Kan någon verkligen älska mig? Finns det verkligen någon där ute i denna vida värld som skulle kunna älska mig för den jag är? Det trodde jag aldrig då jag växte upp. Varför jag tänkte så visste jag inte då och ärligt talat så har jag inte kommit närmare svaret idag. Dock så vet jag att det är svårt att tro att någon älskar mig då jag själv har svårt att göra det.
Jag tittar mig i spegeln ibland och kan inte förstå att det finns någon som vill ha mig. Nu menar jag naturligtvis inte enbart utseendemässigt utan det man inte kan se med blotta ögat. Ens inre. Hur är jag som person? Är jag verkligen värd allt det som jag har i min närhet?
Idag är det min och Fredriks bröllopsdag. För 6 år sedan sa vi ja till varandra. Då som idag var det fint väder. Många gäster hade kommit för att fira denna dagen med oss. Vi var 85 stycken som hade det både roligt och trevligt. Tänk att jag skulle kunna hitta en man som verkligen ville dela min vardag tillsammans med mig. Det trodde jag aldrig för 15 år sedan. Då jag inte visste om jag skulle överleva dagarna som kom. Då jag mådde som sämst. Inte för att det var det värsta som hände i mitt liv utan det var då jag inte kom att orka bära allt som hänt i mitt liv på mina axlar mer.
Jag har idag sju helt underbara barn och fyra små barnbarn i mitt liv. En man som finns vid min sida oavsett vad som händer. Hur lyckligt lottad får man egentligen vara? Jag älskar verkligen min stora familj och skulle inte vilja vara utan dom. Familjen växer dessutom hela tiden. Om tre månader så kommer ännu ett barnbarn till världen. Jag räknar mig bland de rikaste som finns. Här gäller det inte pengar utan av ren och skär kärlek. Det hade jag önskat att alla hade fått känna. Något bra här i livet måste jag ändå ha gjort.
