Solen lyser, fåglarna kvittrar. Det är som ljuv musik för öronen. Det lugnar ett oroligt inre. Det är nu som jag skulle vilja sitta på en sommaräng och bara njuta av det naturen skänker. Helt underbart!
Jag är 50+. Vart har alla dessa åren tagit vägen? Vad har jag uträttat för något? När jag ser siffran 50 så kan jag inte förstå att jag är det. Det känns som att jag har förlorat flera år fast jag vet att jag har levt dom. Det gäller verkligen att njuta av den tid man har. Skaffa nya minnen som man kan se tillbaka på. Umgås med nära och kära.
Jag saknar Carina. Än idag kommer jag på mig själv med att tänka: Jag måste ringa Carina. Jag kan ibland ta telefonen och när jag håller den i handen så kommer jag på mig själv. Hon finns ju inte längre. Det är 4 år sedan hon dog. Ja livet är inte rättvist. Hon borde få ha minst 40 år till att få leva, men alla får inte den turen tyvärr.
Nu ska jag fortsätta att hjälpa sonen med familj att flytta. Ha det gott och sköt om er!