!

Nu ska jag fortsätta att mysa med mitt barnbarn. Ha det gott och sköt om er!

Gårdagen är några timmar borta men ändå känns det som det har gått flera dagar. Så är det efter varje session i terapin. I gårdagens session så kom vi in på den skuld jag bär på mina axlar. Den skuld som jag egentligen inte ska bära men som jag har burit under alla åren. Det är dags att släppa den men det är så svårt. Det känns som att jag förlorar min identitet.

Jag som många andra har svårt att se ibland vem jag är. Ibland när jag ser mig själv i spegeln så vet jag inte vem jag är. Jag känner mig så splittrad ibland.

Ibland känner jag att jag har förlorat mig själv på vägen mot ett bättre mående. Borde det inte vara tvärtom? Eller är det ovanan som gör att jag känner mig förlorad? Min mark under mig försvinner Ibland men ibland kan jag faktiskt tro att den förlorade marken ersätts ned ett mjukare underlag. Det ger mig hopp!

Jag ska fundera under veckans gång om vem jag är. I nuläget så är jag en kvinna som har fött sju barn. Jobbat inom vården och förgyllt många äldre människors liv. Jag älskar att fotografera, läsa böcker, teckna och pyssla i allmänhet vilket gör mig till en kreativ person med andra ord. Jag vill andra människor väl. Jag skulle kunna ge bort min sista krona till dom som behöver den bättre. Ofta låter jag väldigt negativ av mig men egentligen så vill jag bara ha ur mig sådant som jag bär på. För att bli av ned det. Jag låter mer negativ än vad jag egentligen är. Eller vill vara i alla fall.

Det är lite om vad jag är eller gör som person men vad säger det om mig?

Idag är det en grå och trist dag. Det regnar så smått och det är kallt. Inget väder att vara ute i med andra ord. Idag hade jag behövt solen.

känner mig inte på topp idag. Blir så trött på livet ibland. Jag försöker fylla min vardag med glädje och kärlek men ibland så når jag inte dit. Har svårt ibland att känna glädje. Istället så känner jag mig nedstämd och olycklig. Varför? Ja...Hade jag det visst. Det är nu okunniga människor skulle kunna säga: Det är bara att rycka upp sig!

Ja....tänk om det vore så enkelt!Jag har inga planer alls för dagen. Inte mer än att försöka få undan lite här hemma. Sortera bort och få undan.

Jag hoppas att du får en fin dag. Kram och sköt om er!

Gårdagens foto. Härligt att se den gröna färgen!