Ibland så går det dagar innan man ens tänker på att man har blogg och ibland så skrivs det på.
Kl är mitt i natten. Jag är trött men kan inte sova. I morgon är det fars dag. Det blir att gå till kyrkogården för att sätta en blomma och tända ett ljus. Stéphanie ska bjuda hem alla på mat för att fira Fredrik.
Idag har Nellie och Sebastian varit med mig och Stéphanie några timmar. Så mysigt. Dom pratar på som bara den 😊
Ja barnbarn är livets efterrätt. Hur var livet innan dom? Jag älskar barn och med tanke på att jag själv har 7 så är det en klar fördel 😉
Med facit i hand: Oavsett vad jag har varit med om här i livet så hade jag vandrat samma väg nu som då. Jag älskar mina barn över allt annat och skulle göra allt för dom. Precis allt!
Min äldsta blir 27 i december. Konstigt med tanke på att jag själv bara är 25 😉
Nja...inte riktigt. Hur såg mitt liv ut som 27-åring? Jo...Jag var ensamstående med 3 barn. Dom var 6, 2 och 1 år gamla. Jag arbetade 100% för att försörja mina barn. Under denna tiden sprang jag som det ofta kallas för: In i väggen. Hamnade i en djup depression och levde med dödsångest. Jag trodde bokstavligen att jag skulle dö varje gång jag la mitt huvud på min huvudkudde.
Jag levde som ensamstående under några år. Jobbade och levde för mina barn. I alla år så har man skyddat sina barn i den mån det har gått. Dock så känner man ibland att det jag har gjort inte är tillräckligt.
Nej...nu ska jag försöka vila mitt arma huvud. Inte så lätt men ett måste.
God natt och sov gott. Sköt om er!