Vaknade I morse och hade svårt att ta mig upp ur sängen. Jag var så trött. Det är jag alltid dagen efter en terapisession. Vi pratar om jobbiga saker. Händelser som kommer upp till ytan. Tankar och känslor väcks till liv. Det som är jobbigast är att försöka hålla känslorna borta. Det är så klart inte hjälpsamt men det är något som går på automatik. Jag försöker släppa på garden lite men det är svårt. Ibland är det som jag har någon inom mig som säger en sak och en del som säger annat. Själv står jag mitt i och vet inte vad jag ska göra.
Ibland blir jag så trött på mig själv. Varför inte bara sätta mig ner och svara på frågorna? Säga som jag tänker och känner. Istället så blir jag så blank i mitt huvud. Det är som att jag har ett gäng i huvudet som springer och gömmer sig när jag ska svara. Jag vet. Det låter flummigt.
Ibland känner jag mig så totalt värdelös. Jag kan inget. Jag orkat inget. Blir trött för det minsta lilla och klarar inte av att leva i en helt vanlig vardag. Jag blir så fort trött. Sen att det kan bero på att hjärnan jobbat i ett har jag svårt att ta till mig ibland. Jag vill orka mer än vad jag hör. Ska det alltid vara så här?
Ja livet är inte alltid så lätt och inte alltid så ljust. Men det finns stunder i livet som bjuder på lycka. Helgen som var var just det. Dagar i lycka. Min brors dotter döptes. Hon är bara så underbar. En liten prinsessa som precis har börjat son resa. Jag fick äran att bli fadder. En uppgift som förgyller mitt liv. Det finns ljusa stunder i tillvaron.
Elvira som flickan heter fick många fina saker. Jag hade gjort en liten barnvagn och ask i papper (scrapbooking) och la ner ett smycke som vi köpte. Det blev hennes stjärntecken samt en liten ängel som min äldsta dotter hade gjort. Vi köpte även en liten spargris som vi la pengar i.
Det är roligt och kunna ge bort något som kanske inte är så vanligt. Barnvagnen tog några dagar att göra men det var värt det.
