web analytics

Kränkt, hotad, fysisk och psykisk misshandel

I våras skrev jag om den orosanmälan som hade kommit in till socialen här i Borgholm. Det gällde mina barn. De var bland annat svåra att nå. Vid ett senare tillfälle så skrev jag om den respons jag fick. I det tredje inlägget som kom senare igen skrev jag om vad jag tyckte om hur skolans mentorer och vissa fritidslärare arbetade. Att jag tyckte att det var dålig stil att vissa av dom använde sig av grova könsord tex.

Det som hände i våras har inte med mobbingen mot mitt barn att göra. Ja jag skrev mobbing. Jag har inte skrivit om det innan och hade egentligen inte tänkt att göra det men efter att ha pratat med en person kopplad till skolan så kunde jag inte låta bli för jag tycker att det läggs fokus på helt fel saker. I stället för att snoka runt i min blogg så kan de göra något för att förhindra mobbingen i skolan.

Min dotter kommer hem och berättar att hon blir mobbad. Skolkamrater säger att mitt barn ljuger, de pratar skit bakom ryggen på henne. Kanske vet dom inte att mitt barn hör vad som sägs eller så är det meningen att det är precis det hon ska göra. Mitt barn tystas ut, ingen vill vara med henne och vissa går omvägar för att inte stöta på henne. Igår ringde hon hem och berättade att en kille hade gått fram och sparkat på henne. Idag blev hon kallad för hora och blev hotad. Samma person som sparkade på henne hotade henne med att kasta sten på henne och dränka henne.

Mitt barn blir kränkt och hotad och får utstå fysisk och psykisk misshandel. Jag som mamma blir naturligtvis orolig för mitt barn. Jag mailar mentor och rektorn. Jag får rätt så fort bra respons från rektorn. Hon ska ta upp det med mentorn och rektorn skriver tillbaka till mig och berättar vad de har gjort. Bra respons kan man säga.

Idag ringde jag upp en person som jobbar på skolan och denna person har även en av eleverna boende hos sig. Jag var nästan säker på att hon var informerad om händelserna men jag kände att jag ändå ville ta upp med henne om vad som händer i skolan. Jag tänkte i mitt stilla sinne att hon skulle prata med flickan som bor där. Jag vill helst inte gå vidare med detta och därför så ville jag prata mamma till ”mamma”. Det visade sig vara fel beslut.

Jag skrev till vederbörande om en händelse idag. Beskrev den från min dotters synvinkel. Jag fick då veta att det kunde jag inte stå och säga för jag var inte där och såg det själv. Sen i nästa andetag så säger hon själv att hon tror inte att flickan i hennes hem är den drivande utan två pojkar som  hon namngav. Hur kan hon säga så? Det är inget hon vet om.

Hur ska jag tolka detta? Att det är okej att de säger en sak men att andra inte får göra det? Sen det som jag tyckte var konstigast var att hon kunde namnge den kille som sparkade min dotter fast jag inte sagt killens namn.

Samtalet kom mot sitt slut när jag fick veta att hon inte ville läsa om vad jag tyckte mentorerna och fritidslärarna gör och inte gör på min blogg. Någon hade sagt till henne vad jag skrivit i våras. Det är det jag syftar på i det första stycket i mitt blogginlägg. Det finns länkar till de tre blogginlägg som jag skrev då. Jag namnger ingen. Om nu det händer saker och ting i skolan som rör mitt barn och jag får inget veta så ska jag som mamma hålla tyst tydligen. Jag får inte lov att berätta vidare hur mitt barn blir behandlad i skolan utan det ska tydligen tystas ner.

Som försvar från dennes håll var att det kan kallas för en annan sorts kränkning. Jag skriver inte ut några namn vilket jag påpekade men denna person sa att det blogginläggen handlade om känner igen sig. Men vad är då problemet? Om de nu känner igen sig så måste de ju ta åt sig och varför ta åt sig om det nu inte är sant det jag skriver???

Jag tänker inte låta mig tystas ner. Mitt barn blir mobbad, kränkt, misshandlad både fysiskt och psykiskt Kom inte och säg till mig vad jag ska göra och inte göra. Jag har gått igenom det jag har skrivit här på min blogg och det finns inget att komma med. Inte förrän nu kanske om personen i fråga tar detta för en kränkning. Jag tänker stå upp för min dotter och jag kommer göra allt för att hon ska känna sig trygg i skolan vilket alla elever på en skola borde få göra.

Som sagt så hade jag inte tänkt att skriva något men jag anser inte att det är fel att folk ska få veta vad som händer mitt barn!

Kommentera

%d bloggare gillar detta: