web analytics
Gå till innehåll

Idag ringde en Johanna från den psykiatriska öppenvården. Jag hade tydligen en tid där idag. Inte mitt fel att jag missade den. Hon hade skrivit den 20:e men det stod 21:e i kallelsen. Fick en ny tid i morgon. Fast två timmar senare bara. Skönt att det inte var en ny dag. Jag ska få terapi för tidigare trauman i livet. Jag är förväntansfull och nervös. Förväntansfull för att det faktiskt kan bli bra och nervös för att det kommer bli otroligt jobbigt.

I förrgår hade jag 4 stora ångestattacker men igår hade jag bara två. Undrar vad denna dagen kommer bjuda på?!

Idag fyller min näst äldsta son år. Barnen börjar verkligen bli stora. Grattis Robin på födelsedagen.

Nu blir det lite kaffe. Ha en fin dag.

Jag har inget minne om att jag har varit vaken i natt. Kan det vara så att jag faktiskt har sovit hela natten?! WOW...det har inte hänt på evigheter i sådana fall. Jag vaknade dock trött, men det gör väl dom flesta. Dock så håller min trötthet i sig. Jag kan göra något som inte är påfrestande i sig i vanliga fall men det blir det nu.

Det är vinter. Inte min årstid och många säger att det blir nog bättre om vi får snö för det lyser upp. Ja det gör det men för mig betyder snö vinter. Varje vår så är jag så förvånad över att ha överlevt den mörka årstiden.

Min läkare ringde igår och frågade om jag var hemma nu och hur jag mådde. Om jag kunde se framåt och om jag jag ville leva. Så som det var att dagarna känns otroligt långa och att jag tar en dag i taget. Jag gör det som jag känner att min kropp orkar med och de gånger jag känner att nu orkar jag mer så försöker jag bromsa mig själv så jag inte utarbetar mig. Vilket är väldigt lätt gjort. Fick en tid hos henne om tio dagar. Sedan ska jag få tid för akupunktur på hälsocentralen.

Nu är det helg. Jag ska ta det lugnt och bara vara. Jag hoppas att ni alla får en fin helg ❤

En i personalen på den psykiatriska avdelningen i Kalmar sa: Gör upp ett schema dagligen. Skriv vad du ska göra under dagen och gör inte mer än det. Deligera är det som gäller.

Det är två viktiga meningar men så otroligt svåra att utföra. Ja inte utförandet i sig kanske men att hålla sig till det. Sedan är det viktigt att inte få dåligt samvete.

Jag är ju född med ett samvete och det lever jag med varje dag. Det dåliga samvetet då alltså. Jag har så höga krav på mig själv. Man vill klara av mer än vad man gör.

Jag har levt med ångest under många många år. Depressioner som är återkommande. Längre och djupare för varje gång. Det får mig att fråga varför? Varför blir depressionen djupare och längre? Vad är orsaken till det?

Mående är upp och ner. Ena stunden känns det bra och i nästa f0aller tårarna. Ibland är det lugn och ro inombords och ibland stormar det. Varför kan jag inte bara få må bra? En dag som välmående, det är drömmen.

Ja jag tjatar just nu om mig själv men det är skönt och kunna skriva av sig. Det har hjälpt mig förr.

Ha en fin dag ❤

Ligger här i sängen i det rum som varit mitt i en vecka. Det känns bra att åka hem idag men jag måste ha i åtanke att inte göra mer än vad jag klarar av. Jag måste dra ner på kraven som jag har på mig själv. Måste påminna mig själv att jag faktiskt inte är lat utan jag är då så pass smart att jag vilar upp mig för att orka med det som är viktigare än att ta en maskin tvätt, tvätta eller dammsuga, nämligen mig själv.

Man får vara en stor egoist, hör du det Lisa ska jag säga. Inte för att jag tror att det hjälper men i alla fall.

Personalen här inne är helt underbara. Dom kommer med sina råd och jag ska verkligen försöka att dom till mig. Har ringt min samtalskontakt och pratat in på en telefonsvarare om att jag vill att hon ringer mig. Likadant med min läkare. Jag vill inte ha några glesa möten utan jag vill fångas upp innan jag dalar.

En personal sa: "Du är så sårbar just nu. Försök och vila upp dig. Gör det som du tycker är roligt. Har det roliga försvunnit så kommer det att komma tillbaka. Du behöver bara tid. Försök och ge dig det. Behöver du oss så finns vi här!"

Ja jag ska verkligen försöka och det är skönt att kunna lita på sjukvården!

2

Vaknade väldigt tidigt i morse och Kunde inte somna om så jag gick upp. Det var lugnt och skönt på avdelningen vilket det har varit under dessa dagar jag har varit där. Idag efter frukosten så väntade jag på att Fredrik skulle komma. Jag fick permission under dagen. Så nu sitter jag hemma i vårt vardagsrum och tittar på fyra trött hundar. Dom var glada av att se mig ☺

För er som inte vet kan jag berätta om att jag ligger för tillfället inlagd inom den psykiatriska kliniken. Jag la in mig frivilligt förra torsdagen. Jag kände att jag behöver hjälp med min djupa depression samt mina ångestattacker. Det har aldrig hänt tidigare att jag bettnågon om hjälp när en panikattack kom men det har jag gjort på avdelningen. Personalen frågade om jag ville att hon var kvar och jag sa Ja. Lite chockad själv över att jag faktiskt ville ha någon där. Hon frågade om jag ville testa akupunktur och jag som hämtar nålar sa ja. Har gjort det två gånger nu och det gav mig lugn och ro under den tiden i alla fall.

Jag har funderat fram och tillbaka om jag skulle berätta att jag ligger inlagd på psyk. Många kan få för sig så mycket och de kan se på mig på ett annorlunda sätt. Men det var just därför som jag beslöt att skriva om det. Att ligga inne på psyk är som att ligga inne på en vanlig avdelning på ett sjukhus. Det är olika saker som ska botas bara.

Det pratas för lite om psykisk ohälsa. Många där ute i den vida världen lider av det och många vågar inte berätta att dom lider av det.sedan är det många som berättat och får skit för det av andra. Det handlar mycket om okunskap.

Jag ska in igen ikväll. I morgon ska jag träffa en läkare. Blir förmodligen utskriven och då ska hag kontakta både min samtalskontakt och min husläkare. Personalen inom sjukvården här är helt underbara. Jag blev inte lämnad i sticket utan min samtalskontakt följde upp. Ringde mig, hälsade på mig på avdelningen. Min läkare vill att jag ringer henne när jag kommer hem.

Jag blev verkligen väl omhändertagen från alla håll. Den svåraste och jobbigaste delen kommer när jag väl är hemma. Måste tänka mig för och inte göra mer än vad jag orkar. Ska försöka slå bort det dåliga samvetet. Inte så lätt men det är ett måste.

Ha en fin dag

2

Vaknade i morse vid 06-tiden. Då hade jag bara varit uppe en gång under natten. Var först ute för att få frukost. Fjärilarna i bröstkorgen hade redan kommit. Tog en kopp kaffe, en macka och lite yoghurt och gick tillbaka till mitt rum. Så nu sitter jag här i mörkret.

Fjärilarna är kvar och jag känner ångesten som sakta tar över min kropp. Var ute och tog en kopp kaffe och satte mig hos personalen en stund. En mycket liten stund. Inte ens fem minuter. Sedan gick jag tillbaka till mitt rum. Så det är alltså här jag är nu. Trött och sliten känner jag mig. Panikattacker lurar runt hörnan. Jag känner det. Andas in genom näsan och ut genom munnen. Långa djupa andetag.

Igår fick jag frågan om jag visste vad som utlöste attacken jag fick då. Nej jag kände bara fjärilarna komma och gå under dagen och efter kvällsfika så bara kom den. Jag hann inte ens dricka mitt kaffe.

Ska få akupunktur igen ikväll. Personalen frågade om jag ville ha den nu eller ikväll och jag valde kvällen. Det kan göra att jag kommer mer till ro för natten.

Detta var min morgon så här långt. Jag hoppas att ni alla får en fin dag.

1

Idag gick jag lov att lämna avdelningen. I en timme.jag gick till ICA affären här intill. Ja intill och intill, det tar ca 10 min att gå dit. En liten affär som har allt. Jag som har svårt för att vara ute bland för mycket folk och får ångest ibland när jag befinner mig i trånga utrymmen hamnade naturligtvis i en lång och trång kö.

Hjärtat bankar, jag känner att det börjar sticka i händerna. Jag rör på fingrarna och tänker: snart, snart snart så är jag ute.

Då som sänt från ovan så öppnades den andra kassan. Jag fick möjlighet att komma först. Det kan bero på att jag svängde förbi en herre i all hast och slängde upp mina varor på bandet innan han ens hunnit sätta ner sin korg. Jag kom ut fort i alla fall. Det var det jag hade siktet på ☺

Jag var ute och gick i ca 40 min. Sedan gick jag tillbaka. Har ätit middag och väntar in kvällskaffet. Maten är faktiskt väldigt bra här tycker jag. Att behöva gå hungrig behöver ingen göra. Det blir mat över när vi alla är mätta.

Idag har det varit lite bättre. Visst har jag haft hjärtklappning men inte som igår. Då var jag så skakig så jag kunde inte hålla i något. Vända blad i en tidning eller försöka virka var lönlöst. Idag har jag bläddrat i Allers. Inte läst något speciellt men bläddrat i alla fall.

Snart utskriven

Jag blir förmodligen utskriven på måndag. Då har jag även tid hos min samtalskontakt. Hon har blivit oerhört viktig för mig. Hon är bra på sitt jobb och har verkligen fått mig att kunna lita på henne. Det är det inte alla som kan. Jag har otroligt svårt att lita på människor. Kanske beror det på alla svek genom åren.

Min läkare ville jag skulle ringa henne när jag kommer hem, så det ska jag göra. Mycket att hålla reda på. Kanske inte för dom som är "friska" men för mig som blir stressad för det minsta. Något jag kämpar med varje dag.

Jag ska ta en varm dusch, sedan blir det kvällsfika och sedan lugnt och skönt i min ensamhet på rummet. Ha en fin kväll.

Ångest är något som många människor går med. För vissa mer och för andra mindre. Jag har levt med ångest sedan barnsben. Man borde ha vant sig, men för varje attack så känns det som nytt. I vanliga fall så klarar jag av attackerna rätt så bra på hemmaplan, men nu sa både min kropp och själ ifrån.

Dagen innan nyår så följde min samtalskontakt mig till psykakuten. Jag ville inte läggas in så jag åkte hem och firade nyår med alla mina barn och barnbarn o h man. Med facit i hand så skulle jag nog ha lagt in mig då. Men jag sökte frivillig vård igår. Pratade med min samtalskontakt med dom rådde mig att tacka ja till inläggning. Så nu sitter jag här och väntar på att få samtal med en läkare. Kom igår kväll och ska få samtal idag. Min samtalskontakt kommer i eftermiddag med.

Det har varit jobbiga veckor. Månader faktiskt. En liten bagatell som orsakar så här mycket. En äldre mans närmande som ska sätta så många känslor i gungning. Tankar som väcks till liv. Tankar som jag inte alltid kan kontrollera.

Som min samtalskontakt sa: Det var en liten bagatell som hände men det som den satte igång är inte en bagatell.

Tänk att dåtiden kan sätta sådana här spår. Jag trodde att jag hade kommit längre än så här med mitt mående. Jag är 47 år gammal och ska snart gå igenom de sista 41 åren. Allt ska upp till ytan och bearbetas. Min samtalskontakt sa att det kommer bli extremt jobbigt. Jobbigare än när det hände. Det ska vinklas och går igenom. Tror att det kan vara bra gör att kunna tackla framtida situationer.

Kanske kommer det en dag då livet känns ljusare. Vi går mot vår och jag ser verkligen fram emot den. Denna mörka årstid är fruktansvärd.

Ha det gott ❤

Det blåser ute idag och det ser så grått och kallt ut. Att det går mot vår har jag svårt att se men vi kommer ju att komma dit en dag ändå. Denna årstiden är så fruktansvärt tråkig och jobbig. Lite solljus hade inte skadat.

Igår var jag i Kalmar och träffade min samtalskontakt. Hur det gick? Ja...vad ska jag säga?! Att sitta där och se lugn ut när det känns som ett världskrig inombords är inte lätt. I morgon ska min läkare ringa. Min samtalskontakt frågade om hon fick ringa i morgon för att höra vad läkaren så. Det var ok. Sen ska jag till henne igen nästa vecka.

Jag har inte koncentration till något. Jag sätter igång en film men kan inte följa med i handlingen. Ska försöka och göra lite nytta i alla fall, men det finns inga garantier på att det blir så. Springer runt som en yr höna ungefär.

Jag hoppas att ni har fått en fin början på året i alla fall. Sköt om er.

En vecka in på det nya året och det innebär att man alltså har ett helt år att se fram emot. Dock så har jag svårt att göra det. Har hamnat i en djupare svacka. En djupare depression. Har svårt för att klättra mig upp. Ska in till min samtalskontakt i morgon. Det innebär att jag ska sätta mig på en buss in till en stor stad och jag har svårt att vistas bland folk. Men jag känner att jag måste. Hon är ett stort stöd faktiskt. Kanske kan hon vägleda mig ut ur mörkret.

Det är jobbigt när man känner att allt kvittar. Inget känns roligt utan enbart jobbigt. All kraft rinner ur mig och bara att le kostar så mycket energi. Jag går med hjärtklappning om dagarna. De kommer mest på sena eftermiddagar och kvällar. Då när man är som tröttast. Man har egentligen så mycket att glädjas över men man kan inte ta det till sig.

Att prata känns som att bestiga ett berg ibland. Lika jobbigt...om inte svårare. Att prata. Jag sover inte som jag ska. Vaknar flera gånger per natt. Har även svårt att somna på kvällen.

När ska man få kunna känna ren glädje här i livet? När ska man få känna att man mår bra? Förmodligen aldrig. Jag har mått så här från och till sedan barnsben. Man får vara glad för de dagar då det känns lite bättre. Men nu har det varit en lång period som jag känt det så här.

Det är bara att kämpa på som många säger, men det är inte alltid så lätt. Jag behöver lugn och ro. Ingen press och ingen stress. Lever man mitt liv så är det garanterat att så inte blir fallet.

Idag slipper jag laga mat. Det gör min äldsta son. Skönt. Han är duktig.

Nu ska jag försöka att varva ner inombords. Ha en fin kväll.

%d bloggare gillar detta: