Gå till innehåll

Besviken på Borgholms kommun är bara halva förnamnet

Ja då är man arbetslös. Jag fick jobb den 1 april 2019 inom Borgholms kommun. Blev placerad inom hemtjänsten och jag trivdes så bra. Jag älskade att gå till mitt arbete. Fina arbetskollegor och underbara brukare. Jag började som vikarie under sommaren och gick sedan från timanställd till månadsanställd. Jag fick tre månaders provanställning och blev sedan lovad en tillsvidare anställning.

Under tiden jag arbetade där så behövdes det alltid personal. Det var inte ofta en vikarie kunde bli inringd. Antingen kunde dom som fanns på listan inte eller så fanns det inte att få tag på en helt enkelt. Den som var sjuk hade en rad med brukare som blev tilldelade oss andra. Så det var att klara av de man redan hade plus de extra.

I mitten av oktober så började mitt helvete kan man säga. Jag vaknade på nätterna med panikångest. Jag fick hjärtklappning som kändes som att hjärtat skulle hoppa ur kroppen. Mardrömmar kom och gick. Fast jag inte fick många timmars sömn på nätterna så skötte jag mitt arbete. Jag gick dit och gjorde det jag skulle. Tog hand om mina brukare på bästa sätt. Jag var faktiskt rätt så omtyckt av dom jag brukade gå till.

Jag kunde gå till en brukare och de arbetsuppgifter som skulle göras hade jag ställt mig in på. När jag sedan kom till brukaren så hade denne redan själv gjort det. Många fortsatte till nästa här men inte jag. Jag satte mig ner en stund och pratade med brukaren. Denna blev otroligt glad över att få en konversation med någon annan människa. Många sitter ensamma så de blev lyckliga.

Min chef slutade på arbetet. Denne chef som lovade mig en tills vidare anställning och en ny blev insatt. Månaden efter hände det en incident som skulle orsaka mig en längre sjukskrivning och som jag tror blev grunden till att jag helt plötsligt inte behövdes på jobbet. En brukare gjorde riktigt nära närmanden och jag hamnade i en situation som jag aldrig trodde skulle inträffa. Denna incident gjorde att jag åkte flera år tillbaka och jag fick åter känna mig som den lilla flickan som jag en gång var.

Att försöka freda sig mot en man som är vinglig och gammal kan man tro är enkelt, men samtidigt som han är gammal och vinglig så har man ett ansvar som vårdare. Att inte orsaka skada för den äldre vill man inte göra. Jag försökte hålla honom ifrån mig samtidigt som jag försökte hålla honom uppe på benen. Jag ville inte få honom att ramla och slå sig. Han försökte kyssa mig och lyckades. Varje gång jag lyckades putta bort honom så fick jag fånga upp honom innan han ramlade och då gjorde han nya försök. Att känna hans armar runt mig samt känna hans läppar mot mina var långt ifrån behagligt. Chockad är ordet som jag blev. Jag kunde inte förstå vad det var som hände.

Jag gick till mitt arbete dagen efter och jag kände bara att jag inte ville bli placerad hos denna man igen. Jag fick papperna och där stod hans namn. Att gå dit var inte alls tänkbart för min del så jag gick till chefen vilket jag förklarade varför till. Hon ville att jag skulle gå dit med någon annan och prata ut med mannen. Jag sa blankt nej. Förklarade att det var så mycket mer bakom och att jag inte fixade detta just nu. Jag ringde min läkare för att få en tid med henne och det tyckte min chef var bra. Dagen efter gick jag dit och blev sjukskriven direkt . Först i två veckor och sedan förlängdes sjukskrivningen med några veckor i stöten och sedan månader. Jag är nu sjukskriven till den siste mars och min månads anställning gick ut den 23 februari.

Många frågetecken men inga svar?

Dagar innan den avslutades så pratade jag med min chef. Hon hade inget vikariat att erbjuda. När jag berättade vad min förra chef lovade så blev svaret att det var inte hon som lovade mig det. Hennes två meningar som kom därefter gick emot varandra.

-Jag har inget vikariat att erbjuda. Vi har inte så många brukare kvar och sedan har jag redan anställt folk.

Varför anställa folk om de nu inte har så många brukare??? Så hon har alltså anställt folk efter mig. Kan det vara som så att den som fick vikariera för mig fick erbjudanden att fortsätta?

Jag gick sedan ut och tittade efter jobb och såg att Borgholms kommun sökte efter personal! Hmmm....ja de behövde alltså ändå!

Saken är den att jag blev sjukskriven för psykisk ohälsa. Svår depression och ptsd. Jag hade panikångestattacker och mycket skapades efter händelsen som hände på jobbet. Om jag nu hade brutit ett ben och blev sjukskriven...hade jag fått gå tillbaka till mitt jobb då?

Jag blev dessutom inlagd på en psykiatrisk klinik. Det gjorde kanske inte saken bättre?!

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.

%d bloggare gillar detta: