Vilket höstväder vi fick nu lagom till våren. Det regnar och blåser. Idag i alla fall. I förrgår så snöade det.
Jag har hamnat i en svacka. Idag känns det tomt men det beror nog på att min yngsta dotter har åkt hem till Göteborg. Hon har varit här i några dagar. Vi har hunnit med en del. Umgåtts, spelat spel, tagit våra promenader, pratat. Vi har varit hos min son med familj, min andra son med sin son har varit här. Vi har träffat min andra dotter och hennes sambo. Det har varit fullt upp. Nu sitter jag här ensam. Behöver denna tiden med men jag saknar mina barn som inte är här.
När jag hamnar i dessa svackor så börjar mitt tänkande om livet. Jag vet hur jag har haft det och hur jag har det, men är det tillräckligt? Vad saknar jag i livet? Något måste det vara då jag inte känner mig hel. Ska jag alltid känna det så här? Ibland har jag en brinnande känsla i kroppen som jag inte vet vart den kommer ifrån. Det är inte alltid jag vet vad det är för känsla. En blandning troligtvis. Jag vill bara ha ett normalt liv...vad nu ett normalt liv är. Jag är trött på att hamna i depressioner och kämpa med ångest. Trött på alla livets motgångar.
Jag är så trött. Inte den tröttheten som man kan vila bort. Tänk om det hade varit så enkelt? Jag kämpar med PTSD varje dag. Symtomen har minskat vilket är oerhört skönt men vissa dagar är värre än andra. Vissa dagar är man mer känslig och tar åt sig mer och vissa löper på bra. Idag är en sådan dag då jag ska vara själv och bara vila huvudet. Ta det lugnt och komma ikapp mig själv.
Skönt att det är fredag. Har lite planer för hemmet. Inget stort men ska fixa lite här hemma. Jag önskar att ni alla får en fin helg. Sköt om er!