Jag har i stort sett alltid mitt hår uppsatt. Mest för att det är lättast så. Men det finns de gånger som jag har håret nere och det är när jag har duschat. Häromdagen gick jag in till yngsta barnbarnet och skulle säga god natt. Stackaren tittade på mig och började bli ledsen. Det var första gången han fick se mig med håret utsläppt. Det gör jag nog inte om hahaha...dom andra gångerna som jag har lyckats fotografera mig tillsammans med honom då jag har haft håret nere så har han inte inte sett mig 😉
Eller så såg jag förskräcklig ut bara...hahaha...
Jag funderar på att klippa mig. Förr, då jag färgade mitt hår så satte jag ny färg i håret varje gång som jag kände att jag ville ha förändring. Då jag kände att jag var trött på livet i allmänhet. Nu färgar jag inte håret mer så då blir det att klippa det istället.
Ibland så är jag så trött på håret. Jag slänger ju bara upp det ändå, men sen vet jag inte om jag skulle trivas i kort hår i heller. Ja jag får se hur det blir.
Våren har kommit. Så otroligt skönt. Jag överlevde denna vintern med. Det är roligare att gå ut nu. Med våren kommer dock fler folk till ön. Roligt kanske i sig men jag hade klarat mig utan dom. Det kommer trängas i affärerna...mer än vanligt. Även det hade jag klarat mig utan. Men men, man kan ju inte få allt här i livet.
Snack om livet, det är åter dags för en ny terapisession i morgon och vi ska fortsätta med det stora traumaminnet. Haft uppehåll från det minnet nu i 14 dagar så det känns lite jobbigt faktiskt. Ibland undrar jag om det kommer hjälpa i slutändan, men någonstans inom mig så vet jag att det kommer göra det. Ibland känns det extra jobbigt bara.
Terapin har fått mig att tänka på saker jag inte tidigare ägnat en tanke på. Eller så har det funnits där ändå men som jag har stängt ute. Jag försöker för en gång skull tänka på mig själv. Tänka på vad jag behöver göra för att jag ska må bra. Sätta mig själv främst för att orka kunna finnas där för dom som står mig närmast, mina barn och barnbarn. Jag försöker tänka på vad jag värdesätter i livet. Under alla år har jag alltid tänkt på alla andra. Tänkt på vad som gör dom glada och lyckliga. Gjort allt jag har kunnat för alla andra fast jag egentligen kände att jag inte orkade.
Jag vill inte såra människor. Jag får så lätt dåligt samvete. Dock så är det många som också vet hur dom ska få mig att må dåligt och ge mig dåligt samvete. Allt för egen vinning skull. Visst har jag det bättre utan dessa människor i mitt liv?! Ja den frågan ställer jag mig ofta och får även dåligt samvete för det. Vem tror du att du är? Ja det är ännu en fråga jag kan ställa mig själv. Oftast tillsammans med den första frågan.
Jag har gått en bra bit på vägen till ett bättre mående ändå. Allt har sin tid och jag får ta lite i taget. Rom byggdes inte på en dag. Eller hur?
Nu ska jag in till min dotter. Går därifrån i morgon till min terapeut. På så sätt slipper jag jäkta i morgon. Stress för mig är ingen höjdare.
Ni får ha det bra. Sköt om er!