web analytics
Gå till innehåll

15

Jag har en son som haft beroende av droger. Han hamnade i det träsket i en rätt så tidig ålder. Med drogberoende så tillkommer det oftast kriminalitet. Han har gjort massor med saker som inte varit lagligt och det är inget han är stolt över. Han har försökt i flera omgångar att ändra sitt leverne men har inte fått den hjälp som han behöver. Alla behöver stöd och ibland så räcker det inte med att vi i familjen ger honom det.

Idag sitter han och avtjänar ett 18 månaders fängelsestraff. Av dessa så ska han sitta i ett år om han sköter sig. Han har suttit i 9 månader och har 3 månader kvar. Dessa tre månader kunde han få sitta av på ett behandlingshem men kravet var att kommunen där han är skriven i skulle betala för en extra månad. De tre andra månaderna skulle fängelset stå för. Min son ansökte både till ett behandlingshem som var perfekt för hans behov och sedan ansökte han till Borgholms kommun. 

Behandlingshemmet träffade min son och sa att de håller en plats för honom. Nu gällde det bara att Borgholms kommun skulle ställa upp för en av sina medborgare. Men de valde att neka hans ansökan. De ansåg att det var bättre för honom att gå till öppenvården. Hur i hela fridens namn kan de säga något sådant? De känner inte min son tillräckligt bra för att inte ens överväga beslutet! Han har suttit inspärrad i fängelset i 9 månader och personalen där säger att det bästa för André är att komma till ett behandlingshem. De om någon borde väl veta vad min son verkligen behöver?

Nej Borgholms kommun tycker att det är bättre att skicka ut en kille som haft drogproblem och gjort en massa inbrott för att kunna betala för sina droger. Släng ut honom bara och låt honom klara sig bäst han kan!

Borgholms kommun gav avslag

Förstår ni inte att ni har slängt ut en ungdom till ett samhälle som han inte kan leva i om han inte får hjälp och stöd? Han kan inget annat liv än det han har levat och det är ju för sjutton det han behöver komma ifrån! Idag har han en familj som han lever för och han vill komma ut till ett samhälle där han kan stå emot alla frestelser men hur ska han kunna göra det när han slängs ut till vargarna på det sättet och helt utan skyddsnät?! Fy fan vad dåligt säger jag! Det är inte konstigt att vi har så många återfallsförbrytare!

Hur i hela fridens namn kan Borgholms kommun välja att sätta en ungdom på gatan utan att hjälpa honom? Min son sträcker ut sin hand och ber om hjälp och Borgholms kommun säger nej utan att blinka. 

Som sagt, det är inte konstigt att många blir återfallsförbrytare eller går tillbaka till att ta droger. Hade många av dom fått rätt hjälp och stöd så hade många haft andra liv än det dom blev tvingade till att ta. Ja jag säger tvingade för har de inget annat så tar de det dom kan och får!

Det kostar för mycket pengar sägs det. Men vad kostar det inte kommunen om de väljer att inte hjälpa till? Jo betydligt mer! Ibland får man tänka längre än vad näsan räcker till!

6

Idag för 25 år sedan förändrades mitt liv radikalt. Det var då jag blev mamma för första gången. Jag var ensamstående då pappan till barnet valde att sticka en vecka innan han föddes. Beräknad förlossning var inte förrän den 5 januari 1994 men han hade inte tid att vänta så han valde att se dagens första ljus denna kalla vinterdag.

Jag vaknade på morgonen den 9:e och trodde att jag hade kissat på mig, men det visade sig att det var vattnet som gick. Fyra veckor för tidigt. Jag gick ner till mina föräldrar och pappa körde mig in. Efter en undersökning så visade det sig att det var vattnet och jag blev inlagd. 

Den lille rackaren bestämde sig där helt plötsligt att vänta att födas så de fick sätta igång mig dagen efter. Alltså den 10 december. Förlossningen gick väldigt snabbt. Från det de satte in droppet i armen på mig tills han låg i min famn så hade det bara gått 4 1/2 timme. 

Han var bedårande. Så fruktansvärt söt och så liten- Han vägde 2400 gram och var 44 cm lång. Liten med ljust hår. 

Idag är det 25 år sedan. Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen. Jag skulle vilja gå till honom och ge honom världens största och varmaste kram. Säga grattis och överlämna presenten som jag vet att han blir glad över att få. Men jag kan inte det då han sitter där han sitter, men det kommer en dag då jag kan göra det. Längtar!

En adoption som present

Tänk vad allt kan förändras bara av en handling. Som kanske inte är helt genomtänkt. Andrés pappa valde att sticka veckan innan sonen föddes. Det liv som vi var så stolta över att ha gemensamt där och då var som bortblåst. Kanske kände inte han att den var lika viktig för sig som det var för mig. Jag trodde att vi skulle bli en liten fin familj. Nu med facit i hand så tackar jag honom för att han stack. Det var den bästa presenten både för mig och för sonen!

Men visst hade jag ändå önskat att det funnits något intresse för sin son, men jag kan inte trolla. Min man gjorde en ansökan om att adoptera sonen och hans biologiska pappa skrev under utan problem och ifrågasatte aldrig varför han skulle adoptera hans son. Kom inte med några antydningar om att han faktiskt inte ville förlora det enda barn han egentligen har.

Men men. Min son har det bra idag och i Fredrik får han den pappa som han så länge velat ha. En pappa som finns där för honom inte bara i de lugna vindarna utan även när det stormar till ordentligt. Det är så otroligt skönt för mig som mamma att veta! Min son kunde inte få en bättre 25-års present egentligen, men utöver denna present så ska han få en annan som jag vet han kommer bli glad över. 

Alizia
Ett stort GRATTIS till dig min älskade son. Du har varit med om en hel del under de 25 åren som du har funnits till, både tråkiga och roliga saker. Oavsett vilket så har du fått livserfarenhet och berikat ditt liv med det. 
Detta är ett kort som jag älskar. Du är en nybliven pappa där man kan se stoltheten i dina ögon. Du har äntligen fått din egen lilla familj. 
Ett stort Grattis än en gång på din stora dag. Hoppas den blir så bra den bara kan bli trots att du sitter där du sitter. Vi kommer tänka på dig som vanligt och skickar extra kärlek via tankarna. Puss och kram. Älskar dig <3

Idag åkte vi in till Kallmar och gick på julmarknaden på Skällby gård. Ja gick och gick. Jag orkade inte gå så mycket men vi tittade runt lite i alla fall. Jag blir fort trött men vill gärna komma ut lite varje dag. Går dock inte för långt eller för fort och aldrig ensam.

Det ömmar ibland ordentligt på ett ställe i snittet. En liten bula finns där och doktorn tittar på det när jag ska på återbesök. Längtar till den 1 januari då gördeln läggs undan. Men samtidigt så är det skönt att ha den just nu för den håller allt på plats.

I morgon fyller min äldsta son 25 år. En stor dag. Tyvärr kan jag inte gratulera honom själv utan jag får hoppas han ringer mig så jag kan gratulera honom på hans stora dag. Tänk att det har gått 25 år sedan jag blev mamma för första gången. Tiden går fort. Jag hoppas han får en fin dag i morgon.

Om tre dagar så blir mitt yngsta barnbarn ett år. Hon blir stor hon med ☺

Nu ska jag göra mig i ordning för sängen. God natt och sov gott ❤

Det blir bättre och bättre för varje dag som går. Blir fort trött när jag går någonstans. Kan till och med bli andfådd när jag sitter stilla i min fåtölj. Det gör ont emellanåt och det känns som att det skaver fast det gör inte det. det känns skönt att ha gördeln på sig i alla fall f.r det känns som att den håller ihop allt på magen.

Idag händer det inte så mycket för min del. Jag får inte göra så mycket den närmsta tiden. Jag ska låta min kropp bestämma sa läkaren. I morgon ska vi dock iväg på julmarknad. Det ser jag fram emot., Jag får gå sakta men säkert. Stackars dom andra bara som måste anpassa sig efter min mindre snabba gång. 

Nedan ser ni några bilder på hur det ser ut. Ingen vacker syn och det är inte så konstigt att man tycker att det stramar kanske. 

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och fortsätta att virka. Ha en fin dag!

Operation

12

Jag kom hem i förrgår från Oskarshamn. Opererades i tisdags och idag känner man sig rätt så mörbultad. Jag blir andfådd för minsta lilla. Sitter på stolen och det känns som om jag har sprungit ett maratonlopp. Jag är helt slut. 

Det var meningen jag skulle gjort den lilla operationen för skulle jag få den stora så skulle jag vara tvungen att gå ner tio kilo och det hann jag ju aldrig med tanke på att jag fick tid till operation så snabbt. Men för min del så var jag glad för den lilla operationen för det skulle innebära mindre eksem.

Jag träffade doktorn i måndags och han ritade på magen, kände och fick en bild på hur han som bäst kunde hjälpa mig. Efter operationen så fick jag veta att ingreppet blev mycket större än vad han själv hade tänkt och det på grund av att han såg att det inte var fett som orsakade "valken" under bröstet utan det var muskeln som hade delat sig.Det är en nackdel med att få många barn så nära inpå varandra.  Men det fixade läkaren till. Han sydde ihop muskeln så nu är jag mer öm än vad jag egentligen skulle varit, men jag klagar inte. 

Operationen tog 2 1/2 timme. Jag känner mig mörbultad och blir som sagt andfådd för minsta lilla. Jag får inte göra så mycket. Jag måste ta det lugnt och jag får inte lyfta saker, gå i trappor och jag måste se till så att jag inte anstränger mig. Jag har en gördel runtom som håller allt på plats. De har lagt ett långt snitt från ena sidan till den andra. Flyttat naveln och gjort ett nytt hål för den. Helt otroligt vad de kan göra nuförtiden. 

Jag får ont när jag hostar och nyser. Går på flera mediciner varje dag för att hålla smärtan så långt borta jag bara kan. Jag är i alla fall glad över att fått den här operationen överstökad. Jag slipper eksemen och bara det är så otroligt skönt!

Läkaren tog bort 992 gram hud och det är kanske inte mycket i sig men mycket för mig. Ett kilo som hängde ner och som orsakade rodnad, sår och klåda. Jag saknar det inte!

Jag hoppas ni haft en fin vecka och jag önskar er en mysig helg. Kram på er!

2

Jag var hos doktorn för undersökning av buken för att se om jag kunde beviljas operation. Det var inga problem. Jag stämde in på samtliga kriterier. Operationen kunde jag räkna med att få till våren. Snacka om att jag blev förvånad när jag 14 dagar senare får en lapp i brevlådan att operationen skulle ske den 4 december i stället.

Nu sitter jag här i dagrummet och dricker kaffe och lyssnar på tystnaden. Saknar familjen redan. Har pratat med läkare och sjuksköterskor. En stor operation så dom som kommer ta flera timmar. Går allt som det ska så kommer jag hem i övermorgon. Fredrik körde mig hit och Stéphanie följde med.

I dag är det 25 år sedan som Andrés biologiska pappa stack. En vecka senare så födde jag min son, mitt förstfödda barn ensam med en barnmorska, en sköterska och en praktikant närvarande. Jag var 21 år gammal och blev ensamstående mamma till en frisk son.

I morgon så fyller min pappa 84 år. Jag får åka upp en dag med blommor och ljus till graven. Familjen åker upp i morgon.

Tankar kring adoptionen

Jag sitter och tänker på adoptionen som Fredrik ansökte om och blev "beviljad". André och Stéphanie fick Fredrik som sin "riktiga" pappa, men det är inte allt. De fick en ny släkt med farbröder, kusiner och farmor.

De hade ingen kontakt med sin biologiska slältmedlemmar och det kommer de inte ha nu i heller. Det blir alltså ingen skillnad när det gäller det. Skillnaden blir en närvarande pappa och set är det som betyder något.

Min svärmor har alltså fått två barnbarn till. Fast dom räknas förmodligen inte med bland övriga barnbarn. Men oavsett så enligt lagen och tingsrätten så är hon numera farmor till André och Stéphanie. De har även fått en ny "syster" då Fredrik har en dotter sedan tidigare.

Vi är en stor släkt annars. Jag har många syskon, Fredrik har tre bröder och flera kusiner. Vi umgås inte med någon av dom. Jo två av mina nio syskon. Dock så saknar jag inte dom andra. Man kan tyvärr inte alltid välja familjemedlemmar själv men man kan välja om man vill ha dom i sitt liv.

1

I mitt förra inlägg så skrev jag om Fredrik som adopterade André och Stéphanie. Det har gått  några dagar nu sedan beslutet kom hem i brevlådan och man har hunnit tänka på det hela mer och mer med andra ögon. Som mamma till barn vars fäder aldrig brytt sig så känns detta otroligt skönt att barnen äntligen fått en pappa som inte bara har en titel på ett papper.

Fredrik har funnits med i bilden sedan 2005 och varit en del av barnens liv sedan dess. Min stora son har strulat till det en hel del men Fredrik har ändå stått tillsammans med mig och backat upp honom och stöttat och hjälpt.

Det kändes lite magiskt när jag läste tingsrättens beslut. Barnen anses vara mina och Fredriks gemensamma barn. Just de orden gemensamma barn får mig att må så bra inombords. Jag hade så klart gemensamma barn med barnens biologiska fäder med men de har aldrig funnits där. Jag har stått ensam och försökt göra det bästa av de situationer som uppstod. Nu känner jag mig inte ensam längre. Idag har jag fyra barn tillsammans med Fredrik och det känns så otroligt skönt.

Nu efter adoptionen så har Fredriks släkt fått två släktmedlemmar till. Dock så tror jag inte att de är lika glada som jag och Fredrik är men vi är i alla fall glada för det och det är det enda som betyder något i mina ögon just nu!

När jag ser på nedanstående beslutsrader så mår jag så fruktansvärt bra!

Adoption Adoption

67

Jag har ofta fått höra att jag är en hora för att jag har så många barn med olika fäder. Av mina sju barn så har jag fem pappor till dom och det gör mig tydligen till en välbetald hora för de som ofta säger detta säger även att jag slängde ut papporna för att de skulle betala underhåll till mig.

Men om Fredrik skulle adoptera mina barn. Hur blir det då? Blir jag mindre hora då? Med tanke på att antalet pappor minskar ju!

Min man Fredrik har ansökt om att adoptera min äldsta son och min äldsta dotter. Det har beviljats så i lagens ögon så är han numera Andrés och Stéphanies pappa vilket innebär att de helt plötsligt har blivit helsyskon med mina två yngsta barn. Det i sin tur innebär att jag helt plötsligt enbart har tre fäder till mina sju barn.

Min son blir 25 år i december så detta blev en mycket fin present till honom. Mina barn ser Fredrik som sin pappa oavsett. Det behövs inga papper på det egentligen men det känns skönt för berörda parter då det är vad de önskade. Det går ibland att välja vem som ska bli ens förälder. Slutet gott, allting gott. Oftast i alla fall, men så blev det här ☺

AdoptionAdoption

4

Skulle varit i Kalmar hos min samtalskontakt men kom aldrig dit. Bilen slutade och fungera. Jag ringde dit och skulle säg att jag inte kunde komma men då var telefonkön full och man skulle kunna avboka tiden via nätet. Men det gick inte det heller så nu tror förmodligen min samtalskontakt att jag bara uteblev.

Tycker det är dumt att man bara ska kunna ringa dit eller till vårdcentraler över lag för det finns dom som inte har telefon till exempel men som har en dator. Lite svårt att ringa utan telefon. Det borde vara lika enkelt att kolla mejl som det är att lyssna av en telefonsvarare. Det är i och för sig inte alla ställen som har en telefonsvarare där man kan lämna återbud på i heller. Jag blev bara skickad till att återkomma eller anmäla via nätet vilket inte gick.

Men men. Jag får förklara när jag får en ny tid. Hade dock sett fram emot att komma dit idag för jag tror att det behövs. Men men...sådant är livet som sagt.

Det går mot helg i alla fall. En dag kvar sedan är det mys som gäller. Jag ska ju iväg på operation början av veckan så jag träffar inte barnen på några dagar då så vi får ta igen det denna helgen istället.

Idag var jag på utvecklingssamtal med min yngsta son. Det går bra i skolan för honom. Lite myror i byxorna ibland bara men det är som för de flesta barnen i hans ålder. Han vet vad han är bra på och han vet vad han behöver träna mer på. Sedan stämmer det inte alltid överens med vad hans lärare tycker alltid hahaha.

Nu ska jag värma mig med en kopp kaffe och försöka värma min själ lite. Det är så kallt ute nu så man vill ju inte gå ut. Jag är dessutom lite rädd för att bli förkyld nu när det börjar närma sig operationsdag. Ha en fin torsdag mina vänner!

57

Älskade Carina. Det går mot året nu sedan du tog ditt sista andetag. Du finns i mina tankar varje dag. Du är den första jag tänker på när jag slår upp ögonen på morgonen och du är den sista jag tänker på när jag släcker dom på kvällen. Jag har så svårt att ta in att du inte längre finns bland oss här på jorden. Du var lika gammal som jag är nu när du gick bort. Det känns ofattbart och långt ifrån rättvist.

Sista gången vi pratades vid var veckan innan du dog. Jag sa till dig att hade jag kunnat ta halva din smärta så hade jag gjort det men ditt svar blev: Det hade du inte fått.

Carina. du fattas mig. Det gör ont i hjärtat. Du är så otroligt saknad!

Idag är det tio månader sedan du somnade in och jag känner en sådan stor tomhet inom mig. En pusselbit saknas och det är du <3

%d bloggare gillar detta: