Vart är julkänslan?

Jag satte mig för att slå in julklapparna och satte igång julmusik. Tänkte att det skulle göra så att jag fick julkänslan men icke. Det är inte som det brukar. Förr satt jag med mina döttrar och slog in paketen. Vi lyssnade på julmusik och planerade julaftonen. Men så är det inte i år. Min stora dotter jobbar i Kalmar och min yngsta dotter bor och jobbar i Göteborg. Då när det var vi tre kontra idag när jag är ensam...Ja...vad ska jag säga?! Ensam är ju det jag faktiskt är. Fast det inte borde vara så.

Jag är ensam om att planera julen, fixa julmaten så att den kommer till bordet. Ensam att fixa julklappar och slå in dom. Ensam, ensam, ensam, ensam!

Pontus har en liten plan i alla fall och det uppskattar jag så otroligt mycket. Vi ska gå till hundrastgården med hundarna. Det ska bli filmmys och god mat (förhoppningsvis). På kvällen kommer nog Stéphanie med hit. Lagom till julklappsutdelningen, men hon jobbar innan så det är därför.

Ja...Jag sitter här och tycker att livet är allmänt tråkigt. Beror kanske på at jag inte riktigt är kry. Har ont I halsen och känner mig orkeslös. Det och diverse olika tankar som böcker känslor är kanske inte en bra kombination. Jag försöker släppa tankarna. Möta upp domboch låta dom passera. Svårt faktiskt, men jag försöker.

Det är rätt skönt och sätta sig här och skriva av sig med. Få ur sig det som tynger...men på något sätt så blir det bara halvdant för jag kan inte skriva vad som helst. Fast jag skulle vilja ibland.

Svammel, svammel, svammel!

Jag och min yngsta dotter planerar en resetripp om två år. Åh så långt dit tänker ni kanske men ska man åka som vi planerar så krävs det planering...och pengar. Planeringen är halva nöjet. Det ska bli roligt och det ser jag verkligen fram emot. Bara Beatrice och jag mot nya äventyr. Man måste ha något som håller fast en ibland. Man har mycket egentligen men man ser det inte alltid. Nu har jag i alla fall mitt kollegieblock och mina drömmar.

Jag hoppas att julkänslan infinner sig till jul. Idag känns bara allt så hopplöst, grått och tråkigt. Jag har inte ens satt upp mina tomtar än. Bara att göra tänker en del kanske!...Ja...Det är det kanske, men ändå känns det som ett stort hinder. Jag tycker inte om att hamna i dom här tankefällorna för jag känner mig så tjatig och värdelös. Beror kanske på att det är just det jag är?!

Nej...Jag ska försöka göra lite nytta. Det behövs. Ska försöka finna orken. Några Alvedon så löser det sig. Värken blir mindre och jag kan röra mig obehindrat!...kanske.

Ha det gott mina vänner. Jag hoppas att ni har det bra. Kram kram!