Man kan tycka att en socialförvaltningen ska utgår från vad som är för barnets bästa men det är inte alltid så. Oftast så bedömer dom att mamman är den mest lämpliga att ta hand om barnet. Men varför? Det finns många fädrar som faktiskt är bättre än vad barnens mödrar är!
Det är för mig skrämmande när en socialförvaltning bedömer efter ett hembesök att barnet ska flytta från bostaden meddetsamma. Utan förklaring till varför. Hemmet är städat och fint. Barnet har sin säng, sina leksaker och framförallt så har barnet en närvarande pappa som gör allt för sitt barn. Allt som han gör...gör han för sitt barn! Men ändå så är det fel? Barnets pappa brister i sitt föräldraskap tydligen...men hur?
Så vad är då det bästa för ett barn? Är det verkligen att rycka upp barnet från sin trygga bostad? Beröva barnets rätt till sin pappa? I mina öron låter det helt sjukt!
Jag har själv varit ensamstående med barn så jag vet hur tufft det är. Min största mardröm under dom åren var att få anmälningar till socialförvaltningen om att jag inte kunde ta hand om mina barn. Då som nu är man i skottlinjen om man är ensamstående. Man blir väldigt sårbar. Framför allt om man blir orättvist behandlad.
Ett par som är sambos med ett litet barn. Dom får hjälp med en bostad från socialförvaltningen. Den gamla lägenheten är uppsagd. Innan flytten bär av så väljer mamman att separera. Socialen ger lägenheten till mamman. Vart pappan ska ta vägen anser socialen att det är hans problem. Han får ingen hjälp. Till sist får han en lägenhet på fastlandet och han flyttar in med sitt barn som är boendes varannan vecka hos honom. Barnet är även skriven hos honom. Då han är det så måste barnet flytta sin barnomsorgsplats till fastlandet men mamman motsätter sig det. Anmälningar kommer helt plötsligt in där det står att pappan brister i barnets omsorg. Vilket han faktiskt inte gör. Det som sägs stämmer inte överens med verkligheten men tydligen så vet socialförvaltningen mer än vad de egentligen inte kan göra. Än en gång lyssnas det bara på vad mamman säger.
En mamma är bättre än en pappa. I alla fall är det så det verkar vara via socialförvaltningens ögon. Jag anser inte att det är så. Båda föräldrarna är lika viktiga för ett barn! Barnet har rätt till båda föräldrarna! Att ta ifrån en förälder är inte alltid det bästa för barnet! Brister någon av dom varför inte hjälpa dom och vägleda dom då istället?
Pappan får jobb. Sköter det. Jobbar för att kunna försörja sitt barn. Vilket han gör bra. När det är pappans vecka så jobbar han så lite som möjligt för att kunna spendera så mycket tid med barnet som möjligt. Sedan jobbar han på dom andra veckorna. Hur kan det vara fel?
Jag förstår varför många har en negativ syn på socialförvaltningen! Varför inte lägga tid och personal på dom barn som verkligen behöver deras hjälp??? Skamligt!