Denna veckan har varit jobbig ärligt talat. Det har varit mycket tankar om livet i allmänhet. Mycket på grund av måndagens terapitimme. Det är som att jag har fått en annan syn på hur mitt liv har varit. En liten smäll på käften kan man säga. Jag har visst, men inte tagit in hur det egentligen var. Jag kan ena stunden tänka att det är lugnt och i nästa se hur jävligt livet faktiskt har varit.
Det hela gör mig ledsen i stunder. Jag har förlorat så mycket. Inte bara då utan även under åren därefter fram till dagens datum. Jag närmar mig dom 50 åren. Det skrämmer mig lite. Vad har jag åstadkommit under dessa åren? Det känns som att jag står stilla på samma ställe och kommer ingenstans oavsett hur mycket jag går.
Ibland så undrar jag hur mitt liv skulle varit om jag hade fått växa upp som ett normalt barn. Hade jag valt samma män som vuxen? Jag tror inte det. Dock med facit i hand så hade jag gått samma väg idag som då tack vare mina barn. Det är dom som hjälpt mig när det har varit svårt.
Det är många minnesbilder som kommit fram sedan jag började på terapin. Minnen som jag aldrig har tänkt på tidigare, men som förmodligen alltid har funnits där. Har aldrig tänkt på dom. Minnen som jag har ansett inte varit "så farliga" för andra händelser har varit värre.
Innan jag började på terapin så slog jag dessutom bort dessa minnen så det är kanske inte så konstigt att jag inte har tagit dom till mig. För att ta till sig dom så måste man ju känna. Det har jag inte velat. Jag försöker göra det idag fast det är jobbiga känslor. Jag vet inte alltid hur jag ska ta emot dom.
Ja det har varit en jobbig vecka på så sätt men lugn utifrån att det inte har hänt så mycket. Inte mer än inombords. Det har varit nog det ska jag ärligt erkänna. Jag blir trött i huvudet av att vara ute bland folk. Höra sorlet som viner längs Storgatan här i stan. Jag behöver lugn och ro men får inte det riktigt.
Att jag är trött idag är kanske inte så konstigt då jag har rensat ur två frysar och gjort i ordning dom samt vår kyl här i köket. Tvättat ur hyllorna och slängt sådant som vi aldrig kommer äta upp ändå. Skönt och fått det gjort. Jag har gått med spänningshuvudvärk i flera dagar nu. Det ska bli en välförtjänt varm dusch sen och förhoppningsvis så kan jag lägga mig i rimlig tid.
Blommorna nedan fick jag i måndag av Fredrik. Det var vår bröllopsdag. Vi har varit gifta i nio år. Jag skämdes. I alla de andra åren så har jag kommit ihåg, men inte detta år. Fredrik kom hem och gav mig blommor. Min första reaktion var att jag blev förvånad och strax därefter så frågade jag honom: Vad har du nu gjort? I mitt stilla sinne så tänkte jag att nu har han sett en traktor som han vill ha och i förbyggande syfte så köpte han blommor för att ge mig. - Ja vilken dag är det idag? frågade han- Jag stod där och tittade på honom och förstod ingenting. Sedan trillade polletten ner. Det var vår bröllopsdag.
Jag blev glad för rosorna. Älskar ju rosor 🙂
Jag hoppas ni alla ha haft en fin vecka. Önskar er en fin helg.