Idag blir mitt yngsta barn 15 år gammal. Inte klokt. Min minsting är stor. Tiden går fort. Kommer ihåg än idag hur dagen såg ut, när värkarna började, hur lång tid det tog och hur rummet såg ut. Ja vissa saker och händelser glömmer man aldrig bort oavsett hur dåligt minne man har.
Pontus är mitt sjunde barn och oavsett hur gammal han kommer vara så kommer han alltid vara mun minsting. Han själv har alltid velat ha ett yngre syskon. Mest för att ha någon att skydda som han brukar säga haha...Jag brukar säga att han har sina brorsbarn. Dom är ju små. Men jag förstår honom. Att vara yngst har både sina för och nackdelar.
Vi firade honom hemma hos hans farmor. Hon bjöd på tårta och semlor. Det var trevligt att fika tillsammans med henne. I morgon kommer några av mina släktingar hem. Det blir god mat. Förhoppningsvis i alla fall. Pontus har valt kyckling och ris.
Han har ju varit i skolan idag. Jag ringde och sjöng Ja må han leva...stackars kille hahaha.
Ett stort GRATTIS till dig min lille pojk. Jag hoppas du har haft en fin födelsedag ❤️
