Gå till innehåll

Två år av saknad

Denna dagen för två år sedan krossade mitt hjärta. Min bästa vän, min stöttepelare, min klippa somnade in för alltid. Blott 46 år gammal. Jag kunde se oss båda framför mig på vår ålders höst sitta och skryta om våra barn och barnbarn. Prata om livet, det som varit, vilka kliv vi fått ta för att komma dit vi var. Det liv vi hade framför oss, om kärlek, sorg och saknad.

Carina min älskling

Tänk att denna dagen för två år sen skulle komma. Hur var det bara ens möjligt?! Fast man ändå på något sätt visste att denna dagen skulle komma så levde vi ändå på hoppet om att du skulle klara av det denna gången med. Du sa visserligen i december till mig att du kände att din kropp sa ifrån. Du kände inte som de andra gångerna att du kommer gå vinnande ur det hela.

Jag kan inte hjälpa att jag tycker att livet är så fruktansvärt orättvist. Du som var den godaste av de goda, den som kämpade fast du ibland gick i motvind. Du slutade aldrig att le trots den jäkla cancern som växte i ditt huvud.

Du var vacker Carina. Ditt hjärta var så stort och så rent. Du fick plats med alla. I mitt hjärta kommer du alltid få sitta. Du har en egen speciell plats där. Det har du haft sedan den första gång vi först träffades för 24 år sedan. Gudarna ska veta att du är saknad.

Satte 10 röda rosor till dig i minneslunden. Älskar dig nu och för alltid

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: