web analytics
Gå till innehåll

Sitter här och tänker tillbaka för 15 år sedan. Vad som hände då, hur jag mådde och mina tankar om framtiden. Jag var 33 år gammal och var ensamstående med 5 barn. Den äldsta var 9 år och de två yngsta var 6 månader gamla. Barnen hade jag ensam på heltid. Det fanns inga närvarande pappor utan jag klarade av mina barn själv. Det var jobbigt ibland att få allt att gå ihop men jag gjorde mitt bästa.

Jag hade legat inlagd på den psykiatriska avdelningen 2 gånger denna vår och jag försökte läka inombords. Jag fick gå och samtala två gånger i veckan och försökte hålla alla gamla spöken borta. Det var inte så enkelt.

Jag hade några fina goda vänner som stod bakom mig och hjälpte mig att komma framåt. Sakta men säkert. Det var tre fina kvinnor som verkligen visade sig vara bland dom bästa vänner man kunde ha. Carina var en bland dom. Hon var den som fick mig inlagd första gången. Mina barn tog hon hand om. Ringde varje kväll för att höra hur det var.

Helen är en annan vän som fanns där under min svåra vår. Hon lyssnade och vi träffades i stort sett varje dag. Våra barn lekte tillsammans. Vi var ute på lekplatsen och hade vår lilla fikakorg med oss.

Mia är den kvinna som fick mig inlagd den andra gången år 2005. Stackaren pratade med mig i under flera timmars tid och försökte få mig på andra tankar. Under denna tiden hade vi inte ens träffats en enda gång. Vi hade pratats vid i telefon bara. Flera gånger under en vecka och rätt så långa samtal. Vi kunde prata om allt möjligt. Mia är lite äldre än mig men för mig är åldern bara en siffra. Vi kunde byta många upplevelser med varandra.

Mia bor i Boden och henne träffade jag första gången för 14 år sedan. Året var 2006 och jag och Fredrik åkte upp till Umeå och sedan tog vi oss därifrån till Boden där jag fick träffa denna underbara kvinna för första gången. Vi stannade några dagar och sedan åkte vi hem igen.

Tyvärr så har vi inte träffats sedan dess men vi har fortfarande kontakt. Jag skulle vilja ta hela min familj och åka upp en vecka på sommaren på semester och träffa henne igen. Fast vi inte träffas så räknar jag henne som en bland mina bästa vänner!

Carina finns tyvärr inte längre ,men hon finns med mig i min vardag ändå. Hennes goda råd, hennes positiva syn på saker och ting försöker jag ta fram när det är som svårast. Helen pratar jag sällan med men hon finns med mig här ändå. Jag kan känna hennes styrka och varma kramar. Sen har vi då lilla Mia. Hennes ärliga och raka åsikter kan jag höra när jag som bäst behöver höra dom.

Man behöver inte många runtomkring sig. Det gäller att hitta guldkornen. Jag har gjort det!

Sedan har jag en bästa vän till som verkligen har stått bredvid mig och visat sitt stöd. Det är min man Fredrik. Han har stått ut med mig i 15 år. Det är inte klokt. Vart har denna tiden tagit vägen?!

Vad har jag då lärt mig?

Ja har man bara rätt folk runtomkring sig så kommer man långt här i livet. Få bra vänner är så mycket bättre än många bekanta. När man blir sjuk så ser man verkligen vem som är ens rätta vänner. Många föll bort den våren 2005. Kvar stod dom äkta vännerna.

Mina tankar om framtiden

Jag har fått veta att jag har en psykoterapeut tilldelad. När jag ska börja min behandling vet jag inte än. Jag har försökt att läsa vad PTSD är för något och det är en diagnos som jag känner stämmer. Vi ska gå igenom mitt liv under ett visst antal träffar. Det känns nervöst men samtidigt förväntansfullt. Jag vill bli kvitt många hjärnspöken. Jag vill grusa dessa människor som gjort mig illa. De är inte värda att ha i ens vardag. De finns inte här personligen men minsta lilla sak kan väcka dom till liv och det känns som att man står där ännu en gång. Som då det hände.

Under min uppväxt så fick jag höra att jag ljög om vad som hände. Varför skulle jag ljuga? Av vilken orsak? Det var inget att skryta om precis. Jag kan inte förstå hur de tänker. Men det får stå för dom. Jag har i alla år stått på mig. Jag har inte backat utan sagt vad som hänt oavsett vad andra tror. Kanske är det just därför som folk väljer att tro att man skryter. Det är så sjukt tänkande faktiskt.

Jag är 48 år gammal. Ibland känner jag mig som ett litet barn. Osäker och fruktansvärt nervös. Ångest som tilltar och är jag inte på min vakt så kommer panikattacken. Den kan komma ändå. Just nu så är det bättre med det. VIsst kan jag få ångest men inga attacker än så länge. Dock så står jag kvar på min tilldelad medicinering. Förmodligen så är det ju därför som jag mår så bra som jag gör.

Nog tjatat för denna gång. Har du orkat läsa hela vägen ner till slutet så har du varit otroligt duktig 🙂

Sköt om er!

Jag går på små rosa moln av förälskelse. Orsaken är en underbar liten flicka som jag blev farmor till i natt kl 04:42. Hon vägde 3495gram och är 50cm lång 🥰

Jag har längtat efter denna dagen. Planerat att åka till Gotland. Sen kom corona. Tänkte att det kanske inte är värt att åka över till Gotland. Tänk om man drar med sig smitta dit?! Hade aldrig kunnat förlåta mig själv. Sen igår så pratade vi om det och tänkte att det kanske går i alla fall. Letade efter avgångar och vad det skulle kosta. Då får jag veta att man inte får köra längre än två timmar inom Sverige. Regeringen har fastställt det. Hade ingen aning om det. Med det så var det bestämt. Det blir ingen resa till Gotland 😪😪😪

Sedan går man ut här i Borgholm och ser massor med stockholmare här. Som inte bor här utan har åkt hit över långhelgen. Gäller inte färdsträckans tid 2 timmar hemifrån alla i Sverige?

Tycker det är så respektlöst. Det gäller alla som träder över de regler som är satta!!!

Men hur det än är så kan ingen ta ifrån mig glädjen över ännu ett barnbarn ❤ Jag är i sjunde himlen, men visst är jag ledsen över att inte få kunna hålla henne. Pussa på henne och bara få kunna viska i hennes öra att hon är älskad ❤

Lilla Alizia som är 2 1/2 år är alltså storasyster nu. Lilla skruttan ❤ Underbart ❤

Ett stort GRATTIS till min äldsta son och svärdotter för ert andra välskapt barn. Älskar er alla ❤

6

Dagarna springer iväg. Redan mitt i veckan. Har landat efter händelserna i helgen. Fredrik har fyllt 50 år och det firade två av våra bästa vänner med en övernattning på Grimsnäs herrgård som ligger i Småland. Jag har tur som är gift med Fredrik för jag fick följa med 😉

Helt underbart ställe. Så fridfullt och gemytligt. Underbar natur, ägaren var supertrevlig. Maten var gudomligt god.  Det var längesedan som jag åt så god mat!

Vi hade så trevligt med dessa två fina vänner. Tänk att bara kunna sitta ner och ta det lugnt och prata utan att bli störd av något. Fredrik visste inte om att vi skulle till Grimsnäs herrgård. Han trodde att vi skulle hem till Laila och Christer och vara där över  natten. Men ack så fel han hade. Laila och Christer planerade detta i hemlighet. Jag fick veta och mina döttrar visste. Det var rätt så roligt och se hans min när han förstod att vi skulle övernatta på denna herrgård. När han fick nyckeln i sin hand så trodde han att det var dags för tipsrunda hahaha.

Vädret var blandat med regn och sol. Vi kunde ta en promenad i skogen intill och få njuta av det vackra vädret samt denna underbara natur. Jag hade kunnat bo där på heltid!

Jag kan verkligen rekommendera detta ställe. Jag kommer åka hit fler gånger. Läs mer om stället här

Nedan ser ni lite bilder från helgen. 

Laila och Christer hade tänkt på allt. De hade till och med med sig picknicksmat som vi satt och åt uppe i allrummet på herrgården. Regnet slog mot rutorna så det blev att sitta inomhus. Men det var mysigt.
Maten var som sagt hur god som helst. Jättefint upplagt och maten var utomordentligt fint kryddad.
Här är huset som vi bodde i. Det var flera rum men vi var dom enda som hyrde på ovanvåningen. Egen toalett fick man med.
Man kan även hyra en lokal här och ha sin fest på. Födelsedag eller bröllop. Eller varför inte bara en fest i allmänhet?! Blir man några stycken så är detta ställe perfekt för sammankomst.
Naturen runtomkring herrgården var helt underbar. Jag älskar djur och natur och här fick min själ lite lugn och ro. Man stannade upp och andades in den friska luften. Helt underbart!

Jag är så otroligt tacksam över denna helg som varit och det är Laila och Christers förtjänst. Det händer inte så ofta som jag och Fredrik kan åka iväg själva och sedan få kunna dela dessa dagarna tillsammans med fina vänner är ett stort plus. Tack underbara ni för dessa dagarna <3

Sitter ute i trädgården och njuter. Ja inte av det soliga vädret för det har vi inget men det är inget snöblandat regn som det var häromdagen. Inget som varade länge men det kom tillräckligt för att jag skulle tro att våren var långt borta.

Våren börjar blomstra. Äppelträden börjar knoppas och tulpanerna blommar. Så härligt!

Jag har haft två av mina barnbarn här hemma sedan igår. Vi har sett på Shreek och Greta Gris. Dom sov hos mig i dubbelsängen och i morse fick dom frukost på sängen ☺

Vad har ni hittat på med då? Hur är vädret hos er?

Sitter på bussen på väg hem från Kalmar. Har följt min son in till efterkontroll på sjukhuset. Allt såg jättebra ut.

Vad det är kallt ute. Det är inte konstigt att folk blir förkylda. Ena dagen är det sommarväder och i nästa så kommer det snöblandat regn. Ena stunden åker tröjan på och i nästa så dör man ju nästan av värmeslag.

Nu är det snart dags att bli farmor igen. Min äldsta son ska bli pappa igen. Uträknad att komma den 26 maj ☺

Sen ska jag bli farmor igen i oktober. Det är min tvillingpojke som ska bli pappa. Vilken 18-års present ☺

Jag är verkligen en av de rikaste som finns på denna jord. Sju underbara barn där flera av dom har gett mig underbara och vackra barnbarn. Vad vore livet utan barn???

Inga av mina barn var planerade. Jag blev med barn och abort fanns inte på min karta, oavsett hur de blev till och under vilka omständigheter jag levde.

När jag var och fick akupunktur för några veckor sedan så så hon efter att ha tryckt på några punkter att jag bar med mycket sorg inom mig. Och det är tyvärr så. Mycket som hänt i mitt liv har jag fått leva med och får göra det ännu idag. Det måhända ha slutat men ärren finns kvar och själen bär på öppna sår. Dock så har jag även mycket glädje i barn och barnbarn. Man får hitta en balansgång där emellan.

Nu ska jag lyssna på lite musik och värma min kropp för det är riktigt kallt ute. Kram på er!

Prishöjningen på plastpåsar infördes den 1 maj i år. Anledningen är bland annat för miljöns skull. På grund av höjningen så ska det förhoppningsvis minska nedskräpning i vår natur. Om priset höjs säljs det förhoppningsvis mindre plastpåsar. Affärerna skriver på skyltar med frågan: Behöver du verkligen en plastpåse?

Butikerna säger att de tänker på miljön. Hur? Det är dom som tar in en massa plastpåsar. I mina ögon så tjänar dom på att sälja sina plastpåsar. Höjningen är 3kr för vanlig kasse medans fruktpåsarna har en höjning på 30 öre. Tidigare kostade en kasse 2kr och fruktpåsarna var gratis. Idag så får butikerna sätta de priser de vill ha.

Bilden är tagen på ICA i Nybro och där kostar en kasse 6:50kr.

På ICA i Borgholm så kostar en kasse 7kr och en fruktpåse 38 öre.
Ägaren tjänar alltså en del pengar på att sälja plastpåsarna.

Hade butikerna tänkt på miljöns bästa så hade dom slutat att ta in alla plastpåsar o h kört med papperspåsarna samt flergångspåsarna. Säljs det inga plastpåsar så kan vi inte köpa några. Logiskt tänkt, eller hur?

Ja det är mina tankar och åsikter om försäljningen på plastpåsar!

När jag var barn så var jag mycket mobbad. Det var både fysisk och psykisk misshandel. Skrämmande då jag enbart gick i tredje klass. Det var där allt började och sedan fortsatte det fast jag blev äldre. Än idag kan jag få ont i magen och känna obehag när jag kommer till en skolgård för barn är samlade. Ska det någonsin gå över?

Att komma på ett föräldramöte är också en sådan sak som gör att jag kan känns mig illa till mods. Jag känner mig inte trygg.

Att bli mobbad för sitt utseende eller för de hobbyn man har är något som förföljer en i resten av ens liv. Jag fick ofta höra hur ful jag var. Jag var dessutom en hora som låg med äldre farbröder bara för att jag som 14:åring dansade gammeldans. Det var ett rykte som en kille spred på hela skolan. Han tillhörde dom tuffa eleverna och jag var någon som simmade i smutsen på marken.

Det är oerhört viktigt hur man som människa bemöter andra människor. Allt man gör sätter spår hos andra.

Idag så har jag fortfarande svårt att lita på folk. Jag har alltid en tanke i mitt huvud att när någon gör något snällt så undrar jag vad dom har för baktankar. När kommer deras hån?Kommer slaget att komma? Förnedringen? När kommer den?

Jag har inte många vänner och det är självvalt. Dom jag har står mig varmt om hjärtat. Dom litar jag på till 110%!

Ibland undrar jag hur jag hade varit som människa om jag inte hade fått uppleva allt jag har fått under dessa 48 år. Varr i livet hade jag stått?

På sätt och vis så är jag ändå glad över att fått denna vägen vandra. Jag har en helt underbar familj som jag älskar över allt annat. Min familj är en dyrbar skatt! Jag är lyckligt gift med en man som älskar mig för den jag är. Med tanke på vad jag har så kan jag inte vara helt värdelös. Än finns det hopp!

Det gäller att sakta men säkert gå framåt i livet. Vem vet vad som väntar runt nästa hörn?

Sitter i träningslokalen på Malkars i Nybro efter ett arbetspass för magen. Måste träna upp musklerna i magen. Efter sju graviditeter varav en tvillinggraviditet så behövs det. Jag tränar för hälsan. Måste få ner mina sockervärde och jag är på god väg. Bra mat och motion så når jag mina mål.

I december månad så låg mitt HbA1c på 48. För mycket med andra ord. I mars månad låg det på 44. I förrgår tog jag nya blodprover och såg idag att värdet har sjunkt ytterligare. Idag ligger det på 40. Mycket bra värde. Jag är nöjd och faktiskt stolt över att jag faktiskt har fått det att sjunka.

Att vara diabetiker och tänka på allt vad man stoppar i sig är jobbigt ibland, men när man ser att ens leverne faktiskt ger resultat så blir man ännu mer motiverad.

Jag är i Nybro som sagt. Har hjälpt min son och umgåtts med mina barnbarn. Inte så mycket som jag skulle vilja dock. De går på dagis och träffar kompisar och det är så det ska vara.

Sover hos min dotter och hennes sambo så jag har umgåtts lite med dom med. Inte så mycket då de jobbar men lite prat har det blivit. Det är med min svärson som jag är på Malkars med ☺ Min dotter tränar thaiboxning i Kalmar. Min son skulle också med och träna egentligen men han hade ont i huvudet. Kanske kan det bli en sväng i morgon med.

Nu dröjer det inte länge förrän jag blir farmor ännu en gång ☺ André och Angelica ska snart få sitt andra barn. Har barnmorskan rätt så blir det en liten flicka ☺ Jag längtar ❤

Jag hade planer att åka över men tror att jag får vänta med tanke på smittorisken för corona 😪 Det viktigaste är att dom är friska och att barnet mår bra.

Idag blev det en tur genom parken med valparna med Stéphanie. Underbart väder. Idag blev det shorts för hela slanten ☺

Ha en fin kväll mina vänner ❤

Sitter här i Det tysta och lyssnar på mina innersta tankar. Alla har vi våra mål i livet och mitt är att försöka hålla ihop min barnaskara. Jag tycker det är oerhört viktigt att syskonen har någon kontakt. Jag har själv syskon som jag inte har någon kontakt med och det är tråkigt. Vissa vill jag inte ha kontakt med på grund av olika personliga skäl, men vissa andra hade ju varit roligt att träffa någon gång ibland. Inte enbart för min egen del utan för våra barn. I dagens läge har barnen kusiner som de inte känner. Det är tråkigt!

Några av mina barn har egna barn och det är roligt när dessa kusiner träffas. Jag skulle göra allt för att det skulle förbli så!

När jag var barn så hade jag flera olika drömyrke. Jag älskade att hålla på med papper och siffror så ett jobb på ett kontor lockade. Jag älskade att skriva så författare stod på min lista. Sedan älskade jag kriminalfilmer och serier så att bli kriminalare var ju definitivt något som lockade mig. Sedan så fanns ju alltid dansen där så dansare var något som jag tänkte på.

Men vad hände? Jag blev vårdbiträde! Jag tog hand om äldre människor som behövde hjälp. Att få jobba med handikappade äldre människor var något av det mest givande arbete jag har haft. Jag saknar den tiden. Att få rå om och få den behövande att känna att han eller hon inte är ensam.

Någon dansare blev jag inte. Jag blev misshandlad i skolan på gymnasiet vilket resulterade i att jag fick sluta och dansa. Det var showdans som jag dansade och min rygg höll inte efter misshandeln.

Idag är jag arbetslös. Jag hade ett arbete inom Borgholms kommun och skulle ha blivit fast i slutet på februari, men jag blev sjuk. Efter en händelse på jobbet så fick jag tillbaka panikångesten och depressionen. PTSD var en ny diagnos jag fick. Jag blev sjukskriven i fyra månader och när min anställning närmade sig slutet så fick jag beskedet att Borgholms kommun inte behövde mig längre. De anställda inte fler arbetare då de hade mindre brukare sa min chef. Efter det så sa hon att hon hade redan anställt.

Hur gick det ihop?

Har träffat kollegor efteråt som säger att hon anställer folk hela tiden. Jag vet ju att Borgholms kommun behöver arbetare inom vården så hur ska jag tolka det hela? Jag slår vad om att hade jag brutit ett ben då hade jag haft ett arbete idag, men nu blev jag sjuk psykiskt och blev tillika inlagd på en psykiatrisk avdelning. Jag tror att det är därför. Borgholms kommun vet verkligen hur det är att särbehandla människor. Dom borde skämmas!!!

Jag skäms inte för att jag har legat inne. Allt blev lite för mycket och jag begärde själv hjälp. Många ser mig som svag men jag anser att jag har varit för stark en längre tid. Sedan brast det!

Har varit i Nybro ett par dagar nu. Hjälp barnen lite och gått träffa mina älskade barnbarn. Vad vore livet utan dom?!

Nu ska jag ta en kopp kaffe. Ha det gott och sköt om er ❤

I helgen så har vi firat Fredrik som blev 50 år igår. Jag och barnen har funderat på hur vi skulle göra för att fira honom nu under cotonatiden. Vi skulle haft kalas och fler gäster men med tanke på corona så får vi bjuda hem dom som ligger i riskgruppen en annan gång. Tråkigt men vad ska man göra?

Jag hoppas att Fredrik ändå kände sig firad av oss som var för. Jag, barn och barnbarn samt några av mina syskon, min mamma med sin särbo och ett par som är mammas vänner.

Jag och barnen la ihop. Han fick två stora korgar som var fylld av kex, ost, vindruvor samt vin, öl och lite starkare drycker. Han fick även presentkort på några filmer på bion. Vilka bestämmer han själv. Han fick tre tjocka tidningar med reportage av andra världskriget, förintelsen, vilda western. Träningskläder fick han samt en hel del trisslotter. Muggar, vinglas och godis. Samt en resa till London ☺

Firandet ägde rum i lördags men det var igår han fyllde år. Vi i familjen firade honom med lite paketöppning och spel. På eftermiddagen så åkte vi hem till barnen i Nybro där vi fixade mat och åt ute på gården. Barnen lekte och hundarna var glada för att vara ute den tid dom var ute ☺

Idag är det måndag och livet återgår till det vanliga. Ni får ha en fin dag. Kram på er ❤

%d bloggare gillar detta: