...är inte samma sak!
Igår var jag på hörselvården i Kalmar och allt såg bra ut. Det var i och för sig skönt men problemet avstår vart felet ligger. Jag hör ju bra men varför har jag det där trycket i örat ibland som strålar ner mot käken och upp mot ögat. Kan det bero på fibromyalgin? Jag vet inte, men det har blivit bättre så chansen finns ju att det bara blir bätytre och bättre med tiden. Läkaren sa att jag förmodligen har haft en öroninflammation i december då trumhinnan buktade inåt förra läkarbesöket men nu såg allt bra ut. Så det finns alltså hopp 🙂
Igår när jag ändå var inne i Kalmar så tänkta jag att jag skulle göra min ena hemuppgift som jag fick från min terapi. Att sätta mig och fika. Jag passade på att ta fiket på sjukhuset när jag ändå var där. Det var en del i fiket. För många är det avkopplande att sitta med en kopp kaffe på ett fik, men för mig så innebär det ångest. Jag satte mig i en hörna och kollade ut bland de andra besökarna. De drack sitt kaffe. Pratade med varandra. De satt ju inte vid samma bord då det bara får vara en per bord, men de såg ut att ha det trevligt ändå.
Där satt jag då med min kopp kaffe som jag glömde bort mellan varven. Jag började få ont i magen. Kände mig smått illamående och ville egentligen bara gå därifrån men jag stannade kvar. Jag satt där cirka i en timme innan jag gick till stationen. Då tyckte jag att jag hade gjort det jag skulle. Sedan tog jag bussen hem.
Ångesten började ju så smått hemma innan jag åkte in till Kalmar. Jag tycker inte om att åka buss men gjorde det i alla fall. Sedan hoppade jag av vid Malmen och gick till sjukhuset. Bara den promenaden tog ca 30 minuter och att promenera ute bland folk är också något som jag ibland har väldigt svårt för. Känner mig inte ett dugg trygg. Sedan efter fikan så tog jag en lika lång promenad till stationen för att åter ta bussen hem. Jag exponerade mig ordentligt igår med andra ord. Inte så konstigt att jag var trött.
Men jag måste ju säga att det är skönt när jag väl har gjort det men gudarna ska veta att det är svårt. Jag skulle vilja tillhöra den skaran som bara kan ta på sig ett par skor och gå ut och göra det som jag egentligen vill göra. Kanske en dag?
Förr var jag rätt så social av mig. Jag gick ut, träffade folk. Pratade med dom jag mötte. Kunde se in i främlings ögon och le samtidigt som jag sa hej. Idag tittar jag ner i marken när jag går. Fast man tittar ner så ser man ändå rätt så bra runtomkring. Hörseln är det inget fel på när jag är ute och går. Kommer det ett ljud som jag inte är beredd på så hoppar jag till. Pulsen går upp och hjärtat börjar slå.
Nu i måndags när jag var på terapin så frågade min terapeut mig om vi skulle byta plats. Om jag skulle ta hennes stol som är mot dörren och hon där jag brukade sitta. Där jag har full koll på dörren. Bara av hennes förslag fick mig att få ångest. Sedan at inta hennes stol för mig hjärta att slå hårt och jag kände mig så osäker. Samtidigt som jag skulle lyssna på henne så skulle jag försöka tänka. Vi skulle byta plats i 10 minuter. Snacka om långa minuter.
Ibland så är jag så fruktansvärt trött på det liv man har. Under större delen av mitt liv så har jag kämpat mig fram för att överleva känns det som. Idag så kämpar jag för att få ett liv. Jag lever men jag har inget liv. Så känns det ibland. Vissa dagar är bättre medan andra dagar är så otroligt jobbiga. Bara av att ta sig upp ur sängen ibland är så svårt. Men jag gör det bästa av det möjliga.
Idag är det fredag och jag ser fram emot helgen. Min näst yngsta son frågade igår om vi skulle se på film ikväll. Han vill se Den gröna milen. Jag har sett det några gånger innan men nu är det ett bra tag sedan så det ska bli roligt. Filmen är ju långt ifrån rolig men den är otroligt bra. I morgon kommer min dotter och min ena son med barn hit. De stannar kvar till söndag. Ska bli roligt att umgås lite med dom. Jag hoppas på bra väder för då kanske vi kan spela nummerkubb ute.
Idag har jag fått min första vaccination för Covid-19. Jag fick Pfizer. Det kändes bra att det var den. Det gick bra. Jag tycker inte om sprutor men den gick snabbt. Nu får jag se vilka biverkningar det kan bli på den. Naturligtvis så hoppas jag på lindriga 🙂
Jag hoppas att ni alla får en fin fredag. Sköt om er. Kram kram!
