Psykiskt mående och besök hos doktorn

Jag har varit hos doktorn idag och kikat på mina prover. Mitt långtidssocker ligger faktiskt bra. Det låg på 5. Däremot så ska jag ändå prata med min dietist för mina tabletter gör inte den verkan som de borde. Mitt socker höjs efter måltiderna och tabletterna ska ju öppna dörren för kroppens eget insulin. Den dörren öppnas inte helt utan bara på glänt så att säga. Mitt blodtryck var bra med. Så skönt.

Däremot så ska vi ändra i min medicinering. Jag går på medicin sedan jag föll ner i den djupa dalen för 10 år sedan. Dosen har ändrats flera gånger och nu har jag så hög dos så att det inte är bra om man äter den för länge. Det finns en annan tablett som tar mer än vad den jag har gör. Det är ju värt att prova. Kanske kan även jag må bra som många andra.

Jag mår inte dåligt, men jag kan må bättre. Det här med måendet är väldigt hoppigt egentligen. För man kommer in i en vardag som blir naturlig för en själv så man tycker att man mår bra fast man alltid kanske inte gör det. Vardagen rullar påp men det är väl också allt ibland.

Jag berättade att det går i perioder. Ibland när jag ska ta o hänga tvätt så känns det lättare att bestiga ett berg. Det kan verka enkelt att ta cykeln för att cykla till stan men för mig är det ett helt dagsverk ibland. Att slutföra något känns ibland meningslöst för man måste bara göra om det igen strax efter.

Hur som haver så hoppas jag att den nya medicinen kommer göra underverk. Kanske kan även jag känna glädje mestadels i livet.

Jag vet att jag svänger ner i depressioner lite då och då och jag håller mig flytande då men jag vill så gärna känna mig riktigt lycklig. Jag är ju det men att kunna få visa det hade varit underbart.

Ibland kan jag känna det som att jag är en i mängden. Jag står mitt i en klunga av miljontals människor. Jag bara krymper och krymper och blir snart rätt så obetydlig. Jag finns inte till sist och jag ser mig själv försvinna ut i tomma intet. Jag kan se mig själv på en film som sedan bara tar slut.

Förr tyckte jag att det var pinsamt att skriva eller ens berätta om att jag var deprimerad. Det är ju något som är svårt att förklara. Någon som har brutit benen vet ju vart den har ont någonstans och det syns ju framför allt. Det gör inte en depression. Ibland känns det som att man måste ursäkta sig för att man faktiskt mår psykiskt dåligt.

Nu kan man läsa det lite var stans och till och med kändisar vågar erkänna att de varit deprimerad. Vågar de så vågar jag 😉

Man försöker alltid hitta varför man mår som man gör. Jag vet varför, eller jag tror mig veta vad det beror på. Det finns många olika orsaker och till sist så rinner ju bägaren över för att den blir för full. Jag mår bra, men jag kunde mått bättre. Men gudarna ska veta att jag även hade kunnat mått bättre. jag har varit på botten och kravlat några gånger så jag vet att jag har kommit långt i mig själv. Första steget var att acceptera. Det är inte så enkelt men har man bara kunnat gå över den tröskeln så blir det lättare sen.

Läkaren sa att jag hade lågt med B-vitaminer så jag ska ta tabletter för det med. Orsaken till att jag hade lågt med B vitaminer kunde varit om jag var vegiterian, men det är jag inte. Förmodligen så kan de bero på att jag inte mår bra fullt ut sa hon. Det ena hänger alltid ihop med det andra.

Jag ska få en tidigare tid hos dietisten iaf och jag ska till doktorn igen om någon vecka.

Intressant?

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *