Det är kväll och jag sitter hos dottern som för tillfället är i duschen. Jag ska till min terapi i morgon. Förra veckan utmanade min terapeut mig om att gå till havet här i stan. Utmaningar måste man ju anta så jag gick. Jag stannade dock inte för det satt en man där redan. Nu tänker kanske en del att det hade väl inte spelat någon roll...och det ska så klart inte göra det men jag blir illa till mods. Tyvärr!
Jag har så svårt att lita på människor över lag. Speciellt män. De män jag har haft i mitt liv har inte alltid varit snälla. Några av dom har långt ifrån varit ärliga. Att bli misshandlad både fykiskt och psysiskt samt att bli utsatt för olika sexuella övergrepp gör ju sitt. Sedan att vissa av männen har kunnat ljuga en rakt upp i ansiktet utan att blinka gör ju att man får svårt att lita på folk.
Ja jag har undrat ju om allt beror på mig. Har sagt många gånger att det måste vara mig det är fel på. Varför annars göra om samma misstag om och om igen?! Det är dessutom en fråga som många andra runtomkring mig även frågade. Eller rättare sagt så kom dom med påståenden som att det MÅSTE vara mig det är fel på. Jag har ju naturligtvis även ljugit för varför ska jag ha träffat än den ena efter den andra som skulle gjort allt det där...om och om igen???
Min terapeut har sagt så många gånger: Det är inte ditt fel. En traumatiserad hjärna gör traumatiserade val.
Ja...Jag har blivit traumatiserad som barn. Första gången jag säger det men så är det. Är det då så konstigt att jag har gjort dom val jag har gjort? Nej inte enligt min terapeut och jag har valt att tro på henne. Oavsett vad andra tycker och tänker om det. Det säger ju sig själv egentligen...för inte hade jag gjort dom val i livet om min hjärna inte hade varit traumatiserad!?
Men...tillbaka till ärligheten. För mig är det otroligt viktigt med att vara ärlig. Jag kan ha svårt att förbise en lögn. Det är som att jag fastnar. Visst...att råka säga fel eller så är ju lätt, men när en människa kan se in i ens ögon och säga osanning utan att blinka...det har jag svårt för att förlåta. Det gör mig otroligt ledsen och besviken.
Ja hon har fått tjata för jag har inte riktigt förstått, men det börjar sakta men säkert gå in. Fast denna behandling är jobbig så har den varit mycket hjälpsam. Den har fått mig att se på saker och ting annorlunda än tidigare. Jag har lärt mig en del om mig själv under detta året som jag har gått på behandlingen. Men det har även fått mig att se mer klart på vissa saker. Tankarna lever ibland sitt eget liv och det är under denna behandling som man har vågat låta Tankarna verkligen ta sin plats. Förr slog jag undan dom men numera så försöker jag låta dom komma och gå när dom tränger sig på.
Nu börjar klockan bli mycket så det blir sängen för mig. Jag säger god natt och sov gott.
