web analytics

Gnäll i stort lass

Sommarlovet har börjat och det står städning på schemat. D barnen har ändrat rum där uppe så är det lite saker som ska sorteras och kastas bort, eller läggas undan. Det görs inte av sig själv utan vi får ju göra det. Jag tillhör den kategorin där jag anser att barnen ska hjälp till. Det har dom gjort men de yngsta killarna har bråkat, skrikit och hållit på. Jag är totalt slut i huvudet.

Samtidigt som jag då sortera bland mina scrapbooking saker samt smycken så har jag fått höra barnens tjafs och bråk. Jag har sagt till och de har inte lyssnat. Vad gör man i en sådan situation? Det är inte enkelt för man måste ju tänka på vad grannarna tycker. Min dotter skrek tillbaka att de skulle vara tysta. Jag förstår min dotter att hon skrek för att hon var ju tvungen att överrösta killarna.

Nej man vet aldrig vad grannarna tycker. Detta kommer då som en chock kanske men jag skiter fullständigt i vad mina grannar tycker. Varför bry sig på dom? De är inte så mycket bättre. Har de inte hört ett par skrikande ungar förr så är inte det mina problem. Man hör ju vad det är för sorts skrik. Det var skrik av ren trots.

Hade alla hjälps åt så hade det gått fort att städa undan men det är alltid någon som hellre avstår att hjälpa till här inne. Jag förstår inte varför för det är ju här inne vi samtliga lever. Varför inte hjälpas åt inomhus och sedan utomhus när vi är klara?! Nej, det går inte. Det är alltid samma sak. Jag vet i fan om jag orkar med mer ärligt talat.

Det första jag fick göra när jag kom hem efter operationen var att städa. Hur jäva roligt var det då? Jag som knappat orkade gå 50 meter utan att pausa. Jag är slut i mitt huvud. Jag är trött på skrik och bråk. Jag vill ut på en öde Ö och bara vara där helt ensam. Ingen mobiltelefon och ingen dator så jävla skönt!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: