Det finns många jag saknar. Speciellt dom som inte längre finns bland oss. En av dom är min pappa som gick bort för nio år sedan. Sen så saknar jag min bästa vän som gick bort för snart tre år sedan.
Carina fick bara bli 46 år. Livet är inte rättvist. Jag hade gett allt för att bara få höra hennes röst ännu en gång. Att få sitta ner och prata en sista gång. Ha henne framför mig. Få höra hennes skratt.
Jag fick inget avslut. Det blev bara tvärstopp. Det är så det känns. Men det är ju så med denna förbannade cancer. Man vet aldrig när den till sist tar en människas liv 😪
Saknaden är stor. Fruktansvärt stor. Jag känner en enorm tomhet inombords.
