Vintern håller i sig. Igårkväll när jag och Pontus gick till affären så var det så halt på både väg och trottoar. Vi kanade fram. I morse så hade det töat lite men det ligger fortfarande en hel del kvar. Jag vill gå i ide nu och vakna upp i mitten av mars. Då har förhoppningsvis våren kommit. Men det vet man aldrig. just nu så känns det som en evighet dit!
I lördags så fyllde min näst äldsta 27 år. Känns konstigt och ha ett barn dom är äldre än mig själv 😉 Jag är ju fortfarande bara 25 år haha. Tänk om det vore så väl.
Min son har en underbar familj. Tre barn och en sambo. Var var jag själv i livet när jag var 27 år? Jag var ensamstående med tre barn. Bodde då i Eslöv. Jobbade heltid för att kunna försörja mina barn. Barnen var då i åldrarna 4, 2 och 1 år gamla. Jag var 27 år och skulle fylla 28 när jag gick in i väggen som många säger. Tre år senare så gick jag ner i min stora djupa depression första gången. Som jag visste om eller som jag fick veta av läkarna i alla fall när jag blev inlagd första gången på den vuxna psykiatriska kliniken. En tuff tid. Det var inte lätt. Det var lika svårt och komma tillbaka till vardagen med 5 hemmavarande barn på heltid. Tack och lov så hade jag världens bästa vän som stöttade mig och hjälpte mig med barnen. Älskade Carina! Vad skulle jag gjort utan henne?! Helen, min andra bästa vän fanns med. Sådana vänner växer inte på träd. Idag har jag bara Helen kvar. På fredag är det 6 år sedan som Carina gick bort.
Dagarna går och åren springer iväg.
Det har varit en lång dag. Vaknade tidigt. Terapin idag var jobbig faktiskt men lärorik. Nu blir det sängen för mig. God natt och sov gott.