Man prioriterar

Helgen har gått fort. Vi har varit 19 personer i huset under helgen och det har varit mycket trevligt och mysigt. Alla mina barn har varit samlade under samma tak och det är inte så ofta det händer numera. Mina syskon är här samt mamma och hennes sambo. André, Ingrid och Lasse åkte hem i eftermiddags. Känns lite tomt nu faktiskt.

Idag gick vi till kyrkan då de sa vem som hade gått bort under veckan och pappas namn blev sagt. Det kändes konstigt och saknaden är fruktansvärt stor. Jag tröstar mig med att pappa har det bättre nu och han slapp att lida samt att han slapp gå igenom den jobbiga förändring som det blir då en människa ha cancer. Men det hjälper inte fullt ut iaf. Jag är glad att han slapp lida men jag saknar honom fruktansvärt mycket.

Jag säger inte att jag saknar honom mest för alla saknar vi honom lika mycket men det är nog enklare för dom som inte hade kontakt med honom eller som träffade honom sällan. De lever som vanlig. Går upp på morgonen och gör det dom brukar och där ingår inte att ringa pappa eller träffa honom. För mig som gjorde det så känns det konstigt dom tiderna som han brukade ringa mig eller när jag ringde honom. Sen när vi gick hem till honom eller när han kom hem till oss. Tiden går varje dag men nog så tittar man på klockan de tider som man brukade höras av. Det slår aldrig fel.

Dödsannonsen och min minnes text kom ut i tidningen i lördags och jag visste vad det skulle stå men att se det i tryck fick en att förstå ännu en gång att det är på riktigt. När jag var yngre så var det min värsta mardröm att få vara med om mina föräldrars död, men det kände ändå så långt ifrån. De hade många år framför sig tänkte man och pappa var bara 76 år gammal. Visst skulle han kunna ha en 10 år till? Han var så levande på fredagen då vi pratade och hade jättemysigt. Några timmar senare så hände något och han föll i djup sömn.

Vad det var som hände vet jag inte. Jag misstänker stroke eller så var det cancern som tog över totalt. Det var konstigt att se honom ligga i sängen som han gjorde och man förstod att det inte skulle sluta bra. Det är svårt att förstå att det kan gå så fort. Pang bom sedan är allt förbi. Att se livet rinna iväg sakta men säkert är något som jag alltid kommer att ha svårt att förstå.

När jag var yngre så tänkte jag hur jag skulle klara mig om mina föräldrar dog. Då var jag ju barn och idag är jag vuxen, men det spelar ingen roll för samma tankar kommer idag. Hur ska mitt liv bli utan min pappa? Nej jag är ingen liten pappagris men vi hade en jättefin kontakt och den kontakten hade jag önskat att alla barnen hade, men för att få en sådan kontakt så gäller det att båda parter hjälper till och går halva vägen.

Idag när jag var i kyrkan så sa prästen några sanna ord. Hon sa faktiskt som jag brukade göra men det hördes annorlunda när man hörde någon annan säga dom orden. Kanske för att man får en bekräftelse på det man själv tycker. Hon sa att man gör sina val här i livet. Man säger ibland att man inte har tid. Man hinner inte för att man har så mycket annat att göra. Det finns en morgondag. Man skjuter gärna fram saker för att man tycker att man kan ta det senare. Det är hur man prioriterar saker och ting. 


Dom meningarna är så sanna!

Intressant? Tycker du om det du har läst? Tryck på gilla knappen 😀 eller pusha vidare

2 Comments

  1. Mib

    Åh! Kramar om dig hårt och länge! Tänker på dej <3

    Visst handlar det om prioriteringar och ofta tror jag att man inser när det är försent liksom.

    Min pappa gick bort förra sommaren. Jag älskade honom så mycket och vi pratade en hel del och jag hälsade på dem ofta. Han var så klok och hade så fina funderingar. Men ibland kommer tankarna ändå att kanske jag skulle ha varit där mer och tagit mig tid mer, eller jag kanske skulle ha varit snällare när jag var tonåring och vi alltid blev osams…. Men nej, samtidigt vet jag ju att mitt samvete ändå är rent. Jag älskade honom verkligen så mycket och det är hårt att mista sina föräldrar.

    KRAMAR FRÅN MIB!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *