Jag fick ett sms från Hampus, min näst yngsta son: Är det okej om jag och Ida lagar maten idag?
Han behövde inte fråga två gånger. Den kom som en gåva till mitt själsliga jag. Helt slut i huvudet är jag. Det har varit många månader med en stressig vardag. Ovanpå det har det varit jul och nyår och med allt vad det innebär. Vi har inte haft någon julstress under julaftonsdag för vi var bortbjudna men ändå har det varit stressigt hemma. Eller jag har känt mig stressad rättare sagt. Så pass att jag låg helt däckad en dag efter nyårsdagen.
Att jag varit trött idag beror nog på terapin igår. Haft ett uppehåll i några veckor. Igår när jag kom till Stéphanie så däckade jag på soffan. Det som gör mig trött är bland annat alla tankar som startar i samband med sessionen. Frågor som min terapeut ställer har inte dom svaren som jag ger. I mitt huvud så är mina svar logiska, men när jag sedan säger dom högt och min terapeut ställer motfrågor så inser jag efter ett tag att, nej! Det var nog inte rätt svar! Att ge sig själv skulden är alltså inte rätt svar! Något att vara glad över så klart men det innebär samtidigt att min hjärna går på högvarv sedan. Men det är inget som är negativt i sig. Jag lär mig saker. Sådant som jag kanske egentligen skulle visst från början men bättre sent än aldrig.
Från detta till det första. Maten blev jättegod! Tack så mycket Hampus och Ida ♥️
God natt och sov gott alla ♥️