web analytics
Gå till innehåll

Idag tog vi en utflykt till Hallaryds kyrka för att hälsa på min bästa vän som ligger där. Vi hann aldrig ta den här turen när hon levde. Dock så får jag dåligt samvete för jag tänker ibland att visst hade vi väl kunnat ta oss den tiden för en dag? Till mitt försvar så tänker jag att det tar en dag och Fredrik jobbar oftast. Hur som helst så ångrar jag att jag inte klämde in en dag. Hon kom till oss när Fredrik o jag gifte oss. Första gången under alla år vi bodde i Borgholm där vi fortfarande bor. Vi hälsade på henne i Eslöv. Vi sågs inte så ofta men hon var ständigt i mina tankar. Nu som få. Vi pratade i telefon o de gånger vi pratade så blev det ibland i timmar.

Ja jag saknar samtalen vi hade. Jag saknar henne så det ibland gör ont. Hon var dom min syster. Vi delade mycket. Jag var så stolt över henne för hon kämpade tappert mot sin cancer. Jag försökte stötta så gott jag kunde. Jag lyssnade dag som natt. Jag vill ha tillbaka den tiden.

Idag åkte vi alltså för att smycka hennes grav med en blomsterdekoration dom jag gjorde igårkväll. Vi köpte även röda rosor då hon älskade dom. När det var alla hjärtans dag ett år så fick hon en bukett av mig. Hon blev så glad. Resan tar ca 3 timmar enkel väg. Det blev en liten utflykt. Jag plockade bort ogräs, tvättade av samtliga stenar och gjorde i ordning.

Älskade Carina ❤

Gudarna ska veta att du är saknad. Bara tanken på dig får mina ögon att tåras. Du var en del av mig och du fattas mig. Jag skulle gjort allt för att få se dig ännu en gång. Få krama om dig och säga att allt är bra. Jag saknar dom stunderna då vi pratade om livet, våra barn och barnbarn. Jag hoppades på att vi skulle bli gamla tillsammans men det blev inte så. Jag har svårt att acceptera att cancern tog ditt liv i din unga ålder. Du hade så mycket mer att ge och framförallt få. Allt ditt kämpande skulle ge ett positivt resultat. Men det blev inte så.

Du har din egen lilla plats i mitt hjärta och där kommer du för evigt sitta. En dag kommer vi att mötas igen. Jag kommer med en semla 😊

Älskar dig mitt hjärta ❤

Idag för tio år sedan så satt jag hos min pappa och vakade över honom. Jag åkte dit på morgonen två dagar tidigare då jag fick ett telefonsamtal om att pappa hade blivit sämre. Jag förstod inte riktigt vad dom menade för pappa mådde ju bra när jag lämnade honom runt 17-tiden. Klockan var 07:24 när samtalet kom och jag var hos honom tio minuter senare. Det var snabba ryck.

Jag kommer dit. En sköterska ser frågande på mig och ställer frågan: -Är du här så tidigt? Tänk vad man hinner tänka på bara några sekunder. Där så flög frågan förbi: -Det kanske inte var så dåligt?

En förhoppning om att den som ringde hade fel for igenom min kropp men så kom en annan personalen och sa att han hade försämrats sedan gårkvällen. Där kom det igen. Han hade försämrats. Nu visste jag att han hade cancer och han fick morfin kvällen innan men ingen hörde av sig till mig på fredagskvällen.

Jag gick in till pappa och såg honom ligga där och sova. Fast han sov inte utan han var medvetslös. Vad hade hänt efter jag lämnade honom på kvällen? Sköterskan som var inne hos honom sa att vid kvällsmaten runt 18-tiden så började pappa må sämre. Han ville in och lägga sig så de hjälpte honom in till sängen. Han verkade sluddrig emellanåt och han var smått förvirrad. De lade honom och han somnade och sedan låg han så och kunde inte väckas.

Några veckor tidigare så hade pappa fått en inre blödning i magen. Ingen visste vart den kom ifrån men de misstänkte att det var något med tarmen då hade hade fått blödningar även där. Han skickades iväg för att röntga tarmen. Det gick inte. Det var blockerat. De röntgade magen och såg ett 6 cm brock på aortan. Nu var valmöjligheterna begränsade. Rätt så ordentligt. Det fanns helt plötsligt inga egentligen utan oavsett vad läkarna nu gjorde så skulle det komma att bli moment 22.

Nio år tidigare så hade pappa fått en stroke, Efter det flera tio-attacker. Han hade fått blodförtunnande mediciner. Nu var dom tvungna att sätta ut dom för att minska så att brocket skulle förvärras men då riskerade han att få fler strokes. De satte ut dom och efter en vecka ca så hände då detta. Det var väntat men man hoppas ju att det ska gå bra. Vi visste att det inte var lönt att operera brocket i heller för han skulle aldrig överleva det ingreppet. Cancern hade dessutom spridit sig till både lungor och lymfkörtlar på dessa 14 dagarna. Han hade aldrig överlevt. Pappa ville dessutom inte ha några ingrepp.

Pappa

Så nu satt jag här i en stol bredvid hans säng och höll hans hand vilket skulle bli i 33 timmar. Från den 22-24 är en enda lång dag för mig. Jag baddade hans panna, fuktade hans läppar. Pratade med honom, spelade hans favoritskiva. Ju längre tiden gick ju tröttare blev jag så klart men jag vågade inte somna. Lördagen gick och på söndagen så öppnade han helt plötsligt ögonen. Han kunde inte kommunicera och han kunde inte röra sig men han tittade på mig med stadig ögonkontakt. Jag kunde se lugnet i hans blick. Pappa som hade haft dödsångest av bara tanken på döden kände sig trygg. Det var skönt och se!

Han vändes varannan timme för at han inte skulle få liggsår. Var gång jag gick ut från rummet när de skulle vända sig så blev han orolig sa personalen. Men när jag kom in igen så blev han lugn. Det är de stunderna som jag försöker tänka på när tankar på hur han hade det under de timmar han hade kvar i livet. Det känns lugnande.

Timmarna gick och en sköterska kom in med jordgubbar och mjölk. Samma jordgubbar som vi hade köpt till pappa två dagar tidigare. Vi tänkte att det kunde han få äta på fredagen som kvällsfika. Det kändes så fel att äta av dom. Det var ju pappas, men sköterskan sa att annars får de ju ändå slängas. Tänk att sådant tänker man på idag och än idag kan jag få dåligt samvete för det.

Två sköterskor kom in runt 14-tiden för att vända på pappa. Jag gick ut och tog lite frisk luft under tiden. Kom tillbaka och satte mig hos pappa. Tog hans hand i min och satt där en stund. Sköterskan kom in och frågade mig om jag ville ha kaffe. Hon kom som en ängel i nöden. Ja jag ville hemskt gärna ha kaffe. Det behövdes. Hade vakat i 33 timmar då. Hon kom in och gav mig kaffet och en kaka. Jag tackade så mycket och satt och tittade på pappa som sov lugnt.

Kaffet luktade ljuvligt. Tog en klunk och slog en blick på pappa som då hade öppnat sina ögon. -Men är du vaken? frågade jag och började badda honom i munnen som jag hade gjort under de sista två dagarna. Det började rinna vätska ur munnen på honom och då förstod jag att det inte var som det var förut. Jag tittade på pappas ansikte och såg att han knep med sina ögon och att det fortsatte runna ut vätska ur munnen på honom. Jag tänkte ringa efter sköterskan men valde att ta pappa i min famn i stället och lät honom ta sina sista andetag där. Sedan ringde jag efter sköterskan. Chockad var jag fast jag visste att detta skulle hända när som. Sköterskan kom in - Men Lisa, vad hände frågade hon mig. Ja vad hände? Jag förstod inte det själv. Jag tittade på klockan när jag tog honom i min famn och då stod den på 14:42.

Jag kände mig fruktansvärt tom och ensam där jag stod. Det var över, bara så där var det över. Från en sekund till nästa så förvandlades mitt liv till något som jag inte kan sätta ord på. Ena stunden så låg han i sängen och var vaken och i nästa så slumrades han in till den eviga vilan. Bara så där. Är det så döden ser ut? Jag har ju jobbat inom vården och har varit med om en del dödsfall. Vakat över andra människor men jag har inte suttit där under dödsögonblicket. Allt var över på bara en sekund. Helt otroligt hur livet kan förändras så.

Jag är i alla fall glad över att min pappa fick känna sig trygg när han låg på sin dödsbädd. Det är något som jag tänker på när tankarna på om jag kunde gjort annorlunda. Pappa var trygg och han dog i en trygg famn. Han dog inte ensam!

Pappa

Pappa kom från Skåne från början. Han flyttade till Öland på sin 74-årsdag då han ville vara när mig och mina barn. Han var fast besluten om att flytta hit och han ångrade sig aldrig. Vi var hos honom i stort sett varje dag under de 2 år och 8 månader som han bodde här. Han var en i familjen. Vi firade alla högtider tillsammans. En jul som han skulle komma till oss så blev det snöstorm och han kunde inte ta sig hit. Inga bilar kunde köra på vägarna- Vi lagade maten och satte den i grytor på pulkor och tog barnen och gick till honom där han bodde. Vi fick låna ett rum som de hade där och där firade vi jul. Kunde han inte komma till oss och fira jul så tog vi julen hem till honom i stället.

Fast pappa inte längre finns bland oss så är han med oss varje dag. Vid högtider så tänder vi ett blått ljus som symboliserar honom. Hans kista var blå likaså hans urna så därför har vi även valt ett blått ljus som brinner för honom. Han var med mig den dagen jag gifte mig. Under hela kalaset som varade i flera timmar så hade jag ett blått tänt ljus brinnande.

Jag stod och gjorde en blomsterdekoration igår som jag satte på hans grav. Jag hoppas att han hade tyckt om den.

Du är saknad pappa ❤

Dagarna går och vi med dom. När det är sommar så hinner man inte med så mycket som man skulle vilja. Att sitta vid datorn är ingen prio precis så därför så blir det glest mellan inläggen. Sedan har vi som sagt haft en del att göra. Min son ska flytta så jag har hjälpt honom att packa och städa lägenheten. Vi har badat och solat och bara varit.

Men det har hänt andra trevliga saker med så klart. Vi hade ju ett kalas för Nellie när hon fyllde år så det hade vi när Sebastian med fyllde år för två dagar sedan. I söndags så hade vi ett vackert dop. Lille Liam fick namnen Liam Johannes Nathaniel Fredrik. Beatrice bar in honom. Jag fick honom när han skulle få vatten över huvudet och sedan lämnade jag över honom till Liams moster. Jag och Fredrik fick vara en bland faddrarna. Underbart och ärofyllt! Vi avslutade med en fika i vår trädgård och sedan bar det iväg till stranden. Dagen kunde inte bli bättre!

Nedan är det bilder från både dop och kalas.

Ja lille Liam är som sagt döpt. Han var jätteduktig. Han gnällde inte utan han svarade prästen när han pratade med honom 🙂 Nedan finns det bilder på Liams presenter. Barnvagnen har jag själv gjort. Med barnvagnen så fick han ett halsband. Hans stjärntecken samt en spargris.

Sebastians lilla kalas ser ni nedan. Vi firade i trädgården. Temat var fotboll 🙂 Han fick fotboll samt ett mål. Fotbollskläder och sparkcykel. Han blev bortskämd med andra ord 🙂

2

Det har gått 3 1/2 år sedan du dog och saknaden är så otroligt stor. Ibland så känns det som jag ska sprängas inombords när saknaden tar över. Jag har ett tomrum inom mig som aldrig kommer fyllas. Det gör ont och jag kan inte ta på det onda. Du har din egen plats i mitt hjärta Carina och det kommer du alltid att ha. Men jag skulle gjort allt för att få ha dig här. Höra din röst. Jag tänker på dig varje dag.

Att sakna en människa som aldrig kommer att kunna komma och hälsa på eller lyfta telefonen när jag ringer är jobbigt och svårt. Jag glömmer aldrig den dagen jag fick veta att du hade för evigt somnat in. Vi satt i köket hela familjen och åt vår middag. Spagetti med köttfärssås. Min värld rasade samman. Att denna dagen en gång skulle komma förstod jag men jag hoppades på att den skulle dröja. Vi pratade om detta. Du sa att du skulle vara den som dör först. Jag sa att det vet man inte. Vad som helst kan faktiskt hända. Det finns olyckor av olika slag som kan hända så det var enligt mig inte säkert att du skulle dö först. Du fick rätt 🙁

Livet är orättvist!

Här sitter vi med våra hundar. På den tiden färgade jag mitt hår. Detta kortet var bland de sista som jag fick av dig. Saknar dig massor och älskar dig så otroligt mycket. Min fina vän, syster och medmänniska med ett av det största hjärtat som någon människa kan ha <3

Jag har många fina minnen tillsammans med Carina. Vi pratar ofta om henne och mina minnen som jag har här hemma. Hon finns med i min vardag fast hon inte längre finns. Att förlora någon som står en nära är svårt. Ibland så är det lättare att acceptera när någon går bort, men när man är så ung som Carina var så är jag totalt oförstående.

Jag brukar säga att allt som sker gör det av en anledning. Vad var syftet med Carinas död? Eller alla de barn i världen som går en tragisk död till mötes? När jag läser om all ondska som kan ske i vår värld så försvinner tron om att allt sker av en anledning. Den enda tröst som finns till hands när något händer. Där trösten övergår till rädsla, sorg och ilska.

Om en vecka är det tio år sedan som min pappa gick bort. En helg där jag satt och vakade över honom. I 33 timmar satt jag vid hans sida. Ensam, trött och ledsen. Jag visste då vad som väntade, men inte när det skulle ske. Att känna sig så hjälplös som jag gjorde då vill jag aldrig mer känna. Jag satt och tittade in i min pappas ögon och såg att han kände sig trygg. Jag undrar vad han såg i mina glansiga ögon? Mer än att jag hade gråtit.

Idag satt jag ute i trädgården och såg mina barnbarn leka. Det var en fröjd för ögat och en vänlig klapp för själen. De lekte och var så glada. Inga bekymmer (tack och lov) utan de hade bara en massa glädje i kroppen. Jag skulle vilja linda in dom i något beskyddande så att de slipper alla tråkiga besked de kommer att få när de blir äldre. Men livet har sin gång och det kan man inte alltid göra något åt, men visst önskar jag att jag skulle kunna göra något. Jag hoppas att jag finns i livet när de får tråkiga besked så jag kan erbjuda dom en famn att krypa upp i och en axel att gråta ut hos.

Bilderna nedan är tagna häromdagen då vi var i poolbaren för ett svalkande dopp.

Vi är mitt i sommaren och jag försöker njuta av varje sekund. Vissa dagar är bättre än andra. Igår tog vi barnen till stan och sedan vidare till havet och badade bort en stund. Det var så skönt och gå i. Helt underbart. Vi gick till ett ställe där det inte är så mycket folk. I Sjöstugan så ligger det folk överallt.

Tidigt på kvällen så kom ångesten smygande. Skönt att det var läggdags för barnen så jag kunde gå in i mitt rum och varva ner.

Jag brukar må som bäst på sommaren. Förra sommaren igen var extremt jobbig. Förra sommaren var lite bättre och i år lite bättre än förra så det blir ju bättre och bättre. Men det är ändå jobbigt att ha det så som jag har det ibland om dagarna. Men som sagt, det blir bättre och bättre.

Idag har jag inga planer alls. Jag ska försöka att bara vara.

Jag hoppas att ni alla har en fin dag så här långt. Kram kram!

Haft en helt underbar helg tillsammans med min stora familj. Det var Fredrik, hemmavarande barn, vuxna barn och barnbarn. Vi åkte till High Chaparral i lördags. Vädret var inte det bästa hela dagen men det gjorde inget. Regnet kom inte förrän vid 14 tiden och då var det dags för att gå till Lucky Luke och Bröderna Dalton. Regnet öste ner men de fick sin publik att vara med och sjunga och dansa.

Den stora showen blev en stor besvikelse. Den var inte som den brukar vara. Dålig handling och dåliga skådespelare. Men man kan inte få allt här i världen. Vi tog naturligtvis tåget och barnen fick vara med om ett spännande äventyr bland westerns skurkar. Det slutade lyckligt i alla fall.

Vi är redo för äventyr
Regnet öste ner men vi hade roligt ändå
Stora äventyr väntade på oss

I söndags så åkte vi till Kolmården. Jag hade hoppats på att få träffa min systerdotter som dessutom är min guddotter. Hon jobbar där i sommar. Internet funkade inte så bra så jag kunde inte kontakta henne och parken var stor. Men jag hoppas få träffa henne en annan dag. Har inte sett henne sedan min pappa begravdes 2011.

Det blev en mycket trevlig vistelse där. Vi såg bland annat lejon, tigrar, elefanter, noshörningar och en massa andra djur som jag inte kan namnen på. Men sist men inte minst mina älskade apor och gorillor. Jag är barnsligt förtjust i apor. Jag skulle kunna stå en hel dag och bara titta på dom.

Jag säger bara: Kärlek
Ståtliga djur
Tivoli på Kolmården
Kolmården bjöd inte bara på fina djur utan det fanns en mycket vacker natur där.

Det var två underbara dagar. Dock så kunde jag inte vara tyst när vi stannade till i Brahehus för att gå på toaletten. Jag och min dotter gick in på preem macken där för att köpa tidningar till mina barnbarn. En stor skylt stod vid deras entréer att Max 8 personer fick vistas i lokalen samtidigt. När vi gick in var vi 8. Det blev snabbt 10 personer, 12 personer. När vi kom fram till kassan så var vi 17 personer i lokalen. Det blev en liten dialog mellan mig och kassörskan.

- Det står att det endast är 8 som går vistas här inne samtidigt
- Ja
- Vi är 17st
- Ja vad kan jag göra åt det?
- Du kan säga ifrån!
- Dom kommer gå in ändå.
- Vem är det som bestämmer?
Inget svar

Ja det var väldigt nonchalant kan jag ju tycka. Inte bara av dom tre kassörskan som stod där utan även av dom nio som gick in efter oss åtta som redan var inne. När jag och min dotter skulle gå ut från butiken så fick vi gå mitt i klungan. Tror ni att dom flyttade sig? Nej dom stod kvar. Tänk om vi alla hade hjälpt åt för att förhindra smittspridningen, då hade vi kanske haft ett avslut på denna smittan. Vem vet? Ingen som vet, jag vet 😉

Nu ska jag umgås med mina barnbarn en stund. Ha det gott och sköt om er!

Halva juli har snart gått. Vi har fått många fina dagar med massor med sol. Jag ser fram emot fler. Kanske kan det bli fler dagar vid havet. Bada och sola och njuta av stunden.

Jag har suttit en del i trädgården och myst med min familj! Hundarna har sprungit och lekt, busat och solat. De hoppar gärna upp på en stol bland oss andra. Mimmi och Corall älskar att gräva så dom har försökt att komma till Kina. De lyckas inte så bra 😉

Min näst äldsta son ska flytta så jag har hjälpt honom att packa. Nu ska lägenheten städas så nästa vecka har jag att göra. Det är tur att sonen själv har semester så han kan hjälpa till 😊

Jag önskar er alla en fortsstt fin helg ❤

Det har varit en dag som har varit blandat med både skratt och tårar. Det är egentligen rätt så skönt att inte veta på förhand vad som kan komma och hända under en dag. Då kan man i alla fall glädjas åt de stunder som skratten har varit närvarande.

Jag har umgåtts med min familj. Vi har tagit en promenad till lekplatsen med Nellie och Sebastian. Köpte hem glass som vi sedan åt hemma i vår trädgård. Barnen lekte med sina vattenspridare som vi hade köpt. Ja, vattenspridare och vattenspridare. Jag vet inte vad man kan kalla dom för. De tog upp vatten i en behållare som de sedan sköt ut. Gärna på mig 😉

Sedan tog Beatrice och jag barnen på en långpromenad i skogen. Visade dom kratern där en bomb en gång har slagits ner. Det var mycket intressant för dom. Även en lång stund efter vi hade gått därifrån så pratade dom om detta. De tyckte att det var spännande. Då barnen hade varit så duktiga och gått hela vägen så stannade vi till och tog en fika i stan. Sedan bar det hem för att göra middag.

Ja, man kan ju tycka att allt detta roliga skulle vara övervägande det negativa. Naturligtvis så är jag så tacksam och så glad över att fått spendera dessa timmar med mina barn och barnbarn. Ja min man var också med nere på lekplatsen. Men det tråkiga gick rakt in i hjärtat. Det fick mig att börja tänka på den person jag är. Började fundera på hur andra människor ser på mig som person. Skiljer andras åsikter om hur jag är som person sig åt jämfört med vad jag själv tycker?

Jag brukar vara negativ om mig själv men jag har ändå alltid sett mig som en person som vill andra väl. Försökt att inte tänka egoistiskt. Aldrig se mig själv som ett offer. Trotts allt skit jag varit med om. Jag har kämpat, kämpat och åter kämpat. Mycket av det jag har varit med om har format mig som person men jag har alltid försökt att inte framhäva mig själv. Tror faktiskt att jag har lyckats med det men jag kan ha fel.

Jag känner mig nervärderad men förmodligen så har jag ingen rätt att göra det. Jag vet inte. Nu måste jag poängtera att det man känner har inget med fakta att göra. Det behöver inte vara på det sättet som jag känner men jag känner mig verkligen som en fruktansvärd hemsk person som är så otroligt egoistisk! Fast jag egentligen bara ville väl.

När jag ser tillbaka på mitt liv så ser jag en röd tråd och den tråden är långt ifrån rolig. Jag vill klippa av bandet på den tråden men det går fan inte. Det släpar med fast jag försöker slänga bort den. Jag vet inte hur jag ska göra. Jag är så fruktansvärt trött på att karusellen aldrig stannar!!!

Idag åkte jag 18 år tillbaka i tiden. Jag hamnade känslomässigt under den tiden då min dåvarande man behandlade mig illa. Där han fick mig att känna mig usel. Utan att jag visste vad jag hade gjort för fel. Det är svårt att bryta den känslomässiga reaktionen. Jag vet vad som är nuet men känslorna åkte tillbaka till det som en gång var.

Nej! Jag tycker inte synd om mig själv. Jag vill bara få ur mig lite av det jag tänker och känner.

Önskar er andra en fin kväll Bilderna nedan är från dagen!

Två nyfikna barn 🙂
Här går dom med raska steg 🙂

Vilken fin dag vi har haft. Jag och Beatrice tog en långpromenad med Nellie och Sebastian. Turen tog tre timmar sammanlagt. Vi gick upp till Dollarstore där barnen själva fick välja vilket tema dom ville ha till sitt kalas som vi ska ge dom. Nellie har ju fyllt år och Sebastian ska fylla år. De valde muggar, sugrör, tallrikar, partyhattar och glasskålar. Det blev inget tema i slutändan mer än att det Sebastian valde var väldigt pojkaktigt och det Nellie valde var mycket flickigt 😊 Nu ska vi bara välja ut en dag med.

De har redan bestämt vilka tårtor dom vill ha. Det var roligt och se deras glada miner när de valde ut det dom ville. Finns inget bättre än glada barn ❤

Vi gick hem och lämnade sakerna, sedan tog vi en tur ner till stan. Gick in på kupan och köpte nalle till Mimmi. Den andra hon hade har vi fått begrava. Men den varade ändå rätt så länge. Hon blev jätteglad när hon fick den nya. Sprang runt i trädgården med den. Gömde den och hoppade glatt upp på en av trädgårdsstolarna.

Vi tog en tur ner till hamnen och sedan vidare till graven. Det behövdes vattnas. Det var riktigt torrt där. När vi var klara där så gick vi hemåt. Fick badkläderna på barnen. Bytte faktiskt om själv utifall att jag skulle doppa mig. Tänkte att det nog inte var troligt att jag skulle göra det men man vet ju aldrig. Det är som triss- någon gång så händer det 😉

Vi gick till poolbaren. Barnen hoppade i. Själv tycker att det var kallt, men ändrade mig när jag varit i en liten stund. Till sist så bestämde jag mig för att doppa mig. Helt otroligt. Det var skönt. Gick hemåt när barnen badat klart och satt sedan i trädgården medan min sons flickvän gjorde dagens mat, pannkakor. Efter maten så har det varit fotboll för hela slanten.

Jag hoppas att ni alla har haft en fin dag så här långt. Önskar er en fin fortsättning!

Ja jag har tänkt mycket på mina krav. Min man kräver inte att jag ska göra en massa utan det är krav som jag ställt på mig själv, men när saker och ting inte blir gjorda när jag inte är hemma så känns det som att dom kraven tvingas på mig ändå.

Skulle jag halvera dom krav som jag ställer på mig själv så får jag dubbelt upp den dagen jag känner att nu måste något göras. Då är det lättare att göra jobbet när jag ser att det behövs. Det hade varit så mycket lättare om man hade hjälpt åt. Hur länge ska jag orka?

Jag måste börja tänka på mig själv för ingen annan gör det!

Ja...det finns en del att tänka på.

Idag har jag så ont i min vänstra höft och rygg. Det blir att försöka vila så gott det går. Jag har tecknat lite. Eller skissat rättare sagt. Det en början. Inte så snyggt men det får mig att tänka på annat en stund.

Nu blir det en kopp kaffe. Ha det gott och sköt om er!

%d bloggare gillar detta: