web analytics
Gå till innehåll

Idag åkte vi in till Kallmar och gick på julmarknaden på Skällby gård. Ja gick och gick. Jag orkade inte gå så mycket men vi tittade runt lite i alla fall. Jag blir fort trött men vill gärna komma ut lite varje dag. Går dock inte för långt eller för fort och aldrig ensam.

Det ömmar ibland ordentligt på ett ställe i snittet. En liten bula finns där och doktorn tittar på det när jag ska på återbesök. Längtar till den 1 januari då gördeln läggs undan. Men samtidigt så är det skönt att ha den just nu för den håller allt på plats.

I morgon fyller min äldsta son 25 år. En stor dag. Tyvärr kan jag inte gratulera honom själv utan jag får hoppas han ringer mig så jag kan gratulera honom på hans stora dag. Tänk att det har gått 25 år sedan jag blev mamma för första gången. Tiden går fort. Jag hoppas han får en fin dag i morgon.

Om tre dagar så blir mitt yngsta barnbarn ett år. Hon blir stor hon med ☺

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. God natt och sov gott ❤

Det blir bättre och bättre för varje dag som går. Blir fort trött när jag går någonstans. Kan till och med bli andfådd när jag sitter stilla i min fåtölj. Det gör ont emellanåt och det känns som att det skaver fast det gör inte det. det känns skönt att ha gördeln på sig i alla fall f.r det känns som att den håller ihop allt på magen.

Idag händer det inte så mycket för min del. Jag får inte göra så mycket den närmsta tiden. Jag ska låta min kropp bestämma sa läkaren. I morgon ska vi dock iväg på julmarknad. Det ser jag fram emot., Jag får gå sakta men säkert. Stackars dom andra bara som måste anpassa sig efter min mindre snabba gång. 

Nedan ser ni några bilder på hur det ser ut. Ingen vacker syn och det är inte så konstigt att man tycker att det stramar kanske. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att virka. Ha en fin dag!

Operation

12

Jag kom hem i förrgår från Oskarshamn. Opererades i tisdags och idag känner man sig rätt så mörbultad. Jag blir andfådd för minsta lilla. Sitter på stolen och det känns som om jag har sprungit ett maratonlopp. Jag är helt slut. 

Det var meningen jag skulle gjort den lilla operationen för skulle jag få den stora så skulle jag vara tvungen att gå ner tio kilo och det hann jag ju aldrig med tanke på att jag fick tid till operation så snabbt. Men för min del så var jag glad för den lilla operationen för det skulle innebära mindre eksem.

Jag träffade doktorn i måndags och han ritade på magen, kände och fick en bild på hur han som bäst kunde hjälpa mig. Efter operationen så fick jag veta att ingreppet blev mycket större än vad han själv hade tänkt och det på grund av att han såg att det inte var fett som orsakade "valken" under bröstet utan det var muskeln som hade delat sig.Det är en nackdel med att få många barn så nära inpå varandra.  Men det fixade läkaren till. Han sydde ihop muskeln så nu är jag mer öm än vad jag egentligen skulle varit, men jag klagar inte. 

Operationen tog 2 1/2 timme. Jag känner mig mörbultad och blir som sagt andfådd för minsta lilla. Jag får inte göra så mycket. Jag måste ta det lugnt och jag får inte lyfta saker, gå i trappor och jag måste se till så att jag inte anstränger mig. Jag har en gördel runtom som håller allt på plats. De har lagt ett långt snitt från ena sidan till den andra. Flyttat naveln och gjort ett nytt hål för den. Helt otroligt vad de kan göra nuförtiden. 

Jag får ont när jag hostar och nyser. Går på flera mediciner varje dag för att hålla smärtan så långt borta jag bara kan. Jag är i alla fall glad över att fått den här operationen överstökad. Jag slipper eksemen och bara det är så otroligt skönt!

Läkaren tog bort 992 gram hud och det är kanske inte mycket i sig men mycket för mig. Ett kilo som hängde ner och som orsakade rodnad, sår och klåda. Jag saknar det inte!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och jag önskar er en mysig helg. Kram på er!

2

Jag var hos doktorn för undersökning av buken för att se om jag kunde beviljas operation. Det var inga problem. Jag stämde in på samtliga kriterier. Operationen kunde jag räkna med att få till våren. Snacka om att jag blev förvånad när jag 14 dagar senare får en lapp i brevlådan att operationen skulle ske den 4 december i stället.

Nu sitter jag här i dagrummet och dricker kaffe och lyssnar på tystnaden. Saknar familjen redan. Har pratat med läkare och sjuksköterskor. En stor operation så dom som kommer ta flera timmar. Går allt som det ska så kommer jag hem i övermorgon. Fredrik körde mig hit och Stéphanie följde med.

I dag är det 25 år sedan som Andrés biologiska pappa stack. En vecka senare så födde jag min son, mitt förstfödda barn ensam med en barnmorska, en sköterska och en praktikant närvarande. Jag var 21 år gammal och blev ensamstående mamma till en frisk son.

I morgon så fyller min pappa 84 år. Jag får åka upp en dag med blommor och ljus till graven. Familjen åker upp i morgon.

Tankar kring adoptionen

Jag sitter och tänker på adoptionen som Fredrik ansökte om och blev "beviljad". André och Stéphanie fick Fredrik som sin "riktiga" pappa, men det är inte allt. De fick en ny släkt med farbröder, kusiner och farmor.

De hade ingen kontakt med sin biologiska slältmedlemmar och det kommer de inte ha nu i heller. Det blir alltså ingen skillnad när det gäller det. Skillnaden blir en närvarande pappa och set är det som betyder något.

Min svärmor har alltså fått två barnbarn till. Fast dom räknas förmodligen inte med bland övriga barnbarn. Men oavsett så enligt lagen och tingsrätten så är hon numera farmor till André och Stéphanie. De har även fått en ny "syster" då Fredrik har en dotter sedan tidigare.

Vi är en stor släkt annars. Jag har många syskon, Fredrik har tre bröder och flera kusiner. Vi umgås inte med någon av dom. Jo två av mina nio syskon. Dock så saknar jag inte dom andra. Man kan tyvärr inte alltid välja familjemedlemmar själv men man kan välja om man vill ha dom i sitt liv.

1

I mitt förra inlägg så skrev jag om Fredrik som adopterade André och Stéphanie. Det har gått  några dagar nu sedan beslutet kom hem i brevlådan och man har hunnit tänka på det hela mer och mer med andra ögon. Som mamma till barn vars fäder aldrig brytt sig så känns detta otroligt skönt att barnen äntligen fått en pappa som inte bara har en titel på ett papper.

Fredrik har funnits med i bilden sedan 2005 och varit en del av barnens liv sedan dess. Min stora son har strulat till det en hel del men Fredrik har ändå stått tillsammans med mig och backat upp honom och stöttat och hjälpt.

Det kändes lite magiskt när jag läste tingsrättens beslut. Barnen anses vara mina och Fredriks gemensamma barn. Just de orden gemensamma barn får mig att må så bra inombords. Jag hade så klart gemensamma barn med barnens biologiska fäder med men de har aldrig funnits där. Jag har stått ensam och försökt göra det bästa av de situationer som uppstod. Nu känner jag mig inte ensam längre. Idag har jag fyra barn tillsammans med Fredrik och det känns så otroligt skönt.

Nu efter adoptionen så har Fredriks släkt fått två släktmedlemmar till. Dock så tror jag inte att de är lika glada som jag och Fredrik är men vi är i alla fall glada för det och det är det enda som betyder något i mina ögon just nu!

När jag ser på nedanstående beslutsrader så mår jag så fruktansvärt bra!

Adoption Adoption

67

Jag har ofta fått höra att jag är en hora för att jag har så många barn med olika fäder. Av mina sju barn så har jag fem pappor till dom och det gör mig tydligen till en välbetald hora för de som ofta säger detta säger även att jag slängde ut papporna för att de skulle betala underhåll till mig.

Men om Fredrik skulle adoptera mina barn. Hur blir det då? Blir jag mindre hora då? Med tanke på att antalet pappor minskar ju!

Min man Fredrik har ansökt om att adoptera min äldsta son och min äldsta dotter. Det har beviljats så i lagens ögon så är han numera Andrés och Stéphanies pappa vilket innebär att de helt plötsligt har blivit helsyskon med mina två yngsta barn. Det i sin tur innebär att jag helt plötsligt enbart har tre fäder till mina sju barn.

Min son blir 25 år i december så detta blev en mycket fin present till honom. Mina barn ser Fredrik som sin pappa oavsett. Det behövs inga papper på det egentligen men det känns skönt för berörda parter då det är vad de önskade. Det går ibland att välja vem som ska bli ens förälder. Slutet gott, allting gott. Oftast i alla fall, men så blev det här ☺

AdoptionAdoption

4

Skulle varit i Kalmar hos min samtalskontakt men kom aldrig dit. Bilen slutade och fungera. Jag ringde dit och skulle säg att jag inte kunde komma men då var telefonkön full och man skulle kunna avboka tiden via nätet. Men det gick inte det heller så nu tror förmodligen min samtalskontakt att jag bara uteblev.

Tycker det är dumt att man bara ska kunna ringa dit eller till vårdcentraler över lag för det finns dom som inte har telefon till exempel men som har en dator. Lite svårt att ringa utan telefon. Det borde vara lika enkelt att kolla mejl som det är att lyssna av en telefonsvarare. Det är i och för sig inte alla ställen som har en telefonsvarare där man kan lämna återbud på i heller. Jag blev bara skickad till att återkomma eller anmäla via nätet vilket inte gick.

Men men. Jag får förklara när jag får en ny tid. Hade dock sett fram emot att komma dit idag för jag tror att det behövs. Men men...sådant är livet som sagt.

Det går mot helg i alla fall. En dag kvar sedan är det mys som gäller. Jag ska ju iväg på operation början av veckan så jag träffar inte barnen på några dagar då så vi får ta igen det denna helgen istället.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min yngsta son. Det går bra i skolan för honom. Lite myror i byxorna ibland bara men det är som för de flesta barnen i hans ålder. Han vet vad han är bra på och han vet vad han behöver träna mer på. Sedan stämmer det inte alltid överens med vad hans lärare tycker alltid hahaha.

Nu ska jag värma mig med en kopp kaffe och försöka värma min själ lite. Det är så kallt ute nu så man vill ju inte gå ut. Jag är dessutom lite rädd för att bli förkyld nu när det börjar närma sig operationsdag. Ha en fin torsdag mina vänner!

57

Älskade Carina. Det går mot året nu sedan du tog ditt sista andetag. Du finns i mina tankar varje dag. Du är den första jag tänker på när jag slår upp ögonen på morgonen och du är den sista jag tänker på när jag släcker dom på kvällen. Jag har så svårt att ta in att du inte längre finns bland oss här på jorden. Du var lika gammal som jag är nu när du gick bort. Det känns ofattbart och långt ifrån rättvist.

Sista gången vi pratades vid var veckan innan du dog. Jag sa till dig att hade jag kunnat ta halva din smärta så hade jag gjort det men ditt svar blev: Det hade du inte fått.

Carina. du fattas mig. Det gör ont i hjärtat. Du är så otroligt saknad!

Idag är det tio månader sedan du somnade in och jag känner en sådan stor tomhet inom mig. En pusselbit saknas och det är du <3

23

I natt var jag, Fredrik, Robin och hans två barn i USA. Jag var Au pair och tog hand om två barn. En flicka och en pojke. Vi bilade dit hur nu det skulle kunna vara möjligt men i drömmarna så är ju allt möjligt, eller hur? Vi kom dit rätt så snabbt. Det tog inte alls lång tid. Jag träffade familjen och fick mitt schema. Det var inte så många timmar jag skulle jobba och det hela skulle vara i två månader.

Familjen var svenskar. De kom från Skåne 🙂 så att förstå språket var inte så svårt med andra ord hahaha. Vi åkte på en loppis där och vi fick inte sålt någonting. Men så kom pappan i familjen med en skylt där det stod klassens namn på och då skulle det komma folk sa han. Vart folket tog vägen vet jag inte men helt plötsligt så var allt slutsålt.

Jag hittade nyckelringar på marken som jag och min stora son slogs om. Vi ville ha dom båda två. Jag gick skrattande vinnande ur leken men gav sakerna till min son i alla fall hahaha.

Jag har som bar alltid drömt om att flytta till USA. Det landet har alltid fascinerat mig. Vet inte varför. Nashville och Hollywood skulle jag vilja komma till. Texas lockar också. Jag tycker ju om country så det hade varit häftigt.

Nu är det fredag och helgen är på ingång. Jag ska fortsätta att plocka här hemma. Det närmar sig första advent och alla ljus och tomtar ska plockas fram. Några dagar in i december så ska jag opereras och kommer förmodligen vara lite trött dagarna efteråt.

Önskar er alla en fin helg. Kram på er!

52

Uppe före tuppen idag. Kunde inte sova så det var lika bra att gå upp. Det är rätt så skönt att sitta här i det tysta. Klockan är runt tre på natten. Förmodligen så kommer jag vara ganska så trött under dagen  men jag får ta dagen som den kommer.

Igår hördes två stora smälla här i Borgholm. Ja förmodligen lite överallt på Öland. Jag satt vid datorn när allt började skaka. Lampan och min skärm gungade till ordentligt. Strax efter så kom det en ny smäll. Jag hörde flygplan i luften så jag förstod att det hade något med det att göra. Det var ljudvågor av något slag.

Idag ska jag ta tag i tvätten här hemma. Har en del att vika och lägga in i skåpen. Har dessutom slängt ut vår stora TV_bänk och satt in en annan som vi köpt. Det blev mycket bättre nu. Ska bara få tag på hyllor som vi kan sätta upp på väggen så jag kan få upp pappas foto.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att njuta av lugnet. Ha en fin dag!

%d bloggare gillar detta: