web analytics
Gå till innehåll

Ångestfylld exponering

Åter måndag och det innebär ännu en session i terapin igen. Vi skulle gått igenom traumaminnet idag men det blev en annan exponering istället. Jag tycker det är extremt jobbigt att blunda. Bara tanken att inte se vad som händer runtomkring mig får mitt hjärta skena iväg. Jag ser ju inte om det kommer någon. Skulle det komma någon så ser jag ju inte vad dom tänker göra. Jag har inte tänkt så mycket på att jag tycker det är jobbigt utan det är något som bara finns där i min vardag. Nu när jag tänker efter så är det kanske inte så konstigt att jag har svårt att somna. För att kunna göra det så måste jag ju blunda.

Jag har en helt fantastisk terapeut som guidar mig framåt. Tänk om man hade kunnat hyra in henne i vardagen med?! Hahaha...Det hade behövts.

Hon pratar i en lugn varm ton. Hennes röstläge är så långt ifrån hur jag kände mig inombords där och då. Men jag litar på henne. Att sitta där i hennes rum med ögonen stängda bevisar att jag faktiskt gör det. Det blev tre "små" (läs ångestfyllda) exponeringar med att sitta med ögonen stängda. Tårarna brände under ögonlocken, hjärtat bankade och jag kände mig så stressad. När man inte kan använda det ena sinnet så gör man allt för att förstärka något av dom andra. I detta fallet blev det hörseln. Jag hörde folk prata utanför, ljud utanför fönstret och ovanpå allt detta så sitter min terapeut och pratar med mig. Jag försökte lyssna på henne men det var inte så enkelt.

Ja...Jag överlevde dagens session. Trodde inget annat så klart men ibland känns det som ett jäkla hästarbete. Jag jobbar så hårt jag kan och klarar av. Ibland blir jag bara så ledsen för det jäkla arbete som jag lägger ner på att få ett normalt liv. Det borde jag fått ha utan att jobba som ett svin. Ibland känns det som att livet straffar mig för allt skit jag fått varit med om.

Men men, så är det. Jag tar en dag i taget. Har ändå kommit en bra bit på vägen. Försöker se de ljusa stunderna och försöker ta lärdom av allt som händer. Om inget annat så lär jag ju känna mig själv på ett helt annat sätt än tidigare.

Jag hoppas att ni andra har haft en fin dag så här långt. Varm kram och sköt om er!

Publicerat den Kategorier PTSD

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.