Det är skönt att ha en neutral person att prata med och den sista tiden har det verkligen hänt en del. Igår var det 5 veckor sedan min pappa gick bort och det finns mycket runtomkring det. Det är mycket som ska ordnas och det ordnas inte av sig själv. Det går inte en dag förrän tankarna för en bort och det går inte en kväll där jag inte somnar med tårar rinnande ner för min kind. Saknaden är enormt stor.
Sen blir jag påmind om det hela tiden för pappas post kommer ju hit numera. Mina barn har det jobbigt och när de har det jobbigt så brister nästan mitt hjärta bara för den saken. Häromdagen när vi var ute och gick så sa Hampus helt plötsligt: Jag saknar morfar. Man kan göra det när man är ute och går.
Stackars liten. Det är klart man kan göra det. Speciellt när man var van att gå och hälsa på honom efter man blivit hämtad från dagis. Vi pratar ofta om pappa och vi har ett kort på vårt bord i vardagsrummet och där har vi ett ljus som vi tänder. Jag brukar säga till mina barn att det är livets låga som brinner och i den kan man finna tröst. När man ser lågan kan man ägna tankarna till den man älskar som inte finns kvar hos oss längre. Men det är inte alltid det hjälper för saknaden är enormt stor. Det är hemskt att inte kunna finnas till för barnen fullt ut. Vi gör det jag och Fredrik men i den stunden så kan ingen fylla ut det tomrummet som barnen känner efter sin morfar.
Avslutar blogginlägget med att lägga in ett klipp av Dolly Parton. Den låt som är den mest underbara som någon har gjort. Den säger allt plus lite till!
Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare
skickar dig en massa kramar och tankar <3 <3 <3.
Känner igen det där att tro att man inte har nåt att prata med sin samtalskontakt med förrän man väl sitter där.
Stor kram som sagt.