Vi skiter i kon

Min 4 årige son frågade mig igår om vi inte kunde sälja ett barn för han ville verkligen ha en ko. Han har nog funderat mycket på det där under natten eller på morgonen när han vaknade för han sa helt plötsligt

-Mamma, vi skiter i kon.

Jag frågade om han inte ville att vi skulle sälja ett barn men det ville han inte längre: Man kan inte sälja något barn sa han.

Jag älskar barns rättframhet och deras sätt att tänka. Deras kommentarer som kommer direkt från hjärtat och sättet de tänker.

Idag åkte jag och Fredrik och tittade på tvillingarna och deras klass när de hade idrottsdag i Löttorp. Med oss hade vi en av tvillingarnas klasskompis mamma. Vi hade en mycket trevlig stund tillsammans där på idrottsplanen. Vi skrek lite och vi gick där fram och tillbaka. Vi hade stärkelse med oss i form av kaffe. Vi hade även smörgåsar med oss men vi valde att sätta oss på en restaurang och äta filé mignon. Den var supergod kan kan jag tala om.

När jag satt där och tittade på mina två duktiga barn så gick tankarna tillbaka till den tiden då jag själv gick i skolan. Jag hade ingen lätt skoltid. Det ska gudarna veta. Hur illa jag än hade det i skolan så missade jag aldrig gymnastiken. Jag älskade det ämnet. Dock så älskade inte mina klasskamrater mig och när det var dags för lagsport så blev jag alltid vald sist. Nja…egentligen inte för jag blev inte vald alls. Jag visste att jag skulle gå till det motsatta laget som den siste eleven gick till.

Jag var faktiskt duktig i gymnastik. Det spelade ingen roll vad det var…om det var redskapsgymnastik eller om det var någon bollsport. Jag var duktig men det spelade ingen roll för ingen ville ha med mig i sitt lag iaf. Jag vet inte varför, och det var nog inte meningen att jag skulle veta. Jag tror ärligt talat att de andra eleverna inte förstod själva heller.

Oavsett så for mina tankar tillbaka till när jag blev uttagen till idrottsdagen då jag skulle tävla i någon gren och tävla för min skola. Det var inte på samma sätt som det är idag. På min tid så valde de ut de som fått bäst resultat i de olika grenarna och de som fick bäst skulle tävla och representera den skola man gick i. Jag blev vald och fick tävla. Det var i löpning och kast med en liten boll. Ibland blev det även kulstötning.

Idag så var det hela klasser som var med och jag gillade det. Nu fick jag vara med när jag var barn men jag visste hur det kändes att vara utanför. Idag fick alla vara med och tävla och alla hade roligt. Dock så tyckte jag att det var lite mindre organiserat. Barnen verkade vara överallt och de visste inte var de skulle vara och när de skulle vara vid en speciell plats. De hade en dagordning men inga tider.

På min tid så hade vi tider utsatta. Cirka tider alltså. Jag hade till exempel kast med en liten boll kl 11. Jag visste var jag skulle vara och gick dit. Nästa tävling för mig var kanske löpning och det var kl 14 och då visste jag var jag skulle gå hän. Det var så enkelt. Nu var vi så många fler som tävlade på min tid men jag tyckte att det var enklare då. I alla fall som jag minns det idag. Kanske var det jag som tyckte att det var rörigt men alla barn visste inte vart de skulle vara. Det verkade inte så iaf. Annars ville de bara se vad deras kompisar gjorde.

Hur som helst så var alla barnen super duktiga idag. Benjamin fick inhalera sin extra medicin några ggr för det var pollen och han fick även springa 60 m samt stafett och varvet. Både Beatrice och Benjamin sprang varvet och de kämpade på mycket bra. De var superduktiga. Benjamin sa att han vann inte men jag sa att det är inte det som är det viktigaste. Du hade roligt och du var duktig sa jag. Fredrik sa till han med att du var med och det är stort bara det. De kämpade på och jag var en stolt mamma.

Jag blev lite smått chockad. Det är kanske inte så mycket att bli chockad över egentligen men det kom en kvinna som hade sin stora hund med sig. Min första tanke var: En hund på en idrottsplats när det är så många barn där. Sen bajsade hunden på gräsmattan. Inte på gräsmattan runt planen utan gräsmattan som var planen. Jag tyckte det var lite äckligt. Där skulle barnen springa och jag kunde inte låta bli att ställa frågan i mitt stilla sinne: Vad tänkte människan med?

I morgon ska jag vara borta nästan hela dagen. Jag ska träffa min äldsta son. Yippiii…

Ha en fin kväll!

Intressant?

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *