web analytics
Gå till innehåll

Ett liv. Då i nuet.

Man ska vara glad för det man har säger många, och visst ska man vara det. Men innebär det då att man inte kan få sakna det man aldrig fick?

Jag är glad över det jag har. Oavsett hur mitt tidigare liv har sett ut så hade jag vandrat samma väg då jag sitter med facit i hand idag. Hade jag inte tvingats leva det liv jag haft så hade jag inte haft mina barn. Jag älskar mina barn över allt annat.

Men...fast saker och ting har varit så lever jag ibland med det fortfarande. Ibland hanterar jag det bra, ibland inte. Det är som jobbigast när jag inte hanterar det så bra. Flashbacks som får mig att tro att jag är tillbaka där mitt i helvetet. Ja det får mig att tro att då är nu. Fast jag ser att det är Fredrik som jag har framför mig så säger känslan ett annat. Ibland kan jag tro att Fredrik är någon av mina ex.

Jag tacksam om Fredrik många gånger som tvingas leva tillsammans med mig. Att han bara orkar med mig?! Jag orkar inte med mig själv ibland! Sedan tänker jag: Fredrik har ett val. Han väljer att stanna. Varför? Han säger att han älskar mig. Det är då den stora frågan kommer: Hur? HUR kan någon älska mig?! När jag ställer den frågan till mig själv så dansar minnen från förr framför mina ögon. Jag ger mig själv skulden för det som hände mig när jag var barn, som tonåring och även från vuxen ålder.

I min terapi så pratar vi mycket om det som har varit. Så klart! Det är ju därför jag går där. Jag lär mig om hur vår hjärna fungerar. Att det som varit inte är mitt fel. Men när att veta inte  stämmer överens med känslan gör att jag tvivlar.

På fotot sitter jag med mina tvillingar som föddes för 21 år sedan. Jag var 30 år gammal.  Trött men jag var så stolt. Hemma hade jag 3 barn som väntade på att få höra att de hade två nya syskon. Jag var en stolt fembarnsmamma. Ensamstående men så stolt.

Livet blir inte alltid som man tänkt sig. Men man gör det bästa av situationen och jag hoppas bara att mina barn förstår att det var just det jag gjorde. Det bästa av situationen. Jag hoppas inte att dom har saknat något. De har inte haft en närvarande pappa men de har haft en 100%:ig närvarande mamma som har gjort allt för dom.

Ja det blev ett blogginlägg med mina innersta tankar. Hoppas det är okej.

Jag önskar er alla en fin dag. Kram kram ♥️

Publicerat den Kategorier PTSD

Om Lisa

Sjubarnsmamman som bloggar om livet. Har fibromyalgi och diabetes. Jag har några ljus I livet. 7 barn och 7 barnbarn ❤ Att skriva, fotografera, läsa böcker och pyssla är några av mina intressen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.