Kategori: Barnen

Idag för fyra år sen låg jag på BB och tittade på min nyfödda son. Han föddes på förmiddagen kl 11:11. Jag fick värkar på morgonen vi 06:50. Vi åkte in till Kalmar så vi var där vid 08:10. Sen var det bara att vänta tills den lille skrutten ville komma ut.

Förlossningen gick bra men den var jobbig. Hampus som barnet skulle få heta var stor. Han vägde 4260 och var 50 cm lång. En liten klump men fruktansvärt söt!

Jag hade graviditetsdiabetes och mina värden pendlade rätt så bra. Jag var inte så långt gången när jag fick veta att jag hade grav-socker men det tog lång tid innan jag fick hjälp så jag fick ta insulinsprutor, men det gick bra.

Han hade som de andra barnen hade som nyfödd-gulsot.  Inte den vanliga gulsoten utan den som de kan få om man är RH-Negativ som jag är. Han fick sola en vecka sen fick vi hem Hampus. Han föddes med blåsljud i hjärtat, men det växte igen som tur var.

Nu har det alltså gått 4 år sedan den dagen o det känns som om det var i går! Tiden går verkligen fort.

Den stora sopbilen fick han av farmor. Han fick även godis och ballonger med hans namn på. Tåget med nalle Puh o hans vänner fick han av oss. Den hade han sett ut inne i leksaksaffären innan. Den ville han så gärna ha. Han älskar nalle puh!

Han fick även en dvd som handlar om båtar. En klassiker som går på disney kanalen. Han fick även en fotboll. Han tycker om att sparka boll med Benjamin. Rack med boll tyckte han oxå var roligt.
Just nu leker han för fullt. Lillebror Pontus har däckat. Det har varit en tuff dag med massor med bus och stim o stoj. Det är så det ska vara på en bra födelsedag 🙂

Min lille skrutt fyller två år idag.

GRATTIS Pontus!

Jag gjorde en tårta med godis på och den gick åt. Pontus tyckte den var jättegod o det var han inte ensam om...*ler*...

Han fick en cykel 12" med stödhjul. En leksakstraktor. Av farmor gick han en leksakspistol som ger ljud ifrån sig. Mormor gav han en bok med djur som ger ljud ifrån sig.

Moster Diana gav honom en brandbil. Morfar gav honom en bil.

För två år sen så låg jag på förlossningsavdelningen i Kalmar.

Mina värkar började redan kl 11:50 och men vi åkte inte in förrän vid 16:draget. Det tog ca en timme att köra in. Ja inte bara körningen utan tills vi var inne på förlossningsavdelningen.

Pontus låg ju i säte men veckan innan så var vi inne och gjorde en vändning så vi skulle bara kontrollera att han inte hade vänt sig tillbaka o det hade han inte.

Vi åkte hem igen efter kontrollen. Jag försökte vila men det gick inte. När klockan var runt 19 så ringde jag in. Jag hade värkar var 5:e minut men det gick även ner till var 3:dje minut. Då vi på en Ö och det tar lite tid att köra+ att det var vintertid så ville jag inte vänta för länge.

Vi åkte in o var inne runt 20:00. De kontrollerade mitt socker då jag var graviditetsdiabetiker. Det låg bra. Jag började frysa så smått och var gång jag fick en värk så började jag o skaka i kroppen.

Jag fick lägga mig och med jämna mellanrum så kollade de sockret för att veta att det inte steg. Värkarna kom tätare o tätare o för varje värk så blev skakningarna i kroppen värre. Läkaren var rädd för att det var diabetesen som var orsaken men proverna visade bra.

De frågade mig om jag visste vad det kunde vara o jag sa som det var att jag kände mig inte bra. Vad det var visste jag inte utan bara att jag mådde dåligt. Jag kunde inte kontrollera min kropp. Jag hade haft skakningar även hemma under värkarbetet men inte som det var under tiden jag var på sjukhuset.

Till sist kom han. Våran lillskrutt. Han föddes kl 22:26 och vägde 3700 g o var 52 cm lång.

Skakningarna upphörde och det första jag sa var

- Jag klarade det.

Då slog det mig. Det var ångest jag hade. Dödsångest. Jag trodde inte att jag skulle överleva förlossningen. Jag var rädd för att det var något fel med mitt älskade barn.

Det är hemskt när man inte kan kontrollera sin egen kropp.

Allt gick bra iaf. Mitt socker ville inte gå ner i början. Det tog några dagar innan det stabiliserade sig. Pontus fick lägga sig i "ostkupan". Han var hos mig först men kl 03 på natten så väckte dom mig o sa att han fick läggas i kuvös.

Hans värden var låga och han kunde inte hålla värmen.

Tänk att det är två år sen man satt där inne o tittade på detta lilla underverk. Nu springer han runt och är allmänt kaxig...skratt...

GRATTIS lilla älskling. Mamma älskar dig!

Det är Tisdag. Hela dagen t.o.m. Vi är inne på den 12:e dagen denna månad. På det nya året. Jag förstår inte vart de andra 11 dagarna har tagit vägen?! Det var inte så längesen vi var ute vid 12 på natten natten till den 1:e Januari.

Tiden springer iväg. Min näst största son blir 13 år om 8 dagar. 13 år???!!! Inte klokt. Min lille kille börjar bli stor.

Jag vet inte vad jag ska ge honom än. Hade tänkt o köpa en klocka till han men det fick han en i julklapp av någon. Onödigt o ha två. Får luska ut vad han själv vill ha.

Sen har jag min minsting Pontus. Han blir två år 15 dagar. Det var inte så längesen han var nyfödd tycker jag. Nu är han snart två år och han är envis som synden! Han kan allt tror han. Han har en vilja av stål.

Här sitter han och har somnat ifrån maten. Han ska vara med så länge han bara kan 🙂

Han är fortfarande dålig. Inte lika hög feber idag men dock feber. Får hoppas det ger med sig snart. Han är så mammig o skulle jag komma en halv meter ifrån honom så blir han gnällig.

Ska ut lite i friska luften sen tänkte jag. Frisk luft är ju bra o få.

Var o tittade på Robin när han spelade fotbollsmatch i går. En mycket jämn match. Mycket roligt o se. Det var fint väder men det började småregna mot slutet på matchen.

Jag har ont i halsen idag. Känner mig inte riktigt på topp. Hade ont i halsen i går med o natten som varit har jag varit vaken från o till. Känns som om man har en stor klump sittandes i halsen. Mycket förkylningar som går nu o det är inte konstigt med detta väder vi har. Ena stunden är det varmt o nästa så regnar det.

Ska ta mig en kopp kaffe o sen försöka få upp en liten 3 åring. Ha en fin dag!

Sitter här o tänker på hur stora mina barn börjar bli. Robin sitter just nu på bussen som går till Stockholm. Han är 12 år gammal o har inte åkt ensam någonstans. En hel helg ska han vara hos Brommapojkarnas tränare. Han ska vara med o träna med dom o han ska spela en match på söndag med dom. Det är STORT!!!

Han var lugn när han gick på bussen. Det var nog mer jag som är lite orolig men jag vet ju att han klarar det. Det känns så tomt bara nu. Speciellt med tanke på att jag VET att han inte kommer hem i kväll!

LYCKA TILL ROBIN! Jag hoppas verkligen att det blir roligt i Stockholm!

Annars händer det inte så mycket här hemma. Jag tvättar för fullt...som jag alltid gör till helgen. Har en massa tvätt som ska vikas o läggas in. Jag har o göra med andra ord. Har redan tagit en snabb sväng med dammsugaren i hallen o köket. Ett måste var morgon då barnen har kommit till skola o dagmamma.

För övrigt tar jag dagen som den kommer. Har min minsting hemma. Han är förkyld den stackaren. Det är ju han som bestämmer hur dagen ska se ut egentligen...*ler*...iaf så tror han det!...o oftast så blir det som han vill...hmmm...

Ni får ha en fin dag. Kanske återkommer jag senare. Förvånar mig inte om jag gör det. Brukar ventilera mina tankar i bloggen o idag känns det som att det skulle kunna bli en sådan dag.

Kram på er!