Sitter här i min ensamhet ännu en kväll. Den tredje på raken denna veckan. Jag surfade runt och hamnade på en sida som delade en artikel som handlade om att vara ensam i tvåsamhet. Att läsa den gjorde mig inte direkt munter för det var mycket som jag själv kände igen. Den artikeln fick mig att tänka. Både på gott och ont.
Det kan vara skönt att vara ensam. Då vet man vad som väntar en. Jag bestämmer själv och tar egna beslut. Att vara två så delar man på allt. Ja...eller det är väl så det ska vara. Att vara ensam I tvåsamhet är fruktansvärt. Jag tror inte att man kan känna sig mer ensam än vad man gör då.
När tystnaden tar över i ett hem...Då är det kanske dags att ta beslut om framtiden?? När man i stort sett inte delar med sig av sig själv till den andra halvan... är det kanske svaret på en av frågorna man bär på?
Jag har så många frågor i mitt huvud just nu och inga svar har jag. Övertänker jag? Förmodligen! Det är inte mycket jag vet men jag vet att jag är trött på hur det är idag!
Kan det vara höstens mörker som får mig att tänka som jag gör? Jag blir så trött av mörkret. Ont av kylan. Att gå mot vintertiden är inget jag ser fram emot men den kommer vare sig jag vill eller ej. Idag har jag inte mått så bra. Haft ångest. Haft lågt socker som sedan blev högt. Min kropp tar stryk, inte bara av det utan även av onda leder och muskler.
Nej, nu ska jag sluta och gnälla. Det är kväll och jsg ska försöka och bara vara. Jag hoppas att ni har det bra I alla fall. Ni får sköta om er. Kram kram!