web analytics
Gå till innehåll

Efter måndagens session I terapin så har jag tänkt mycket över mitt liv. Mer än vanligt. Mitt helvete började i stort sett när jag var 5-6 år. Det innebär 45-46 års kämpande. För vad?

Jag tänker på alla dom som gjort mig illa. De går där i sin värld. Funderar dom någon gång på att de har skapat ett helvete för en annan? Funderar dom över huvudtaget? Har dom glömt bort min existens?

Övergreppen, misshandeln är över...men det finns inom mig. Idag kämpar jag för att bli kvitt det helvete som andra bär skuld till. Skulden som inte är min att bära ligger ändå över mina axlar.

Tankesättet som jag har om mig själv måste jag bryta. Jag måste se mitt värde. Tänka att jag faktiskt är lika mycket värd som någon annan. Det känns som att jag är fången i en cell. En cell där dörren är borta. Jag skulle kunna gå ut men istället sitter jag kvar. Rädd för vad som finns utanför. Jag fängslar mig själv. För det känns tryggast, men det blir väldigt ensamt!

Jag kan sakna tiden när jag bodde I Eslöv. Låter sjukt för Eslöv är staden som Gud glömde. Eslöv är staden som jag krävdes i...men det är så klart inte staden jag saknar utan mina vänner. Där hade jag vänner att umgås med. Vänner som jag kunde skratta med. Här i Borgholm har jag ingen. Det är konsekvensen för att jag flyttade till en Ö där jag inte kände någon mer än Fredrik. Under dessa 17 åren så är det inte så många som jag har öppnat upp mitt hjärta för.

Jag lever med PTSD. Känns konstigt att säga det trots att jag fick diagnosen för två år sedan. Jag borde ha vant mig. Ibland känns det bra att ha fått ett namn på det man har men ibland så känns det som en käftsmäll. Det får mig att vakna och inse helvetet man har genomlevt. Det är här jag börjar fly...fast det är här jag ska stanna upp och känna. Svårt!...och det gör förbannat ont. Jag ser händelser som varit. Minnesbilder och känslor skiftas om att ge sig tillkänna. Vad är det jag känner? Svårt att greppa då de avlöser varandra. Det känns som ett krig inombords. Kommer jag en dag att vinna? Jag hoppas det!

Igår kväll var det 23 grader varmt och fast mörkret hade börjat sänka sig så höll värmen i sig. Sedan inatt så regnade det och än syns inte solen till. Men det har lovat fint väder möjlighet till regn. Så...Vi får se hur dagen formar sig.

Barnens första del av sommarlovet har flytt och halva återstår. Igår badade vi i havet och vi har lite planer att köra fyr till fyr och stranda på böda en stund under turen. Jag hoppas det blir fint väder. Jag behöver varva ner känner jag. Bara ta en dag som den kommer.

I måndags så pratade min terapeut om hjärntrötthet och återhämtning. Jag vet ju vad hon menar när hon informerar mig men inom mig tänker jag att det är något dom går över. Men det gör ju inte det. Jag måste själv göra något åt det. Jag googlade igår om det och gick då läsa samma sak som min terapeut har sagt.

Jag måste ta det här på allvar. Stress kan vara farligt. Eller bli farligt. Långvarig stress kan leda till hjärtinfarkt stod det. Återhämtning är också viktigt då det är som medicin för stressen. Ju mer Återhämtning ju mindre stress= mindre risk för sjukdomar. Det kunde även leda till fibromyalgi och det har jag ju. Min kropp är en katastrof av värk ibland.

Så hur ska jag bära mig åt för att återhämta mig då? Det är så svårt för när jag inte gör någonting så känner jag mig lat. När jag gör något som jag egentligen inte orkar så mår jag dåligt för jag kör slut på mig själv.

Jag har börjat säga ifrån och försöker att tänka att inte göra mer än vad jag egentligen inte orkar och kan men det händer inte så mycket på hemmaplan då. Jag har velat börja läsa böcker igen men jag kan inte koncentrera mig och får inte in det jag läser. Har jag läst en sida och ska in på nästa så har jag glömt det första. Så otroligt jobbigt. Jag älskar annars att läsa. Förr var det min stund som jag varvade ner på. Idag kan en bok stressa mig för jag vet att jag inte kan läsa den.

Nu ska jag ta mig en kopp kaffe och försöka ta stunden som den är. Jag hoppas att ni alla får en fin dag ❤️

Veckan har börjat bra. Igår var det sol mestadels men regnet kom på besök mellan varven. Idag är det strålande sol och mätaren visar 22 grader varmt.

Igår var det terapi i sin vanliga ordning. Har en gång till sedan går min terapeut på en välförtjänt semester. Då är det uppehåll i 4 veckor.

Ibland är det lättare att sitta där och ibland lite svårare. Jag gör det inte lättare för mig när jag försöker kringgå hennes frågor. Eller ja...kringgå och kringgå men istället bara för att svara rakt av så försöker man hitta rätt ord. Vad nu det rätta ordet är. Ibland har jag så svårt att förklara. Tur att människan har tålamod.

Vi pratade om återhämtning. Hon tror jag slarvar med den...och hon har ju rätt. Visst slarvar jag. Jag vill mer än vad jag orkar. Jag tar det sen brukar jag tänka. Men det blir aldrig sen. Så nu ska jag försöka tänka mer på det än vad jag gör idag. Hitta en balansgång där emellan.

Vi pratade om dragkampen som jag kan känna inombords. Där jag står ensam och försöker dra till mig flocken...eller så är det jag som försöker hålla mig ifrån dom andra...Vem det nu är? Jag stöter ju bort dom...

Det är så konstigt att skriva eller prata om dom som egna individer...men det är så det känns. Jag vet att det är jag men ändå så känns det som att det är någon annan som styr ibland. Nu hfinns det säkert några som tycker jag verkar galen, men jag vet inte hur jag ska förklara på ett bättre sätt.

Min terapeut sa att jag kanske kunde rita det, men det är så svårt. Jag kan få för mig att jag ser saker och ting framför mig i mitt inre men det är som i en dimma. Modern konst där alla ser olika saker i.

Ja...livet är som livet är. Jag kämpar på. Trött I huvudet och trött I själen. Kroppen hänger bara med. Så känns det ibland. Jag längtar till morgondagen. Då ska jag och min yngsta dotter till stranden. Funderar på att stänga av mobilen och försöka njuta av stunden med lite sol och bad. Lyssna på vad du behöver brukar min terapeut säga...och detta är vad jag behöver. Ta det lugnt och vara finnas till.

Ha en underbar dag mina vänner. Sköt om er!

Beatrice älskar som synes vattenmelon 😉

Jag har underbara barn. Dom tänker på sin gamla mor 😊 Har varit hos Robin nu sedan i torsdags och bara tagit det lugnt. Mitt huvud behövde det. När jag började i terapin för PTSD så valde jag att vara kvar i Kalmar från måndagen till onsdagen. Jag behövde det för jag blev totalt slut. Sedan efter en tid så blev det bättre och jag blev piggare. Ja fast jag var slut måndag och tisdag. Nu känner jag att jag är tillbaka där jag började för två år sedan. Jag är så trött i mitt psyke.

Dom som inte har genomgått denna terapi har nog svårt för att sätta sig in i det. Utöver terapin så ska man ta hand om hem och familj. Hundarna ska skötas och utöver det så ska jag ta hand om mig själv. Hur ska jag hinna med det?

Min terapeut brukar fråga: Vad behöver du?

Ja...vad behöver jag? Lite lugn och ro. Lite förståelse, stöttning, uppbackning, tröst, kärlek...en stuga på en obebodd ö. Där ingen kan nå mig. Låter väldigt ologiskt om man tänker på mina önskningar innan den obebodda ön men då jag inte får någon respons så orkar man till sist inte bry sig. Fast det är viktigt.

Idag har jag ritat lite. Hemuppgifterna är gjorde...delvis i alla fall. Jag har inte fått ner mina tankar, funderingar och reflektioner på papper än. Har haft svårt att koncentrera mig på det i veckan. Får se om jag kan få ner något på papper innan morgondagen då det är dags för en ny session I terapin.

Jag hoppas att ni alla har det bra i sommarvärmen. Önskar er en fin söndag. Kram på er ❤

Solen skiner. Det är fint väder men det vär kvavt. Det är inte mycket man orkar göra. Värmen gör sitt men även psyket. Jag är trött. Jag vek en tvättkorg med tvätt och var helt slut efter den. Förr var jag aktiv men idag blir jag trött för minsta lilla. Varför? Det skulle jag vilja veta. Det rör dig mycket i huvudet. Speciellt efter terapin. Förmodligen är det därför som tröttheten kommer.

När alla tankar kommer brukar jag fly undan dom, men idag ska jag försöka stanna upp och våga tänka och känna. Visst låter det enkelt? Men det är inte det. Det är tankar och känslor som är svåra att ta till sig. Men jag jobbar på 😊

Idag ska jag tvätta tänkte jag. Måste få undan lite. Annars blir det förhoppningsvis en lugn dag 😊

Jag hoppas att ni alla mår bra. Önskar er en fin dag ❤️

2

Sommarlovet har börjat för barnen. Det är inte bara dom som tycker det är skönt. Även jag. Det finns inte lika många måsten under sommaren. Vi kan ta lite dagarna som dom kommer. Vi har inga planer mer än att försöka vara ute så mycket som möjligt. Sola och bada men framförallt grilla. En sommar grillade vi inte en enda gång. De dagar det var grillväder jobbade Fredrik. I år hoppas jag på att kunna ta igen det lite.

Idag var jag återigen på terapin. Haft uppehåll i tre veckor. Nu är det fyra veckor till sedan har min terapeut en välförtjänt semester.

Idag var det inte så lätt att heta Elisabeth Andersson under sessionen. Inget speciellt som hände eller så utan jag var trött redan innan jag kom dit. Kände mig lite off. Var lite låg. Känner att jag är det fortfarande. Min dotter hämtade upp mig på sjukhuset och sedan däckade jag hemma hos henne. Jag är så trött i hjärnan. Inte så konstigt kanske?! Med tanke på att min hjärna jobbar oavbrutet. Kan inte den ta lite semester? Tänk så skönt det hade varit. Tänk så underbart det hade känts om jag för en gång skull kunde känna att livet lekte. Att jag gick i medvind. Många gånger idag känns det som att jag springer i motvind.

Inom mig är det krig ibland. En dragkamp som aldrig tar slut. Men idag förstår jag nog mer vad dragkampen består av. Det underlättar dock. Jag försöker se mina framsteg och glädja mig över det jag har, det jag kan och det jag vågar göra. Jag försöker.

En session är på 90 minuter, men arbetet för mig tar inte slut där. Det är bara början på veckans jobb egentligen för sessionen väcker många tankar reflektioner och funderingar. Dom tar jag med mig till nästa gång. Ja oftast i alla fall. Ibland blir det mer och Ibland mindre. Samtidigt som det kan vara jobbat prata om vissa saker så känns det ändå skönt att få höra en utomstående syn på saker och ting. Jag får andra eventuella förklaringar vilket gör att jag kan se det i ett annat ljus.

Ja...Det var min dag och de tankar som dagen har skördat. Jag hoppas ni alla har en fin kväll. Kram på er!

2

Fredagen har kommit med fint väder. Härligt. Jag hoppas på att det håller i sig så man kan vara ute lite i helgen. Jag behöver solljuset. Jag som så många andra.

Idag vaknade jag med lugn kroppen men det övergick till oro under förmiddagen. Jag for på och städade och nu är köket och hallen taget men nu ska jag försöka att bara ta det lugnt. Tycker det är det enda jag gör egentligen...att ta det lugnt. Jag går hemma och sköter om det så bra jag kan, men det är också allt. Det är städ, tvätt och matlagning. Men sedan så arbetar jag mycket med mig själv. Terapin tar en hel del faktiskt. Det ger lika mycket som det tar energi av mig så det är ju bra. Men jag jobbar hårt.

Jag har sedan jag väntade mitt andra barn haft dåligt minne. Det blev värre då ska jag säga för mitt minne har annars alltid varit dåligt. Nu har jag nog fått svaret på varför. Min terapeut sa att jag är förmodligen splittrad. Den ena delen av mig vet kanske inte om den andra. Det som den ena delen av mig gör vet kanske inte jag. Låter det förvirrande? Det gjorde det för mig med men nu förstår jag den känslan som jag har burit med mig i så många år. Den känslan av att jag känner mig just splittrad! Sedan gör ju inte stressen det bättre med minnet!

Min behandling för PTSD går framåt. Min terapeut säger att jag har C-PTSD. Vilket betyder att det är många trauman som man bär på och vad jag har förstått så är det något som kan utvecklas under ens barndom. Det är nytt för mig så jag är långt ifrån insatt i det. Men det är så skönt att få veta att det faktiskt finns en förklaring till allt som händer inom mig.

Att få diagnosen PTSD får man ju inte bara så där utan man får fylla i ett formulär och sedan räknar dom ut poängen därifrån. Jag hade 74 av 80 och cut off ligger på 38 tror jag. Nu är jag nere på 42. Men det är inte bara dessa poäng för PTSD som är det viktiga utan det är så mycket mer. Jag jobbar nu med att acceptera och förstå de känslor jag har och de tankar som dyker upp. Få delarna av mig att förstå att jag lever i en annan tid än när de uppkom.

Herregud. Det låter inte riktigt klokt när jag själv läser det jag har skrivit men jag kan inte förklara det bättre än så här idag. Jag funderade på om jag överhuvudtaget skulle skriva om det. mycket på grund av vad andra ska tänka om mig när de har läst. Men tänkte sedan att det finns så många fler där ute som har samma problem som jag, som känner detsamma men som inte har någon att vända sig till. Hamnar dom här så kan dom kanske få känna att de är inte ensamma!

Jag hoppas att ni alla får en fin fredag. Önskar er en fin och mysig helg. Varm kram från mig!

Vilket höstväder vi fick nu lagom till våren. Det regnar och blåser. Idag i alla fall. I förrgår så snöade det.

Jag har hamnat i en svacka. Idag känns det tomt men det beror nog på att min yngsta dotter har åkt hem till Göteborg. Hon har varit här i några dagar. Vi har hunnit med en del. Umgåtts, spelat spel, tagit våra promenader, pratat. Vi har varit hos min son med familj, min andra son med sin son har varit här. Vi har träffat min andra dotter och hennes sambo. Det har varit fullt upp. Nu sitter jag här ensam. Behöver denna tiden med men jag saknar mina barn som inte är här.

När jag hamnar i dessa svackor så börjar mitt tänkande om livet. Jag vet hur jag har haft det och hur jag har det, men är det tillräckligt? Vad saknar jag i livet? Något måste det vara då jag inte känner mig hel. Ska jag alltid känna det så här? Ibland har jag en brinnande känsla i kroppen som jag inte vet vart den kommer ifrån. Det är inte alltid jag vet vad det är för känsla. En blandning troligtvis. Jag vill bara ha ett normalt liv...vad nu ett normalt liv är. Jag är trött på att hamna i depressioner och kämpa med ångest. Trött på alla livets motgångar.

Jag är så trött. Inte den tröttheten som man kan vila bort. Tänk om det hade varit så enkelt? Jag kämpar med PTSD varje dag. Symtomen har minskat vilket är oerhört skönt men vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar är man mer känslig och tar åt sig mer och vissa löper på bra. Idag är en sådan dag då jag ska vara själv och bara vila huvudet. Ta det lugnt och komma ikapp mig själv.

Skönt att det är fredag. Har lite planer för hemmet. Inget stort men ska fixa lite här hemma. Jag önskar att ni alla får en fin helg. Sköt om er!

Vilken dimma det vilade över Kalmar och Öland igår. Våren har kommit men kylan på morgonen finns kvar. Jag längtar till sommaren. Älskar sol och värme!

Denna vecka har gått fort. Snart framme till helgen. I måndags var jag på terapin. Det var på det nya stället. Ett nybyggt hus intill sjukhuset. Det var stor entré. Skulle kanske vara lätt att hitta där men jag hittade inte ens hissarna. Fick fråga mig fram. Annars var det fint. Nytt och fräscht.

Jag trodde aldrig att jag skulle få se hur det såg ut invändigt. När jag fick veta att jag skulle få behandling för PTSD så läste jag mig till att det tar ca 12-15 sessioner. Jag började 1 juni 2020.

Jag har kommit långt kan jag tycka men ibland känns det som att jag står kvar på samma punkt. Inte från början utan jag har fastnat kan man säga. Det finns vissa hinder som jag har svårt att komma över. Framför allt mina tankar om mig själv. Har svårt att komma över hindret om vem som bär skulden till vissa saker. Försöker se det lilla barnet inom mig. Se att flickan bara var ett barn. Ett barn som egentligen inte kunde göra så mycket i den givande stund som var.

Denna sessionen jag hade i måndags har fått mig att tänka och förstå. En liten Aha-upplevelse fick jag. Den gick rakt in i hjärtat och fick mig att inse hur saker och ting egentligen var. Det var tufft.

Jag ska lyssna igenom sessionen och sedan skriva ner mina reflektioner. Det kommer bli tufft även det.

Ja...så är det ibland. Livet är ingen dans på rosor. Det finns dessutom alltid andra som har det värre.

Jag hoppas ni alla har det bra. Önskar er en fin dag. Kram kram!

Ligger och lyssnar på min mans andetag. Han sover gott. Det skulle jag med vilja göra. Istället ligger jag här sömnlös med eksem som kliar och smått nedstämdhet. Varför är det så tro? Eksemen får jag lite då och då. Tål inte nickel. Sedan kan det bryta ut tack vare all stress man går ned.

Jag har inte varit på någon terapi denna måndag. Avdelningarna ska flytta in till en huvudbyggnad så jag får vänta tills nästa vecka. Jag har hemuppgifter som ska göras. En av dom är att lyssna på sessionen och ett är att lyssna på minnet. Jag får frågor och reflektioner kommer flygandes. Ja det är mycket som kommer till en när man lyssnar. Händelser flashar förbi bara så där. Händelser som jag inte har tänkt på.

Nät jag lyssnar på det jag själv berättar och på de frågor min terapeut ställer så tycker jag att det är självklart det jag säger och tycker att det skulle min terapeut själv förstå att händelserna var normala fast jag någonstans vet att så inte är fallet. När jag tar in hennes frågor så hör jag ju hur allt låter och då skäms man för att jag ens har tänkt att: Det borde du förstå!

Ja livet är inte enkelt men jag ska inte klaga. Jämfört med många andra så har det jag varit med om en droppe i havet. Jag tänker på alla som blivit offer för kriget mellan Ryssland och Ukraina. Det är fruktansvärt! Nej så jag ska inte klaga.

Nu ska jag försöka sova. Godnatt och sov gott ❤

%d bloggare gillar detta: