Idag för 31 år sedan blev jag mamma för första gången. En liten parvel föddes 4 veckor för tidigt. Han vägde 2400 gram och var 44cm lång. Han var helt underbar! Jag blev ensamstående mamma direkt då pappan valde att lämna mig en vecka tidigare.
När jag tänker på mig själv och på vad jag är så är det mamma jag landar i. Det är mycket som människor har tagit ifrån mig men att vara just mamma har ingen kunnat ta ifrån mig. Jag har många barn och jag älskar dom alla lika mycket.
Älskade André ♥️
Ett stort GRATTIS på din födelsedag. Jag hoppas att du haft en underbar dag. Älskar dig ♥️
Idag skulle pappa fyllt 90 år om han hade fått leva. Har varit på graven och lagt blommor och tänt ljus från mig, Fredrik och mina barn (med familj).
Tog bort sådant som kan frysa i sönder nu under vintertiden. Köpte en gravdekoration som vi satte. Hade tänkt och rensa upp ordentligt men det var så kallt och fuktigt så jag frös. Får ta igen det nu till kommande vår.
Jag är glad över att ha varit vid graven. Just vid sådana här tillfällen när någon fyller fyller år så känns det extra skönt att sätta blommor på graven. Idag är det dessutom en stor dag då pappa fyller 90 år.
Älskade pappa ♥️
Ett stort GRATTIS på din stora dag. Jag hoppas du har det bra där du är. Tänker på dig varje dag. Saknar dig så otroligt mycket. Vi pratar om dig ofta så du finns med oss i vår vardag men hade gärna suttit vid bordet tillsammans med dig och pratat om allt möjligt.
Jag lyssnade gärna på hur du hade haft det under din uppväxt. Den var ingen dans på rosor. Du hamnade på barnhem tidigt. Dom var inte alltid snälla. Du kommer ut till olika fosterhem. Den ena värre än den andra.
Du var stark pappa. Du klarade dig igenom det. Växte upp och fick flera sjukdomar. Ärligt talat så hade du legat på dödsbädden flera gånger efter din första stroke. Du överlevde stora infektioner och sjukdomar. Ständig värk i din kropp, diabetes. Flertalet TIA-attacker, hjärtinfarkt och stroke men till sist så tog cancern ditt liv.
Så tragiskt. Jag tyckte du var värd att äntligen få njuta av livet ♥️
Idag går mina tankar till dig. Ett stort GRATTIS än en gång. Saknar och älskar dig ♥️
Jag får frågan: Vilket år är det? Jag blir helt tom i huvudet. Vilket år är det? Jag funderar och funderar. Efter ett tag så kommer jag ihåg. 2024 svarar jag. Vilken månad är det? Jag kommer inte ihåg. November säger min terapeut. Vilket datum är det? Frågar hon. Jag känner mig nollställd. Vilket datum är det? Jag kommer inte ihåg. Den 25:e säger min terapeut. Jag känner mig tom i huvudet. Hjärtat rusar och jag känner mig orolig inombords. Ångest, ångest, ångest!
CPTSD. Det är det jag har. Det är som PTSD men CPTSD är bland annat om man varit med om svåra trauma från barndomen.
Den lilla flickan. Ja jag kallar henne för det. Denna lilla flicka är jag som barn men jag har svårt att ta till mig henne. Inte som innan. Då ville jag inte veta av henne. Idag skulle jag vilja omfamna henne och få henne att känna sig trygg. Tröskeln över där är svår att ta sig över. Men jag står i alla fall intill Tröskeln. Tidigare såg jag knappt den på håll.
Terapin går framåt. Jag tar små steg fram. Tänker, begrundar, känner. Mitt mående går upp och ner. Vissa dagar är det bra. Vissa dagar tvingar jag mig ur sängen. Terapin tar på mina krafter. Jag försöker tänka att ju mer krafter den tar på mig ju mer bearbetar jag mitt liv. Då blir det genast positivt.
Vissa dagar är jobbiga. Går som en zombi. Förmodligen för att jag är så trött för vissa nätter har jag svårt att sova. Vaknar flera gånger. Drömmer och kallsvettas.
Jag försöker förstå hur mitt liv har varit. Jag märker stor skillnad från hur det var för 4 år sedan då jag började min terapi. Eller 4 1/2 år sedan är det snart. Jag försöker se mitt egna värde som människa. Försöker tänka att jag är lika mycket värde som någon annan. Men det är svårt ibland. Speciellt de dagar då man tycker man är värdelös. Det är oftast de dagar då sömnen inte varit bra. De dagar jag har ont i kroppen. Ibland så krävs det inte mycket.
Mörkret gör inte det hela bättre. Snart kommer snön och det innebär mer smärta i kroppen. Jag hatar vintern, men jag älskar julen. Så jag har något att se fram emot under den kalla och mörka vintermånaden som kommer. Mina barn kommer hem. Jag längtar! Mina barnbarn firar med sina mödrar i år så jag får fira jul med dom när dom är hemma hos sina pappor.
Många frågar vad jag önskar mig i julklapp. För mig hade den stora glädjen varit om jag hade kunnat få ha mina barn och barnbarn under samma tag. Det hade varit den största julklappen av alla att få.
Igår var jag och tittade på två av mina barnbarn då de spelade teater. Så duktiga och så fina. Så roligt att fåvara med och se dom utvecklas. Älskar dessa små liv. De börjar dock bli stora dom med. Mitt äldsta barnbarn är 9 1/2 år. Förstår inte vart tiden har tagit vägen.
Jag har ett barnbarn som jag inte har träffat än, men jag längtar att få träffa henne. Ska försöka ta mig neråt så jag får lära känna henne
Här har vi Nellie och Wilja ♥️
Här har vi André med sitt yngsta barn. Lilla Nowali ♥️
Det var ett bra tag sedan som jag fick en ångestattack ute bland folk. Satt i kaffeterian på sjukhuset och tog en fika. Har ibland svårt att vara ute bland mycket folk men när jag kom så var det lagom med människor där. Tiden gick och fler folk strömmade in. Det blev sedan för mycket och ångest var ett faktum. Man ska ju utmana sig men nu lär det dröja innan jag gör om samma "misstag" igen!
Varför ska man få ångest ute så bland folk? I stunden så vill man naturligtvis fly men då ska man tänka på att andas lugnt och sakta ner farten. Se mig omkring som min terapeut säger. - Är du i fara? Nej. Gör det du har tänkt dig. Ser du faran så fly. Men det är sällan den är där kan hon med säga. Hon har ju rätt men just i den stunden som panikattacken sitter i så är allt fara runtomkring mig. I alla fall så är det så det känns.
Just i denna stund så känner jag mig totalt värdelös. Jag kan inte hantera känslan och den känslan aktiverar en annan känsla. Den vill jag inte alls vara i kontakt med så den försöker jag stoppar. Det är som att jag sätter på mig en mask för att inte verka sårbar inför andra människor. Då blir jag ett lätt byte. Det vill jag undvika.
Ibland undrar jag hur mitt liv hade sett ut om jag hade sluppit att ha dom erfarenheter jag har. Ibland så är jag så trött på allt. Vissa dagar så är det svårt att gå upp ur sängen och möta dagen. Årstiden gör ju det inte lätt Det är kallt och grått. Snart kommer snön och då börjar nästa kamp. Jag hatar vintern. Visst kan den vara fin och snön lyser upp dagen...men det spelar ingen roll. Min kropp säger ifrån ändå. Jag fasar för att se snön! Den första snöflingan är värst!
Men...Jag ska inte gnälla. Det kunde ha varit värre. Jag hade hu kunnat bi i Norrland!
Det var faktiskt lite vitt på en plätt strax utanför vår trädgård. Väldigt liten men den fanns där. Tillräckligt stor för att jag skulle se den.
Nej...nu måste jag sova. Är så trött. Vaknade runt 04-tiden i morse och sedan har jag varit vaken. Jag önskar er alla en god natt!
Idag är det fredagsmys som står på agendan. Ska städa lite under dagen. Göra mat, ta en promenad med hundarna och sedan bänka mig framför tv:n med en varm god kopp kaffe.
Snart har halva denna månaden gått och det ska planeras inför julen. Vi sätter alltid upp vår julgran vid första advent. Mycket för att det blir lite ljusare inomhus med ljusen i granen. Sedan älskar jag julen så jag njuter varje dag som jag ser min julgran.
Med julpynt så kommer även julstäd in. Det är inte större skillnad nu med hundar än när man hade barnen små. Det är dammsugning nästan varje dag och avtorkning av golv. Hundardrar in en del kan jag säga.
Det har varit mycket städ i vardagen sedan jag fick mitt första barn och han blir snart 31 år. Under dessa åren har det blivit några flyttar med och med flytt kommer flyttstädning. Vilket innebär en djupare städning än den vardagliga städningen. Det kan vara skönt och låta någon flyttfirma att ta sig an det. Två av mina barn har anlitat flyttfirma och dom tyckte det var skönt och slippa det. Har faktiskt aldrig hört någon klaga över att låta andra ta det som är jobbigast att ta haha.
Egentligen hade det varit skönt och anlita städfirma två gånger om året. En gång på våren och en gång på hösten. Eller hur? Man får mer tid med barn och barnbarn. Det hade helt klart varit värt det. Eller vad säger du?
Varför kommer alla tankar när det är dags att sova? Känslor som jag har svårt att ge utlopp för. Känslor som får mig att känna mig sårbar. Blir jag sårbar så finns risken att jag blir sårad. Att bli ledsen är den känsla som jag har så svårt att ta emot med öppna armar. Känna mig ledsen är ju något som har följt mig genom livet vare sig jag vill det eller ej.
Rädslan är en annan känsla som har vandrat vid min sida under årens gång. Rädd för att synas, rädd för att höras, rädd för att göra fel, rädd för att säga något fel.
Unde årens gång har jag träffat folk som har ifrågasatt mig, sagt att jag ljuger, jag hittar på. Att säga att någon ljuger utan att egentligen veta kan förstöra en människas självkänsla. Ens värde som människa minskar i ens egna ögon. I alla har det varit så för mig. Hade jag fått en krona för varje gång någon har haft en negativ åsikt om mig så hade jag varit rik. Det har varit många turer under min uppväxt. Många gånger under min ungdom och som vuxen kvinna har jag fått veta hur mycket jag är värd. Med tanke på att jag fått höra mycket negativt så är värdet inte så högt.
Något som jag blivit mycket ledsen över i mit liv är att fått höra att det jag säger har varit med om är lögner. Det sårar otroligt mycket. Jag vet inte vad som är värst. Den som snackar och påstår att det inte är sant eller den som lyssnar och tror på det utan att vilja ta reda på vad som är vad.
Jag är 52 år gammal. Snart 53 år. Det är många år som jag känner är förlorade. Men samtidigt så har jag vunnit så mycket. Jag har mina barn och det är för dom jag lever. Med facit i hand så hade jag vandrat samma väg då jag har mina barn. Mina ljus i livet. Men det jag har varit med om önskar jag inte ens min värsta fiende. Ingen ska ha dom erfarenheter som jag har!
Dom år som gått innehåller inte bara glädje utan mycket sorg. Jag har förlorat så otroligt mycket och jag kämpar varje dag. PTSD:n fick jag på köpet. Jobbar stenhårt i min terapi för att kunna gå vidare framåt i livet. Jag har snart gått 4 1/2 år. Innan dess hade jag en samtalskontakt i 16 år. Innan dess hade jag en terapeut och kontakt med kvinnojouren. Jag jobbar och jobbar. Försöker klara av vardagen så gott jag kan med ptsd, diabetes och fibromyalgi.
Jag fick höra när jag var ensamstående med barn att jag var lat. Jag hade 6 barn, samtliga under 9 år. Ensamstående, tog hand om barn och hem. Ändå var jag lat. Ibland så tycker jag att det stämmer, Ibland inte.
Ofta så kan jag fundera på hur mitt skulle varit om jag inte hade dom erfarenheter jag har. Hur skulle livet sett ut? Idag är jag rätt så ensam. Jag har svårt och lita på folk. Är jag bland folk så kan jag känna mig osäker. Är Ibland rädd för folk ska se på mig på ett negativt sätt.
Ja ikväll så går tankarna fram och tillbaka. Skönt och få sätta ord på dom ibland. Då känns det som att jag får ur mig det jag känner och kan lägga mig och få lugn och ro. Förhoppningsvis så kan jag somna och vakna utvilad i morgon. Sällan det händer men det finns en chans.
Idag är ingen bra dag. Började egentligen i helgen. Kände mig låg i lördags, ledsen i söndags. Kämpade med att ta vardagen som den kom. Mitt mående pendlar ibland. Mycket pga min ptsd. Det är inte lätt att våga hantera känslor. I alla fall så tycker jag att det är tufft. Igår var det terapi som stod på agendan. Efteråt var jag så trött. Man blir ju det efter en tuff session plus att man sitter där med ångest under en lång tid. Mådde illa på kvällen. Fick huvudvärk och försökte ta det lugnt. När det blev dags för sängen så sa min höger höft ifrån. Fick så ont när jag rörde benet. Kunde inte vända mig i sängen utan fick ligga i samma ställning.
Idag vaknade jag trött och mådde fortfarande inte bra. Under morgonen var det bra med min höft men nu är det kört igen. Jag hoppas på en bra dag ändå trots allt. Ska ta dagen som den kommer. Har inga planer egentligen. Inte mer än att jag inte ska göra en massa måsten.
Vi är snart inne i mitten av november och kylan biter sig fast och vetenskapen att det kommer bli kallare gör att mitt humör sänks. Min kropp mår inte bra av kylan. Fibromyalgi är ingen lek att ha.
Jag hoppas att ni alla har det bra. Önskar er en fin dag.
Idag är det den dagen man firar sin pappa. Hade gärna gjort det med pappa men det går inte. Jag hoppas han har det bra där han är. Mina tankar går till honom ♥️
Har känt mig trött hela dagen. Orken har inte riktigt funnits. Har tänkt en del. På det som varit, på hur det är och på hur det kan bli. Inte så konstigt att jag är trött egentligen.
Det går mot 7 år sedan jag pratade med Carina för sista gången. Saknar hennes röst. Saknar vänskapen som vi hade. Vi kunde prata om allt. Precis allt. Sådana vänner som Carina växer inte på träd precis. Så när man väl får en sådan vänskap så ska man vara rädd om den. Man vet aldrig vad livet har att ge. Om några veckor skulle min pappa fylla 90 år. Han blev 76 år. Livet ville annorlunda där med. Det gäller att ta tillvara på allt man kan.
Nu ska jag ta en skön dusch. Sedan renbädda för att sedan ta kväll. Önskar er allt gott!
